Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past weeks comments.

Tänkte fråga hur mycket det kostade att komma in på Hollywood Forever Cemetery, var den värd att besöka?
Och var gjorde Joakim sin tatuering i NYC?
Joakim gjorde den på en tatueringsstudio i East Village som heter New York Adorned. Hollywood Forever Cemetery minns jag inte vad det kostade, tror att det var gratis och så betalade man extra för kartan så att man kunde se var alla kändisar låg. Tyckte den var helt okej men inget jag direkt skulle tipsa om i LA. Finns massa annat roligare man kan göra istället. Los Angeles Zoo megatipsar jag om!

Jag har en fråga till dig! Som lika inbiten pinterestnörd som du, vad sägs om lite tips på människor och boards att följa? Vill gärna ta del av guldkornen som verkar finnas på din pinterest, som jag för övrigt älskar! :)
Hej! Jag har gjort en pinterestfavoriter-inlägg en gång förut (du kan hitta det genom att söka på ”pinterest” på bloggen. Kan förstås göra’t igen med nya favoriter!

Har du känt att du blivit känslokall och bitter efter ditt uppbrott med L? Att du bara ska ut och gå hem med vem du vill för att bevisa att du är en självständig person som gör vad du vill, utan några känslor inblandade? Eller så fort någon visar dig lite känslor så blir du rädd och avvisar denna? Eller har du liksom aldrig tappat din romantiska syn på livet? Om du känt dig kall med hårda skal uppbyggda kring dig, hur river man ner dom? Detta är alltså en fråga! Inte påståenden :)
Nej inte längre, men definitivt i början av ett uppbrott känner man ju massor av fuck you life-känslor. Det är naturligt. Man blir ju väldigt ledsen och trasig av uppbrott, men efter ett tag försvinner de känslorna. Skalet rivs ner till slut. Det tar nog olika tid för alla, men till slut tror jag man kommer ut ur jobbiga grejer som en bättre människa.

Olivia: Jag är sexton och jag vet att jag ska till New York och att jag vill vara där i minst ett år och att jag då antagligen kommer behöva jobba, men jag vet inte hur jag ska få tag på jobb utan green card. Kan man leva på en servitrislön? Vad ska jag vänta mig som budget på det hela och liksom var ska jag bo. Villig att bo trångt och jag kommer antagligen att bo tillsammans med någon. Jag undrar även om man kan gå ut ensam och sätta sig med ett glas vin och få vänner för livet, funkar det? Väldigt väldigt tacksam för svar, även om du kanske inte vet allt. Hur gjorde du?
Linnea svarar: Kanske ser du inte det här eftersom det var några dagar sedan du kommenterade men here goes: Vill ej krossa dina drömmar angående jobb, men tyvärr är det skitsvårt att få arbetsvisum om du inte som Sandra redan hade utbildning, erfarenhet och blev anställd innan hon flyttade dit. Tyvärr.
Jag flyttade till New York för sju månader sedan, när jag precis hade fyllt 22. Läser reklam & marknadsföring på en rätt känd skola i NYC och tar CSN för detta vilket innebär att jag kommer ha SATANS mycket lån när jag går ut, men också en bra utbildning och kontakter . Kommer från typisk medelklassfamilj och hade inga större summor sparade när jag flyttade, CSN täcker hyra och det allra nödvändigaste men de flesta jag känner behöver jobba vid sidan av, vilket är olagligt men att jobba som t.ex barnvakt funkar pga svårt att spåra osv, har vänner som jobbar på bar, restauranger och så vidare. Bor i en liten lägenhet med min bästa kompis i Williamsburg och betalar för mkt hyra, men det går absolut att hitta okej hyror beroende på hur långt ut man är beredd att bo, och till vilken standard.
Har fått många vänner + världens bästa pojkvän på de månader jag varit där och ja, det stämmer att Amerikaner är mycket öppnare och ”vana” att träffa nya människor. Jag ÄLSKAR New York och vill bo där för alltid! Tycker du ska köra!

mikaela svarar: Har inga erfarenheter om att jobba i USA, men du kan inte tänka dig att plugga i New York? :) Alternativt att gå en utbildning i Sverige, som erbjuder praktik utomlands. Då kommer du till New York, utan krånglet med arbetsvisum (svårt att få, om man inte redan blivit erbjuden jobb, vad jag har förstått).
Och jag tror att det är mycket möjligt att få vänner för livet i New York. ALLA jag träffade där i våras var så öppna och underbara. typ som att alla snygga och fina och trevliga människor samlats i en och samma stad.

Sandra svarar: Precis som Linnea och Mikaela skrev så funkar det inte riktigt att ta ett servitrisjobb i USA, då måste du jobba svart och det kanske inte är det smartaste för om du åker fast får du inte komma tillbaka in i landet. Att få arbetsvisum i USA är klurigt och kostar massa pengar för företaget och det är en massa pappersjobb och fix (kolla under FAQ så har jag ett långt frågeinlägg ang det). Det bästa sättet att hänga i New York som ung person är att plugga, så får du studievisum. Inom EU kan du ju dock jobba var du vill!

Sandra jag vill stalka dina kompisar också. Kan du inte göra ett megainlägg där du länkar till deras bloggar? 😀 Eller har du gjort ett sånt tidigare?
De flesta har ju inte bloggar, och de som har brukar jag länka deras namn när de är med, kram!

Sandra, eller Rodeo, gick alla gamla kommentarer helt förlorade i om med bytet till nya layouten? Tråkigt. Jag saknar dem.
Kommentarerna verkar ha ramlat bort, Rodeo håller på att kolla på det nu!

Du som har koll på Paris, kan du inte göra en liten restaurang/café guide på ställen du tycker man ska besöka? Jag och min pojkvän ska nämligen dit för andra gången i slutet av augusti och hittade inga riktiga favoriter sist vi var där. Kan även tillägga att vi båda är studenter så plånboken är ju inte jätte tjock..
Kommer göra en Parisguide, men är lite långsam på det. Tills vidare kan du kolla på min gamla som ligger under ”reseguider” här i högra ramen samt kategorin ”om paris”. kram

Har du sett Norwegian wood än? Den har legat på min dator sen dagen den släpptes men jag har inte vågat sett den än! Minns att jag tyckte boken var så jädrans bra. Vågar inte riktigt förstöra det.
Boken och filmen är rätt annorlunda från varandra, men på ett bra sätt. Tyckte inte filmen förstörde bokens känsla utan kändes mer som någons tolkning av den. Den är väldigt vacker, tystlåten och konstnärlig. Tycker absolut du ska se den!

Hi Sandra! It’s so sad that we non-Swedes cannot read the comments anymore since Google won’t translate them anymore because of DISQUS. I always loved to read them! Could that maybe be fixed? It would make your blog so lovely again! Hey Rodeo-people, please change it back to translatable!
I agree that this is such a pity, I must say that even though DISQUS have some good features (like answering directly to other people’s comments etc) I miss the old way too. But there is nothing I can do about that, it’s Rodeo’s choice, but I will of course talk to them.

Pizzan ser fantastisk ut. Vill du ge receptet på pizzadegen? Jag misslyckas alltid och skulle jättegärna vilja ha ett recept på en pizzadeg som blir bra.
Jag använde bara en vanlig fryst margarita-pizza och la på grejer och extra ost!

Om jag vill dela med mig av någonting som är ”det finaste som hänt mig hittills iår”, vart ska jag skicka det till dig?
Jag har ju såna inlägg ibland, men du får alltid dela med dig om något fint som hänt dig i kommentarerna till vilket inlägg som helst, älskar att läsa om fina saker som hänt er!

Hej Sandra! Du verkar vara så klok. Hur ska man göra om man bara längtar ihjäl sig efter någon att hålla handen med hela tågresan, hångla överallt med och kunna vara sig själv utan att känna sig konstig? Jag bröt upp ur ett långt och slitsamt förhållande för ett och ett halvt år sedan och har kommit över det. Men jag kan inte träffa någon bra och fin kille som det klickar ned. Dessutom, om en kille är för snygg blir jag världens stelaste person, klart han inte blir intresserad då! Vad göra?
Håll i hatten och häng med kompisar och gör saker du tycker om och så händer det när man minst anar det. Något särskilt hemligt knep vet jag inte riktigt om, helt plötsligt står han ju bara där. För snygga killar gör mig också lite nervös, det är nog dödsvanligt tror jag. : )

Jag undrar var Ulrika köpt sin klänning? Så himla fin!
Hon hälsar att den är från & Other Stories!

Är det Aviva som var med som modell i amerikanska Project Runway? Ser då ut som hon i alla fall :)
Haha nej det är inte hon, har faktiskt fått den frågan förut. :) Men nä.

Du, jag satt och läste ett ganska gammalt inlägg om maskerader du hade varit på tror jag, och snubblade över en bild av dej utklädd till Birgitte Bardot. Jag vet att det är längesen men jag måste bara fråga: hur målade du den där utdragna suddiga 60 tals eyelinern? Så himla snygg! Använde du en youtube tutorial, och i så fall vilken?
Btw älskar dina inlägg om garderobsförälskelser – kommer det ett till?
Jag använde svart kajal som jag suddade ut med fingret bara! Inget särskilt egentligen. Finns säkert massor av Bardot-tutorials på youtube tror jag! Garderobsförälskelser comin’ up!

Undrar hur du gjorde med de som lixom var på Luddes sida, som kanske hade vetat lite mer, om det nu var så? Gick allt jättebra med dina vänner eller var det lite tjafs och besvikelser som det är för andra vanliga människor? Allt framställs ju jämt som så himla fint och perfekt?
Tycker inte att jag framställt vårt uppbrott som fint och perfekt direkt.. Förstår inte riktigt hur du menar med de som var på Luddes sida? De vänner som vi hade gemensamt var såklart ledsna över att vi gjort slut, och de som bodde i New York då tog såklart hand om mig, kramade mig och var fina och bra, men det betyder ju inte att de valde sida. De är ju fortfarande vänner med honom.  Och angående att dela upp de vänner vi hade gemensamt har vi inte haft det problemet eftersom han inte ens bor i Sverige. Vi träffas ju aldrig någonsin liksom. Klart att vi antagligen hade sprungit in i varandra jämt om vi båda bott i samma stad och hamnat på samma fester och sånt, men nu existerar ju inte det problemet.

Hi sandra, I have been following your blog for the past few years and love it, you changed a lot of things in and outside the blog during the years but it was always nice. But now I’m sorry to say, the last change of design ruined your blog a bit, it’s not as user friendly as it used to be. It is harder to navigate through archives, old comments are gone, text size makes reading less enjoyable. Also, before, when you clicked to translate blog in english, everything was translated including the comments which is not the case anymore. I loved reading your posts and then also the comments because everyone is so nice and here and there someone would write their own little story. I don’t mean to be rude or anything, but I have seen other people complaining too, there aren’t as many comments as there used to be on posts.. There is one more thing, for quite a long time there wasn’t a text longer than few sentences here..also miss that. I will follow your blog despite those problems but I hope you can do something about this :)
hi! I would love to know how it’s harder to navigate through the archives, because I find it simpler? All feedback is great feedback! I also love that my images are bigger and I think the font size is just something that takes a while to get used to. The blog design is Rodeo’s choice and there is not a lot I can change with it but I agree that the new comment-function is annoying. A lot of people at Rodeo are still on vacation (since it’s summer) but I will of course talk to them when they get back and see how we can fix everything so I works at smoothly as possible. And about the longer texts, it’s because it’s summer and I rarely sit in front of a computer. They will come back as soon as the temperature gets colder :)

I love your blog to bits and so do (as it seems) thousands of people all over the world. We want to communicate. We are not all Swedes. The comments are the nucleus of niotillfem and I’d love if the people of Rodeo could make them translatable again, since Google Translate doesn’t work with DISQUS and that’s quite sad. I imagine quite a number of readers are with me on this issue and regret the plummeting usability of this wonderful site.
Please please please, Rodeo, do us a favour and fix this! <3
Please see the past answer, but yes of course I’ll try to talk to Rodeo. :'(

