Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past week's comments. part 1.

Har du tröttnat på att blogga? Det känns nästan som det. Du skriver nästan aldrig långa personliga blogginlägg längre, vilket jag kan sakna. Du lägger upp Max två inlägg per dag och ibland bara ett.. Har det med novellen att göra eller har något annat hänt? Gillar din blogg supermycket i alla fall!
Hmm. Märkligt att du känner så för jag har aldrig bloggat så mycket som jag gör nu. Bloggar två gånger om dagen på vardagar och en gång om dagen på helgerna. Jag försöker göra en ganska bred bredd på olika ämnen varje vecka, allt från era frågor, boktips, matlagning, tillbakablickar, fina grejer jag hittar på internet, outfits och tankar. Skrev ju en lång text (skrivtipsen) bara förra veckan och en gång i månaden kommer en krönika. Vet inte riktigt hur jag ska hinna fylla på med mer. Det är alltid svårt att tillfredsställa alla men har verkligen inte tröttnat på att blogga, men kom gärna med blogginläggstips!

Förlåt men.. förstår inte hur man orkar sitta och posera sådär på en dagensoutfit? Eller hur hen som tar bilden står ut.
Har man haft en blogg i nästan 10 år så lär man sig. Tyckte att det var jättejobbigt i början men man blir van. Tycker fortfarande att det känns sådär att ta outfitsbilder på gatan när folk går förbi så därför är de mest inomhus.

Du har ju många killkompisar och så, blir du aldrig kär i dem? Jag blir kär i varenda kotte av manligt kön som jag umgås mycket med. Typiskt dåligt.
Njäej, jag har ju känt dem så länge nu. Har crushat på en del av dem när vi lärde känna varandra (inga namn nämnda..) men det gick över sedan.

Om man vill fråga dig en sak som inte handlar om bloggen, vad skall man göra?
Det är bara att fråga i kommentarsfältet eller att maila.

Jag tänkte på det där med att köpa jacka Second Hand… Hur tvättar man dem? Eller kör du på otvättat –> Direkt på :S? Funderar nämeligen också på att gå och se efter fina kappor och sånt, som jag blivit tipsad om, på Second Hand. Tack på förhand
Den gröna jackan köpte jag med alla lappar på så den hade liksom varit oanvänd i nästan fyrtio år. Annars kan man lämna in på kem eller vädra tänker jag!

Vart har du köpt dina strumpbyxor? Tänker nämligen införskaffa nya nu inför vintern
Köper strumpbyxor överallt! H&M, Lindex, Asos, Twilfit osv osv.

Men hallå ett långt och utförligt inlägg om Magnus och allting då kära du!!!!!! Känns så hemligt allting åh så nyfiken
Vi har ju ganska nyligen träffats och det känns fortfarande helt superkonstigt (och superfint <333) att titta upp mot honom på gatan och tänka att ”oj honom är jag ihop med.” Vi har varit pojkvän och flickvän i fem månader ungefär. Vill vara lite försiktig med honom på bloggen men kan ju berätta hur han ramlade in i mitt liv förstås. Vi träffades för första gången ute på en klubb i Stockholm en torsdag, tre dagar innan jag skulle flytta till Paris i våras (och sedan stanna där i tre månader).
Jag såg honom genom folkhavet på Kåken (för att han var typ ett huvud längre än alla) och tänkte att Satan i gatan. Måste. ha. På fredagen hade Michelle hemmafest och jag hade sett att de pratade med varandra på Kåken dagen innan så jag frågade henne om hon kunde bjuda honom. Eller jag sa: skriv till honom på facebook att din kompis tycker han är det snyggaste hon sett och att hon vill att han ska komma till festen. Så exakt det gjorde hon.
Jag skulle åka till Paris 48 timmar senare och tänkte att det är lika bra att vara pang på så jag får hångla lite innan jag skulle åka, vad spelar det för roll om han tycker jag är lite knäpp. Han kom hur som helst dit och fem timmar senare kysstes vi på en skakig högtalare på klubben Under Bron. Och efter det hängde vi hela helgen tills det var dags för mig att byta land och stad och jag kände honom inte alls men tyckte SÅ HIMLA mycket om honom. När jag väl landade i Frankrike tyckte jag att det var tidernas sämsta idé. Jag kunde inte alls få honom ur huvudet.
Så jag köpte helt enkelt en biljett tillbaka en vecka senare. Var tvungen att kolla efter vad det var. Man kan inte släppa magpirr bara sådär, de är så sällsamma. Kom med någon dålig ursäkt till honom att jag skulle göra något i Stockholm som gjorde att jag var tvungen att åka tillbaka. Vi var med varandra från att jag landade tills att jag åkte tillbaka fem dagar senare. Och sedan hälsade han på mig i Paris några veckor senare (ja det var han jag var på Versailles med). Och sedan åkte jag till Stockholm alldeles för ofta under min Parisvistelse (jag ber om ursäkt till er som klagade över att jag inte ”uppskattade Paris och drog till Stockholm hela tiden” men det var pga hångel). Och sen när jag kom hem till Stockholm flyttade jag direkt in till honom, med två enorma resväskor innan vi ens sagt att vi var pojkvän och flickvän. Det är väl klart att du ska bo med mig, sa han bara. Och sedan dess har vi sovit med varandra varenda natt. Han heter Magnus, kommer från Göteborg, är 26 år, kan jättemycket om historia och årtal och kungar på ett knäppt sätt och har världens finaste framtänder.

Fina Sandra skulle inte du kunna skriva ett inlägg om hur det är att jobba på reklambyrå? Håller på att utbilda mig till något åt det hållet och hade älskat att få läsa om din bild av det. kram
Har skrivit om det en massa gånger. Här och här till exempel!

Sandra! Jag är kär i en kille som är världens finaste och världens bästa på att spela gitarr. Han är svinsnygg och jag är inte lika svinsnygg och dessutom 16 år och okysst. Jag är för feg för att ta kontakt med honom men vill ändå visa att jag gillar honom! Vad ska jag göra? Jag kan peka ut tio personer bara i min årskurs som också är kär i honom och jag kan hitta tusen anledningar till varför han skulle välja dom framför mig. Jag känner mig så misslyckad och ful så jag vill inte ens gå till skolan för om han ser mig kommer han fatta hur ful och misslyckad jag är. Vill lägga mig under mitt täcke och gråta tills jag glömmer bort honom
<3 Jag var också megablyg som sextonåring och är därför rätt dålig på bra tips hur man ska ta kontakt. Men en grej kan ju vara att ta reda på var han hänger efter skolan. Något särskilt kafé exempelvis, och se till att också vara där. Var är han på helgerna, kan man se till att hamna på samma fester eller musiklokaler som honom? Man måste på något vis visa att man finns. Har ni gemensamma bekanta? Kan du prata med dem och långsamt lirka dig in i hans kompissfär? Till slut måste man ju säga hej till varandra liksom.

Hej! Kommer ihåg när du skrev om att er hund Vera dog, och jag grät. Är nyfiken på en sak nu. Som jag förstod var Milla och Vera tillsammans hela tiden, så hur tog Milla att Vera dog? Har ju hört om hundar som blir deprimerade när deras hundbästis dör. Himla sorgligt. Hur är det med lilla Milla?
<3 Jag bodde i New York när Vera försvann men som jag har förstått det var Milla väldigt deppig första tiden och gick runt och ”letade” efter Vera. Nu verkar hon desto gladare men däremot har hon väldigt väldigt svårt för att vara ensam. Hon är ju uppvuxen med Vera och har liksom aldrig någonsin varit helt själv förut, Vera var ju alltid med. Men min mamma tar med henne i princip överallt så det är ju bra.

Vet du om det är möjligt för två 17 åriga tjejer att bo på hotell i NYC? Eller måste man vara 21 år? Och i annat fall, vet du om det är möjligt att hyra en lägenhet i några få dagar som 17 åring? har du nått tips? Tack på förhand
Ingen aning tyvärr, med borde väl inte vara några problem alls med hotell? Vet inte hur det gäller med att hyra lägenhet. Någon annan kanske kan svara i kommentarerna?

Alltså hur söt är din bror! Hur gammal är han?
Nyss fyllda 18!

Vill också ha en engångskamera! Är det olika kvalitet på dom eller kan man köpa vilken som helst?
Jag köpte en för sjuttio pix på Teknikmagasinet.

Jag har också fotat hela sommaren men smart som jag är, är jag inte säker på var man kan framkalla bilderna. Vet du, eller någon annan fin?
I närmaste fotobutik förstås! Bara att googla upp en. Jag gick till en i Gamla Stan.

tänker på ida i sandor slash ida när jag ser bilderna!
Så himla knäppt, jag hade liksom sett filmen fyra dagar innan jag postade det inlägget. Måste ju helt klart blivit inspirerad utan att jag själv förstod det :)

Vet inte om det hände dig, men hur skulle du reagera om förlaget ville ändra i din historia? Skulle du känna att ”nejnej” eller skulle du ta det till dig för att det typ ”vet vad som säljer”? Puss
Det har inte hänt, vet inte hur jag skulle reagera. Beror på nog på hur stor förändringen var! Men jag litar på dom till 100% i typ allt.

alltså det finns en gammal bild på dig när du var i tonåren som ser EXAKT ut som den nedersta bilden. Mitt elefantminne säger mig att du hade typ adidaströja på den bilden? precis samma pose och frisyr i alla fall, så kul!
Haha ja jag tänkte på den med, tror du menar den här:
1

Hej kloka du. Jag behöver lite hjälp då jag sitter i en klurig situation nu med min pojkvän som jag varit ihop med i 3 år. Du är den enda jag kommer att tänka på när det kommer till detta då jag alltid tycker att du ger så bra svar till andra när det kommer till relationer. Det är som så att han vill flytta 60 min bort för att byta jobb. Han vantrivs verkligen på det jobbet som han har just nu, är alltid trött och omotiverad. Jag går en utbildning just nu på ett år och kan inte flytta med honom. Har inget körkort och det finns verkligen inga bra förbindelser mellan min stad och hans kanske blivande stad. Han säger till mig att 7 månader ifrån varandra är ”ingenting” och att det kommer gå jättefort. Medans jag känner att jag gärna vill träffa honom varje helg eller varannan åtminstone, men det kommer inte gå… Tanken var först att vi skulle flytta 60 mil tillsammans om 7 månader när jag var färdigutbildad, men han verkar inte orka vänta. Hur gör man? Vad är det bästa för oss båda tycker du, eller någon annan som läser detta?
7 månader är en lång tid, särskilt om ni inte ens kan ses varannan helg. Men – å andra sidan kan man ju även se det precis tvärtom: efter 7 månader är det över. Ni har ju redan en plan vad som händer då. Du kommer flytta dit. Jag tror det viktigaste med distansförhållanden är just det, själva planen. Finns det inget slut eller mål, det är då jag tror risken att det kommer gå åt helvete är tusen gånger större. Jag har skrivit en del om distansförhållanden förut, men det viktigaste är att ni gör upp en plan hur ni ska ses och höras under dessa månader. Skype varje kväll kanske? Skaffa whatsapp så kan man sms:a hur mycket som helst och man kan ju även skaffa en Facebook-grupp bara för er två där ni kan prata och fixa och trixa. Sedan får ni helt enkelt försöka lösa så ni i alla fall ses någon gång i månaden, det tror jag ändå är viktigt. Ni kommer klara det! puss.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
59kommentarer
  • Nat: så jag som bisexuell kan inte ha några kompisar? :) fett synd!

    K 2013-11-23 22:31:16
    Svara
  • Science* not scientific on that first one… Where’s my head today? And also, I’m glad people on this blog can enjoy some fun and banter without getting too serious.

    Nat - i London 2013-11-21 22:34:33 http://nat.blogg.se
    Svara
  • As I wrote in my blog post, the fine thing with Scientific is that you can always try to prove it wrong. It’s not set in stone. But girls, if you ask all your male friends if they’ve ever had some naughty thoughts about you (even just the slightest attraction for a millisecond), they will most likely say yes. Did any of you even read my post, read the studies or watched the youtube video (which is funny, not scientific)?

    Nat - i London 2013-11-21 22:29:28 http://nat.blogg.se
    Svara
  • På tal om oanvända vintagekläder. Kolla in denna: http://vintagebutiken.se/

    Johan 2013-11-21 17:52:22
    Svara
  • Nat-i-london: Are you kidding? so friendships depends on gender?
    how does your theory work? can lesbians be friends with other women or are they bound to feel sexually attracted to whomever they feel connected to? can gays be friends with other men or will their sexual desires also stand in the way?? Does your theory only include male/female relations? is it based on the sex or the sexuality? or both? I’m sorry, but this is the most stupid thing I’ve heard for a very long time.
    Of course boys and girls and girls and girls and boys and boys can be _just_ friends.
    I don’t suppose the only reason why you feel attracted to someone or fall in love is because they have a specific genitalia between their legs?

    sandra 2013-11-21 13:08:54
    Svara
  • Nat- i London: Det var det knäppaste jag hört. Jag har massor av manliga vänner som jag inte har känt ett uns av attraktion till. Kan inte kvinnor och kvinnor vara kompisar om de är homosexuella heller då?

    Elin 2013-11-21 12:56:02
    Svara
  • Hur i hela satan vågar man släppa taget om sitt ex? Efter 7 månader som singel borde de vara över för mig va? Jag borde kanske accepterat att det är ÖVER och ingenting annat, ändå håller jag kvar vid hoppet att han kommer ändra sig och DET hindrar mig från att move the fuck on.
    Vad fan gör man, hur vågar man, när vågar man varförvarförvarför. Går det ens att bli lycklig igen

    elina 2013-11-20 23:21:07
    Svara
  • Nat: Kan man inte? Jag har haft killkompisar i hela mitt liv och vi har aldrig någonsin varit något annat för varandra än bästa vänner som har skrattat och haft det helt fantastiskt. Och vi har inte kysst varandra eller haft sex med varandra heller för den delen så den vetenskapliga bevisningen sprack.

    Lisa Marie 2013-11-20 21:47:42
    Svara
  • ”Du har ju många killkompisar och så, blir du aldrig kär i dem? Jag blir kär i varenda kotte av manligt kön som jag umgås mycket med. Typiskt dåligt.”

    Män och kvinnor kan inte ”bara vara vänner”. Det är vetenskapligt bevisat. Så oroa dig inte så mycket över det utan ta det med en klackspark!

    Skrev ett inlägg om det här (http://nat.blogg.se/2013/november/kan-man-och-kvinnor-bara-vara-vanner.html)

    Nat - i London 2013-11-20 20:43:44 http://nat.blogg.se
    Svara
  • Till Hanna här ovan: jag förstår precis. Jag känner exakt så, trots att beslutet att göra slut var mitt och jag vet att det var ett bra beslut. Det är konstigt hur paniken liksom kan överrumpla en, när man typ sitter och dricker kaffe och har en normal stund, och så plötsligt ser att exet typ gjort något på FB (som att det vore en överraskning?!) och så bara kommer paniken. Jag tror att det handlar om att det ändå gör så jävla ont att verkligen få det kastat i ansiktet på en att det som han var för mig och det som jag var för honom – det finns inte mer. När man förut känt den andra utan och innan och alltid vetat vad den gör och levt ett liv ihop – och nu tycks den personen klara sig själv utan att man är där (fast det är aldrig så enkelt som det ser ut, men man glömmer det så lätt för alla andras del). Paniken hänger säkert också ihop med att den hemska och overkliga känslan från när man nyss gjort slut drabbar en på nytt, och man är rädd att den aldrig går över.

    Så mitt råd: var inte hård mot dig själv. Acceptera att du kan känna dig svartsjuk, övergiven, ledsen, frustrerad, tom eller vad som helst. Det handlar ju egentligen inte om Honom som person mer, utan om något annat – kanske om att vissa saker i livet är svåra att hantera, som när kärlek tar slut. Så låt det ta tid bara, försök inte tränga undan ångesten och döm inte dina känslor utan sitt bara och ta några djupa andetag. Det går ju över och blir hela tiden lite annorlunda och lite bättre. Heja vi och kram.

    Maja 2013-11-20 19:15:08
    Svara
  • Åh vad fint du skrev om dig och Magnus. Heja heja heja kärleken!

    Josephine 2013-11-20 18:52:41
    Svara
  • Sandra, snälla svara på det här. Du skriver så klokt om kärlek och jag vågar inte prata om det här med någon annan.
    Jag går fortfarande i gymnasiet men har haft pojkvän sedan 2 år. Han är underbar och jag var dunderkär i två år innan vi blev ihop dessutom. Från tillfälle till tillfälle känner jag inte riktigt så längre, men det går mycket i vågor och vi pratar om allt detta och han vet allt om mig. Jag älskar honom ju än.
    Problemet är att min motivation för att hitta allt det dära nykära har försvunnit lite då jag lagt märke till min kompis. Han är sådan som skulle kunna vara både min bästis och kärlek och jag är alldeles nervös när han är nära och jag känner hjärtat dunka så mycket. Vi pratar en del, och jag hatar idéen av att vi skulle sluta för det känns fullständigt onaturligt och ganska stelt för jag ser honom hela tiden.
    Jag får dåligt samvete för mina känslor. Jag vill så gärna göra något men vågar inte. Och hur skulle jag kunna ens fundera över att påbörja slutet med min pojkvän när vi har allt planerat? Vi har en planerad framtid, det är tanken på honom som tröstar när jag får existentiell ångest och vi har byggt upp något väldigt fint mellan oss.
    Det värsta är att jag inte vill såra någon. Jag vet att min pojkvän anser att livet är helt och hållet över ifall vi inte längre vore tillsammans (jag vet inte, kanske känner jag också så?? jag gjorde i alla fall det under en jättelång tid). Men min kompis verkar gilla mig. Han lyser upp när vi pratar och han är en sån bra människa att jag inte vill såra honom heller. Jag är ju såklart inte säker på detta, men det känns så rent instinktivt. Ibland när vi inte setts på ett tag så lugnar det ner sig lite också.
    Aldrig någonsin vill jag ”välja” heller. Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna påbörja ett nytt förhållande som otrohet, om det nu skulle vara det. Jag tänker ju bara på honom egentligen, men det känns också fel. Jag har funderat mycket på att berätta allt detta för min pojkvän, men det känns nästan lika smärtsamt som att göra slut. Jag tror han skulle vilja kämpa vidare men det känns bara… destruktivt ungefär. Jag skulle så gärna vilja höra någons åsikt bara!
    I början kändes det inte så allvarligt. Men nu har det byggt upp till två allvarliga kärlekar och det börjar bli riktigt smärtsamt och förvirrat. Om man kan vara kär i två? Jag tror ju inte på sånt egentligen. Men det känns olika med dom. Hur skulle du göra Sandra? Eller någon omtänksam i kommentarsfältet?
    Kram.

    R 2013-11-20 18:51:13
    Svara
  • det är så fint det här med kommentarsfältet på ett sätt. hur man kan lätta sitt hjärta och få svar av någon okänd som ändå bryr sig och lägger tid på att svara och ge tips. så fint <3

    lisa 2013-11-20 18:36:44
    Svara
  • Hej Sandra!
    Eftersom att du alltid ger så bra svar på kärleksproblem så frågar jag dig om råd. Jag har gått och kärat ner mig i en kille. Jag har träffat honom på fester några gånger och vi har hängt hela kvällarna och verkligen klickat. Problemet är bara att han är kär i en annan tjej som han pratar mycket om. Hon gillar inte honom tillbaka och han förstår att de inte kommer att bli tillsammans. Jag borde ju egentligen inte vilja vara med honom när han är kär i en annan, men det är svårt att låta bli. Jag kan bara inte släppa honomJag tänkte att jag kanske kunde fråga dig om mitt problem eftersom att ingen av mina vänner förstår och bara säger att jag måste glömma honom, men det går liksom inte. Kram

    Amanda 2013-11-20 17:44:44
    Svara
  • Fint med Magnus..:)

    Den där känslan, ”jag kan lika gärna visa vad jag känner för jag ska ändå göra det här andra sen”, borde inte alla gå runt med den känslan jämt? Vad mycket roligare allt skulle bli.

    Jennie 2013-11-20 15:24:00
    Svara
  • Jag har en realtionsfråga till Sandra och alla andra som vill svara:

    I ditt inlägg ”att göra slut” skrev du om hur ditt och Tobias förhållande var som ett myggbett som bara blev värre och värre och tillslut gick det inte att fixa, tror du det hade gått om ni hade försökt fixa det innan myggbettet blev en tumör?

    Jag och min pojkvän verkar ha en början till en liknande situation (tjafsar väldigt mycket sedan 2 tillbaka) och försöker komma på lösningar (tex hitta på saker när vi ses och inte bara kolla på tv eller sitta med varsin dator) så att det ska bli bättre men ibland är jag orolig över att det är ”för sent” och att det inte är någon idé. Det hela tär ju på oss båda rätt mycket och fortsätter det som det är nu kommer ingen av oss orka med det men samtidigt vill vi båda verkligen att det ska bli bra igen och att vi ska fortsätta vara tillsammans.

    Matilda 2013-11-20 11:05:38
    Svara
  • Blev helt varm inombords när du berättade om din kille. Så underbart att få vara så kär och när allt bara faller på plats sådär. Önskar er all lycka tillsammans!

    Sofia 2013-11-20 09:47:39
    Svara
  • Till J härovan:
    Nu kommer jag nog att låta lite hård, men släpp honom. Han är med någon annan, och förhoppningsvis är han lycklig. Du kan få vara kär på avstånd, men var inte så nära att du kan förstöra hans förhållande. Min karl har en tjejkompis som han har känt i typ sex år då hon brukade vara flickvän till en av hans kompisar. Hon har typ hängt sig kvar i killgänget sedan dess. Hon är helt galen i honom, och flirtar öppet med honom framför mig. Han helt ovetandes, sådär som bara killar kan vara. Jag är inte den svartsjuka eller den våldsamma typen i vanliga fall, men jag vill typ ge henne en rak höger. Nu litar jag på min pojkvän till 110%. Jag vet att han aldrig skulle göra något för att såra mig (eller någon annan heller för den delen), så jag är tyst och låter dem gå ut och ta några öl ensamma, eller vad det nu kan vara. Men tjejen i sig driver mig typ till vansinne.

    Anonym denna gång 2013-11-20 02:03:49
    Svara
  • Du, jag har en fråga som kanske är totalt oviktig egentligen – tror du att du & joakim hade blivit lika nära vänner igen om inte du & L hade gjort slut?

    x 2013-11-20 01:27:24
    Svara
  • Till E om one-night-stand :

    Du är inte alls ensam. Jag tycker att det är sjukt jobbigt dock, vill ju bara gå vidare? Har dock någon himla förmåga att fästa mig vid dem, tills nästa dyker upp (vilket inte sker tillräckligt ofta) Har haft ett långt förhållande som tog slut för ett halvår sen och nu vill jag absolut vara ensam, det vet jag innerligt, men upplever ändå mig själv i sådant extremt bekräftelse-sökande, att jag vid nya möten blir helt knäpp. Sån där som jag absolut inte sett mig som innan. Jag känner att jag särskilt blir det då de inte bryr sig, dvs inte hör av sig, – om de å andra sidan är på så blir jag helt ointresserad och tar avstånd. Känner hur jag verkligen bara vill ha det jag inte kan få och är så himla medveten om det också vilket gör mig ännu mer frustrerad …. Hur slutar man fästa sig vid de som dissar en?! Vill ju bara kunna hångla upp/ ligga med och gå vidare precis som de uppenbarligen inte har några problem i. Har väl förmodligen problem i att bli avvisad, hur tränar man bort det?!

    D 2013-11-20 00:47:43
    Svara
  • ok, I have a stupid, silly question for Sandra and her readers :)

    I’m from Brazil and my boyfriend is living in Norway. I’m going to visit him next friday and spend almost 2 months.

    I don’t know how to handle the cold weather. I was in NY last winter and it was SO FREEZING.
    My wardrobe consists of dresses and skirts. I bought an winter jacket and have a lot of layers os top parts, but I was wondering: how do girls from Sweden, Norway, etc, manage the cold using skirts and dresses? Is there any kind of special stockings? I don’t know what to do! hahaha

    Antoher question: where can I buy winter jackets in Norway/Sweden? Like REALLY HEVY ones. And snow shoes? hahaha I don’t have a clue about all that stuff, since my country is so hot and we do not have snow or low temperatures here.

    Thanks in advance!
    kisses :)

    Bella 2013-11-20 00:43:02
    Svara
  • Sandra, tips på världens finaste serie om den första kärleken:
    http://www.oppetarkiv.se/video/1551072/forsta-karleken-avsnitt-1-av-6

    Lina 2013-11-20 00:37:53
    Svara
  • Om man har gått och blivit kär i någon som redan har någon annan. Hur tusan gör man då? Och hur nära får man vara utan att gå för långt? Visst, man kan säga att otrohet går vid en kyss och att det är känslomässig otrohet om den ena i ett förhållande känner något för någon annan. Men även om han inte känner något för mig eller gör något fysiskt med mig, kan det vara fel ändå? Man kan ju vara så blottade för varandra på andra sätt, genom att till exempel prata om vissa grejer, anförtro sig och så vidare. Jag vill ju vara med honom, men av andra anledningar än de han har för att vara med mig. Försöker sätta mig in i hans flickväns position, hur kul är det att veta att han umgås med en tjej som är kär i honom liksom. Bör nog nämnas att varken han eller hon vet något nu.

    J 2013-11-20 00:09:54
    Svara
  • Jag har precis nyligen insett att jag inte längre ljuger för mig själv när jag säger att jag verkligen önskar mitt ex ett bra liv och att jag faktiskt hoppas att han är lycklig och trivs med sin nya tjej. För själv är jag lyckligare än någonsin och tillsammans med pojken som förstår mig som ingen annan och som jag vill upptäcka hela världen med. Jag vill för allt i världen inte tillbaka till mitt ex.

    MEN VARFÖR kan jag inte bli av med panikångesten som dyker upp varje gång som någon av mina vänner gillar något som exet gör på Facebook så att det dyker upp hos mig, trots att jag blockat honom? Det har gått ett år nu och vi behandlade varandra så himla mycket sämre än vi förtjänade men jag mår bra nu och jag vill inte känna någonting, ingen ångest, inget! Vad ska man göra? Är det normalt att känna såhär? Jag vill inte att han ska få påverka mig i mitt liv något mer. Och det känns så himla orätt mot min älskade pojk att jag har ångestkänslor och mår dåligt över en annan kille. Jag tänker att såpass häftiga känslor borde vara reserverade för honom, även om det är knasigt att tänka så. Är det någon som förstår? Hjälp.

    Hanna 2013-11-19 23:58:57
    Svara
  • E: Finaste du! Jag bara måste svara för jag känner så igen mig i det du skrev. Jag fick min allra första kyss när jag var 17 år av en italiensk pojke med nötbruna ögon och världens finaste smilgropar och trots att det var det bästa som någonsin har hänt mig så tänker jag också som du. Jag är inte okysst men jag är tjugosex år och oskuld. Jag har haft långa förhållanden och även av och på förhållanden men jag har inte velat ge bort den delen av mig själv. Ibland börjar jag gråta och tänker att jag lika gärna kan gå ut och ligga med en främling för att få det överstökat för ingen kommer vilja ha mig ändå ~ men sedan stannar jag upp och säger till mig själv: Varför ska du göra någonting du inte vill? Varför ska du ligga med en främling när du hatar det? Varför ska du kyssa en på krogen när du inte vill det? Ta det lugnt för kärleken kommer när du minst anar det ~ och jag säger det samma till dig!

    Det är aldrig någonsin pinsamt att vara okysst eller oskuld i vilken ålder man än är! Alla är olika och en del får sin första kyss tidigt och en del lite senare. Och sedan spelar det ingen roll hur du ser ut för du är värd lika mycket som alla andra även om du själv inte tror det. Och det som Alice skrev här i kommentarsfältet: ta till dig det! Mata inte din hjärna med negativa tankar om dig själv utan uppmuntra dig själv och älska dig själv för du är underbar! Även om det är en klyscha att ställa sig framför spegeln och säga hur snygg man är och le så hjälper det! Börja dagen med att ställa dig framför spegeln i underkläder och tala om allt positivt du har (och det finns hur mycket som helst) och hur fin din kropp är. Säg hur stolt du är över den trots bristningar och allt det där vi har och att du är skitsnygg! Och gör dig sedan i ordning och äg
    stan med din snygghet och le åt alla människor. När dagen är slut och det börjar närma sig kvällen skriver du ned fem punkter om vad du har gjort för någonting bra! Det kan vara allt från en liten pratstund med en gammal dam till att städa huset för dina föräldrar ~ vad du än hittar på. Gör de här övningarna varenda dag i en månad så kommer du känna dig både starkare och mer självsäker.

    Och du? Du kan älska dig själv och du ska älska dig själv och du kommer aldrig någonsin förbli ensam. Du kommer träffa honom med stort H som älskar att du inte har kysst någon före honom och som du kommer dela allt med och den första kyssen kommer vara ett fyrverkeri av känslor. Nu blev det här himlans långt men en sak till: ”No matter how you feel ~ Get up, Dress up and Never Give Up”.

    Största bamsekramen!

    Lisa Marie 2013-11-19 23:44:58
    Svara
  • I love this kind of posts, Sandra. It’s always good to read your advices to everyone <3 Puss!

    Libertad 2013-11-19 23:33:51 http://sahakiel.blogspot.com.es/
    Svara
  • Till E som skrev här ovanför: Gud vad jag kände igen mig. Var i precis samma situation när jag var 21. Det är så mycket jag vill säga, men det viktigaste är nog detta: ta det lugnt. Allt du längtar efter kommer hända dig, precis som det händer alla. Du har säkert en massa bra saker i ditt liv (familj, vänner, hobbys, vad det nu kan vara) – fokusera på och gläd dig åt dem. Var snäll mot dig själv, för att du förtjänar det och för att livet blir roligare då. Och läs denna fina text av Silverfisken: http://saintkildaroad.blogspot.se/2007/05/ett-rent-helvete.html Kram

    Josefin 2013-11-19 23:33:22
    Svara
  • HEJ du är söt och allt.

    Hur får du tag i låtarna du vill ha i dina videos utan att de blir bannade, ba? Vill ha en Alex Winston-låt i ett litet projekt men hänger liksom inte riktigt med i hur jag kan få tag i rättigheterna till den, så får inte lägga upp den någonstans nu när originalfilen ligger på.

    Puss.

    Elm 2013-11-19 23:33:10
    Svara
  • Hej fina Sandra! Vilken supersöt historia om dig och Magnus. Här sitter jag i en liknande situation som du gjorde när du skulle flytta till Paris och vill så gärna ha dina råd. Jag har sedan jag var 7 och besökte Stockholm för första gången alltid velat flytta dit ( jag har under hela mitt liv bott i en liten stad i skåne) och nu har jag äntligen fått en lägenhet!! Hejdå dödens håla och Hej storstadsäventyr!! Men.. Problemet är såklart en kille. En så härlig, varm och glad kille jag blev ihop parad med i september. Vi träffades på en såkallad ”blind-dejt” våra vänner fixat på skoj och klickade direkt. Vi pratade och skrattade långt in på natten. Så underbart och de kändes som vi känt varandra alltid. Men en vecka senare skulle han åka till Asien, och vara borta hela långa hösten, så vi hann bara träffas två gånger. Sen han åkte har vi hållit kontakten och skrivit nästan varje dag, pratat om allt, och jag har bara velat att han ska komma hem så vi kan lära känna varandra på riktigt! Och nu har han äntligen bokat flyg hem! Men han kommer hem två veckor innan jag flyttar. Plötsligt känns min lilla stad så fin för jag vet att han ska vara här, fast jag vet att jag kommer dö om jag stannar, som jag alltid känt. Men tänk om jag flyttar från något som kan bli helt fantastiskt mellan oss? Vad ska jag göra? Jag kan inte stanna i denna lilla pluttstad men jag vill inte släppa taget om den finaste killen jag träffat på så länge..
    Och tack för din underbara blogg :*

    Amanda 2013-11-19 23:30:14
    Svara
  • E – Du är definitivt inte ensam! Jag vet att jag vill vara singel men ändå dröjer sig vissa kvar. Ofta är det killar som jag vet att jag inte vill ha något mer med. Trots det har jag svårt att glömma dem, drömmer om dem eller får för mig att jag ser dem på stan. Det går dock över efter ett tag. Tror att det har att göra med att man delar något så pass personligt med någon :) Brukar försöka se det som en positiv sak!

    Anna 2013-11-19 23:22:59
    Svara
  • Sandra!
    Första gången jag hittade hit var när du precis lagt upp ditt ”nu flyttar jag till nyc!”-inlägg, sen dess har jag följt din blogg och gillar den verkligen!

    Funderade lite på den som kommenterade att det känns som att du tröttnar på att blogga/bloggar för lite. Bloggen förändras ju hela tiden och hur du bloggar nu känns verkligen genomtänkt och liksom bra kvalite eller hur man nu ska säga. Tips, mat, kläder, inspiration, lördagsnätter sjukt bra blandning! Det som jag tänker kanske gör att en kan känna att du inte är lika med i bloggen är att man liksom känner att det inte är så mycket direktkontakt(?) med dej? Med de förinställda inläggen och så, kände tex i måndags när du gjorde en måndags-lista. Då blev jag liksom hej! Åh! där sitter Sandra vid sin dator precis nu och pratar med oss. Äsch det låter ju konstigt när man skriver så. Men typ att blanda de genomtänkta inläggen med ett litet ”hej nu sitter jag här och skriver på cafe och snart ska jag luncha med elsa” nått sånt! Samtidigt tycket jag en bloggen är grym som den är och vaffan vilka är vi att hålla på å tjafsa;) jaja, tusen kramar!

    Linnea 2013-11-19 23:02:22
    Svara
  • Från en som överlevde ett halvårs distansförhållande håller jag med dig Sandra, så länge man har ett mål så klarar man det. Visst är det helt vidrigt jobbigt, men det går att uthärda bara man pratar i telefon eller genom skype så ofta man kan. Liksom försöka ses så ofta det går! Min kille och jag sågs typ några dagar var fjärde till femte vecka. Men det gick på nåt magiskt vis och trots alla ledsna kvällar och onda hjärtan, för vi är fortfarande tillsammans och starkare än någonsin. Man får intala sig att saknad är bra, som i engelskan: distance make the heart grow founder eller vad det är man säger :)

    Hanna 2013-11-19 21:55:29 http://hannanilsson.com
    Svara
  • hej sandra! skulle vara sjukt intressant att veta vad du tycker om miley cyrus å hela grejen?

    signe 2013-11-19 21:40:20
    Svara
  • Älskar verkligen att läsa dina svar på andras frågor för du har alltid så mycket klokt att säga och det är verkligen beundransvärt att du svarar ärligt och genuint på varenda fråga vad det än handlar om. Nu tänkte jag att jag skulle ta mod till mig och våga ställa frågan som jag så gärna vill ha svar på. Det är något som verkligen får mig att känna mig dålig och det blir som en ond cirkel. Jag är snart 21 år och känner mig ofta väldigt ensam för det känns som alla mina vänner har hittat en pojkvän och börjar ha riktiga förhållanden. Det är inte förrän nu som jag börjat tänka på att jag skulle vilja ha en fin kille att spendera mina dagar med och jag känner mig verkligen utanför. Jag har alltid haft dålig självkänsla och därför inte ens tänkt tanken att kärlek skulle vara något för mig. Jag har ägnat mig åt hästar, dans, sång, vänner och jobb men aldrig ens vågat tro att en kille skulle titta åt mitt håll. Därför har jag aldrig ens kysst någon. Det är sååååå pinsamt! Det känns som det är för sent för mig och ingen kommer någonsin kunna tycka om mig. Jag är för mullig och för feg och för okysst för att någon ens ska titta åt mitt håll. Är jag den enda i världen? Kommer jag alltid vara ensam? Är det sant att man inte kan bli älskad innan man lär sig att älska sig själv? Är livrädd för att aldrig träffa någon, att alltid vara ensam. Snälla svara!

    E 2013-11-19 21:38:53
    Svara
  • ”Sandra! Jag är kär i en kille som är världens finaste och världens bästa på att spela gitarr. Han är svinsnygg och jag är inte lika svinsnygg och dessutom 16 år och okysst. Jag är för feg för att ta kontakt med honom men vill ändå visa att jag gillar honom! Vad ska jag göra? Jag kan peka ut tio personer bara i min årskurs som också är kär i honom och jag kan hitta tusen anledningar till varför han skulle välja dom framför mig. Jag känner mig så misslyckad och ful så jag vill inte ens gå till skolan för om han ser mig kommer han fatta hur ful och misslyckad jag är. Vill lägga mig under mitt täcke och gråta tills jag glömmer bort honom”

    Tänkte svara här jag också. Får helt enkelt hoppas att du som skrev detta ser! Jag antar att det finns flera i samma sits, så helt onödigt är det väl inte att skriva detta.
    Jag är också 16 år och har tidigare tänkt de tankarna som du beskriver i din kommentar. De tips jag ger dig nu låter klyschiga, svåra och helt enkelt inte genomförbara men det fungerar. Tro mig!
    Tips ett är: Sluta tänk illa om dig själv.
    När du ser dig själv i spegeln, fyra av ditt gladaste och mest spralliga leende. Vips så ser du en annan bild av dig själv. Den bilden färgar hela din dag, I promise.
    Snygghet sitter inte i din vikt, hårfärg, näsa eller klädstil. Den sitter i ditt självförtroende. Den självsäkerhet och det självförtroende du visar när du är med andra människor, får folk att tycka att du är en härlig människa som de gärna vill umgås med. Jag har dessutom lärt mig att killar tycker bättre om tjejer som har en personlighet och en åsikt som de vågar uttrycka.

    Jag har också varit osäker och haft dåligt självförtroende under en tid nu pga olika anledningar jag helst inte tar upp såhär, men har insett att varför ska jag gå omkring och vara missnöjd med mig själv för? Jag är ju assnygg, hur grym som helst och jävligt smart. Jag vet att folk tycker det, jag vet att folk gillar mig – ändå har jag inte kunnat ta in det. Börja tänk positiva tankar om dig själv prick varje gång du tänker på dig själv/din prestation/ditt utseende.

    Sen till det där med killen. Börja fråga runt vilka fester han går på, det är oftast där man kan få kontakt. Visst, sitter ni på samma kafé jämt är det klart att han kommer att lägga märke till dig men på fest/krök är det lättare att ta kontakt, tycker jag i alla fall. Jag fixade in mig på en fest där jag visste att snyggaste killen också skulle vara, och gissa vad? Han tog kontakt med mig!
    Killen du pratar om kanske är trött på alla tjejer som försöker passa in i någon mall för att han/andra killar ska gilla dem, så var dig själv. Det vinner du på i längden. Du kanske får nöja dig med att titta och lyssna på den här killen, men det finns flera där ute. Flera av dem kommer att passa dig alldeles perfekt!

    Alltså:
    1. Sluta. Tänk. Illa. Om. Dig. Själv. = Leder ingenstans bra.
    2. Research! Kolla fester, du känner alltid någon som ska på festen.
    3. Var dig själv, girl!

    Alice 2013-11-19 21:31:10 http://ochjagba.devote.se
    Svara
  • Vill bara säga 1: Tycker inte alls att du är dålig på att blogga – tvärtom en massa varierande inlägg och ett nytt varje gång en besöker din sida. Gillart! 2: Alltså, så himla roligt om att höra hur ni träffades. Jag går alltid tillbaka i bloggar och försöker läsa mellan raderna när en vet att det är kärlek på gång (hoppas att det inte inte gör mig creepy, är bara en hopplös romantiker). Förstår att det känns privat att dela med sig för mycket och det tycker jag inte att du borde/ska göra heller.

    Mira 2013-11-19 20:28:28
    Svara
  • Sandra!! Superfin och sjukt söt blogg<3 Desperation! Jag har aldrig varit ute på ett riktigt uteställe i Sthlm (efter nu 2år)! Jag ska ha födelsedagsfest och vill ut till ett ställe som skriker bra musik a la shake+ för dom som inte dansar, hänga med öl eller sprit i ett litet bås. Vart går man?? Folket kommer vara en blandning av hippt folk; Sthlms förort, "skåne-bönder" och sthlmare rent generellt! Vart går man??????

    Ida 2013-11-19 20:27:46
    Svara
  • Så himla fin kille du träffat!

    Isabelle 2013-11-19 20:20:30 http://lifeisfulloftelevision.wordpress.com/
    Svara
  • Åh vad roligt att min fråga kom med! :) om strumpbyxor. Tack för svar! :)
    Så fint skrivet kring Magnus, kände hur mitt hjärta började slå för min pojkvän så ska nog gå och ringa honom nu bara för det, hihi!
    Kram på dig Sandra

    Martina 2013-11-19 19:52:52
    Svara
  • Alltså du & Magnus <3<3

    Ett tips: http://indulgd.com/realistically-colorized-historical-photos/
    Gamla fotografier som blivit färglagda. Tror du gillart! Kolla bara in Charlie Chaplin 1916, vilken HUNK!

    Linnea 2013-11-19 19:50:51 http://l
    Svara
  • Åh, fan vad fint att planerna på att leva skrivarlivet och komma över gammal kärlek i Paris kraschade för att du hittade ny kärlek i Stockholm. Fantastiskt hur livet lever med en ibland!

    Johanna 2013-11-19 19:49:20
    Svara
  • The how you and Magnus met story is too cute, I went back and read it again. It’s that feeling in your gut when you meet someone and you know that it’s more than just a cute boy. Like you said, you can’t let something like that pass you by without giving it a shot! Wow, I have read your blog for years now (rarely comment though!) and this makes me so very happy for you. hugs<3

    mai 2013-11-19 19:43:02
    Svara
  • Ta detta på rätt sätt, alla dina bilder är charmiga och fina, men.. Vilken otroligt härlig bild den första i dagens inlägg är! Känner mig lite dum… men förstår inte riktigt om det är ett filter på den, är det så kanske?

    Ia 2013-11-19 19:39:05
    Svara
  • Till de två 17åringarna som ska till new york och undrar över boende:
    1. När jag va 19 fick jag en resa till ny i studentpresent av min mamma och pappa. Fantastiskt! Då hade de 21årsgräns på många många hotell. Men de ordnade så att bokningen gick genom min pappa. Alltså de visste att jag skulle komma själv men hade kontakt med honom innan och betalningen skedde i förväg från honom. Det är några år sedan så jag kommer inte ihåg alla detaljer, men det kan ju vara värt att maila hotell och kolla!
    2. Jag ska till NY i vår och då har jag och min sambo bokat en lägenhet genom airbnb.se. Billigt och roligt! Har heller inte sett att någon uthyrare har åldersregler. Jag har inte använt mig av airbnb innan, men däremot av en väldigt lik sida som heter wimdu och det va superbra!!
    Lycka till!!

    Sara 2013-11-19 19:15:06 http://saralyngso.tumblr.com
    Svara
  • Till de två 17åringarna som ska till new york och undrar över boende:
    1. När jag va 19 fick jag en resa till ny i studentpresent av min mamma och pappa. Fantastiskt! Då hade de 21årsgräns på många många hotell. Men de ordnade så att bokningen gick genom min pappa. Alltså de visste att jag skulle komma själv men hade kontakt med honom innan och betalningen skedde i förväg från honom. Det är några år sedan så jag kommer inte ihåg alla detaljer, men det kan ju vara värt att maila hotell och kolla!
    2. Jag ska till NY i vår och då har jag och min sambo bokat en lägenhet genom airbnb.se. Billigt och roligt! Jag har inte använt mig av airbnb innan, men däremot av en väldigt lik sida som heter wimdu och det va superbra!!

    Sara 2013-11-19 19:03:01
    Svara
  • s – nej men alltså han har inte heller någonstans att bo just nu. vi flyttar runt ihop!

    sandra 2013-11-19 19:00:16
    Svara
  • Men…varför bor du inte hos honom då? Har ju läst att du flyttar runt omkring hos andra just nu…förvirrad!

    S 2013-11-19 18:54:28
    Svara
  • Så fina svar:) Bästa Sandra!

    jasmine 2013-11-19 18:41:45
    Svara
  • Kan också svara på frågan om distans. Träffade min pojkvän för 1,5 år sedan, två veckor innan jag skulle flytta till ett annat land för att plugga. Vi blev blixtkära direkt så det var jättesvårt, men bestämt oss att försöka på distans ändå. Ses ungefär en gång i månaden, längsta tiden utan varandra var fem och en halv vecka (det var hemskt). Men det har ändå gått bra, så himla bra. Nu är det helt annat då man varit ihop 3 år innan det blir distans, så kan tänka mig att det blir en svår omställning och en ensam tid. Men! Så länge förhållandet i grunden är starkt och stabilt så finns det inget som hindrar att det fungerar. Har liksom varit ihop med personer jag i princip bott med men haft ont i magen hela tiden. Kommunikation, tillit och ärlighet är a och o i alla förhållanden, men kanske allra främst då det är på distans. Lycka till!

    mims 2013-11-19 18:31:59
    Svara
  • Hej Sandra! Det är jag igen, tjejen som skrev till dig för några veckor sedan om min rädsla för att våga ligga igen efter ett övergrepp som hände i somras. Minns du mig? Vill bara säga tack så hemskt mycket ni läsare som svarade så fint. Läste era svar flera gånger tills jag kunde nästan allt utantill. Och sen ville jag berätta att jag gjorde det i helgen med killen jag gillar!! Jag är så glad över att jag vågade. Att det var mega fint fast än att det inte var det förra gången. Så tacktacktack till er som tog tid och svarade, betydde så mycket!

    R 2013-11-19 18:18:18
    Svara
  • Hej. Till tösen som var orolig för att vara ifrån sin kärlek i 7 månader: Jag vill ge dig lite pepp, för att det kommer gå bra. Min kärlek är inte svensk medborgare och var förra året tvungen att lämna Sverige för att ansöka om nytt tillstånd att få leva i Sverige. Han fick inte ansöka i Sverige utan var tvungen att åka tillbaka till sitt hemland, ett hemland han inte varit i i åratal, och ett land där jag, som ogift och utan andra kontakter i landet inte alls är välkommen i. Jag förstod inte alls vad allt innebar, processen genom migrationsverket, vi tröstade varandra och sa; det tar säkert, som högst, två månader. Men så fel vi hade. Det tog ca 7 månader. Vi såg inte varandra på 7 månader, 200 nånting dagar. I 200 nånting dagar fick jag varken krama, pussa, känna hans värme, inte ens snudda vid honom, och ja, det var jobbigt, fruktansvärt. Jag var nere under den här tiden, men jag tvekade aldrig på att det inte var värt det. Skillnaden mellan våra fall var väl att jag inte visste att det skulle ta 7 månader ,du vet, och jag vet inte om det är bättre, men jag vet att ni kan klara det. Skype är typ universums bästa uppfinning och oerhört underskattad. Min kärlek lämnade Sverige, fick inte heller besöka Europa. Och ni är närmare varandra än ni tror. Detta kommer bara göra er starkare, och klarar ni att va ifrån varandra i 7 månader klarar ni det bästa och ni vet vad ni betyder för varann. Lycka till. Kramar till er.

    Monica 2013-11-19 18:08:15
    Svara
  • Alltså, du och din påg är så HIMLA söta ihop! Dör lite här!!

    Amanda 2013-11-19 18:04:34 http://amandel.blogg.se
    Svara
  • Alltså jag har en fråga, kanske inte bara till dig utan till alla: är det bara jag som har svårt att få mina one night stand-pojkar ur hjärnan? Inbillar mig att jag inte vill ha nån pojkvän (känner mig typ utbränd när det gäller förhållanden). Vill vara ”fri”, kunna göra vad jag vill och ta beslut utan att behöva tänka in nån annan i det osv. Men jag kan i flera veckor gå runt och tänka på samma person som jag tillbringat en enda natt med. Nu har det gått tre veckor till exempel och han försvinner inte. Började dejta en kille efter ett one night stand förut, men fick aldrig några känslor för honom. Han kunde jag inte heller få ur hjärnan först, sen slutade bara med att jag tröttnade och han blev besviken. Det verkar som om de flesta bara kan gå vidare på en gång i sådana här lägen. Eller så är det bara inget man pratar om?

    E 2013-11-19 18:03:43
    Svara
  • Jag håller inte med om att du är dålig på att blogga, tycker det jämt finns nya trevliga blogginlägg när en besöker bloggen<3 dock: vill gärna ha lite fler inlägg från dagar/kvällar där du släpat med kameran pga dem är så oförskämt roliga att läsa OCH mer matlagning för dina recept är jämt så yummy. Och kanske tips på kaféer och restauranger här i Stockholm, eller snarare typ "åt lunch här det var gott"? Oj nu blev det många önskemål. Kram

    Lisa 2013-11-19 17:56:17
    Svara
  • Du har så fina svar sandra det vill jag också ha : /

    Fanny 2013-11-19 17:53:53 http://thewildheart.blogg.se
    Svara
  • Läste magnusbiten 4 gånger pga så himla fint.

    Frida 2013-11-19 17:43:41
    Svara
  • Blir så glad av att läsa din blogg, du är så bra.

    Elsa 2013-11-19 17:41:59
    Svara
  • Det där med distansförhållandet… Det har jag varit med om förut, och har det för tillfället med min fina pojke. Första gången dock, för lite mer än två år sedan så träffade jag en kille i Spanien och vi bestämde oss för att satsa. Trots att hemvist var i Australien och han hade planer på att resa i flera månader. Vi fick det att fungera, när han hade varit i London och sedan skulle vidare till USA kom han till mig först. Han åkte hem några dagar tidigare från USA för han saknade mig. Sedan åkte han till Berlin, och så fortsätter det. Tillslut kom det, jag skulle spendera fyra månader i Dalarna och han fyra månader i Frankrikes alperna. Vi höll ihop tre månader utan varandra, med ett besök i Frankrike emellan. Sedan hade vi, som Sandra sa, ingen plan. Ingenting att se fram emot. Jag ville njuta av sommaren, surfa och resa. Han ville också göra det. Men vi hade ingen konkret plan med varandra. Vi kunde inte fortsätta leva utan varandra, utan en plan. Och känslorna försvann, vi var inte lika lyckliga att bara gå och vänta hela dagen på ett skype-samtal. Även om det är fint så glömmer man bort resten utav de 22 timmarna på dygnet. De timmarna man vill leva, men knappt gör det för man tänker på samtalet. Och för mig som är i konstant aktivitet var det såklart jobbigt. Jag glömde att leva. Så vi gjorde slut tillsammans.
    Denna man då, min fina kille som gick i samma högstadieskola som mig, vi träffades i januari. Jag flyttade till alperna några veckor fram och tillbaka under våren, men han kom ner. Han körde ner 25h i bil, själv, för att överraska mig. Jag kom hem, vi myste. Jag åkte iväg till Norge för att jobba, skulle hem i Juli men det blev för långt så jag åkte hem. Det viktiga är att man ska göra det man känner för – jag kände inte för att ge upp kärleken, men inte heller för att ge upp mina drömmar och jobb. Så man får kompromissa när man han en partner. Kom ihåg dock, det handlar inte bara om dig inte bara om honom heller. Man måste ta vara på varandra. Jag har haft en dröm att flytta till Kalmar och studera turism sen jag gick ut gymnasiet och började nu till hösten. Jag vantrivs, vill hem, jag saknar honom. Så jag ska göra det som gör mig lycklig – flytta hem igen och sedan ta det som det kommer. Jag gör bara sådant jag blir lycklig av.

    ylva 2013-11-19 17:33:40
    Svara
  • åh min fråga är ju med! vilken rolig överraskning, förväntade mig inte att den skulle besvaras men vad härligt. och gud vad fint med magnus, kan inte låta bli att bli stolt över att han kommer från ”min” stad, haha. <3

    fanny darling 2013-11-19 17:10:31 http://fannydarling.devote.se
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Johan Hurtig
Home
Sanna Fischer
Lifestyle
Elin Johansson
Creative
Linn Wiberg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Träningsglädje
Home
Andrea Brodin
Creative
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Emelie Wikström
Lifestyle
Sanne Alexandra
Hälsa
PT-Fia
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Pamela Bellafesta
Man
Marcus Schuterman
Home
Julia K
Man
Kevin Triguero
Man
Philip Conradsson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Viktor Frisk
Man
Niklas Berglind
Creative
Sara Edström
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell