Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past weeks comments. part two.


Men leotröjan på översta bilden! Hur fin? Otroligt superfin om jag får tycka som jag vill (och det får jag i min kommentar :) ). Vars är den ifrån? Vill haaaa en. Skickar lite gladmåndagspepp till dig. PeppPeppPEPP!
Tack för peppen! T-shirten är från Opening Ceremony’s samarbete med Chloe Sevigny. Men den har några år på nacken nu tyvärr tror inte den finns kvar.

Jag undrar vilket typsnitt och storlek på typsnittet du hade i din bok? Håller på att skriva min första bok så det skulle vara intressant att veta :)
Oj jag vet faktiskt inte, det var förlaget som valde. När jag själv skriver så använder jag typsnittet Cambria i storlek 12 med 1,5 radavstånd.

Hej!
Jag ska snart åka till New York. Har läst din guide men skulle ändå få vela veta dina fem favorit? Hoppas du har lust att svara.
Vilka fem sevärdheter skulle du besöka?
Vilka fem restauranger skulle du besöka?
Vilka fem maträtter skulle du äta?
Vilka fem affärer skulle du besöka?
Vilka fem varor skulle du köpa som inte finns i Sverige?
Hej hej, anledningen till att jag gjorde guiden var för att man just skulle kunna hitta svaren utan att behöva fråga. Att skriva 25 tips bara sådär tar himla lång tid alltså. Men i superguideformat: min favoritrestaurang är Buvette och skulle jag köpa med mig något skulle jag köpa Nyquill.

Hej!
Du som är så kreativ och vet roliga saker, har du något bra tips om ”gå bort present” jag vill vara lite roligare än en vinflaskan el en blomma!! :
Hej! Du fick så otroligt bra svar av en annan kommentar vid namn Cicci så jag publicerar det rakt av.
Svar till Johanna om gå bort-presenter (jag är ju inte Sandra, men älskar att ge bort grejor): Om det är fest på gång, kanske en middag med utgång eller liknande tycker jag att det är strålande fint att ta med något roligt och knäppt som får alla att bli lite barnsligare. Det kan vara ett paket lösmustacher, fusktänder eller clownnäsor som köps på tex. buttericks. Det kan vara 200 prickiga sugrör eller massor av strössel (Lagerhaus). Med lite mer planering kan du beställa 10 kazoos på nätet så att ni kan ha en miniorkester. Annars kan det ju vara fint att följa den italienska traditionen och gå förbi ett glasställe med hemgjord glas på vägen till festen och be att få köpa med en låda. Det är underbart att dyka upp med massa glass till en fest så länge den som planerat maten inte har ett så stort planerings/kontrollbehov att det stressar när du lägger dig i menyn lite (men skyll på italienarna då)

Har du något tips på hur man får känslorna att svalna och inte slutar längta till något som inte finns?
Finns nog inga magiska quickfix men att sysselsätta sig och försöka träffa nya människor (alltså behöver inte vara nya människor att hångla med, bara nya människor rätt och slätt), brukar hjälpa lite. Och att ta bort honom från alla sociala medier.


Alltså. Först vill jag tacka dig för att du är en sån STOR förebild i alla kategorier! Sen så undrar jag vad det är för skor du har på dig i den allra sista bilden till höger i inlägget. De ser ut som de perfekta skorna jag aldrig lyckas hitta… PUSS
Tack! <3 De är från Asos och jag köpte dem våren 2013. Kanske har de liknande nu? PUSS

åå vilken fin ryggsäck, far man fråga vart den kommer ifrån?
Asos.. allt jag äger är tydligen asos.

Hej Sandra. Tack för världens finaste och viktigaste blogg. Vad ska man göra när man inte kan sluta känna att man inte är värd något, att man är tråkig och inte kan slappna av med fina killar? Jag råkar alltid säga något knäppt när jag är med snyggisar. Alltså jag började med Tinder när du tipsade nån här om det, men alla killar jag ser verkar ha så jävla intressanta liv och ser så bra ut att jag inte riktigt vågar gilla dem. Är så rädd att de ska bli besvikna över att jag är världens tråkigaste människa liksom. Jag är verkligen ingen speciell. Det har inte med mitt utseende att göra, det är jag ok med. Har du några tips?
Det är klart att du inte är världens tråkigaste människa! Dummaste jag hört. Alltså, man blir ju nervös kring snyggisar, det är ju inte så konstigt. En gång på en båtfest i New York kom en kille fram till mig som såg ut som typ gud byggt honom till mig. Jag blev så nervös att jag inte ens pallade säga hej tillbaka utan tittade ut mot vattnet och bara: ”the ocean is. so. blue. you know.” Han ba, eh ja ok.. Angående Tinder så piffar väl alla till sina liv där? Man väljer ju ut sina bästa och mest lyckade bilder. TRO mig att högst 3% av de där har lika intressanta liv som de ser ut att ha. Glöm liksom inte det, de flesta är lika oroliga och nervösa över att det ska bli bra som du. Försök att inte fundera för mycket på att de ska bli besvikna eller så, det funkar liksom inte så. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Och när det blir fel får man prova igen. Kör bara, jag tror på dig. puss.

Hej! Har en fråga jag alltid undrat! Som jag förstått har du två bröder och en syster? Men, vem är helsyskon och vem är halvsyskon?
Jag har en helbror som heter Jack, han är 27 år. Jag har en halvbror som heter Gustaf på min mammas sida, han är 19 år. Jag har en storebror på min pappas sida, han heter Richard och är 33 år. Sedan har jag en styvsyster som är min styvpappas dotter, hon heter Mira och är 24 år.  Hoppas du hängde med!

Tog ”Strix” in ”Paradise Hotel” till Sverige? Min pappa vet tydligen vem din mamma är, nåt om medalj hos HKH. Lyssnade inte så noga under brunschen förra söndagen :/
Haha <3 Jag vet inte om Strix tog in Paradise Hotel. Min mamma och styvpappa startade produktionsbolaget Titan Television, men innan det jobbade hon på Strix men det var massa år sedan, långt innan PH. Min mamma och styvpappa fick medalj av kungen för några år sedan för att de byggt upp ett intressant svenskt TV-klimat typ (nåt sånt om jag minns rätt). Himla flott ändå!

Hej Sandra! Först och främst, älskar din blogg men speciellt dina spellistor. Du är som min egna lilla dj.
Jag har tidigare i år och förra året varit sambo med en person som jag ville dela livet med. Vi hade våra upp och nedgångar, men det har alla. Jag har alltid höjt upp honom och aldrig riktigt slutat förstå hur jag kunde ha sådan tur. En sån där man som både ser otroligt bra ut och får dig att le i dina sämsta stunder i livet. Vi hade inget köksbord, så vi gjorde i ordning frukost i en korg och picknickade på golvet. Vi reste runt, skapade minnen och jag var så glad. Ordet glad kan inte förklara hur jag kände mig när jag var med honom. Självfallet fanns det även nedgångar så hårda att jag ibland trodde att jag skulle gå sönder i små, små sprickor. Men vi fortsatta aldrig att kämpa tills en dag i Juni. Då lämnade han mig, med orden att han fokuserar för mycket på oss och när vi bråkar så lägger han för mycket energi istället för på sin karriär – han kan ju faktiskt lyckas i livet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag slutade aldrig kämpa, både för livet och för honom. Jag själv pluggar två program, jobbar två jobb och satsade allt för att hålla livet i glöd på båda håll. Men vi är alla olika, dock kände jag att det låg mer bakom. Det tog ett tag tills att jag fick reda på att han hade varit otrogen och innan det så blev han bara mer och mer elak via sms och ord. Genom att lägga alla våra misstag på mig, jag gav inte honom allt, jag tänkte på mig själv och jag ville förändra honom (delvis, försökte några tappra försök att få honom bli humanist, volontär och vegan – ingenting lyckades) men till slut kom detta fram att han varit med andra. Självklart gick min värld sönder. Inte så att någon nära kunde se – jag är enligt dem flesta den starkaste personen dem känner. Jag fortsätter arbeta, plugga och träffa vänner. Det är så jag överlever. Men jag kan inte sluta tänka på honom. Eller nej, jag kan inte sluta sakna känslan jag kände med honom. Känslan att man kan förlora allt så länge man har honom och det skulle ändå vara bra. Känslan att man vill ge och visa personen världen. Efter att det tog slut så har jag träffat andra men det känns aldrig riktigt kul. Att beskriva känslor är så otroligt svårt men om du tänker dig att du står mitt i stan, folk passerar dig och du stänger dina ögon. Du får inte hela bilden då, inte heller hela känslan. Så känns det, på ett ungefär.
Så är det tyvärr precis så det känns när ett förhållande tar slut. Han verkar ju vara ganska svag. Han skyller först på sin karriär och sen uppdagas det att han varit otrogen. Vet du vad han är? Han är en idiot. Och japp, det är skitsvårt att även komma över idioter. Och ens kompisar kan ju säga: glöm honom, han är uppenbarligen dum i hela huvudet. Och i början och rätt lång tid framöver så känner man sig liksom ”lurad” om du förstår. Han var ju ingen idiot i förhållandet när allt var så bra? Han var ju fantastisk då? Och ja. Så är tydligen livet. Ibland raserar världen som man byggt upp och då vet man överhuvudtaget inte vilket halmstrå man ska hålla fast vid. Och då måste man bygga upp något HELT själv. Och det kan verka omöjligt till en början. Men lite lite i taget kommer det är att lätta. Och du kommer känna dig starkare än någonsin. Och en dag börjar man själv förstå på vilka sätt han är en idiot. Ha absolut ingen kontakt med honom, whatsoever. Träffa andra om du vill, men leta inte efter honom i dem. Oroa dig inte över att du måste leta efter kärlek i de killarna, den kommer nämligen bara komma fram när du är redo för det själv. Lycka till puss.


Hur gör du när du poserar för dagens outfit? Står du helt still eller gör du liksom en långsam rörelse? Hur gör du när andra tar kort på dig? Gör du likadant då som när du är själv? Känns det inte konstigt när det tar sådär lång tid innan kortet tas liksom? Dina poser ser så naturliga ut, så caught in the moment men samtidigt är de alltid skarpa och fina och allt det där.
Jag ställer kameran på självutlösare som tar sju bilder åt gången. Jag står helt still för varje klick! När andra tar bilder poserar jag ungefär likadant, man vänjer sig efter många år som bloggare, då vet man ungefär vad som funkar. puss.

hej ! jag minns att du skrev om dom olika redskapen du använde för att skriva din bok (andra program än word etc), hittar ej det inlägget, skulle du kunna länka till det?
Yes, här är det inlägget.

måste bara få fråga en grej; tränar du? Isåfall; hur ofta och hur mycket? Även, hur ofta äter du godis och dylikt?
Jag tränar just nu ungefär 2-3 gånger i veckan (springer en halvmil varje gång). Jag äter godis varenda himla dag, mest sura saker och lakrits. Att jag inte har haft hål i mina tänder är ett mysterium.

Hej internet-storasyster. Jag skrev förra veckan om en kille som velade mellan mig och sitt ex, och du svarade väldigt vettigt och fint, så jag har nu sagt att han ska låta mig vara.
Men nu kommer den här känslan av att jag på riktigt inte tror att det kommer finnas någon som han, som förstår mig lika mycket som han, som är lika rolig som han. Du vet, allt det där. Och med det så kommer den jobbiga perioden av att inte äta. Jag har inte ätit ett mål mat på en vecka, spyr bara när jag äter för mycket. Så min fråga är egentligen: finns det tips från wherever som säger vad för mat man kan tvinga i sig när man ligger och hulkar över att det inte finns någon där ute som håller min hand som han gjorde.
tack puss hej.
hej <3  Jag har skrivit om mat när man mår kärleksdåligt här. Ät trygga saker, som du inte behöver tänka på hur de smakar. Ha färdigmat hemma. Det kommer bli bra. puss.

Mina frågor till dig:
 Tar det inte mycket tid att redigera en massa bilder och ladda upp där? Hur mycket tid spenderar du på att redigera bilder på en vecka till bloggen/flickr? Slänger du de andra bilderna som du inte laddar upp på flickr? Och de bilderna du redigerar, redigerar du dem bild för bild eller ett gäng samtidigt?
 Då jag inte tjänar några pengar på min blogg vet jag inte hur mycket tid som är rimligt att lägga på bilder. Vad tycker du?
Ja det tar ungefär två timmar totalt per inlägg att överföra bilder till datorn, välja ut, redigera, ladda upp och sedan lägga in i bloggen och skriva. Jag redigerar de var för sig men använder oftast färdiga photoshop actions. Det tar ju rätt mycket tid att blogga och i början tjänade inte jag heller en krona. Man får fundera på om man tycker det är värt det och framförallt om man tycker det är ROLIGT. Om man inte tycker att det är roligt tycker jag man ska strunta i det! kram

Hej Sandra! Mitt liv består liksom bara av skola och att sitta inne på mitt rum. Jag vill resa, dansa, vara kär och allt sånt med jag är liksom 15 år och fast här i vardagen. Hur gör man för att stå ut och inte gå under?
Håll ut! Att vara femton år innebär liksom att längta bort. Skulle tippa på att 99% av alla i din ålder längtar till en större värld. Det gjorde i alla fall jag. Prata om det med dina kompisar, planera framtiden. Vad ska ni göra sen när ni går ut skolan? Flytta till London, bo i kollektiv, hångla med fransoser och fransyskor eller ta klappa på pandor. Vad vet jag? Jag läste att drömma om saker kan ge samma välmående som att faktiskt uppleva dem. Puss!


hej sandra! av ren nyfikenhet! hur känner du och Mathieu varandra? och är han en av dina finaste killkompisar? (tänker på de där fina inläggen du har om dina kompisar, men då är kanske inte han med?)
hur tusan uttalar man hans namn förresten? försöker alltid när jag läser det men lyckas nog inte.. haha!
kram på dig, din blogg är bäst :)
Hej! Jag och Mathieu lärde känna varandra genom gemensamma bekanta i New York. Sedan jobbade vi även på samma reklambyrå. Han är absolut en av mina närmaste vänner, även om vi inte bor i samma världsdel just nu. Man uttalar hans namn såhär: Mattjö.

Hej,
vad gör en när en börjat träffa en kille och börjat gilla honom och när det efter ett tag kommer fram att han inte har gjort slut med sin tjej som han sagt utan att de bara har en paus och att det egentligen inte var tillåtet att träffa andra under den här tiden men att han säger att han gillar en och hoppas att en kan förlåta honom för att han ljugit och att han vill vara med en? Förlåter man honom eller går man vidare för att han är ett svin som inte sagt sanningen trots att en tycker att han var typ världens finaste innan detta kom fram?
Det kan bara du veta som är i själva sammanhanget. Ibland blir ju folk jättekära liksom, och han kanske blev det i dig. Du måste själv fundera på om du vill välja att lita på honom eller inte. Lycka till. puss.


Sökfunktionen verkar inte fungera på din blogg? Jag söker efter ett inlägg gällande hur du fixar ditt hår.
Hmm för mig funkar den? Här är inlägget.

Jag tänkte att du med dina läsare är vettiga och insatta i såna här situationer. Jag har nu under två veckor deltagit i en nollning/introduktion till ett lärarprogram. Vi har fått göra massa olika roliga saker typ tävlat och gjort diverse uppdrag om dagarna och festat om nätterna. Och det har känt så jävla bra och kul och befriande att träffa nya människor som är både äldre, yngre, från olika städer osv. Och nyligen hade vi vår sista sittning då, och priser delades ut för alla möjliga saker som hade skett under de gångna veckorna.
Sen helt plötsligt så ropas tre tjejer upp på scen, som är nominerade till ”STÖRST OCH FINAST BRÖST”, fattar ni liksom störst och fucking finast bröst – det har då ”smugit runt” en som har kollat in och bedömt alla tjejers bröst under veckorna för att sedan ta fram finalisterna och dra upp dom på scen framför ca 200 personer.
Och detta har gjort mig så jävla jävla jävla ledsen och arg och vill så gärna att det inte ska behöva vara så. Och hela nollningen känns förstörd.
Men jag vet liksom inte vad jag kan göra åt det, om jag ens vågar ta upp det med några av de ansvariga?
Men fy fan! Sjukaste jag hört. SJÄLVKLART ska du ta upp det med de ansvariga. Det finns säkert fler som tog illa upp som du kan gå dit tillsammans med. EJ okej.

hallå kan du inte berätta hur du tänker kring dethära!!!! <3
om jag skrev en bok skulle jag aldrig vilja att andra människor valde namn på karaktärer eller omslagets färger. du själv gillade väl den svarta bäst? tycker förlaget/din redaktör att du ska involvera dina bloggläsare så mycket som möjligt eller varför tar du inte bara svart?
Nej, båda gångerna var det jag som kom med förslaget att ni skulle få vara med och bestämma, inte förlaget, men de tyckte det var en rolig idé båda gånger! Men du måste tänka på att angående karaktärerna så var jag ju domaren. Jag skulle aldrig välja namn som inte passade med karaktären. Angående omslaget är det ju precis samma grej. Vi jobbade ju fram flera omslag, men tyckte den här varianten var finast. Sedan gillade jag själv det svarta omslaget bäst men tyckte alla färger var fina, och då kände jag att då kan ju lika gärna ni få bestämma vilket det skulle bli.  Jag tycker att det är roligt att involvera läsare, men jag skulle ju aldrig släppa det helt fritt. Så valet är ju inom redan satta ramar om du förstår?

Den där mintgröns cykeln på sista bilden, alltså… Jag har sett den parkerad vid slussen, eller nån annan likadan… jag vill HA den. Vet du vad det är för märke? Nåt franskt va?
Devi hälsar att cykeln är från BikeID!

en fråga till nästa frågeinlägg: kan du inte berätta lite hur du gör dina videos i imovie? en liten tutorial liksom. jag älskar mac och apple, men alltså imovie – SÅ opedagogiskt på något vis?! hilfe! <3
Jo abso, kan försöka göra en guide till det!

Men åh, lampan! Precis vad jag har letat efter till vårt sovrum. Lagerhaus säger du – kollade genast, men jag hittar den inte i deras nätbutik. Köpte du den för länge sen? Tack!
Lagerhaus nätbutik är inte så bra. Jag köpte den i affären förra veckan! puss.

.

 

Translation. Read by clicking ”in english” in the frame at the right.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
34kommentarer
  • Hej du som frågade om skorna!
    Du kan få köpa mina, har exakt sånadär i storlek 36. Nästintill oanvända! Om du är intresserad, skicka ett mail!

    Elin 2014-10-10 20:03:35
    Svara
  • Hej Sandra! Snabbfråga här bara, finns det något sätt man kan veta att en annan persons kyssar kommer få en att smälta innan man kysst dem? Jag har en tendens att bli extremt förälskad i en person men om jag lyckas snärja hen så känns det knappt nåt. Vore väldigt tacksam för svar för det börjar bli väldigt frustrerande och du skrev en gång en väldigt bra text om att vara i ett förhållande med någon man inte är supermegakär i. Tack för ständigt relevanta texter och feminism kram

    Nora 2014-10-01 12:51:54
    Svara
  • Hej!

    Jag vet inte vart jag ska vända mig så provar att vända mig till dig Sandra, eller någon vettig människa här bland kommentarerna som kanske kan hjälpa mig.

    Det är så att jag tänker att jag borde gör slut med min kille men jag vet verkligen unte Hur jag ska klarA av det. Hur gör man? Vi har distansförhållande men bara ca 1 timme emellan oss. Och grejen är att jag har känt såhär ett tag så tror verkligen att det är rätt sak att göra.. Men jag tror inte att han har en aning om vad jag känner för jag har aldrig sagt som det är, att jag är tveksam, eftersom jag tänker typ ”jag kan hålla ut det blir säkert bättre snart”. Eller att det kommer komma ett bra tillfälle att göra slut. Men det perfekta tillfället kommer aldrig komma och jag kan inte låtsas mer.. Men vill verkligen inte såra honom.. Så hur gör man?

    Har läst ditt ”att göra slut” inlägg, men grejen är att han tycker ju att allt är bra (åtminstonde vad jag vet).
    Så hur ska jag göra? Hut tar man ens upp en sån grej? Åka dit och låta honom tro aty jag ska vara där hela helgen när jag egentligen tänker göra slut direkt?

    f 2014-10-01 01:11:40
    Svara
  • Hej!

    Jo, såhär är det; jag vill bli mer hälsosam och känna mig bekväm i min kropp. Just nu känner jag mig bara inte som mig själv i den kroppen jag har. Skulle vilja ha tips, råd, någonting (från Sandra och gärna er andra). Jag vet inte om det är olämpligt att prata om sånt här på din blogg, men menar verkligen inte att påverka någon annan negativt. Känns bara som det finns en hel del vettiga personer med bra tankar här.

    Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till mat, ända sedan jag hyfsat liten (sisådär 11-12 år). Är 21 nu. Grejen är att jag blir inte nöjd förrän jag är riktigt mätt, jag måste nästan få ont i magen/må illa innan jag slutar äta. Kan äta hyfsat lagom under dagen, men på kvällen kommer suget och då är det svårt att hålla sig borta. Varje gång det är frukost, lunch eller middagsdags är typ min favoritstund under dagen, för då får jag äta. Men jag nöjer mig inte med de stunderna.

    Jag försöker att bara äta godis och annat ”onyttigt” på helgen, så när det väl blir helg så äter jag alldeles, alldeles för mycket. Märker att mina kompisar blir nöjda mycket fortare än jag, både när det gäller mat och godis, chips etc. Känner att det här kan inte vara hälsosamt i längden. Ibland när jag umgås med folk, typ när jag är bjuden på fest, kan jag nästan se fram emot maten mer än umgänget. Och när maten är slut, är det nästan som det roliga är slut för mig. Hur sjukt är inte det? Jag vill inte tänka så.

    Och det här med träning… jag har aldrig hittat något som jag verkligen, verkligen gillar. Jag har varit duktig på att träna regelbundet under vissa perioder, men tillslut tröttnar jag och lägger av. Alltid. Och just nu är jag inne i en period då jag inte tränar alls. T.o.m. promenader känns urtråkigt. Samma gäller matvanor. Många gånger har jag försökt (och lyckats) äta rätt bra under en viss period, och sen bara rinner allt ut i sanden.

    Hur som helst, hur bryter jag den här vanan? Hur gör man för att nöja sig med lagom mängder? Och hur vet man egentligen vad som är lagom? Och hur fortsätter man träna?Känns som den sunda inställningen försvann någonstans på vägen…

    Emelie 2014-09-27 23:06:24
    Svara
  • Sandra, du som är så himla klok måste verkligen hjälpa mig, eller nej okej, det måste du inte men snälla!

    Jag har en sån där himla klok och fin bästa vän, han är verkligen pricken över i:et osv. Han och jag har inte varit superbästisar alls länge (typ snart ett år, fast för mig blir det ju en sjuttondel av mitt liv, men i alla fall) men jag känner ändå att jag vet att han är den jag vill liksom ha med mig som min bästa vän genom hela livet. Men till mitt problem nu då, tydligen har sisådär halva min årskurs insett hur jävla bra han är, och den halvan är då tjejerna. Eller nej okej, det är alltså tre tjejer som har insett att han är typ bättre än bäst och att han skulle äga ut som pojkvän. Den första var min bästa tjejkompis, och han var intresserad av henne med, så jag likosm provade att fösa ihop dem, men det föll. Men nu har två stycken andra tjejer börjat råstöta på honom, vilket de allt som oftast gör genom att säga elaka saker till mig (jag och han brukar ha en ganska rå humor vilket funkar för att vi känner varandra, men när de gör det känns det bara fel). Och jag har liksom börjat känna en avundsjuka när han gillar/kommenterar deras profilbilder och liknande, vilket känns jättejobbigt. För jag fattar verkligen inte, är jag kär eller inte liksom?

    Och grejen är att jag kan verkligen inte bli kär i honom för han är garanterat inte intresserad av mig för han är typ en 8:a medan jag är en stark 3:a under mina bra dagar och han är rolig och snäll och alla älskar honom medan jag liksom inte är lika najs. Så till min fråga, om jag är kär i honom, hur blir jag okär? Och om jag inte är kär, hur slutar jag vara avundsjuk på att han får bekräftelse av andra tjejer?

    Och snälla läs detta med ickedömande ögon och utan att tänka ”oj, vad bortskämd och löjlig hon är”. Tack på förhand, du betyder!

    Anna 2014-09-26 17:19:12
    Svara
  • ALLTSÅ detta: ”En gång på en båtfest i New York kom en kille fram till mig som såg ut som typ gud byggt honom till mig. Jag blev så nervös att jag inte ens pallade säga hej tillbaka utan tittade ut mot vattnet och bara: ”the ocean is. so. blue. you know.” Han ba, eh ja ok.. ” Hahahaha, SÅ JÄVLA BRA! Du är underbar! Tack för att du gjorde min fredag <3

    Sigge 2014-09-26 10:02:13 http://lowcarbcurrie.wordpress.com
    Svara
  • Angående nollningen så blir jag som relativt nyexad lärare, som också var med på nollning, helt bestört. Lärare ska i sitt yrke arbeta för jämställdhet efter läroplanen där det står att vi måste arbeta utifrån en värdegrund som absolut inte innefattar sådant beteende!! Skriv till universitetet, institutionen, till tidningar och berätta. Det här är inte acceptabelt av människor som ska undervisa, vara förebilder och ansvara för barn och ungdomar. Det är inte acceptabelt för någon människa att bete sig så.

    Klara 2014-09-25 20:27:46
    Svara
  • HUR KOMMER MAN ÖVER EN CRUSH alltså har under så jäkla lång tid crushat på en kille som jag snackat med kanske 4 ggr och ser ngn gång då och då (inte alls ofta). Sen första gången jag såg honom (för TVÅ årsen) har jag tänkt på honom det är helt sjukt? Känner inte den här människan han kan vara en yxmördare, du fattar inte hur mycket jag tänker på honom snälla hjälp känner mig på riktigt onormal har liksom inte ens kramat honom?! Hur kan man bli så attached? Varför dör det inte ut?

    Klara 2014-09-25 19:51:37
    Svara
  • Alltså. Jag måste så himla mycket fråga en sak för jag kan inte prata om detta kärleksproblem med någon för jag SKÄMS så jäkla mycket. Säger till alla att jag är precis tvärtom mot för vad jag är för det är så jag borde vara.

    Men vad sjutton gör man när man blir orolig av alla ens killes tjejkompisar? När man observerar varje blick han ger nån annan? Kollar vilka han följer på instagram? Jag fattar inte hur jag blev såhär och jag HATAR mej själv för det. Skäms liksom. Jag får typ ont i magen om nån typ kramar honom. Jag hatar att vara såhär? Och vägrar prata med honom om det för det känns så jäkla efterblivet bara. Och det är såååå lååångt ifrån okej. Jag fattar att det handlar om att jag inte litar på honom, men hur göööör man när man är livrädd för att få sitt himla hjärta krossat och tror att det ska hända minst en gång i veckan fast det inte stämmer? Känner nån annan såhär?!

    Förvirrad tjej 2014-09-25 11:58:40
    Svara
  • Ser att många redan reagerat här i kommentarsfältet angående det du skrev om nollningen och måste bara skriva jag med, HELT FAKKING SJUKT! Bland det värsta jag hört angående nollningar??!!!?? (även om en ofta hör om alkoholhets osv). Där jag pluggar måste vi som ska vara faddrar skriva under kontrakt och gå en utbildning om hur en ska uppföra sig under nollningen. Där framgår det väldigt tydligt att alla sorters kränkningar är förbjudna. Hör med de andra i klassen och samla ihop ett gäng som hör av sig till studentkåren/skolan. Detta får bara inte hända alltså! Se gärna till att kritiken kommer ifrån fler håll eftersom det då oftast tas på större allvar. Bra att du reagerar, kram!!

    Amanda 2014-09-25 11:41:31
    Svara
  • Hej Sandra! Jag har tre saker att säga:

    1. Tack för din fantastiska blogg med varierande innehåll, inspiration, vettiga åsikter och bra råd du ger till dina läsare!
    2. Ser inte den här ut lite som om den borde bo i din garderob: http://www.adidas.se/indigo-cropped-firebird-tr%C3%A4ningsjacka/M69837_500.html?
    3. Använder du menskopp? Eller har du provat? Och varför använder du inte om du inte gör det? Tänkte bara att det vore så himla bra om någon av de vettiga och populära i bloggvärlden skulle skriva om den där geniala uppfinningen, så att flera skulle överhuvudtaget veta om att det finns alternativ till de relativt dyra, jobbiga samt varken slid- eller naturvänliga bindor och tamponger.

    :)

    Maijha 2014-09-25 09:45:23 http://himlahimla.blogspot.se/
    Svara
  • Kommentar till dig angående nollningen:
    Jag har själv varit ytterst ansvarig för motsvarande evenemang på en annan högskola och det du beskriver är absolut inte okej. Om det är någonting som man som ansvarig vill, så är det att få feedback på eventen så att man kan göra det ännu bättre nästa år. Prata med dina ansvariga så att de kan göra om och göra rätt!

    I vårat fall var det en kille som kom efter första veckan och var upprörd över att det skulle sitta varannan tjej, varannan kille på sittningarna. Vi insåg att vi hade fastnat i en heteronorm och gjorde om det till övriga sittningar under perioden! Så feedback är alltid jättebra, oavsett om den är positiv eller negeativ!

    Sara 2014-09-25 09:24:30
    Svara
  • Hej!
    Vill bara varna för NyQuill. Den är super mot förkylningar MEN innehåller paracetamol (på amerikansk eng acetaminophen). Vet man inte det är risken stor att man i förkyld desperation tar både två Panodil och en slurk NyQuill och då finns det risk för leverskador. Det finns en anledning att NyQuill inte får säljas i Sverige…
    Med vänlig hälsning, dr Party-Pooper

    Dr Dull 2014-09-25 06:33:26
    Svara
  • Till dig som har träffar en kille som är ihop/pausar med en annan: Glöm inte att det finns en till person i bilden – hans flickvän, även om de bara pausar. Troligen så går hon och tror något helt annat än vad som egentligen pågår. Och blir också behandlad som skit, just därför. Han är inte snäll mot någon av er, helt enkelt. Lägg inte ner energi på den här killen alltså. Får riktigt, riktigt dåliga vibbar. Det är synd om dig OCH om hans nuvarande/dåvarande tjej.:( Usch för den där killen. På riktigt alltså.

    e 2014-09-25 01:21:45
    Svara
  • GUD vad bra det där med iMovie. Ny macanvändare och jobbar med teknik, bredband och liknande hela dagarna och har gjort i 1,5 år så tänker att jag borde fatta men FÖRSTÅR fan i mig inte iMovie.

    Linnéa 2014-09-25 00:42:01 http://livelearnlove.devote.se
    Svara
  • Haaah. The water is so blue you know.

    <333333

    Natalie 2014-09-24 23:34:26
    Svara
  • Till dig med nollningen. Det sjukaste jag hört. Tipsa en nyhetsredaktion vettja, dom skulle nappa direkt. Att dela ut ett sånt pris, dessutom på en lärarutbildning är helt omdömeslöst. Heja dig för att du reagerar och hoppas du vågar göra något åt det!

    Tove 2014-09-24 22:51:27
    Svara
  • Du med nollningen!INTE OKEJ! Helt sjukt faktiskt. Vi har tagit hand om nollorna för vårt program i år och det har varit väldigt strikt vad en får göra och inte. Dels har vi två personer i klassen som är ansvariga för nollningen, det är även de som organiserar och planerar den. Sen har de kontakt med en ansvarig lärare på programmet som har varit med och godkänt alla aktiviteter (vissa fick ändras pga ”för alkohol-inriktat” tex). De ansvariga i klassen har även behövt gå utbildning om såväl alkohol som typ ”bemötande” och massa mer. De har även kontakt med kåren och har haft möten med andra program på samma institution…men antar att den som är ansvarig i slutändan är rektorn ändå? Var lite problem under vår nollning förra året men det sköttes jättebra och de ansvariga tog allt på allvar. Fattar inte att nollning fortfarande kan gå ut på att kränka/förnedra/utsätta folk för jobbiga saker…den ska väl vara ROLIG och främst till för att en ska lära känna sin egen klass och andra studenter? :/

    tigern 2014-09-24 22:00:42
    Svara
  • Hejsan du som frågade om Sandras skor! :)
    Om du har storlek 38 kan du få köpa mina ASOS Portobello-skor. Jag köpte de skorna förra året, men tyvärr var de alldeles för smala för min fot. De har alltså ganska smal läst. Hör gärna av dig via min blogg.
    Ha en toppenfin kväll!

    Caroline 2014-09-24 21:35:46 http://carrocaramell.blogspot.com
    Svara
  • Nu när du sett lite mer av hur Saga beter sig tillsammans med Ylva och Jasse, hejar du fortfarande på henne i PH?

    saga är uppebarligen väldigt lättpåverkad och det gör mig ledsen eftersom det är ren högstadiemobbning mot jasmine. dock tycker jag om saga och hoppas att hon kommer hamna rätt snart, just nu mår hon inte särskilt bra i programmet.

    Sarah 2014-09-24 21:33:23
    Svara
  • Har sett tipset om Nyquil på många ställen, och visst hjälper det mot förkylning. Dock skulle jag varna för att ta med detta hem från USA då ett av ämnena i Nyquil är förbjudet och narkotikaklassat i Sverige. Du riskerar alltså att åka fast i tullen för narkotikabrott, inte så kul!

    H 2014-09-24 21:26:24
    Svara
  • Hej Sandra! Jag tycker det är himla bra att du skriver så mycket om att komma över brustna hjärtan för det behövs verkligen. Problemet för mig är att en stor grej med att komma över är ”radera honom från alla sociala medier och prata inte med honom” och min krossade kärlek går i samma klass som mig. Vi pratar inte och vi kan knappt kolla på varandra. Det gör så himla ont att se honom varje dag och jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det. Varje gång jag ser honom påminns jag om sorgen att det inte längre är vi, att han är så nära men att jag inte längre har rätt att röra honom. Har du något tips hur man klarar det i en sån situation? För som det är nu funkar det inte alls.

    M 2014-09-24 21:17:07
    Svara
  • Tips till nästa feminisminlägg!
    http://www.dn.se/sport/fotbollsledare-som-trodde-flickor-var-pojkar-stangs-av/
    http://hd.se/skane/2014/09/24/kallade-fotbollsflickor-for-killar/
    http://hd.se/skane/2014/07/18/massivt-stod-for-fotbollstjejerna/

    Sparv 2014-09-24 21:04:56
    Svara
  • Till dig som inte kan äta pga kärlekssorg. Fattar precis. Jag får även kräkreflexer när jag borstar tänderna. Hemskt. Jag äter yoghurt. Och smoothies. I princip allt som inte behöver tuggas. Soppa. Jag försöker också inte tänka på att han begraver hans ansikte i hennes hår på nätterna, precis innan jag ska äta. Tar djupa andetag, mediterar lite, stretchar, allt som får mig att slappna av. Ser på simpsons eller något annat hjärndött på TV och äter min mat. Hoppas du mår bättre snart <3 Kram

    Cilla 2014-09-24 20:49:48
    Svara
  • cosmo skriver om tennisinspirerat mode!
    http://www.cosmopolitan.com/style-beauty/fashion/advice/g4101/sporty-tennis-inspired-trends/?thumbnails

    josefine 2014-09-24 19:45:12
    Svara
  • Jag är förälskad Sandra! ! Glömt hur himla svindlande det är. Trodde aldrig det skulle hända igen efter avgrunden för ett år sen, men nu är jag förälskad bortbombaddomnad av känslor och vågar typ va det pga din blogg. Puss

    melissa 2014-09-24 19:41:07
    Svara
  • hej sandra, jag mejlade dig men vet inte hur ofta du kollar, så skriver här i hopp om svar. jag har varit vän med A i ca 2 år, inte bästa vänner, men väldigt bra vänner ändå. nu har jag gjort slut med min pojkvän och jag har alltid haft en underliggande crush på A, men vi har inte varit lediga båda två samtidigt någon gång. hur gör man för att gå vidare från att vara bara vänner till lite mer liksom? vi var på samma filmkväll för nån vecka sedan och då va vi sådär gulliga mot varandra och det kändes som han faktiskt också känner något och jag vill liksom bara gå vidare därifrån. åhh hur gör man? det är verkligen inte alls lättare att vara vänner först, även fast alla säger att det är det.

    Ida 2014-09-24 19:14:47 http://ett-kolikbarn.blogspot.com
    Svara
  • älskar leo tröjan

    livet med Asperger och kronisk smärta 2014-09-24 19:07:04 http://domkallarmighannes.com
    Svara
  • Svar till E:
    Hej! När jag tog studenten för eh cirka 7 år sedan kände jag just precis som du. Jobbade kvar i samma gamla stad på ett jobb jag inte gillade alls, men kom inte därifrån pga ångest över vad jag skulle göra istället och att jag inte ville lämna familj, dåvarande pojkvän och de få vänner som också var kvar. Men tillslut hade nästan alla mina vänner flyttat, det tog slut med pojkvännen och då TVINGADE jag mig själv att bara göra nåt bums. Så jag sökte till en utbildning i en stad 30 mil hemifrån, kom in och flyttade dit. Och ja, det var jättejobbigt i början. Hade sån hemlängtan så det inte var klokt. Men det blev bättre! Fick vänner, nytt liv osv. Och vet du, allt det gamla finns kvar ändå! Relationen med familjen är nästan finare då det blir så speciellt när man ses. Och man kan alltid komma hem. Så åk, varsomhelst. Bara gör’t. Du kommer ångra dig annars. Puss!

    Josefin 2014-09-24 18:08:48
    Svara
  • Hej Sandra och tack för en fantastisk blogg! Mitt problem
    är att jag är 20 år gammal, tog studenten för ca 1,5 år sedan och har sedan dess jobbat kvar på ett deltidsjobb i min hemstad. Ända sedan jag var liten har jag varit bombsäker på att jag aldrig skulle stanna kvar i den håla till stad som jag föddes i. Så HIMLA tråkigt att bo kvar med samma människor, gå på samma vanliga gator och festa på alla uteställen man alltid har gjort. Jag har alltid trott att så fort jag tagit studenten kommer jag fly till New York eller Barcelona eller åtminstone skaffa någon mysig lägenhet i Sthlm. Men nu när jag väl står här med alla möjligheter som finns så får jag bara sån sjuk ångest. Jag vågar knappt vara borta ifrån mamma och pappa i en vecka utan att jag får lite smått panik och längtar hem?!! Jag får verkligen ångest av tanken att lämna dem här hemma och bara dra. Känner liksom panik över att barndomen är över och att jag aldrig kommer ha samma relation till mina föräldrar igen..Vad ska de göra när jag har åkt liksom? Det är som att jag tycker synd om dom och får skuldkänslor men samtidigt vet jag ju att jag inte kan bo kvar hemma hela livet. Jag har jättemånga drömmar som jag vill uppleva och nu har jag precis fått lägenhetskontrakt på en toppenlägenhet i Oslo men är så osäker på om jag ska ta det..jag vill inget hellre än att åka dit och tjäna pengar så att jag kan göra mina drömresor men samtigt är det den där sablarns ångesten som bara ger mig en stor klump i magen.. Du som stått på egna ben länge och även bott i andra städer.. Har du tips till någon känslosam fegis som jag?

    E 2014-09-24 17:30:15
    Svara
  • Vilka härliga svar, underbart att du tar dig tid att svara så bra! :)

    Jämtlandshanna 2014-09-24 17:05:56 http://jamtlandshanna.wordpress.com
    Svara
  • Angående nollningen, det är fan inte okej. De flesta universitet har skrivit på och därmed lovat att det inte ska ske några som helst kränkande eller påtvingade upptåg. Det ska du genast ta upp med rektorn samt de ansvariga för nollningen! Maila anonymt eller kalla dit och slå näven i bordet!/Läser också lärare, trixar med nolle-p och detta är INTE OKEJ.

    Frida 2014-09-24 17:02:02 http://fridafunderar.blogg.se
    Svara
  • Alltså iMovie-frågan. Du kanske har testat men jag säger bara: youtube it! Serri. Fattade noll förra veckan när jag skulle knåpa ihop en skolpresentation via iMovie och då har jag ändå redigerat en hel massa på andra program men då PC. Men jag bara satte mig in i det och kollade på tutorials för varenda liten grej (föra över filmer – klippa filmer – lägga till text) och då, steg för steg, funkade det. Tog cirka åtta timmar att klippa ihop en fyra minuter lång film dock. Men det finns mycket snällt folk på internet som förklarar och när en väl börjar leta är det inte så krångligt! Tålamod och envishet:)

    Rebecka 2014-09-24 16:57:42
    Svara
  • Fint när du svarar på frågor.

    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Tess Montgomery
Man
Marcus Schuterman
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emelie Wikström
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Kevin Triguero
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
PT-Fia
Creative
Sandra Beijer
Man
Philip Conradsson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Fanny Ekstrand
Creative
Linn Wiberg
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Hälsa
Foodjunkie
Home
Sanna Fischer
Home
Julia K
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Amelia Widell
Creative
Sara Edström
Man
Johan Hurtig
Man
Niklas Berglind
Man
Viktor Frisk