Hej Sandra. Det här känns så pinsamt men hoppas det är okej att vara anonym för det är sån jag är. Först vill jag börja med att erkänna att jag inte följt din blogg så vidare värst länge men har nog ändå kunnat få en någorlunda uppfattning om dig. Så vill egentligen bara lämna en kommentar som först skulle kunna börja med att jag skrev tusentals ord om hur avundsjuk jag är på dig. Även fast jag vet att det är fel att vara avundsjuk på andras liv. Men syftet med att kommentera (har aldrig någonsin kommenterat en blogg förut så grattis du tar den oskulden) var att fråga hur man klarar av att bo utomlands. Kände du människor där innan. Jag har nämligen drömt om att flytta till London sen jag var yngre än tonåring. Och har lovat mig själv att jag ska dit trots motgångar. Men jag begriper mig bara inte på hur. Hur ska jag klara mig utan en lön som går att diskutera. Utan vänner, visserligen har jag inga vänner förutom min pojkvän så är ju rätt van. Samtidigt drömmer jag om att kunna vara hemmafru och ta hand om mina kommande barn på heltid. Men ändå vill jag jobba i mediabranschen. Jag får liksom inte ihop någonting och det känns som att jag snubblade in här och ser nån som har koll på allting i livet.
Hej! Först och främst känns det ju lite som att du är förvirrad på vad du verkligen vill göra? Det kanske man ska komma på först, vad man vill allra allra helst! Sedan angående det här med att flytta utomlands. Alltså, jag flyttade ju till New York när jag var 26 år. Jag hade fått ett jobb där, fick en bra lön och kände flera som bodde i New York (mycket för att jag har varit där så mycket tidigare). Så det var ju inte som att jag kastade mig dit på en chansning efter gymnasiet. Men jag tror att om man verkligen vill bo utomlands så får man bara görat. Om man vill bo i London så får man väl helt enkelt göra lite research. Hur bor folk billigast? Bor man i kollektiv? Ja, då finns det säkert massa bra förmedlingar och sajter där folk söker room mates (google är guld för det här!). Hur skaffar man jobb? Kanske får man skriva sig ett cv och knacka dörr och besöka varenda himla café och pub i den delen av London man längtar till. Och på de ställena kommer man antagligen träffa nya personer man kan hänga med. Och annars finns det ju massor av sajter för utomlandssvenskar i olika delar av världen som vill träffas upp på fika. Och är allting superläskigt och känns otryggt och inte alls som man tänkt sig, ja då är det inte svårare än att flytta hem igen. Och det gör ingenting, för då har man iaf vågat. puss lycka till.

Vilka jättevackra bilder! Jag tänkte på att det är mycket jobbigare nu att kommentera dina inlägg, massa krångel med att skapa användare på sidor om man vill att ens bloggadress ska komma med annars måste man posta anonymt. Tycker det är jättetråkigt då jag tror många inte vill t.ex att deras facebook ska vara länkade till deras kommentarer.
Ja jag håller med :(( Ska prata med rodeo om det.

Tycker du det är jobbigt när folk pratar om din och joakims relation? typ säger att ni skulle bli ett fantastiskt par etc? Tycker själv ni verkar ha världens finaste kompisrelation och blir nästan avis.
Haha nej, jag tycker det mest är gulligt. Vi vet ju själva var vi har varandra liksom.

Hur går det med boken? Är den klar?
Boken har i princip varit klar sedan januari. Har mest fixat och trixat, skrivit om lite, kastat runt lite kapitel och strukit grejer och så. Just nu håller vi på med designen till omslaget och om två veckor får jag en redaktör.

Kan du inte skaffa en niotillfem-app / linn o christian
haha hej linn och christian  <3 Vill man läsa niotillfem i mobilen är nog bloglovins egen bloggapp bäst!

HEJ BÄSTA DU! finns det något inlägg om din och michelles tremånaders-resa till new york några somrar sen? VILL OCKSÅ GÖRA EN SÅN. eller åtminstone 1 månad nästa sommar! har aldrig varit i USA men trånar efter New York pga. denna blogg och Rachel Berry och Kurt. samt måste få resa, se och uppleva den staden!!
Det bästa är nog att gå tillbaka i arkivet och läsa från juni 2007 till september 2007. Då bloggade jag när jag var där! En sammanfattning på de tre månaderna finns här.

SANDRA!! det går inte att läsa gamla kommentarer!! Så jag kan inte läsa kommentarerna på ditt brevvänsinlägg!! Kan du fixa? Jag får panik. Jag måste ha en brevvän (!)
Alltså jag vet att jättemånga har problem med det här. Jag använder safari och firefox som webbläsare och ser alla kommentarer både som utloggad och inloggad. vore toppen om någon kunde förklara mer exakt så jag kan föra det vidare till rodeo. Men, just nu har gamla kommentarer från gamla inlägg fallit bort, men de ska komma tillbaka snart igen hälsar rodeo!! hoppas du kan se dom då.

Har du några tips på hur man vågar skriva så personligt och utlämnande som du gör, när man vet att ens familj och vänner (kanske) också läser det man skriver? Hur kommer man över ”men vad ska grannarna tycka” typ?
Man bara börjar gör det, så märker man ganska fort hur liten roll det spelar. Vem bryr sig om vad grannarna tycker, egentligen?

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
25kommentarer
  • Sandra. Jag är 18 och jag tror att jag för första gången håller på att bli kär på riktigt. I en kille som har tjej. De är rätt nya i sitt förhållande, men som jag förstår det är de kära och så. Vi har blivit bra vänner på så kort tid och vi skriver typ varje dag men varje gång han nämner henne så går jag bara sönder och dör. Jag vet fan inte vad jag ska göra, vill inte för något i världen förlora honom som vän och det skulle nog funka som bara vänner om inte hon fanns och jag visste att hon får honom på alla vis som inte jag får. FAN. När man skulle bli kär skulle ju allt plötsligt bli rätt ju. fuck.

    mitt hjärta går av 2013-08-07 17:54:00
    Svara
  • Sandra! om lite mindre än en månad börjar jag plugga i en helt ny stad, som jag aldrig varit i, och där jag inte känner någon. har du några bra tips på vad man ska göra för att inte gå under när allt är nytt? musik, böcker, filmer man kan känna igen sig i? konkreta tips? eller om du kan fråga dina bloggläsare om tips? jag antar att väldigt många av dina läsare antingen är i denna situation eller har varit i den! jag känner att vi behöver varann.
    du är fantastisk!

    Evelina 2013-08-05 20:56:00
    Svara
  • Hello ninetofivers! I love how we are this little group of people helping each other with life, sometimes just to say ”it’s gonna be alright.” Well. I am officially at a lowpoint in my life. I just graduated from school with a fashion degree, so far so good. But i spent my last dime on my grad-collection, so I had to move back in with the parents. I’m trying to find work in new york, but nothing is happening, I’m not even getting answers, there is just silence. I have no home, I have no job. Two weeks ago my grandma died, who was such a big part of my life, she maybe even knew me better than my parents. And two nights ago my boyfriend for six years called me from New York and we broke up. I feel like a complete nothingness. Like the absolut zero, with nothing to hold on to or identify with. The nearest friend lives two hours away and I’m turning my mind inside out trying to find something to think of other than…. well, this empty, black hole. The only good thing at this point is a competition I’m in, I’ve been nominated for Vogue Talents Young Vision award. But there are 300 other contestants. Do you guys think you can help me out of my hole by voting me up, so I can be in the top 50? It’s literally the only bright light in my life at this point. If you’d like to vote, here is the link: http://www.muuse.com/#!vogue2013/291-lina-michal
    Oh, and anyone who votes can win €500 to shop for. Please help me, like I’ve helped some of you in the comments in the past.

    Lina 2013-08-04 21:01:00
    Svara
  • Det här har ju inget med frågorna att göra direkt eller jo det är ju en fråga: har du sett denhär killen? http://www.youtube.com/watch?v=s6NDY8FSr9M Finner honom rätt så härlig.

    Turrrbocherry 2013-08-03 02:22:00
    Svara
  • Till Linnea som svarade Olivia: Du borde kontakta mig! Vi borde hänga! Känns som om vi skulle komma bra överens och man kan ju aldrig få nog av patriotism i New York.

    Louise Lisen Palmberg 2013-08-02 01:53:00
    Svara
  • I just wanted to let you know how much I love and appreciate your emotional honesty in your writing. It’s beautiful and captivating.. And many times has made me feel less alone. Thank you. :)

    Taylor Scott 2013-08-01 17:07:00 http://agirlonrope.com/
    Svara
  • Tack så mycket för fiina svar. Jag funderar nu på att plugga distans. Måste såklart kolla upp lite med skolor och så men jag skulle kunna tänka mig något sånt. Vill lixom inte gå på en skola där eller vad man ska säga eftersom att new york finns där för att upplevas och jag vill ju hellst komma ur vardagen så mycket som möjligt. Tack ännu en gång för svaren!

    Olivia 2013-08-01 17:03:00
    Svara
  • Sandra! Gud vad jag älskar både dig och din blogg :-) Har bara en liten sak att klaga på.. Då du svarar på kommentarerna, kan du ändra så att din text är t.ex kursiv eller i en annan font, så är det lättare att läsa.
    Du rockar fett, tjejen 😀

    Linn från Finland 2013-08-01 10:05:00
    Svara
  • Hej hopp, menar inte att göra reklam men om fler drömmer om att flytta till London så tipsar jag om sidan www.LondonSvenskar.com. Där hittar ni i princip ALLT ni behöver veta om hur det går till när man ska ta sig dit, bloggar, artiklar, krönikor etc av och för svenskar som bor/vill bo här. Vi tipsar även om de bästa fiken, festerna, musikalerna, klubbarna, barerna, festivalerna, gigsen etc etc.

    Massa kramar

    londonsvenskar.com/sofiacapel

    Sofia Del Carmen Capel 2013-08-01 02:52:00
    Svara
  • Åh jag vill också dela en fin sak! När jag gick i gymnasiet för tre år sedan så fanns det en kille på skolan som var så otroligt jävla fin. Jag pratade aldrig med honom men han var ungefär mina drömmars man. Var hemskt nära på studenten att gå upp till honom och säga ”vet du att du har varit min high school-crush, jag har sett dig utanför mattesalarna och i matsalen och jag ville bara att du skulle veta det!” men jag vågade inte. Och nu, efter tre år så skrev han till mig. Skrev att han ska dit jag bor och nu så skriver vi varje dag och ska ses om några månader när han är där jag är. Och han är så jävla vacker så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Så, här kom en fin sak! Himla bra du skriver Sandra, och så jävla gött att det finns en vettig person i the world wide web som massa tonårstjejer ser upp till. Ger mig lite hopp för framtiden. <3

    Bow wow wow 2013-08-01 00:10:00
    Svara
  • Alltså jag måste bara ha någonstans att göra av en typ asfin sak som hänt mig så här kommer det: liksom jag måste bara få berätta att i helgen på förfesten så slog jag en av de där starka killarna i armbrytning. jag blev så stolt över mig själv och alla andra bara skrattade åt hans ansiktsuttryck. och när jag också skrattade så mötte jag världens finaste ögon från ett annat håll i rummet och resten av kvällen hängde jag med den sistnämnde mest hela tiden och en gång kramades vi och det var typ bästa kramen ever. Och ps du har bästa bloggen ever. Puss

    M. 2013-07-31 23:56:00
    Svara
  • på tal om paris och grejer, har du läst det hade regnat hela söndagen? Min allra finaste lilla bok och den handlar om en som bor i paris och ja. jag tror du kommer älska den.

    Hanna 2013-07-31 23:55:00
    Svara
  • Tror att personen som frågade om uppbrottet tog för givet att några av era gemensamma vänner måste ha känt till att han träffat en annan innan du fick veta, eftersom det kom så plötsligt. Och hur man hanterar ett sånt svek, osv.

    Jag själv hade nog tyckt att det var väldigt jobbigt att öppna mig om mina känslor för vänner som sedan samtidigt tyckte att han var en väldigt bra person osv. Men skönt att det verkar ha gått så smidigt med vännerna för dig. Vore intressant om du kunde utveckla det vidare, eftersom många avundas dina fina vänrelationer. Hur blir de så fina?

    Vera 2013-07-31 21:49:00
    Svara
  • Såg ditt inlägg sju stycken juli och jag vet att det är fel att kommentera utseende och vikt men jag ser ju att du har pendlat mycket upp och ned. Jag gör det också (från 2-3 kg till 8-10 kg upp och ned) eftersom jag inte är frisk från min ätstörning än. Har du någonsin sökt hjälp för din? Själv törs jag inte.

    Kaysay sorbet 2013-07-31 21:47:00
    Svara
    • Sålänge som Sandra inte sagt att hon lider av en ätstörning tycker jag att det är rätt krasst att skriva som din nästsista mening. Men jag hoppas förstås att du hittar någon att prata med om ätstörningar.

      L 2013-08-06 20:21:00
      Svara
  • Hej fina person som vill flytta till London! London ar valdigt dyrt sa nastan alla jag kanner delar en lagenhet med minst en person. Jag har hittat lagenheter tillsammans med kompisar och hyrt via privatpersoner och maklare. Det ar ganska latt att hitta stallen pa t ex flatshare.com, spareroom.com, airbnb.comoch gumtree.com (obs! se upp for skam) och dela boende med personer man inte kanner (typ kollektiv). Man traffar vanner ganska snabbt, bade ute och pa jobbet, folk ar oppna och vanliga. Man kan ocksa traffa vanner genom svenska kyrkan, couchsurfing.com och meetup.com. Jag bor i London och traffas garna over en fika/ol sa kan jag dela med mig av mina basta London tips och introducera dig till massa fina vanner. Jag har pluggat, jobbat pa cafe/i butik/som kreator i reklambranchen och bott i studentlageneter, kollektiv och ”vanlig” lagenhet och du far garna skriva om du har nagra speciella fragor. Kram

    emma 2013-07-31 21:24:00
    Svara
  • Om jag får göra liiiite reklam så har jag en tröja lik din favvotröja till salu just nu, helt ny, från Wildfox, med tennisracket, påminner mkt om din ena favorittröja, vore kanske för intresse för några av dina fans, säljer på Tradera, här är min samlingssida, ni hittar den lätt :) http://www.tradera.com/auktioner/danilexi

    Sofi 2013-07-31 20:11:00
    Svara
  • Håller med de andra som svarat om London. Det finns massor av sätt att träffa folk på! Vill man bo med andra svenskar så finns det hur många svenska flatshares/ houseshares som helst, och vill man bo blandat finns det också :). FB-sidan Londonsvenskar är väldigt bra för att träffa folk, det är ofta människor där som frågar om någon vill hitta på något för att de är nya i staden. Sedan lär man ju säkert känna folk genom jobb eller studier osv.

    http://tahira-faye.blogspot.co.uk/

    tahirafaye 2013-07-31 20:01:00
    Svara
  • detta känns ett bra ställe att fråga kärleksfrågor på, så – hur vet man om man är kär i en person eller om det helt enkelt är kärleken man är kär i?

    cajsa 2013-07-31 19:55:00
    Svara
  • sista svaret = <3

    Lorissa 2013-07-31 16:28:00
    Svara
  • Hey Sandra, I even sent an e-mail to you (sandrabeijer at gmail) too, I want to ask here as well. Is there any tips you can suggest me for joining home parties in NYC?

    deniz 2013-07-31 12:18:00 http://photostorms.blogspot.com/
    Svara
  • Till dig som vill flytta till London!
    Precis som du redan fått tips om finns massa bra sidor för svenska i London och för att söka bostad osv. Ett annat tips är svenska kyrkan som fungerar lite som ett comunity centre för svenskar. Där hittade jag mitt jobb när jag först flyttade till London. Där finns en anslagstavla där en kan söka jobb/bostad och hitta folk som behöver hjälp eller har en ledig lägenhet tex. Sen har de också ung i london kvällar vilka kan vara väldigt sköna att gå på när en känner sig ensam och liten i en storstad. London är fantastiskt och vill du dit så gör det bara! Ett första steg för att göra flytten tryggare kan självklart vara att söka jobb som nanny från sverige. jag vet att till exempel nanny.nu har tjänster i London. Men var inte rädd för att prova! Svenskar har gott rykte i England och det är inte så svårt att hitta ett jobb. Det är den där lilla detaljen med banken men när jag öppnade konto hos Lloyds tsb så var det inte svårare än att ta med pass och adress. Jag behövde inget ”proof of adress” som många banker kräver. Vänner kommer du hitta automatiskt eftersom du kommer behöva bo i kollektiv pga hyrorna. Jag flyttade runt ganska mycket innan jag hittade ett hus som jag trivdes i. Det var jobbigt men helt klart värt det i slutändan för då fick jag bo med härliga människor som blev mina vänner.

    Gör det bara! Du kommer älska att bo i London! Skickar super mycket pepp!!!

    Linnea 2013-07-31 11:33:00
    Svara
  • Tack för en massa bra svar!

    http://livetarlivsfarligt.blogspot.se/

    J - är min mamma död nu? 2013-07-31 10:57:00
    Svara
  • Ah just det. Till dig som ville till New York också. Testa att söka dig dit som nanny via någon svensk organisation. Då slipper du dyra studieavgifter och får hjälp med allt det där krångliga, kan jobba och bo där utan att det kostar tok-mega-mycket. Tror jag? Eller gör som de andra här föreslog: plugga, men kolla efter utbildningar i Sverige som erbjuder utbytesterminer eller -år. Då kan du få plugget i USA men utan de dyra studieavgifterna! Win.

    Alina 2013-07-31 10:38:00
    Svara
  • Ok, till dig som frågade om London! Lite svar:
    Till att börja med är många som bor i London mega-trevliga, inget att oroa sig för. Man kan hitta bra folk överallt! Det bor jättemånga svenskar i London (till befolkningsmängd sett är det faktiskt en av Sveriges största städer..!), och finns en Facebook-sida som heter LondonSvenskar. Där kan man fråga och få hjälp om allt möjligt från folk som vet av erfarenhet (eller bara fråga om någon vill ta en fika). För boende så bor typ alla – alltså alla – tillsammans i kollektiv, för dyrt annars. Folk söker flatmates hela tiden. Kolla efter boenden på spareroom.co.uk eller gumtree (sista har jag dock inte direkt anv och hört att det är lättare att lägga in fejk-annonser). Jobb är inga problem att söka, du kan säkert t.o.m söka via LondonSvenskar och kanske få napp. Enda kruxet är att det är sjukt svårt att öppna bankkonto i UK, man måste ha en adress som man får post adresserad till sig till för att bevisa att man bor där. Fast det kanske är lättare avhjälpt om man går via någon organisation och söker nanny-jobb från Sverige! Då kan du nog få hjälp med typ.. allt. Men hey, testa. Alltså verkligen. Det är en grym stad och du kommer ångra dig om du inte ger det en chans. Du kan ju flytta tillbaka sedan. Livet är ändå ganska långt så du hinner både jobba och vara hemmafru. Gör du samma sak heeela livet hinner du nog tröttna ändå. Utmana dig själv och just do it! :)

    Alina 2013-07-31 10:34:00
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Sanna Fischer
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Josefines Yoga
Creative
Sandra Beijer
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Kevin Triguero
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Chrystelle Eriksberger
Hälsa
Träningsglädje
Creative
Sara Edström
Mode
Fanny Ekstrand
Creative
Linn Wiberg
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
PT-Fia
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Emelie Wikström
Home
Julia K
Man
Viktor Frisk
Man
Johan Hurtig
Mode
Petra Tungården
Man
Marcus Schuterman
Man
Philip Conradsson
Man
Niklas Berglind
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell