Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

kommentarer.


foto: robyn weisman

Jag försöker komma ihåg att spara alla kommentarer som får mig att le i ett litet dokument på datorn. Man får ju ångest ibland att så många fantastiska och underfundiga liksom glöms bort i högar av blogginlägg. Jag tycker det är så himla himla fint att kommentarerna här nästan alltid är som egna, komprimerade blogginlägg. Era kommentarer kommer på en fjärde plats i mitt liv efter kärlek, internet och spaghetti.
Här är ett ett knippe favoriter från förra året.

Hej Sandra! Idag kom jag på en sak. Tänk att ha en kattunge som heter ponny, så gulligt att man nästan dör. Så synd att kattungar växer upp så snabbt.

Fjärilspuss på dig, Sandra!
(en fjärilspuss är när man "blinkar" med ögonfransarna på någons kind, så att det kittlas och har sig i hela ansiktet. Då blir man glad.)
 
Visste du att en kyss färdas genom nervsystemet i 225 km/h? Sätter du handen på en varm spisplatta, färdas det i 10 km/h. Säger inte det allt?
 
Jag har en vän som tror att det heter Carbonada. Först tänkte jag rätta honom och berätta att det faktiskt heter Carbonara. Men sen ångrade jag mig, för det är så himla mysigt att han säger Carbonada så jag tänkte låta honom fortsätta med det.
 
imorse hände dock en mycket vacker sak,
jag går in i duschen och sätter på vattnet
något svart på mig
tittar ner på magen
ord skrivna i bläck
jag rynkar ögonbrynen
kliver ut och klättrar upp på toalettstolen
tittar på de spegelvända orden
i badrumsspegeln
"du är så vacker när du sover"
det var min pojkvän som skrivit det.
 
mitt favoritord är egentligen ordet "fin". för det är så litet och ömtåligt men vackert på något sätt. precis som det allra ömtåligaste kronbladet på den allra ömtåligaste blomman. precis som ett maskrosfrö som flyger i vinden en kall oktoberdag. så ser jag på ordet "fin". och "fin" är ett så användbart ord. för det finns något som gör varje människa fin och då kan man alltid säga: "det fina med dig är…" eller så. "fin" är ett uppmuntrande och ömtåligt ord tycker jag. finfint!
 
Jag älskar din blogg, jag älskar dina bilder, dina texter. Jag kan sitta i flera timmar och bläddra tillbaka flera flera sidor.
Jag skulle vilja ha ett hus på din blogg, sitta och dricka te, och hitta på bus. Varje morgon skulle jag gå upp och lämna små fotavtryck på hemliga platser för att sedan lämna en lite lapp där det står en ledtråd. När du sedan hittar fotspåret och klickar på det, flyger jag ut ur skärmen med en röd ballong. Vinkar på dig, sätter mig på skrivbordskanten och dinglar med benen. Och jag får prova alla dina skor och klänningar. Men jag är bara liten och allt är stort, så jag blir ledsen och gråter små pärlor. Pärlorna gör jag ett halsband av och ger till dig. Det halsbandet gör så att du kan höra vad jag tänker. Så varje gång du tar på det, hör du mig sitta i mitt lilla hus och nynnar och sörplar mitt varma te.
 
Har nästan aldrig kommenterat här men vill bara passa på att tacka dig! Har läst din blogg i flera års tid och du har nästan känts som den storasyster jag aldrig haft. Nu är jag 20 år och allt har löst sig, precis som du alltid sagt 🙂 Jag skäms inte ens över mina föräldrar längre!
 
top five spots you love to be kissed :
den där punkten som egentligen inte är en punkt utan mer ett område där huvudet fäster vid halsen och nacken och håret lockar sig när det blir fuktigt av nattdag eller månregn
underläppen precis när man putar med den för att man känner sig lite smått sur eller bara lågmäld och melankolisk och verkligen verkligen behöver en fjäderlätt kyss just där
mitt i gropen över nyckelbenet för den passar så bra ihop med formen på dina läppar
längs ryggraden på ett sätt som om du trädde upp pärlor på tråd eller ritade efter nummer på insidan av handleden där man ser små blå trådar lysa igenom huden och känner du hur hjärtat slår.
 
jag var fjorton år och hånglade i en 90 säng nästan varje dag, för jag var kär för första gången och du hade så mjuka läppar. Sen tog jag bussen hem och mina läppar var alldeles röda och svullna och jag brukade hålla i en blomma som du hade plockat på din grannes tomt. snön föll och rödvinet gjorde mig lätt på foten. det var bara några timmar sen första gången jag träffade dig. du knäppte min jacka och "your freezing!" sen kysste du mig för allra första gången, så åtta månader senare satt jag på ett flyg på väg till berlin för att se dig igen. först blev jag aldelles kall för jag var rädd att du inte skulle vara där men sen såg jag dig stå där längst bak med en röd mössa. Du sa att du tyckte om att göra mig kåt för jag får sån fin blick då. En sen juli natt sitter jag på min ballkong med min allra bästa vän och
kjedjeröker och lyssnar på håkan. så säger hon, den här låten ska jag sjunga på ditt bröllop och håkan sjunger,"låt oss fly låt oss segla bort. sätt dig falla i så många andras famnar. åh jag älskar dig" och jag får tårar iögonen för du känner mig så bra och jag vet så väl att du alltid kommer finnas där. Ligger och halvsover när du kryper ner under mitt täcke, kysser mig lätt på munnen och jag kysser tillbaka och du säger, "oj förlåt jag trodde att du sov" och sen lägger han armen om mig och jag somnar tryggt. Vi hade varit och hyrt film. på vägen hem är det som att himlen öppnar sig och stilla havets allt vatten ramlar falelr ner över oss. vi stannar och hånglar och är helt genomblöta och iskalla när vi tillslut går hem till dig och jag får långa ett par mjukisbyxor av dig som är alldeles för stora.
slutar nu, innan den här texten bli allt för lång.
 
Sandra, har du någonsin flippat ur och gjort någonting helknasigt där alla omkring bara stirrar på dig men du är sjukt fokuserad på det du gör och bara måste göra det och göra klart det och ingen fattar vad du sysslar med? Varför det är viktigt?
Jag har aldrig i mitt liv ens tittat på när någon gör pizza och så var jag på en pizzeria idag för att äta och bara ställde mig bakom disken och skulle promt göra en pizza själv. Nästan manisk. Jag stoppade in den i en pizzakartong och gav bort den sen.
jag önskar att jag kunde säga att jag inte vet vad som flög i mig. Men jag vet att jag flög in i mig själv ett ögonblick.

Åh vad jag önskar att du hade haft ett såntdär "vad är det finaste som hänt er idag"-inlägg. Isåfall hade jag skrivit om pojken som jag gillar väldigt mycket, dock på avstånd.
Han skrev till mig för någon vecka sen att jag tog jättefina bilder, och efter det har vi mest fått en massa ögonkontakt i skolan och jag får miljoner fjärilar i magen varje gång. Han klev nyss på fel buss, som råkade vara min, och innan han satte sig i sätet framför mig tittade han på mig jättelänge, det såg nästan ut som att han skulle säga hej. Jag blev alldeles nervös och när jag hoppade av bussen kunde jag inte sluta le.
 
Jag fick min första kyss när jag var 17, av en pojke med koboltblå ögon och världens längsta ögonfransar. Han låg alldeles tätt intill i mörkret och jag tänkte att fan, nu kysser jag honom. Och just då kysste han mig.

.


Some of my favourite comments. Read them in google translator here.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
0kommentarer

    senaste från Mode

    Sandra Beijers webbshop
    Dölj
    metro mode weekly

    Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

    Lifestyle
    Henrietta Fromholtz
    Hälsa
    Foodjunkie
    Hälsa
    Ida Warg
    Mode
    Paulina Forsberg
    Lifestyle
    Susanne Barnekow
    Mode
    Petra Tungården
    Lifestyle
    Elin Johansson
    Lifestyle
    Josefin Dahlberg
    Lifestyle
    Linn Herbertsson
    Home
    34 kvadrat
    Home
    Andrea Brodin
    Lifestyle
    Makeup by Lina
    Lifestyle
    Sandra Beijer
    Lifestyle
    Tess Montgomery
    Mode
    Fanny Ekstrand
    Mode
    Pamela Bellafesta
    Hälsa
    Josefines Yoga
    Mode
    Mathilda Weihager
    Hälsa
    Fannie Redman
    Mode
    Emma Danielsson
    Man
    Niklas Berglind