Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past week's comments.

Vaaaar var solglasögonen ifrån nu igen? Någon zötis som minns?
Wildfox!

Åh Sandra, kan inte du fixa ett boktipset-konto? brukar älska dina boktips ju och vore trevligt att följa lite mer vad det är du läser.
Enklaste är att kolla i min kategori ”om böcker”!

what jobs do your parents have?
My mom and my stepdad have a swedish television production company called titan television.

Alltså finns det något bättre än hundmagar?
Nej! <333

Så himla fina bilder du tar. Vilket format använder du? 6:6?
Tack! Oj vet inte, de fyrkantiga tar jag med min iphone och gör de liksom bara fyrkantiga i appen Snapseed.

Hej Sandra! Jag har läst din blogg i väldans massa år men alltid tagit mig för att kommentera några av dina inlägg (ja jag är ströttförtjust i din blogg så klart, det ska också sägas!) men nu är det dags. Du läser väldigt mycket just nu, och som jag sett vill alla dina läsare hjälpa dig till nya titlar (inspirera den som inspirerar). Jag pluggar litteratur och retorik plus jobbar i en bokhandel och känner att nu jädrans ska jag också ge lite tips! Hoppas att det faller på läppen! :)
Sommarboken av Tove Jansson
The Bell Jar av Sylvia Plath

A Room of Ones Own av Virginia Woolf
All My Friends Are Superheroes och The Tiny Wife av Andrew Kaufman
Tack för tipsen! Sylvia och Virginias måste jag ju förstås läsa och sommarboken av Tove Jansson ÄLSKAR jag (skrivit ett inlägg om den här). Den sista har jag inte hört om men ska kolla upp! Bra med boktips <3

har du läst virgin suicides? tror du skulle tycka om språket.
Inte läst men älskade förstås filmen!

Tänker du på honom än? Hur känns det om du gör det? Puss.
Ja jo det gör jag ju, men på ett annat sätt än förut. Jag saknar honom inte längre på det där sättet, jag är mest förbannad över hur uppbrottet tedde sig och månaderna efteråt. Var så himla himla ensam alltså. Man måste vara snäll mot den man gör slut med, så är det faktiskt.

Åh, superfina! Köpte du de online eller i en affär? Är också på jakt, och halva priset tackar man ju icke nej till, hälsar plånboken. Puss Sandra!
Jag köpte dem på sneakersaffären som ligger på regeringsgatan, tror den heter Cali Roots? Annars finns de här till fullpris.

Nä nu vill jag allt veta vem den mystiske mannen är!!! <3
ja jo jag träffar någon just nu som jag tycker en väldigt massa mycket om. Men jag måste få ta det lite i min egen takt. Mitt hjärta var så jäkla uppfläckt och trasigt för inte alls länge sedan och jag vill vara försiktig med den här nya personen ett litet tag till. Ha honom för mig själv. Han är fin i alla fall.

Sandra, har du hört att Cory Monteith har dött? Du som gillar Glee och allt.
Ja gud vad megahimlasorgligt det är!!?? Finn var min absoluta favorit och Lea Michelle måste vara så sjukt ledsen alltså. Hemskt hemskt hemskt.

Hej fina Sandra :) Jag undrar vad som hände med resten av din frågestund? Jag frågade för flera månader sen, då sa du att du hade jättemånga svar kvar, men dom kom aldrig. Hur som helst, min lilla fråga var vilka som är dina 3 bästa karaokelåtar :)
Hej förlåt, min dator pajade ju i april och sen dess har jag haft en himla röra att hitta saker för de ligger i mappar som ligger i mappar som ligger i mappar (inception deluxe). Mina favvokaraoke-låtar äri alla fall Gwen Stefanis Hollaback Girl, Spice Girls – Spice Up Your Life och Bobby Vee – Take Good Care of My Baby

Åh, Sandra! Någon gång gjorde du ett inlägg med hur du såg ut vilka år. Kan du inte länka till det? Eller göra ett nytt? För min stil är mera din still runt vad jag tror är 2008-2009, och vill ha inspiration! Eller kan du inte göra ett längre inlägg för varje år! Stor kram, hoppas din semester är underbar!
Javisst, här är 2008 och här är 2009!

åh jag älskar din blogg så mycket, men tycker verkligen att du bör fixa till textstorleken. himlans jobbigt att läsa numera.
Textstorleken är mindre än när nya sajten lanserades, cirkus tre punkter mindre. men mindre än så går tyvärr inte för tydligen är den kodad i hård html eller hur man ska säga. vi får bara vänja oss helt enkelt. har du mac kan du hålla in kringlan och klicka på minus-strecket så krymper sidan lite.

Du vet din playlist på Spotify med covers? Det är en av mina absoluta favoriter! En liten grej bara, två personer har påpekat att Personal Jesus minsann gjordes av Depeche först och inte av Johnny Cash, så har du lust att ändra ordningen på dem så jag slipper fler besserwissrar vore det gulligt. Jag har då ingen koll på vem som gjorde vilken låt först. :) Kram!
haha tack yes fixat! :)

Var kommer Ninas läppstift ifrån??
Jag troooor att det är ett från Chanel från sommaren 2011, men jag är inte alls säker. Minns att vi letade efter ett sånt till henne då. Men fråga henne på hennes blogg vetja!

hi Sandra, since you talked about how you did not get help from your parents when it comes to your career…how could you get a job in New York without speaking perfect english? I was wondering about that for a long time…
I was hired because they liked our portfolio. I was hired as a conceptual creative and worked with big ideas and digital stuff more than writing headlines. Perfect english wasn’t necessary, we had a lot of people from different countries at the agency.

Min bästa vän i hela världen har blivit dumpad av killen hon varit tillsammans med i evigheter, trodde hon skulle gifta sig med och fortfarande är väldigt kär i. Jag gör allting för att vara där för henne, men vad jag än gör känns det som att jag säger fel saker.
Vad ska man göra egentligen? Speciellt när jag har världens bästa förhållande och hon blir ledsen bara jag får sms av min sambo i närheten av henne. Blä.
Att du bara är där för henne räcker. Sånt här tar tid och gör förbannat ont. Hon kommer va ledsen och trasig, och även om det kanske inte känns så nu är jag alldeles säker på att hon uppskattar att du är där. Hör av dig ofta, ett sms räcker att du tänker på henne. Fråga varje kväll om hon har något att göra. Kolla på film med henne, gå promenader med henne. Man är så ensam så ensam och orkar inte riktigt höra av sig till folk, men blir så glad när andra gör det.

Tackar som svarar! Undrar varför du inte följer Ea (Paris-kompisen) på Instagram. Du gjorde väl det förut?
Jovisst gör jag det!

Och en fråga till eftersom du ger riktigt bra svar. Vad skulle du göra om du inte fick något stöd från din familj, inte bara för dina drömmar men också hur du är eller vad du gör. Allt ifrågasätts, kritiseras, diskuteras eller så sås rädslor typ men vågar du verkligen det? Det känns som att vad de än kommenterar förstörs lite grann Jag bor i en annan stad men att bara bryta med dem är inte ett alternativ och att hålla det mesta för sig själv går ibland men rakt inte alltid(tänk jobb, var du bor, vad du gör) Att ta upp det med dem gick då rakt inte och att bara inte ta åt sig hmm det har jag inte lyckats med än. Hur frigör man sig.
Oj jag har inte så mycket erfarenhet av det här alls, men det låter fruktansvärt jobbigt och hemskt. Mitt enda tips är att prata om det, vara tydlig och stenhård och kanske till och med fråga VARFÖR de gör det här? Men jag förstår om det är svårt. Är det någon som har mer erfarenhet så får ni väldigt gärna skriva i kommentarerna.

En liten fråga. När du hånglar med någon. Vem är det? Är det dina vänner, okända? Alltid samma, tjejer,killar?
Haha det är väldigt olika. Oftast har det varit någon jag halvkänner och träffar på en fest.

T-shirten är så fin! Såg att det var polyester i den, har den blivit noppig?
Nej inte alls, himla bra kvalité!

käraste sandra, hur tusan kom du igång med skrivandet? jag har historier som bara vill ut, men som fastnar på vägen och så slutar det med blanka blad och ”spara inte” och ingenting känns rätt. jag vill ju skriva mer än någonting annat, men börjar tvivla på om det någonsin kommer funka.

jag har samma fråga! samt ett par till… hur kommer du på ideer att skriva tex en bok om? hur väljer du ut vilken du ska skriva om ifall du gillar alla lika mycket? …. och om man har ¨personer som bara vill ut¨ men ingen direkt handling… vad göra?
Alltså, jag har ju försökt skriva något längre sedan jag var typ femton år, så det tog ju en himla lång tid. Jag kom inte på riktigt igång förrän jag var på en ganska lång semester (tio dagar) och helt plötsligt fick jag tid att bara få vara ifred och skriva. Jag hade en idé till en historia och så började jag bara och hoppades på vägen att jag skulle lyckas få ihop det. Jag skriver aldrig från början till slut utan hoppar runt i kapitel. Skrev sista kapitlet ganska tidigt till exempel. Jag tror att det är bra att göra upp ett skelett för boken så att säga. Jag gjorde som en lista vad jag ville skulle hända ungefär i varje kapitel, inte längre än en mening. Då fick jag en bättre överblick och så var det enklare att fylla i hålen. Jag hade flera idéer på längre historier och började egentligen skriva på allihopa (tror det var 3 st) men insåg ganska fort vilken det var som jag själv fastnade för mest och då föll de andra bort naturligt. Jag skrev på kvällarna efter jobbet (hjälpte nog mycket att jag inte ägde någon tv). Ett annat enkelt knep när man får skrivkramp är att läsa en bok. Kanske låter självklart men det tycker jag inspirerar massor.

Waaaaw var har du köpt bikinin? Så snygg!
Jag köpte den i Paris på en kedja som heter Pimkie. Inte så mycket tjusigt därinne egentligen men fastnade för bikinin!

Hej Sandra, vilka fina svar! Jag har en fråga… Vad gör man om man varit utbränd ett bra tag men inte känner sig bättre trots att man slutade jobbet som var en del av orsaken, har testat en massa olika terapier/metoder osv… Allt går bra så länge jag bara gör roliga saker… men så fort det kommer något krav eller vardagliga sysslor eller jobb eller så… då blir det för mycket… Jag vet att du inte är någon terapeut, men tack för svar ändå…
Jag har ingen erfarenhet av utbrändhet men min kompis Nina skrev ett jättebra inlägg om det för ett tag sedan. Här hittar du det.

.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
26kommentarer
  • Tusen tack för svaret Sandra. Vem vet, kanske en dag kan vi sjunga karaoke tillsammans. Jag kan sjunga Elvis för dig. All shook up kanske. Och jag hoppas det går bra med din nya kärlek, ha honom för dig själv, du gör helt rätt, vi har inget med det att göra även fast alla tycker det är spännande :) Kram!

    Cilla 2013-07-21 01:31:00
    Svara
  • Du som skrev om dina föräldrar….jag är i en liknande situation, bor hemma för närvarande och då blir det ännu mer: ingenting man gör är okej, minsta handling ska ifrågasättas och brytas ner och kritiken slutar aldrig, och så den oron dem sprider….fan liksom. Jag brukar bråka med dem väldigt mycket, men nu i våras så insåg jag en sak som hjälper mig iaf, kanske kan det vara till hjälp för dig med:) Jag bestämde mig helt enkelt för att jag inte får något stöd från dem, inte i ngnting alls, så det dem säger är till att börja med fel för mig. Det är som att folk vill leda in dig på sin egen väg, när man egentligen vet vart man vill gå! Kanske vet man inte, men det spelar ingen roll, för dem vet ännu mindre. Jag började tycka synd om dem egentligen, för att de måste vara sjuuukt osäkra på sina val om de gör mig så osäker på mina..och då är det jävligt jobbigt att leva. Så jag bestämde väl mig för att inte följa deras spår, lösgöra mig genom att göra annorlunda just i det där med hur säker man är på att välja… Jag vet inte om det hjälpte något, alla situationer är ju olika osv, men hoppas det löser sig för dig! Puss!

    Ija 2013-07-17 20:29:00
    Svara
  • Åh, åh, åh. Sandra. Samtidigt som det tog slut med dig och Ludvig, tog det slut med mig och mitt ex efter två år. Jag var verkligen ett vrak, deprimerad och det tog mig 9 månader och nu är jag så jäkla glad att jag klarade mig igenom det där för nu har jag hittat sån fin kille som i fredags erkände för sina vänner att han hade kunnat tänka sig en framtid med familj med mig och att han aldrig känt så med någon annan förut. Det är så sjukt. Tidigt kanske, men heja nya kärleken, hoppas den går bra! Du förtjänar det mest av alla.

    Pauline 2013-07-17 20:26:00
    Svara
  • Jag håller i detta nu på att bli tillsammans med min första pojkvän. Det känns himla fint och bra. Men just eftersom han är min första är han även min första hålla handen, min första kyss, mitt första hångel och min första sova nära. Inte så att jag känner mig osäker, men jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen med mina händer alla gånger. Och hur jag ska variera kyssarna. Försöker pröva lite olika och andra gången kändes bättre än första. Gillar, gillar, gillar verkligen, men det känns som att jag bara upprepar mig själv hela tiden. Har du några tips att dela med dig av till en halvvilsen, snart tjugoårig tjej?

    Helén 2013-07-17 11:42:00
    Svara
  • Var han otrogen?

    britta 2013-07-17 02:20:00
    Svara
  • Du måååååste kolla på the way way back som går på bio nu dödsago film!

    patti 2013-07-16 22:01:00
    Svara
  • Åh, så glad jag blev när jag läste att du träffar någon! Grattis fina du!

    Sara Persson 2013-07-16 21:10:00
    Svara
  • Älskar när du svarar på kommentarer, Sandra! Väldigt intressant att läsa om allt mellan himmel och jord

    emma 2013-07-16 20:59:00
    Svara
  • Alltid lika kul att läsa dina tankar och svar! Jag har en till fråga till dig! Som lika inbiten pinterestnörd som du, vad sägs om lite tips på människor och boards att följa? Vill gärna ta del av guldkornen som verkar finnas på din pinterest, som jag för övrigt älskar! :)

    jenny 2013-07-16 20:36:00
    Svara
  • Till dig som inte blir stöttad av dina föräldrar: jag har också haft samma problem (och fortfarande har). Det är skitjobbigt och det är tusan inte ok.

    Det positiva är att du kan bli mer driven av det här. Jobba hårt för dig själv. Som någon annan skrev: gör saker som kanske känns läskiga, pusha dig själv. Har också bott utomlands i omgångar och det har gjort underverk. Kan man klara sig själv i ett okänt land får man en självförtroendeboost som heter duga – du behöver inte längre det där stödet (även om det alltid kommer att svida inombords för att du inte har det).

    Jag har nyligen beslutat mig för att bryta med några i min närmaste familj. Det har varit ett så fruktansvärt svårt beslut att ta, men jag tänker så här: varför fortsätta en dålig relation som bara gör mig illa? Jag skulle aldrig tåla att någon annan behandlade mig på det här sättet, så varför ska det då vara ok bara för att vi delar lite DNA?

    Så: sätt dig själv främst, tro på dig själv och var STOLT över allt det som du åstadkommer. Var bensäker på att du är bäst i världen. För det är du!

    Katarina 2013-07-16 19:38:00
    Svara
  • Tack för att du delade med dig av boktipsen som du fått – jag har precis lagt en beställning inför stundande semestern och utomlandsresan!
    Hur kul som helst att läsa att du har träffat någon som ditt hjärta slår lite extra för, hoppas att han förstår hur fin du är och att vi får se mer av honom i framtiden!

    Johanna 2013-07-16 16:40:00
    Svara
  • Var det Sara Linton som skrev boktipsen? träffades på Borneo för några år sedan och hon är den enda jag vet som packar ryggan full med böcker för en tre månaders resa, helt underbar såklart! :) och det skriker verkligen sara om dessa böcker!

    Johanna 2013-07-16 16:38:00
    Svara
  • Till personen som inte blir stöttad av sina föräldrar: jag älskar mina föräldrar över allt annat men just denna biten känner jag så väl igen under hela min uppväxt. jag fick alltid höra att ”detta kommer aldrig gå, detta kommer du aldrig klara bla bla”. det kruxiga var att jag alltid stått mina föräldrar nära så jag kunde/ville inte sluta berätta för dem om vad jag ville göra och höll på med. mitt självförtroende var inte det bästa heller så visst var det jobbigt att känna att man aldrig blev ett smack uppmuntrad utan tvärtom nertryckt. men någonstans var jag så nyfiken på livet. så jag gjorde det mesta av det jag ville ändå fast det var läskigt. flyttade utomlands i olika omgångar, skaffade utbildning, testade olika jobb. alla mina förslag och projekt som de dissat tog jag ändå tag i för att en drivkraft inom mig- som jag inte vet var den kom ifrån- pockade på. jag hade konstant prestationsångest såklart då jag tänkte att om jag misslyckades så skulle de ju få rätt. men någonstans på vägen så började de förstå att jag faktiskt fixade saker och de lugnade ner sig. jag hade också ett samtal med dem men det var inte förrän jag var 30 år (det satt långt inne) men hursomhelst så sa jag då precis som det var. att de gjorde mig illa och att det var inte min oförmåga eller okunskap som var problemet utan att det var deras rädsla som de projicerade på mig. för så var det. de är absolut inga elaka människor utan de var helt enkelt bara rädda själva och visste inte hur de skulle ventilera sin egen osäkerhet. men jag sa till dem att det var dags för dem att sluta med detta nu. deras egen rädsla får de själva ta hand om, inte lägga på sin dotter. mitt råd till dig är att följa din magkänsla och framförallt var snäll mot dig själv. om något inte går riktigt som du önskat. skit i det. försök igen. och igen. när man blir äldre (jag är 37 nu) så är livet automatiskt lättare. för man har hunnit få sig en hel del törnar men man vet att saker ändå fixar sig. så kör på och viktigt: var snäll mot dig själv!

    anna 2013-07-16 15:27:00
    Svara
  • Hej du som skrev sista frågan, den om utbrändhet. Jag blev utbränd för 6 år sedan. Efter det väntade 8 månader av totalt mörker. Jag trodde att jag skulle bli frisk direkt efter att de där värsta månaderna var över. Men så var det inte. I mer än 2 år efteråt var jag fortfarande trött hela tiden, hade inte lust med nästan något och trodde att jag aldrig skulle bli bra igen. Men det blev jag. Men det tog väldigt lång tid. Sakta men säkert började jag kunna känna glädje, lust och energi.

    Jag önskade att någon hade berättat för mig att det tar tid att komma tillbaka, att allt inte är bra även om det allra värsta är över och att tiden det tog att komma tillbaka på sätt och vis var mycket jobbigare än de första månaderna av totalt mörker. När jag aldrig trodde att jg skulle vilja något igen, när jag kände mig så brutalt onormal. Så försök vara lugn. Gör det du orkar. Tänk att det tar tid. Skaffa hjälp, även om du tror att det värsta är över. Du kommer att bli bra igen. Stor kram på dig!

    Sara 2013-07-16 13:55:00
    Svara
  • nu har jag kommit in på min drömskola i min drömstad, detta har jag drömt om i två år. äntligen har det slagit in. men jag har också hunnit träffa, bli tillsammans med och älska en kille som bor här i min hemstad. som antagligen inte kan flytta med mig, åtminstone inte direkt. jag har inte varit så jätteorolig eftersom det bara tar tre timmar med tåg att komma hem igen, men han verkar vara så himla rädd att det smittat av sig på mig. nu är jag också rädd. jag får följa min ena dröm men på nåt sätt pausa min andra som jag inte hade räknat med när jag sökte till skolan. jag säger till honom att han får komma när som helst och stanna hur länge som helst, att vi kan bo ihop i min lilla studentlägenhet, men han är ändå så rädd. jag vet vad jag kommer göra – jag kommer flytta och jobba så hårt för att vårt förhållande ska överleva, men ändå undrar jag hela tiden vad jag ska göra… vill inte förlora detta förhållande på grund av den lilla distansen. jag vill att han ska vara modig så som jag försöker vara modig och inte tvivla och vara rädd hela tiden.

    ibland önskar jag att jag inte blev så galet förälskad när jag blev det, att jag kunde bli det måttligt, eller bara litegrann.

    xyz 2013-07-16 13:17:00
    Svara
  • Du som inte blir stöttad av dina föräldrar: jag har samma problem och hade det hela min uppväxt. Vet inte om du har flyttat hemifrån än, men för mig blev det bättre efter att jag gjorde det. Mitt första steg var att bara träffa mina föräldrar när jag känner att jag psykiskt orkar. Steg två för mig var att göra ALLT för att försöka undvika att prata om ämnen där jag visste att jag skulle få ”konstiga”/elaka kommentarer eller kritik tillbaka. OM ett sådant ämne ändå kommer på tal svarar jag bara jättekortfattat på ett sätt som får dom nöjda (utan att ljuga då) och får dom att inte ställa så mycket följdfrågor.

    Du som är utbränd: jag är i samma situation och har varit utbränd sedan 2011 (helt sjukskriven sen i höstas). Mina närmsta vänner har tyvärr varit väldigt oförstående men jag har en underbar man som verkligen stöttar mig och har hjälpt mig enormt. Försöka hitta någon i ditt liv; föräldrar, släkt, pojkvän/flickvän, kompisar som du känner att du litar på och be om hjälp. Våga! Och våga släppa alla vardagliga sysslor du inte absolut MÅSTE göra. Låt tvätten vara skitig några veckor för länge, skit i att sminka dig, skit i att dammsuga, skit i att plocka undan efter dig, skit i ALLT du inte absolut måste. Gör i så stor utsträckning bara saker som är roliga och du mår bra av. Jag är perfektionist och har haft ENORMT svårt med omställningen att inte ha det perfekt hemma, perfekt utseende när jag går ut osv, men det gick tillslut så långt att jag inte hade något val för att jag verkligen inte orkade – och då släppte till viss del behovet av att ha en perfekt yta. Det ÄR okej att du fortfarande inte mår bra, det ÄR okej att du fortfarande känner att du inte orkar vardagen. Håll dig borta från allt du kan som ger dig ångest och panik och stress, försök att sätta dig själv och dina behov först på riktigt. Vi kommer ta oss ur det här. KRAM

    Jessica 2013-07-16 12:47:00
    Svara
    • Förlåt till dig med föräldrarna, såg nu att du bor i annan stad än dina föräldrar. Då har jag bara de andra tipsen att komma med. Kan också tillägga att jag försöker att inte prata om planer eller drömmar jag har för att slippa få dom ”förstörda”. Försöker alltså hålla mig till neutrala ämnen, vardagliga saker som det inte gör så mycket om dom svarar dumt på.

      Jessica 2013-07-16 12:55:00
      Svara
  • För den som vill ha skorna så finns caliroots även på nätet, caliroots.se

    Banana 2013-07-16 12:09:00
    Svara
  • Har du känt att du blivit känslokall och bitter efter ditt uppbrott med L? Att du bara ska ut och gå hem med vem du vill för att bevisa att du är en självständig person som gör vad du vill, utan några känslor inblandade? Eller så fort någon visar dig lite känslor så blir du rädd och avvisar denna? Eller har du liksom aldrig tappat din romantiska syn på livet? Om du känt dig kall med hårda skal uppbyggda kring dig, hur river man ner dom?

    matilda 2013-07-16 11:52:00
    Svara
    • Detta är alltså en fråga! Inte påståenden :)

      matilda 2013-07-16 11:53:00
      Svara
  • Jag tycker att det är så fint att du anstränger dig för att svara på frågor och hjälpa till även när du inte har erfarenhet av just det problemet. Och att folk ens vänder sig till dig. Din blogg är som en liten ö av trevlighet och folk som tar hand om varandra i ett ganska otrevligt internet.

    Åsa 2013-07-16 11:37:00
    Svara
  • Jag är sexton och jag vet att jag ska till New York och att jag vill vara där i minst ett år och att jag då antagligen kommer behöva jobba, men jag vet inte hur jag ska få tag på jobb utan green card. Kan man leva på en servitrislön? Vad ska jag vänta mig som budget på det hela och liksom var ska jag bo. Villig att bo trångt och jag kommer antagligen att bo tillsammans med någon. Jag undrar även om man kan gå ut ensam och sätta sig med ett glas vin och få vänner för livet, funkar det? Väldigt väldigt tacksam för svar, även om du kanske inte vet allt. Hur gjorde du?

    Olivia 2013-07-16 11:28:00
    Svara
    • Olivia!

      Kanske ser du inte det här eftersom det var några dagar sedan du kommenterade men here goes:

      Vill ej krossa dina drömmar angående jobb, men tyvärr är det skitsvårt att få arbetsvisum om du inte som Sandra redan hade utbildning, erfarenhet och blev anställd innan hon flyttade dit. Tyvärr.

      Jag flyttade till New York för sju månader sedan, när jag precis hade fyllt 22. Läser reklam & marknadsföring på en rätt känd skola i NYC och tar CSN för detta vilket innebär att jag kommer ha SATANS mycket lån när jag går ut, men också en bra utbildning och kontakter . Kommer från typisk medelklassfamilj och hade inga större summor sparade när jag flyttade, CSN täcker hyra och det allra nödvändigaste men de flesta jag känner behöver jobba vid sidan av, vilket är olagligt men att jobba som t.ex barnvakt funkar pga svårt att spåra osv, har vänner som jobbar på bar, restauranger och så vidare. Bor i en liten lägenhet med min bästa kompis i Williamsburg och betalar för mkt hyra, men det går absolut att hitta okej hyror beroende på hur långt ut man är beredd att bo, och till vilken standard.

      Har fått många vänner + världens bästa pojkvän på de månader jag varit där och ja, det stämmer att Amerikaner är mycket öppnare och ”vana” att träffa nya människor. Jag ÄLSKAR New York och vill bo där för alltid! Tycker du ska köra!

      Linnea 2013-07-19 11:13:00
      Svara
    • Har inga erfarenheter om att jobba i USA, men du kan inte tänka dig att plugga i New York? :) Alternativt att gå en utbildning i Sverige, som erbjuder praktik utomlands. Då kommer du till New York, utan krånglet med arbetsvisum (svårt att få, om man inte redan blivit erbjuden jobb, vad jag har förstått).

      Och jag tror att det är mycket möjligt att få vänner för livet i New York. ALLA jag träffade där i våras var så öppna och underbara. typ som att alla snygga och fina och trevliga människor samlats i en och samma stad.

      mikaela 2013-07-16 12:53:00
      Svara
  • Har du sett Norwegian wood än? Den har legat på min dator sen dagen den släpptes men jag har inte vågat sett den än! Minns att jag tyckte boken var så jädrans bra. Vågar inte riktigt förstöra det.

    Jennifer 2013-07-16 10:15:00
    Svara
  • Sandra jag vill stalka dina kompisar också. Kan du inte göra ett megainlägg där du länkar till deras bloggar?:D Eller har du gjort ett sånt tidigare?

    Emily 2013-07-16 10:12:00
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Mode
Petra Tungården
Mode
Emelie Wikström
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Josefines Yoga
Home
Sanna Fischer
Hälsa
PT-Fia
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Man
Marcus Schuterman
Creative
Sandra Beijer
Home
Julia K
Man
Kevin Triguero
Creative
Flora Wiström
Man
Philip Conradsson
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Chrystelle Eriksberger
Creative
Linn Wiberg
Creative
Sandra Hjort
Man
Viktor Frisk
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman
Creative
Sara Edström
Man
Johan Hurtig
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell