Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

FAQ.

Det känns som att det har dykt upp ganska många nya läsare som ställer frågor om vad 17 jag gör om dagarna och sånt. Så jag tänkte att en FAQ kunde vara på sin plats.
Här kommer lite förklarande info om mina jobb och sånt!


Hur gammal är du?
Jag är 28 år. Fyller 29 den tionde augusti. Då kan ni komma fram och säga grattis om ni är på Way Out West : )


Vad gör du?
Jag lever på lite olika saker. Först och främst bloggar jag ju, det är min huvudinkomst. Jag har ju en väldigt stor blogg liksom, så jag kan tjäna pengar på att skriva och fotografera härinne. Jag är alltså anställd av Rodeo och fixar inte annonser och sånt själv, utan får en lön som vilket jobb som helst.
Jag skriver även frilansgrejer. Har fått en hel del roliga uppdrag sedan jag sa upp mig från mitt reklamjobb i februari så det är jag himla glad över! Så om dagarna sitter jag och skriver krönikor och sånt för olika tidningar. Säger till när de kommer ut förstås.
Jag skriver även klart min roman som kommer ut nästa år på Rabén& Sjögren. Den är i princip klar men det är ju massa småfix och jag läser om den hundra gånger och skriver till saker och ändrar och så. I och med att vi skrivit kontrakt har jag fått ett bokförskott också, så det är även det en inkomstkälla. Har även börjat på bok nummer två!

Vad gjorde du innan?
Jag gick ut Berghs, en reklamskola i Stockholm när jag var 22 år. Jag utbildade mig till copywriter som är en reklamkreatör. Det innebär att man hittar på koncept och kampanjer för olika varumärken. Väldigt roligt! Jag jobbade tre år i Sverige på en byrå som heter Garbergs och sedan som 25-åring bestämde jag mig för att flytta till New York tillsammans med Nina, som också jobbade på Garbergs. Man söker nämligen i kreativa team om två utomlands. Vi översatte vår portfolio och fick jobb på en byrå som heter KBSP som ordnade arbetsvisum till oss och hösten 2010 flyttade vi. Där trivdes vi sådär. Våren 2011 ringde Wieden & Kennedy upp oss och frågade om vi inte ville jobba hos dom. Gudars vad glada vi blev, det är nämligen en himla bra byrå som gör väldigt roliga saker. Ja tack, sa vi och började där. Där jobbade vi med varumärken som Target, Heineken och Nike.

jag och walter aka snyggjohan på berghs skolavslutning 2007.
.
Varför sa du upp dig?
Att jobba med reklam i USA är inte så lätt. Hierakierna är väldigt tydliga, både internt och hos kunderna man jobbar med. Även om våra chefer var nöjda med oss och tyckte att vi hittade på roliga saker så köpte nästan aldrig kunden våra idéer och ville oftast ha snälla tidningsannonser med en logotyp på istället. Efter två och ett halvt år hade vi knappt producerat någonting. Det kändes som att leka reklam nästan, man gick till jobbet och hittade på och hittade på, skrev och skrev, presenterade och presenterade, men kom aldrig hela vägen fram. Det är väldigt själsligt uttömmande och gjorde att man lite tappade gnistan. Samtidigt märkte jag att jag fick mer skrivuppdrag utanför reklamen som jag inte alltid kunde tacka ja till pågrund av tid.
Jag började skriva på mitt bokmanus i januari 2012 och när jag skickade första utkastet i maj till förlaget och de sa att de var intresserade om jag skrev mer så märkte jag att det här var ju det jag tyckte var allra allra roligast. Jag jobbade med reklamen om dagarna men längtade efter att få komma hem och skriva på boken.
När min förra pojkvän gjorde slut med mig i somras och jag inte längre hade något som band mig till USA (han bor i LA) så bestämde jag mig för att säga upp mig i januari och samtidigt skriva klart boken tills dess. Så det gjorde jag.


Hur hann du?
Hmm. Får den här frågan ganska ofta. Ändå svår att svara på. Att jobba med reklam är ju mer än ett heltidsjobb, man förväntas jobba sent och mycket helg. Även bloggen tar ju minst sagt flera timmar om dagen, att knåpa ihop inlägg, svara på mail och kommentarer och fotografera och skriva. Har fem svar:
1. Har ingen TV. Slötittar alltså inte på saker, utan när andra går hem och knäpper på femman, gick jag hem och skrev.
2. Jag tycker att det är jättekul. Att blogga och skriva är liksom min hobby. Jag skriver på tunnelbanan och när jag promenerar och jag funderar ut blogginlägg innan jag somnar. Jag gör det gärna, och då blir det lätt och enkelt.
3. Att blogga och skriva på andra grejer hjälper liksom varandra. Skriver jag på en krönika kan jag få en idé till bokmanuset och skriver jag ett kapitel i den kan jag komma på ett blogginlägg och så vidare. Så jag hoppar hela tiden mellan de olika grejerna och skriver här och där.
4. I USA var det mycket väntetid mellan olika projekt. Ens idéer ska upp till ens kreativa chefer och vidare upp till deras kreativa chefer osv. Då förväntas man sitta på sin plats och vänta. Därför blev det luckor i mitt schema då och då i veckan, någon timme hit och dit. Dessa timmar skrev jag och tidsinställde blogginlägg.
5. Jag tror jag har svinmycket energi, kanske lite mer än andra.


Varför Paris?
I och med att jag sa upp mig försvann mitt arbetsvisum och jag var tvungen att lämna New York. Men jag kände att jag inte ville flytta hem till Stockholm så därför tänkte jag att Paris kunde vara en fin plats att skriva på. Så nu bor jag här i tre månader och sen vet jag inte riktigt var jag ska flytta. I och med att jag nu frilansar kan jag ju bo lite var som helst. Ska i alla fall vara i Stockholm i sommar.

Så.
Hoppas jag rätat ut lite frågetecken!


Translation.
An FAQ about what I work with and what education I have. Read by clicking ”in english” in the right frame (just below my blog profile picture).

valmo, dadelglass, marmeladträd och en tupp.


I tisdags åkte jag alltså till allt det här gröna i några dagar. Vintern har varit så lång att det inte kändes som att blommorna var på riktigt.


Jag har legat vid en pool och läst ett par böcker. Vi ska återkomma till den här historien nästa vecka tänkte jag.


Har skrivit på olika frilansgrejer och så också. Här sitter jag avslappnat och demonstrerar det för er ehm : )


Fått en kompis.


Och två till!


Mjukaste huvudet alltså.


Den här ville dock inte vara kompis med mig.


Badat!!


Ätit lunch på magiska platser.


Så himla fint hela tiden.


Sanslöst god broccolipasta.


Och dadelglass.


Valmo är ju ändå en favoritblomma kom jag på i veckan.


Druckit marockansk öl.


Promenerat genom marmeladträd.


Ätit fisk till middag med potatisgratäng och mangosallad.


Glad påsk!
.


A Wednesday in Marrakech. Swimming, writing, meeting new (animal) friends, eating good food, walking and most of all, summer weather <3

hej från afrika.



Hej, jag är i Marocko helt plötsligt. Min familj firar påsk här och det var bara ett par timmar bort med flyg från Paris så jag kom ner några dagar för sommarvärme och för att vara med dom.
Känns så sjukt lyxigt att få ha en vår där jag kan jobba var som helst – från en solstol, från min säng, från ett café, från Paris. Att gå upp när jag vill, lägga mig när jag känner för det och att tiden däremellan få jobba med att skriva om sådant jag tycker om. Att det går att göra så, att jag får göra det. Är så glad över det.

Har ett internet som är så långsamt att det har tagit typ tre år att bara få ihop det här inlägget. Men vi hörs snart igen.

puss.
.


I’m in Marrakech for a few days to celebrate easter with my family.

undulater, berlin och lösögonfransar.

Här kommer den första delen av det finaste som hänt er hittills i år. Så mycket fint var det <3 Ni alltså.


Jag har flyttat ihop med mina bästa vänner.
Varje gång jag kommer hem och ser den tända lampan i fönstret på våning två, och mina tre finaste vänner som sitter och äter middag runt bordet får jag fjärilar i magen och tänker att det här är den bästa idén vi någonsin haft.
Det är helt fantastiskt. Vi tar hand om varandra, tittar på varandras favoritfilmer, delar kläder, går på loppis varje lördag och målar tavlor. I en trea bor vi fyra personer, två katter och en undulat.


mobilanteckning från den nittonde februari: när vi är så nära som det bara går att vara och han viskar “jag älskar dig” i mitt öra.
då.


Jag åkte på en weekendresa med min pappa och mina syskon. Vi var i Berlin i fyra dagar och promenerade runt, åt god mat, frös och köpte knäppa grejer. Jag kan inte minnas när jag hängde med pappa senast i fyra dagar utan att bli ledsen eller besviken på honom, men det hände liksom inte alls under hela den helgen. Det känns nästan som en dröm såhär i efterhand.


Jag la en lapp i hans skåp. Jag hade tänkt på det hela jullovet, skrivit om och skrivit om och ångrat mig och rivit sönder. Sen såg jag honom i korridoren första skoldagen och han hade en ny tröja och hans händer var så fina och när han log så visste jag att jag var tvungen. Så jag la en lapp i hans skåp, och nu får jag röra hans läppar.


När min mamma äntligen hade råd med den där dyra fågelkikaren som hon hade sparat till, och smsade att den var så fin, och kartongen var så fin! Och sedan åkte långt bort och spanade efter örnar i flera dagar. Och kom hem igen, alldeles trött och glad och hade sett en av världens största falkar.
Tänk vad fint, att hon tycker om fåglar så mycket, och att hon äntligen fick sin kikare.


Jag och min kille gjorde slut. Allt i min värld rasade samma. Men efter alla tårar så bestämde jag och min vän oss för var sin kille som vi någon gång under våren skulle ligga med. Tre dagar senare låg han i min säng. 2013 kommer bli mitt bästa år.


För två veckor sedan flyttade jag och min bästa vän ut ur vår lägenhet, och i väntan på den nya så bor vi tillsammans med två andra vänner i en liten tvåa. Vi lagar mat tillsammans, dricker vin på tisdagskvällar, sover där vi somnar och vaknar tidigt varje morgon av att solen sticker oss i ögonen. Det är ett himla fint sätt att leva på.


När min pappa, som inte alltid är så kramig, gick förbi mig i hallen efter en famijemiddag och sa att nu kramas vi. För något särskilt sa jag? Nej, sa han. Bara för att det är fint att kramas lite.


Det måste vara när jag och min vän sket i att vi inte egentligen hade råd och tog flyget till Umeå för att överraska hennes syster som spelade där. Mitt hjärta var tungt, min väns lätt och kärleksfyllt men den helgen fanns liksom bara vi och enkelrummet vi smygsov i båda två. Vi drack sju flaskor prosecco, hade våra glammigaste klänningar och lösögonfransar, jag dansade med en lång norrman, vi spelade fiol hela nätterna och jag låg inte med nån men ville inte det heller för just den helgen räckte det att jag kunde spela så himla fint.


Min pappa hade legat på sjukhus till och från i en månad, det va nyårsafton och det var dagen då han och mamma träffades, för exakt trettio år sen.
Hon satt hos honom på sjukhuset hela dagen fast han sov mest men så skulle hon åka hem på kvällen, då satte han sig upp, tittade rakt på henne och gjorde en puss mot henne.
Dagen efter dog han.
Min fina pappa och den där pussen är det finaste min mamma vet.


var påväg upp från tunnelbanan en morgon när jag mötte två killar som gick och pratade. den ena tittade upp, såg mig och kom av sig mitt i en mening. det var så litet och så oskyldigt men ändå så fruktansvärt vackert och det fick mig att känna mig så fantastisk.
.



Some favorites from the post a week ago when I asked about the loveliest thing that happened to you this year so far.

jordgubbar, magnolia, wok och en ny tröja.


I lördags gick jag och Nina över bron mot Louvren-hållet och allt det där för att spana i affärer. Nina bodde i Paris för ett gäng år sedan och är en utmärkt lära-sig-stan-guide, eftersom jag hittar typ knappt runt hörnet. Det verkar inte spela någon roll att jag har varit i Paris en del innan, jag kommer inte ihåg någonting. Kan inte franska heller för er som har missat det. Eller jag kan ju beställa vin och säga tack i alla fall.


Vi gick förbi drömmiga blomaffärer.


Och vackra broar.


Efter att vi tittat i en miljon affärer och jag köpt en collegetröja på den där vintagebutiken Kiliwatch var det dags för lunchpaus. Vi gick till Le Café.


Nina tog sallad med anka och linser och jag åt en råbiff.


Sedan strosade vi hemåt genom en gata med massa god mat. Fastnade ganska länge här för att det luktade så gott.


Magnolian har börjat blomma.


Sedan blev det kväll igen, som det blir varje dag. Men exta bra: lördagskväll! Vi gjorde i ordning oss och jag satte på mig min nya tröja.


Och så åkte vi till Bastille och mötte upp min favoritfransos Kris.


Vi skulle äta middag på Le Wok.


japansk öl – check.


Le Wok har ett mycket bra koncept där man får plocka på sig råa grönsaker och rått kött och sånt man ville ha i sin wok och sedan lagade de alltihop framför en tillsammans med såser och kryddor man också fick välja.


Klart!


Efter middagen gick vi till en liten indiebar runt hörnet.


Kris kompisar kom också dit.


Här kanske Nina säger något om sin vodkasoda tänker jag.


Vi hann dansa lite grann innan det var tack och adjö för lördagen. Mycket bra dag plus kväll.
.

Translation.
Saturday with Nina! We went shopping in Marais and had lunch at Le Cafe. In the evening we met up Kris in Bastille and had dinner at Le Wok. Ended the the evening at a little bar around the corner from the dinner place.

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Dasha Girine
Man
Kevin Triguero
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Chrystelle Eriksberger
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Flora Wiström
Man
Viktor Frisk
Home
Sanna Fischer
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Man
Marcus Schuterman
Man
Johan Hurtig
Home
Amelia Widell
Man
Philip Conradsson