Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past week's comments.

hej fina sandra nu kommer jag ju lite i efterhand här men jag tänkte fråga, om jag inte minns helt fel så har du en snövit-klistermärkes-grej (?) på din dator, där vid äpplet liksom. Vart får man tag i den? Så fin!!!
Detta måste vara en av frågorna jag svarar på absolut oftast. 😉 Det finns på Etsy, sök på typ ”mac decal snow white” så hittar du!

Ok väldigt random att fråga detta på det här inlägget men: klickade in mig på länken med Yale och de resor du gjorde när du bodde i nyc och tänkte bara fråga vilka områden du besökte i LA? Har nämligen också alltid trott att LA är hemskt men så kom en kompis hem och visade faaaantastiska bilder därifrån så nu vill jag bara åka. Kram
Jag har varit i LA ett gäng gånger så det bästa är om söker på bloggen på ”Los Angeles” eller ”LA” så hamnar du bland dom inläggen. Jag skriver alltid ut vad ställena jag besöker heter så man lätt ska kunna googla upp om man vill besöka. Min favoritdelar var Silverlake, Los Feliz och Venice.

För lite mer än ett år sedan slutade jag ligga med honom, han som jag aldrig riktigt visst vad det var med. Under ett års tid träffades vi från och till, somnade med armar och ben ihop trasslade och fast det inte var något seriöst så pussade han mig när han trodde att jag sov. Förra veckan frågade jag honom vad vi var och han svarade. Han svarade faktiskt. Det tog mig ett år att fråga, ett år. Nu känner jag mig bara tom, helt tom. Han gav mig ett fint svar, det var inte det som var felet, jag bara känner en tomhet. Hur länge ska man låta sig påverkas av människor? Hur lång tid tar det innan han slutar rubba min värld? Hur slutar man vara så jäkla feg?
Jag blir osäker på problemet eftersom jag inte vet vad han svarade. Men jag antar att du menar att han inte ville helt enkelt. Jag säger bara, way to go att du frågade och till slut tog reda på vad allt var. Det är första steget att gå vidare i sådant fall. När man vet är det SÅ mycket enklare att reda ut sina trasiga delar och komma ut som en starkare person. Även om det kan ta lite tid ibland. Och du är ju inte alls feg, tvärtom!

Kan du inte uppdatera vilka bloggar du läser? Hade varit så himla fint!
Absolut, har skrivit en uppdatering till det inlägget som jag nu tappat bort på datorn. Måste gå på skattjakt.

Hur gammal är din kille? (Om man får vara så fräck och fråga) Han ser lite ut som en toyboy och det är ju bara fint
Haha :) Han är 25 år men fyller 26 om en vecka. Så han är tre år yngre helt enkelt.

Snälla har du några tips på bra ställen i San Francisco?
Har bara varit i San Fransisco en helg. Men här, här och här är de tre inläggen!

Hur kommer det sig att du inte svarar på det de dundrande konmentarerna efter frisk@fri- inlägget? Eller har jag missat något?
Jag gjorde det flera gånger. Bland annat två gånger i detta inlägg exempelvis.

Hej Sandra! Du svarar så klokt på frågor angående kärlek och jag har en jobbig en som jag behöver ett svar på. Jag blev våldtagen i somras (bara ordet får mig att rysa) och jag har liksom försökt förtränga det för jag kan ju inte gå runt och vara ledsen hela tiden. Men nu har jag hittat en kille som ger mig tusentals fjärilar i magen och jag vill så gärna ha sex med honom, men jag vågar inte. Rädslan för vilka minnen det kommer framkalla gör att jag ryggar tillbaka. Har du någon lösning? Vill ju så gärna.
Jag tycker Charlotte i kommentarsfältet under det du skrev formulerade sig fantastiskt bra,
Charlotte svarar:
Kära R, så ledsen att höra att du blev våldtagen. Detta har inte hänt mig, så jag kan omöjligt veta hur du känner just nu, men jag kan sympatisera och försöka förstå. Det viktigaste att försöka komma ihåg tror jag, är att detta definierar inte dig som person. Detta är något som hände dig, och du kan ta dig igenom det. Jag tror det bästa du kan göra är att prata med någon. Terapi kan vara ett utmärkt sätt att gå igenom dina känslor och försöka gå vidare och få hjälp med hur du kan göra det. Jag vet inte exakt hur det fungerar i Sverige, men det kan vara bäst att kanske gå till din läkare och be att få en remiss till en psykolog?
Jag tror dessutom att många kanske förväntar sig att efter våldtäkt kommer sex inte vara fint längre, att det inte kommer kännas likadant, att man kommer få flashabacks etc. Det är många som har problem med detta givetvis, men jag tror också att du kanske finner att du inte känner ett samband mellan att sex och detta hemska som hände dig. Sex är något du själv bestämmer att du vill ha, och eftersom du säger att du s gärna vill ha sex med honom, att du känner denna underbara begäran för honom – så kanske du finner att det blir hur fint som helst! 
Men det är nog bäst att prata med någon om detta först om du inte redan gör det. Jag tror det kommer hjälpa dig enormt. Jag hoppas allt går bra, och jag hoppas du får ha underbart sex med pojken som ger dig fjärilar det är ju så livet ska vara! Massor med kramar till dig!

Är det en ny idé du och Elsa skriver på? Blir nyfiken
Jag och Elsa jobbade på egna grejer och sedan gjorde vi en liten sak ihop som jag kan säga sen när den är helt bestämd. Det jag själv skrev på under veckan var en krönika, ett debutantporträtt (Svensk bokhandel ger ut en katalog varje år med årets böcker och då får ett gäng debutanter skriva varsin text om sig själv i den), samt en novell för Brevnoveller.

En fråga av ren nyfikenhet, hur finansierar du alla resor och vardagslyxgrejer hela tiden? Du verkar ha ett fantastiskt spännande liv, hur har du råd?
Jag jobbar helt enkelt. Jag driver ju mitt eget aktiebolag Sandra Beijer AB där mina pengar för blogg och frilans och författarbokpengar och sånt ramlar in. Nu har jag anställt mig själv på ett knäppt sätt så jag kan ta ut lön varje månad.

Åh vart har du hittat denne vackre man??
Han stod framför mig en februarinatt på Kåken bara. De gömmer sig lite här och där, de vackra männen.

Det känns som om du är väldigt rastlös, tröttnar lätt och blir missnöjd?
I efterhand har ju både du och Nina Åkestam bloggat om att ni inte trivdes alls på någon av de två reklambyråerna ni var på i NYC, att ingenting av det ni gjorde kom i produktion. Hade det också med återvändandet till Sverige att göra?
Och våren i Paris kändes delvis, förutom alla kompis- och festbilder, som om det inte blev som du hade föreställt dig, var det så? Dåligt vårväder, slemmiga killar, förstod inte språket etc.
Det stämmer nog att jag är rastlös. Jag har mycket energi, vill ofta göra saker och längtar efter äventyr som får livet att skakas om. Missnöjd däremot ser jag mig inte som alls, är ganska säker på att ingen runt omkring mig gör det heller. Är så himla tacksam och pepp på allt jag får uppleva och tar mig mod att uppleva i livet (wow vad det där lät som om jag var 85 år, men ni fattar).
Jag älskade älskade New York och tycker det framgick ganska så tydligt. Och ja, det stämmer att man efter ett tag på en byrå i New York blir trött och arg, för att det inte alls är som i Sverige där man får en större makt över sina projekt och producerar mer. Det var frustrerande. Ännu mer frustrerande när de förväntade sig att man skulle jobba helg jämt och ständigt. När jag sa upp mig slutade ju mitt arbetsvisum att gälla i USA så jag var helt tvungen att flytta hem. Men eftersom jag inte var redo för Stockholm än tänkte jag att tre månader i Paris kunde vara något.
Paris var fantastiskt och jag hade roligt med alla dessa nya och gamla vänner jag hängde med. Däremot träffade jag en viss person i Stockholm tre dagar innan jag skulle åka dit och blev helt enkelt alldeles head over heels av honom. Det gjorde att jag längtade en del, och kanske också förklarar varför jag hängde i Stockholm ganska mycket under den våren, även fast jag bara skulle vara i Paris i tre månader.
.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
26kommentarer
  • Vi låg i sängen och jag sa att jag var riktigt jävla kär i honom. Denna otroliga man som jag har haft sex och hånglat med i snart tre månader. Han svarade att han tyckte om mej väldigt mycket också och kysste mej i pannan som tröst. Det kändes som jag föll ner i ett mörkt hål. Som en spark i magen. Jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv. Han är den finaste människan jag har träffat och jag vill så otroligt gärna ha honom. Kommer jag någonsin få det tror du?

    Lisa 2013-10-28 21:23:39
    Svara
  • Hanna: Absolut inte ~ Sandra skall inte behöva redogöra för någonting och hon är heller ingen sämre människa för att hon lever det liv hon lever på grund av kontakter och så vidare. Men det är som du säger ~ man måste vara medveten och kunna vara ödmjuk och förstå att situationerna ser ut annorlunda för de flesta. Jag själv är arbetslös och har varit det så himla länge nu trots hög utbildning och allt det där men ändå så lever jag det där värdelösa livet och fler med mig gör det samma. Det är klart att vi också skulle vilja ha det så som Sandra ~ med resor och fester och leva fint men situationen är som sagt olika för alla.

    Och det är viktigt att man inte glömmer av det ~ för om man pratar om det och inte gömmer undan det så kan man också hjälpa så många förtvivlade tonåringar och ungdomar med att trots hur man själv lever så är de inte sämre för att de är utan arbete eller utan pojkvän eller vad det nu kan vara. Man kan ju nå ut till så himla många.

    L 2013-10-26 15:49:30
    Svara
  • @L: Jag håller med dig, om du syftade på det jag skrev. Hade senast en intressant i går kväll en intressant diskussion om det här: Att folk med ”rätt” förutsättningar alltid (generalisering) klarar sig, för de har helt andra förutsättningar, på alla plan.
    Eftersom de här kommentarerna dyker upp ibland känns det som att det vore ett intressant ämne för ett inlägg. Men jag tycker nog inte att Sandra är skyldig att på sin blogg redogöra för hur eventuella kontaktnät har format hennes liv, eller göra någon slags avbön. Det är klart att man tar de möjligheter man får, det ska man inte be om ursäkt för.
    Däremot tycker jag att man ska vara medveten om, och ödmjuk inför, det faktum att alla verkligen inte har samma förutsättningar och att det inte alltid bara är slump och hårt arbete som avgöra vem som ”lyckas”.

    hanna 2013-10-26 11:40:08
    Svara
  • Jag måste ändå hålla med Astrid. Det har gått bättre för dig än vad det har gjort och vad det någonsin kommer att göra för andra och självklart har du arbetat ~ men samtidigt har många hjälpt dig med resurser och lägenheter tack vare deras kontakter och sedermera andras kontakter och det är inte så himla svårt att vara ärlig och bara säga det istället för att framställa det som om du verkligen har slitit från noll och ingenting. Jag är absolut inte avundsjuk över din situation men det är så många som ser upp till dig och som tror att de kommer kunna leva det liv som du lever ~ när verkligheten ändå är annorlunda.

    L 2013-10-25 22:24:27
    Svara
  • Sandra! Gud va du får mig att tro på kärleken när du bara träffade en snygging på kåken, och flyttade (!) till Paris tre dagar senare. Så himla fint att du inte gav upp bara för det. Och att du åkte till stockholm lite då och då, tänk vilken grej att visa sig så ”seriös” från början. Love it! Lycka till vidare, så glad för din skull! Kram

    Cilla 2013-10-24 19:16:33
    Svara
  • @Astrid: Men det är väl klart att det är så. Jag jobbar själv inom media-/kulturbranschen och är omgiven av superbegåvade personer som sliter som tusan, år efter år. Ändå vältrar de varken sig i pengar eller jobb. Frilanslivet är stentufft, det låter ofta glamouröst och kan för all del vara det, men minst lika ofta är det en omskrivning för att hanka sig fram mellan olika projekt och uppdrag, och inte helt sällan det enda alternativet till arbetslöshet.
    Jag har sett så mycket, och det finns alla varianter: folk som klarar sig på bara tur/kontakter och ingen särskild talang, folk som klarar sig för att de lyckas få in en fot genom tur/kontakter och sedan jobbar som små illrar för att hålla sig kvar och visa att de är tillräckligt bra, folk som är vansinnigt duktiga och begåvade och som spås en lysande framtid men aldrig lyckas få in den där foten hur hårt de än jobbar. I varje fall inte till de välbetalda jobben och de stora arenorna och scenerna. Och alla gråzonerna däremellan, förstås.
    Att alla kan lyckas om de jobbar tillräckligt hårt är en myt, det är min åsikt. En grundförutsättning för de allra flesta är nog att jobba hårt, men sedan måste till det där lilla extra också. Om det handlar om tur, eller om att man är begåvad med en annan förmåga att se/våga ta möjligheterna och marknadsföra sig själv på rätt sätt, det vet jag faktiskt inte. En del människor verkar ha mer ”flyt”, kanske handlar det om självkänsla eller något annat diffust man har med sig i bagaget och som formar ens tänkande och handlande. Det kapitalet är minst lika viktigt som det ekonomiska, kulturella och sociala kapitalet, tror jag.
    Men nej, livet för de flesta som skriver är inte som för Sandra eller Camilla Läckberg. Och livet för de flesta som spelar teater eller sysslar med musik är inte som för, tja, infoga valfri välbetald ”kändis”. Men för en del är det så.

    hanna 2013-10-24 16:48:15
    Svara
  • Jag ville bara säga att jag läst kritiken du fått för din medverkan hos Frisk och fri, och hoppas att du inte tar åt dig allt för mycket av den. För det första fattar jag verkligen varför du ställde upp, jag hade kanske också gjort det om jag var du, för idén verkade ju smart med tanke på hur effektfull den är. Att så många tog illa upp är förståeligt, men dock är det ju svårt att i förhand se effekterna av en sådan kampanj. Det kan helt enkelt vara svårt att föreställa sig hur den stora massan kommer att reagera, det blir för stort.

    För det andra, fasen vad onödigt elaka/omogna många av kommentarerna var. Det är galet vad det finns för människor i världen. Vill ursäkta det med att de gömmer sig bakom sin anonymitet, men det gör det ju knappast okej!

    Annika 2013-10-24 15:10:22
    Svara
  • åhå precis som ‘XYZ’ skrev så gick jag också igenom prick samma, prick samtidigt. tänk att de gick runt där bakom hörnet hela tiden. <3

    M 2013-10-24 00:23:21
    Svara
  • Vill ju också bli head over heels för någon!!! Åh hur tusan gör man?

    Amanda 2013-10-23 22:56:34
    Svara
  • Åh så fint!
    Hoppas du inte tar åt dig åt de där kommentarerna på Frisk&Fri, alltså så himla lätt att sitta och klaga bakom en skärm. Men hur jobbigt är det inte att få höra massa sånt när man bara försökt göra nåt bra och peppa unga tjejer?
    kram

    Mikaela 2013-10-23 16:42:49
    Svara
  • Antagligen har personen som undrade om hur du finansierar ”resor och vardagslyxgrejer” svårt att sätta sig in i hur man kan leva som du gör även fast man jobbar. För det finns ju rätt många som jobbar och som ändå inte lever det liv du lever. Att helt och hållet försörja sig på att frilansa, skriva böcker och blogga är det väl inte särskilt många som klarar av? Är inte konkurrensen ganska hård? Jag menar, du har väl lyckats på grund av både en hel del arbete OCH tur?

    Jag antar att det jag vill fram är att det stör mig lite hur så många tjejer verkar se upp till dig och vill ha det som dig i framtiden, när sanningen är att man kan jobba jävligt hårt och aldrig tjäna de sorters pengar som du gör. Jag hoppas bara att folk inser att de ”resor och vardagslyx” som dyker upp titt som tätt här i bloggen inte är möjliga för precis alla.
    Och nu låter det bara som att jag är avundsjuk och vill skuldbelägga dig, men det är det inte. Jag tycker bara att det kan låta lite naivt att svara ”jag jobbar helt enkelt” när det liv du lever inte är möjligt för ganska många personer som jobbar precis lika hårt.

    astrid 2013-10-23 16:39:30
    Svara
  • Är aldrig den som kommenterar.. men kände bara att jag måste när jag läste folks elaka kommentarer till ditt medverkande i ”Frisk & Fri”.
    Glöm inte att du är så himlans bra! Jag läser din blogg varje dag, tycker att du har vettiga åsikter och resonnemang. KRAM.

    Lisa R 2013-10-23 16:13:15
    Svara
  • Alltså Sandra,
    jag brukar inte läsa kommentarer på din blogg särskilt ofta så jag hade helt missat denhär frisk&fri grejen, bara noterat att andra bloggare var kritiska. Men nu gick jag in och kollade på inlägget du länkade och alltså VA helt chockad att folk är så elaka?! Så himla kritiska! Och på riktigt, folk som skriver att dom ska sluta läsa din blogg om du inte gör si och så kan ju inte ha tänkt till en sekund innan dom spyr dagens dåliga humör över dej. Som om du någonsin skulle kunna få med allt som varenda läsare vill se och skriva varenda ord så att varenda läsare är exakt nöjd. Hmpf.

    Kände bara att nu MÅSTE jag in och skriva att jag tycker att du verkar helvettig och svarar JÄTTEBRA på kritik och bloggar sunt om mat och vikt och livet och allt liksom! GO SANDRA!
    Går in här varje dag och blir inspirerad och peppad och känner att livet inte behöver vara så grått ändå. Så när du skriver att du hoppas att din blogg ska vara si och så, då sitter jag här och bah JA det är den!

    Tusen styrkekramar

    Linnea 2013-10-23 16:06:17
    Svara
  • Head over heels av honom, fan av fett :)

    Jenny 2013-10-23 15:24:15 http://superkroppen.nu/author/jenny/
    Svara
  • Till tjejen som har blivit våldtagen: 1. Ta kontakt med Föreningen Storasyster. Deras stödgrupp har hjälpt mig ENORMT mycket. Det svåra när man går igenom nåt sånt här är att ingen förstår. Jag trodde att jag kunde förstå när min kompis blev våldtagen, men jag hade ingen aning förrän det hände mig. Att få prata med andra som har varit med om nåt liknande är värt så otroligt mycket. 2. Om du träffar en psykolog, se till att det klaffar mellan er. Min första psykolog satt i stort sett bara och stirrade på mig, den andra sa ”och vad exakt är det du vill ha hjälp med?”. Våga byt med en gång det känns fel, för hittar man rätt är det så så bra! 3. Stressa inte. Flashbacks är helt normalt, det kan ta en tid innan man klarar av att ha ett helt samlag utan att tänka på det. Men det går längre och längre tid mellan flashbacks ju mer man försöker. För mig, i alla fall. 4. VÅGA AVBRYTA om det blir jobbigt! Bara för att en person en gång inte accepterade ditt nej betyder inte det att du ska låta bli att säga nej. 5. Glöm inte att alla reaktioner är normala reaktioner på en onormal situation. Det är alltså helt OK att sätta sig och stirra in i väggen en hel dag om det behövs för att tankarna bara snurrar, att prata med alla som vill (och inte vill) lyssna, eller att sitta helt tyst. Men viktigast av allt; låt ingen berätta för dig hur du mår. ”Borde du inte kommit över det än?” eller ”Hur kan du vara glad nu?”, spelar ingen roll vad de säger, dina känslor är just det. Dina. DU bestämmer var dina gränser mår, vad som får DIG att må bra eller dåligt. Ingen annan!

    Anna 2013-10-23 15:24:03
    Svara
  • Jag är också nyfiken på Elsa grejen!

    Svara
  • äej det är nästan läbbigt att du o ditt ex gjorde slut samtidigt som jag o mitt ex gjorde slut, samt att du träffade din nye samtidigt som jag träffade min.

    xyz 2013-10-23 12:31:26
    Svara
  • Hej! Jag och min kompis ska åka till London nästa år, jag kommer då att vara 18 ev men inte min vän, hur gör man med festandet osv? Vad är det för åldergräns på alkhol? Kram

    Cissi 2013-10-23 12:09:17 http://www.minaconverse.blogg.se
    Svara
  • Tycker du svarar så otroligt fint på alla frågor som tas upp här. Du har en glädje och godhet som återspeglas i dina inlägg och jag tror att det också är en av orsakerna varför du får av de härligaste svaren, frågorna och kommentarerna av läsare. Har inte något speciellt intresse att bläddra igenom kommentarer på blogginlägg i allmänhet men här gäller något helt annat! Kram på dig!

    steffi 2013-10-23 11:42:04 http://www.yourssincerelyblog.blogspot.com
    Svara
  • Tre år yngre är bara positivt, min kille är också tre år yngre:) Min erfarenhet är att killar som är några år yngre är mer nyfikna och öppna än vad de några år äldre år, är… Önskar er all lycka!

    Ellen 2013-10-23 11:18:18
    Svara
  • Heja dessa inägg! Tycker om dem så mycket. Man får liksom mer klarhet i saker man funderat på, plus att man påminns om en massa gamla bra inlägg. Och ser så fram emot inlägget om vilka bloggar du läser!

    Annelie 2013-10-23 11:13:05 http://liebeskoma.blogspot.se/
    Svara
  • Vill bara säga att jag förstår att man kan tänka lite både och om Frisk&fris kampanj, men samtidigt har det gett organisationen ett uppsving. Det är fler än vanligt som har kontaktat föreningen vilket ju var ett av målen, att synliggöra organisationens arbete! Känner att det liknar anklagelserna mot Gudrun Schyman och ”pengabränningen” för några år sedan i Almedalen. Många var kritiska till att de brände pengar istället för att skänka dem till kvinnor som behövde dem. Klart man kan tycka det. Men samtidigt fick den aktionen ett enormt genomslag i media något som 100 000 skänkta kronor aldrig skulle fått. Och troligtvis uppmärksammades problemet kring kvinnor- och mansroller mer än vad de hade gjort i så fall. Lite samma med denna kampanj. Okej att det kunde gjorts på något annat sätt, men det gav mycket uppmärksamhet och det var ju målet. Den reklambilden skilde sig ju trots allt inte så mycket från resten av reklambilderna som finns runt om oss HELA tiden.

    Elin 2013-10-23 11:01:04
    Svara
  • älskar dina frågeinlägg <3 de är så varierade och tar upp massa saker, stort som smått.

    fanny darling 2013-10-23 10:14:36 http://fannydarling.devote.se/
    Svara
  • hej sandra! jag läser din blogg dagligen och i princip bara suger in all inspiration och livsglädje du delar ut, älskar din blogg! jag måste bara fråga om ett råd dock. Du har flera gånger (i t ex inlägg med listor) skrivit att du är bra på att säga ifrån. Snälla kan inte du ge mig råd om hur blir man bra på att säga ifrån? Jag är en klassiskt snäll tjej, håller det mesta på insidan och har alltid varit konflikträdd. Min största problem med att säga ifrån är att jag alltid tycks komma på allt det där bra jag kunde säga 5 minuter i efterhand. Snälla, har du några tips?

    amanda 2013-10-23 10:05:12
    Svara
  • Nämen. De säger ju att käleken ska komma när man som minst beredd, och i ditt fall verkar det ju stämma. Bra att ni klarade de första tre månaderna på olika håll, hoppas det aldrig blir fler. För distans kan vara det jobbigaste i hela världen.

    Linnéa 2013-10-23 09:04:05 http://www.fyrakatter.blogspot.vom
    Svara
  • fan sandra, SF alltså. håll tummarna för att allt klaffar med berghs + ett uni där borta + livet för isåfall får jag läsa master där till våren!!

    Vicky 2013-10-23 07:57:40 http://vickys.se/
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Johan Hurtig
Home
Sanna Fischer
Lifestyle
Elin Johansson
Creative
Linn Wiberg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Träningsglädje
Home
Andrea Brodin
Creative
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Emelie Wikström
Lifestyle
Sanne Alexandra
Hälsa
PT-Fia
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Pamela Bellafesta
Man
Marcus Schuterman
Home
Julia K
Man
Kevin Triguero
Man
Philip Conradsson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Viktor Frisk
Man
Niklas Berglind
Creative
Sara Edström
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell