Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past weeks comments. part 1.

Har en fråga om din bok förresten. Kommer den att komma ut i pocketutgåva också? Älskar pocketböcker, de är så himla lätta att leva med och förlåtande då man kånkar runt och skaver på dem dag efter dag. Hoppas du får en kalasbra dag, jag sitter på Stockholmståget från Göteborg för att träffa min bästa person. Har längtat så. Kram
Hej! I bokbranschen fungerar det så att alla böcker släpps först i hårdpärm, och så är det de som säljer bra som senare får komma ut i pocket. Men det är inte förrän typ ett år eller säkert mer, vi får hålla tummarna att den gör det!

Hej, jag undrar bara vad du tycker om upplösning av 7e/10p, ifall du följde den hela vägen till slutet? Själv tyckte jag att den var fin, men jobbig på samma gång. Även om det såklart är viktigt att spegla hur verkligeheten ser ut och att kärlek inte alltid är perfekt så var det så antiklimatiskt att hon, helylletjejen med utbildning och huvudet på skaft, faller för en typisk ”bad boy” vars aggressiva beteende gång på gång ursäktas av hans svåra barndom. Jag hade hoppats på en något mer nyanserad bild men är nyfiken på hur du känner?
Jag kände exakt likadant. Gulligt slut men gudars vad man slutade gilla honom. Hon förtjänade bättre.

Sandra, du som är feminist och förstår hur viktigt det är att var det, hur kan du tycka så mycket om Håkan filmen när den porträtterar kvinnor/tjejer på ett så hemskt sätt? Jag älskade Håkan alla mina tonår men nu gjorde den mig bara ledsen! Snälla kan du förklara! Tack snälla du
Jamen hej! Jag håller med om att prinsessan Eva porträtterades ja, hur ska man säga det, som världens vavavoom-brud som går runt med sug i blicken och hade inte så mycket fler bottnar än så. Lena tyckte jag dock om! Men håller med om att Eva hade kunnat få lite fler lager, hon var väldigt pojk-drömmmig (som mycket är i Håkans värld). Det var också något som vi pratade om jag och min vänner när vi gick ut från biografen, och också något som man ser om man har på sig genusglasögonen allt som oftast (vilket man ju har om man är intresserad feminist). Men annars älskade jag filmen. Jag älskar att den är extra allt, att den är så lite annan svensk film och istället målar världen med varenda färg som finns. Att den låter sig vara fantastisk trots att världen inte ser ut så. Att de sjunger, att de springer, att de är fulla och har fest klockan mitt-på-dagen. Ja ba dör av sånt skit. Precis på samma sätt som jag dyrkar Wes Andersons estetik, vars filmer också har brist på kvinnoporträtt, så vill jag bara bo i den världen där minsta lilla kam och sprayflaska är noggrant ditlagd och formgiven. Ta mig dit ta mig med. Det är nog bara så det är, jag är medveten om bristerna, och jag gillar de inte, men i brist på filmer i samma genre med ett genusperspektiv tar jag det jag får tills någon annan presenterar något bättre. Sagor är mitt knark.

Det fina runda bordet, är det något utomordentligt second hand-fynd eller var kommer det ifrån? Så himla fint hur som helst!
Jag bor i andra-hand just nu och ingen av möblerna är mina!

En fråga, tänker du att det var bra att ditt ex gjorde slut för annars hade du inte träffat denna fantastiska killen eller känner du att det hade gått bra med en framtid tillsammans med ditt ex också?
Jag tror inte man ska tänka så. Då blir man galen. Det som hände hände och det som inte hände är inte ens en sidohistoria, det är ingenting.

Hejsaaaan! Är nyfiken. Nu när du letar lägenhet, letar du åt dig själv då eller tänker du och Magnus köpa tillsammans, eller ska han flytta inmed dig i din lgh? Kramis
Nej jag köper själv, jag och Magnus har ju inte ens varit ihop i ett år. Ingen av oss vill gå så pass fort fram och det känns skönt. Han har inga problem med att jag har köpt själv. Sedan får vi såklart skriva samboavtal och sådant när vi flyttar in där ihop, man ska nog alltid vara på den säkra sidan.

Lite knepig undran, men. Jag antar att du som framförallt jobbat i reklambranchen fått möta en del främst äldre män (även kvinnor) genom åren som klappat dig på huvudet. Du vet, ”du är en liten tjej som inte kan nånting”. Hur gör du med dessa bemötanden? Jag är 24 men får ofta höra att jag ser mycket yngre ut och behandlas därefter. Hur gör man för att t ex inom sitt yrke (mitt: försäljning inom mansdominerat område) få respekt? Självklart motbevisa dem att jag inte är en okunnig tös, men innan de är övertygade? När de antar mig vara typ en praktikant från gymnasiet, hur bemöter jag dem? Hoppas du fattar min fråga.
Ja jag har mött det här, framförallt i USA. Jag och Nina som var min arbetspartner då pratade ofta och mycket om det. Det kanske är ett bra tips, att prata om det med andra kvinnor (och män). Det är svårt att ryta ifrån jämt, speciellt när det är ens chefer och man är där på ett visum och kan få kicken från en dag till en annan. Tjejer måste som det ser ut nu, iaf enligt min egen upplevelse, prestera mer och jobba hårdare innan de når upp till samma respekt som killarna i samma ålder. Det suger. När någon vill förminska med klapp eller kommentar kan man fråga ”hur menar du nu?”, det tycke jag funkade, för då blir de medvetna om sin handling. En gång sa jag i ett stormöte när en man fällde en sexistisk kommentar att ”nu för du väl bannemig skärpa dig, tror du seriöst att världen ser ut så?”. Då kände jag att det var enklare att vara helt frank, för att man har flera arbetskollegor runt omkring sig så historien kan inte vridas på i efterhand. Försök ta plats i möten och förbered dig och tala lugnt, det är respektingivande. Trist att vi ska leva i en sådan här värld, men vi får göra vårt bästa för att försöka parera den. Lycka till. kram.

Vad har du för kameraväska?har du några fina kameraväskor att rekommendera? Tycker det är så svårt!
Har faktiskt inte kameraväska, hänger den bara runt axeln när jag går ut.

Sandra, eller någon, jag behöver hjälp. För två månader sen dumpade han mig och nu har vi inte pratat på en månad och jag grät senast för en timme sen. Läste gamla brev, sms, tittade på bilder, ville ringa men gjorde det inte, lyssnade på sorglig musik och bara panikgrät över att det är slut. Det skulle ju vara han och jag. Jag har gått igenom breakups förut men det här, näe fy fan, alltså jag vet inte vad jag ska göra. Har börjat umgås med en ny grabb som säger att jag är rolig och smart och snygg, som vill hålla min hand på gatorna och faktiskt vill umgås med mig. Men jag blir liksom inte kär, eller snarare slutar jag inte vara kär i mitt ex. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag försöker verkligen finna det magiska och sprakande i att vara singel och självständig, men det leder mest till att jag är destruktiv vilket liksom inte funkar i längden. Och nästan alla mina nära vänner har lämnat Stockholm över våren. De få nära som är kvar är självklart fina, men dels vän med mitt ex och dels inte helt förstående pga ingen av de har gått igenom något liknande (vi är runt 20 allihopa). Jag vet knappt vad jag vill få fram med den här texten men just nu vill jag mest ha en kram eller två. Jag saknar och älskar honom oändligt mycket. När tar det slut?
Mattis svarade väldigt bra i kommentarsfältet så jag kopierar det direkt här, det är nämligen viktigt att komma ihåg att två månader är liksom 60 dagar, noll tid. Att må bra igen tar oftast mycket längre tid.
Mattis svarar: Fina tjejer. Två månader är tyvärr ingen tid alls. Att laga ett trasigt hjärta tar tid. Att acceptera att det tar tid och att man är ledsen och saknar är en del av processen , så försöka göra det. Läs Sandras inlägg ‘att komma över någon’, det är väldigt fint och bra. Ibland är livet jobbigt oklart och det är ok. Fokusera på och göra sådant som får er och må bra. Gråt när det behövs men le också ibland även om leendet inte når ända in i själen så le ändå. Till slut så gör det nämligen det. Men det tar tid.

Sandra, hur gör man om man slutat tro på kärlek? Om det har gått en hel sommar och en hel höst och nästan en hel vinter sedan han försvann och allt förstördes, när tankarna har gått från ”jag kommer aldrig kunna bli kär igen” till helt enkelt att ”jag VILL aldrig bli kär igen, det är inte värt det, det gör bara ont”. Snälla, är inte ens 20 än och vill inte vara såhär bitter redan.
Det kommer oroa dig inte. Ha roligt med allt annat du gillar tills dess!

Hej du!
Jag har läst din blogg ett bra tag och ramlade in här första gången jag skulle besöka New York. Nu är det dags igen, närmare sagt hela juni och jag tänkte fråga om du har några extra bra tips på kul saker som händer då? Jag har ett minne om någon ”dagsutomhusfest” du varit på? Men kan inte lyckas hitta det inlägget.
Hej! Det står om om dagsfesten och andra bra grejer i min new york-guide. Den finns under ”reseguider” här till höger.

Halloj! Gör du de här collagen i nåt speciellt program eller bara klistrar du in bilderna i inlägget? Får själv inte till de så symmetriska som du får!
Superfina bilder också btw!
Klipper och klistrar i photoshop!

Jag håller på att göra en stor tavelvägg hemma (äntligen – har längtat i så många år)…. och så är jag speciellt förälskad i en av dina bilder – som jag så gärna skulle vilja trycka upp i storbild och rama in.
Så jag hoppas hoppas och frågar, om du kanske kan förstå vilken jag menar och kunna skicka en bild med upplösning jag kan använda…! Den har den perfekta korallfärgen, och jag som i år drömt att få åka till Marrakesh får drömma lite mer intensivt när jag ser den!
Bilden är på ett korallfärgat hus i Marocko (tror jag), du har lagt upp den i ett reseinlägg. Det hänger en matta och ett blått tygstycke över husväggen längst upp, och till höger på väggen är en förträffligt fin trädörr. Åååååh hoppas!!
Menar du den här över? Här får du den i högupplöst storlek isåfall!

Hej Sandra!
Du som verkar ha en sån koll på musik (denna lista är überbäst), har du några bra musiktips som får dig att drömma om paris? Kanske bra peppiga låtar på franska eller sånger om världens finaste stad? För jag ska dit i mars och behöver något att stoppa i öronen för att glömma grå februari. OM du har några tips – tack!!
Jag har faktiskt gjort en fransk spellista en gång i tiden. Här kan du lyssna!

Har du läst boken ”Maken” av Gun-Britt Sundström? Om ja, vad tyckte du om den?
Jag läste den i tonåren och minns att jag tyckte mycket om den. Dock kommer jag nästan inte ihåg någonting av den? Kanske är dags att läsa om den.

Sandra kommer jag överleva att göra slut med honom? jag tror nog att det är rätt beslut. Jag behöver bara någon som säger att jag kommer bli glad igen och inte vara ensam resten av livet.
Du kommer bli glad igen och du kommer inte vara ensam resten av livet.

 

Translation. Read by clicking ”in english” below FAQ.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
24kommentarer
  • Att läsa ”dumpad”-kommentarerna är det bästa plåstret på det dumpade hjärtat. Bara veta att man inte är ensam om det gör en lite lite mindre ledsen. <3

    Linnéa 2014-02-20 16:42:04
    Svara
  • Hanna: Jag känner igen mig så väl trots att jag inte har gått igenom samma scenario men något liknande. Det råd jag egentligen kan ge dig är att försök att inte hata. Jag vet hur jobbigt det är men hatet drar ned dig på botten och få dig att må riktigt riktigt dåligt. Skriv av dig dina känslor istället! När du kommer hem från skolan klottra ned alla dina tankar och låt orden bara flöda. Skriv ned dina tankar om honom och om henne men försök att inte fyllas med hat och om du gör det bromsa tillbaka det. Du har verkligen rätt att vara både arg och upprörd och det vet de om att du är och därför känns det även bättre för dem. Ta steget och säg hej i korridoren och var sprudlande glad trots att det tar emot för då visar du att de inte har vunnit över dig och när du kommer hem så skriver du ned allt så du får ut ilskan inom dig och så småningom kommer du bli glad igen och bara ta den här killens och tjejens beteende med ro.

    Lisa 2014-02-19 15:04:13
    Svara
  • Håller på att bli tokig här så nu slänger jag ut en fråga jag med. Om Sandra eller någon annan söt där ute kanske har något råd. Jag bor i en ny stad långt ifrån mina närmaste. Här är (eller var) det jättebra! Jag klickade direkt med en tjej i klassen och vi blev superbra vänner och gjorde allt ihop. Och sen började jag gilla en kille en aning. Inte världens största deal men jag gillar aldrig killar. Och jag pratade med henne om det. Efter ett lov i skolan så kom jag tillbaka hit och hon berättade att dom två var ett par. Jag blev jätteledsen men tänkte att sånt är livet och försökte hänga med dom ändå. Vilket väl gick sådär, men jag var inte beredd att ge upp vänskapen. Han visade sig vara en fullkomlig idiot och vi började bråka och är inte vänner längre. Vi hälsar inte ens på varandra. Och då rök hon med där ganska kort efter, vilket jag kan känna är lika bra. Hon borde ha stått upp för mig i vårt bråk för han bara attackerade mig från ingenting. Jag var i vilket fall glad att slippa dom båda två. Men vi går alla i samma klass. Och varje gång jag ser dom så fylls HELA jag av hat. Jag har jättesvårt att släppa saker och jag blir på dåligt humör en hel dag efter att bara ha sett att dom fortfarande existerar på jordklotet. Hur gör jag för att komma över det här? Jag har andra att hänga med, ingen lika självklar men jag är inte ensam. Jag har roligt utan dom. Men hur slutar jag hata såhär hysteriskt? Om någon känner igen sig så HJÄLP! Jag orkar inte att andra människor har den här makten över mig. Jag lägger ner så otroligt mycket energi på att bara vara ARG! Jag vill ju bara vara glad hela tiden.

    Hanna 2014-02-19 10:47:24
    Svara
  • Tänkte bara tipsa dig om en ung jfk till närsta hunksfredag!
    http://9gag.com/gag/a1AVxPY#comment

    sandra 2014-02-19 07:56:19
    Svara
  • Hej! Jaaaaa, det är jag med bilden – klart jag menade den! Puss på dig, så glad jag blir!! Den ska få plats hemma hos mig och hjälpa mig förverkliga resdrömmar :)

    Sara Ahlinder 2014-02-19 07:43:10
    Svara
  • Sandra Superhjältinnan typ ❤

    Melissa 2014-02-19 02:02:27
    Svara
  • Tänkte exakt samma om känn ingen sorg. Alltså, hur kan Sandra tänka så? Tycker tyvärr hela karaktärsgestaltningen kring båda faller. Det blir som när den friendsonade killen beskrivs. Han är mjuk och gullig men ingen vill ha honom. Samma med Lena. Fast tvärtom. Blev så himla besviken dessutom på slutet för hennes hårda och balla attityd framställs bara som en mur och yta och när den faller får hon killen hon är kär i för då ”passar” hon på något sätt in i könsstereotypen som krävs? Kunde verkligen inte uppskatta filmen då det enda jag kunde tänka på var det här. Älskat Håkan och hans musik och hade verkligen taggat igång på filmen så blev så besviken :(

    Julia 2014-02-18 23:47:12 http://knitwithjulia.tumblr.com
    Svara
  • Jag blir trött på alla som skriver och frågar Sandra om kärlek ”vågar jag göra slut”, ”vågar jag ragga på honom”, ”han har lämnat mig”.

    Lisa 2014-02-18 23:00:47
    Svara
  • Sandra jag vet inte om du har svar på denna fråga men med din erfarenhet kanske du har det. Varför är vissa killar så kontrollerande mot sina partners? Vissa historier jag fått höra är helt sjuka, från vänner och bekanta. Hur gör man om man träffar en.kille som är kontrollerande? Bir så trött på att tjejer ses som objekt som de tror att de kan styra över som inte har egna känslor och åsikter. Man är ju mer än så, mycket mer.

    Gullan 2014-02-18 22:40:42
    Svara
  • Kring Håkan filmen tänker jag att alla Håkans karaktärer är så himla drömmiga och väldigt, väldig orealistiska (många i varje fall). Jag tyckte att regissören verkligen lyckades med att skapa en femme-fatale i prinsessan Eva som är så himla orimlig, drömmig och overklig och det var så fint!

    Även jag har ständigt genusglasögonen på och tänkte såklart på hur Eva framställdes men nä. Den filmen är så förbaskat fin, mycket tack vara hur drömmig och ouppnåelig samt ändå verklig (iom hennes brister och bagage) prinsessan Eva är. Jätteflummig kommentar men för mig är denna filmen konst. Konst baserad på Håkans konst och det är trixigt att pk-fiera det tänker jag.

    Iss 2014-02-18 22:35:03
    Svara
  • sandra! här kommer en fråga till nästa ”answer to past weeks ocmments” angående bilden en tjej frågade efter. när du redigerar, sparar du den redigerade bilden både i originalstorlek + den storlek du har på bloggen (alltså två filer) plus originalfilen (den oredigerade , alltså totalt tre filer)? eller hur gör du? tycker det är så himla dumt på mac att de redigerade inte sparas i iphoto, det blir så uppdelat liksom. hur sorterar du? krampuss!

    frankie 2014-02-18 22:19:27
    Svara
  • Sandra!
    Jag tycker du är väldigt bra på att besvara kommentarer, inte minst kritiska sådana (har tänkt på det tidigare även om det inte fanns några här). Du tar folk på ett bra sätt, hjälper till att plåstra om spruckna hjärtan, dömer aldrig och avväpnar kritiska röster på ett imponerande sätt. Kanske har du arbetat med ungdomar/rådgivning i ett tidigare liv och nu är du dessutom en skicklig skribent. Jag tycker mycket om att läsa det du skriver och önskar dig stort lycka till med boken.

    Cat 2014-02-18 22:16:41
    Svara
  • Jag verkligen älskade Känn ingen sorg. Den fick mig att känna så mycket, och jag både skrattade och grät om vartannat. Och Eva tyckte jag om på nåt vis. Visst, man kan se det som att hon porträtterades som ett drömmigt objekt för män, men precis som någon annan före mig skrev så tyckte jag att man kunde ana så mycket mer därunder. En tjej som till ytan ska vara vacker och perfekt, men som bär ganska mycket i sin ryggsäck. Hon har många lager men kämpar för att bara visa ett, som så många andra tjejer i denna utseendefixerade värld. Viktigt att visa det med.

    Josefin 2014-02-18 22:10:34
    Svara
  • Vet du sandra, jag tycker du ska se den drömmiga sago-filmen (anime) ”Whisper of the heart”. Det handlar om en tjej som lånar böcker på ett bibliotek och ser att någon har lånat exakt samma böcker som henne. Hon träffar en katt och följer den till ett antikvariat och träffar en pojke som bygger sina egna fioler. Ungefär, var några år sedan jag såg den, ska se den igen ikväll. Ville bara tipsa!

    Jessica 2014-02-18 20:38:45
    Svara
  • Håller med om att prinsessan Eva porträtterades som ett objekt för manlig åskådning. Däremot tyckte jag även att hon framställdes som en kvinna som blivit ett offer för kraven som ställs på kvinnor i samhället. Hur hon försöker att leva upp till hennes mamma, att hon har eller haft ätstörningar och lidit av självskadebeetende osv.
    Heja din blogg Sandra och den feministiska kampen

    Sandra Leone 2014-02-18 20:14:53 http://lingers.blogg.se
    Svara
  • Fast jag upplevde ändå att Eva hade fler lager än så? Inte bara vavavoom-brud och ett drömobjekt för Pål. Liksom om man läste mellan raderna, speciellt i scenerna med hennes mamma, så kunde man se någon som inte mår så himla bra i sig själv (trots en hård yta) och så vidare. Dock var ju de scenerna väldigt få, men både jag och min kompis tyckte så! Men det är klart, vi kanske läste för mycket in i det, haha.

    elsa 2014-02-18 19:49:49
    Svara
  • 7p/10e är för övrigt väldigt, fake, det är skådisar som gör denna miniserie. Det vet ni säkert, men om ni inte vet så är det skådespeleri hela grejen:)

    Linnéa Johagen 2014-02-18 18:55:03 http://livelearnlove.devote.se
    Svara
  • Josefin: Det är hemskt knepigt när man hamnar i en sådan situation men oftast skall man lyssna på vad hjärtat säger och det bästa är nog om du pratar med honom om hur du känner. Men när man har varit tillsammans så länge så är det klart att man inte kan vara kär hela tiden men det betyder inte att man inte hör ihop eller att man vill vara ihop. Känslorna svalnar för alla och det gäller bara att komma ur slentrian och få den där gnistan igen.

    Anna: Jag är också ett enormt fan av Håkan Hellström och jag har filmen hemma men jag vet inte ens om jag vill se den för det känns som den är värdelös.

    Lisa 2014-02-18 18:51:21
    Svara
  • Kan folk sluta upp med att sätta likhetstecken mellan Håkan H och Känn Ingen Sorg!! Håkan har INTE skrivit manus eller regisserat filmen, han har skrivit låtar som någon annan fick för sig att använda som bas till sin film. Det där är så jävla vanligt (och irriterande) att författare tillskrivs jaget i boken, skådisar identifieras med sina rollfigurer och nu att Håkan sammankopplas personligen med Känn Ingen Sorg.

    Jag är ett stort fan av Håkan Hellström och jag HATADE Känn Ingen Sorg! Den enda scenen jag gillade var när Håkan själv, Ebbot och Fredde Wadling hade statistroller.

    Anna 2014-02-18 18:25:53
    Svara
  • Fattar dock inte hur en kvinna i en film med en starkt tilldragande personlighet och s.k ”sug i blicken” ska nedvärdera män/kvinnor eller påverka jämställdheten? Det är en personlighet.
    Man behöver inte anta att hon endast är snygg och pojkdrömmig och inte är ”vettig” för något annat, bara för att många killar i filmen blir kär i henne. Jesus christ. Så mycket förutfattade meningar, på riktigt. Hon är en musiker i filmen, duktig sådan. Det om något är väl ett s.k ”lager” som du snackar om att man ska ha för att ha det jämställt i det här samhället.
    En liten hint; det är så mycket mer än några lager.

    Aja, jag tycker om din blogg! Har bara extremt svårt att förstå vad ni menar med hemska kvinnoporträtteringar

    vendela 2014-02-18 17:50:57
    Svara
  • Jag vet inte vad jag ska göra. har varit tillsammans med en fin kille i nästan 3 år nu. vi bor tillsammans och har det bra. Men jag är nog inte kär längre. har pratat med min kompis om att vi borde göra slut med våra pojkvänner och flytta ihop. Men så enkelt är det ju aldrig. När vi inte ses så känns det som att jag vill göra slut och att jag klarar mig bra själv men när vi ses så vet jag inte hur jag ska kunna leva utan honom, även om jag inte är kär. Det finns dessutom en annan kille som jag känt i 700 år som jag börjar få känslor för igen. men jag vet inte. tänk om jag gör fel? hur tar man upp att man vill göra slut och hur vet man ens att man vill göra slut? känner ingen attraktion till honom men samtidigt så tycker jag om honom så mycket.
    hjälp.

    josefin 2014-02-18 17:45:22
    Svara
  • Fikk så forferdelig lyst til å skrive noe til hun som føler seg liten på jobb (ang reklamebransje og sånn). Vet ikke hvor den originale kommentaren gjemmer seg, så here goes:
    Kjenner meg så forferdelig godt igjen! Er selv 24, jobber med reklame og digitale kampanjer, men ser ut som jeg er 15-16. Liker godt å gå med skjørt, pusegenser og høy hestehale som sikkert ikke hjelper på, men fuck det. Greia er, at jeg så mange ganger har opplevd det samme. Har fått klapp på både hode og rumpe, blitt kalt alle varoasjoner av lille frøken og generelt hatt det kjipt. Men etter en lang periode innså jeg at det er en mulighet: hver gang du møter nye kunder, ny arbeidsgiver eller går til intervju har de muligens alle disse tankene om deg, ser ned på deg. Men du har muligheten til å endre det. Du kan få dem til å angre på at de noen gang undervurderte deg, og få dem til å tenke at de aldri skal gjøre den samme feilen igjen. Du kan være så bad-ass, så fantastisk og ta så mye plass du bare orker – nettopp fordi de ikke forventer det. Jeg opplever at jeg kan være drøyere, mer høylytt og skarpere enna andre fordi ingen forventer noe sånt av meg. Jeg håper selvfølgelig at det en dag ikke kommer til å være sånn, og tenker også at god dialog både med kollegaer og sjefer er sentralt. Men mellom, og før, det er hver eneste dag en mulighet til å få noen til å angre på at de undervurderte deg basert på hvordan du ser ut når du kommer inn i rommet.

    Em 2014-02-18 17:29:14
    Svara
  • Tycker om ditt svar på frågan om Håkan-filmen. Har själv inte sett just den filmen men det finns så himla mycket i världen som man bara måste älska trots att genusmedvetenheten ibland är hyfsat icke-existerande. Tänker man på det (som man ju gör) är det givetvis synd men det är ju liksom bara så det är (givetvis skillnad, tycker jag, om det rör sig om direkt sexism vilket är en helt annan sak). Så tack för att du skrev så fint om det och sätter fingret på något jag själv ofta känner.

    Vilvery 2014-02-18 16:46:52
    Svara
  • Håller med om Känn ingen sorg. Även om vissa delar var problematiska så är filmen i övrigt fantastiskt fin.

    Oskar 2014-02-18 16:38:07 http://www.vakentimmar.com
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Sanna Fischer
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Josefines Yoga
Creative
Sandra Beijer
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Kevin Triguero
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Chrystelle Eriksberger
Hälsa
Träningsglädje
Creative
Sara Edström
Mode
Fanny Ekstrand
Creative
Linn Wiberg
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
PT-Fia
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Emelie Wikström
Home
Julia K
Man
Viktor Frisk
Man
Johan Hurtig
Mode
Petra Tungården
Man
Marcus Schuterman
Man
Philip Conradsson
Man
Niklas Berglind
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell