Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

novell: igår.

Här kommer novellen jag skrev till buss 73 och läste högt i helgen. Handlar om att växa ifrån varandra skulle man nog kunna säga. Om kärlek och när det tar slut. Jag döpte den till ‘Igår’.

Du sätter dig på platsen bredvid min och det har aldrig varit så tyst mellan oss. Faktum är att det nog aldrig varit så tyst någonstans någonsin, du kniper bort alla ljud genom att stirra ut genom fönstret, genom mig. Det finns ingenting där utanför. Ingenting vi inte redan sett i alla fall. Det är blaskiga snöhögar som aldrig smälter, knoppiga träd som aldrig slår ut, grus och höghus. Det är stadsduvor och lekparker och mammor med barnvagnar, urdruckna kaffekoppar och fimpar.  Jag tittar ner på dina jeans istället, känner igen två av tre fläckar. Den tredje är ny, ljusröd och ser fortfarande kladdig ut. Kanske jordgubbarna i din yoghurt om morgnarna, en missbedömning med skeden men ett tydligare sommartecken än allt annat där ute.

Du har på dig arméjackan du fick på din födelsedag, den Martina råkade göra ett cigarettmärke i när vi var på den där festen vid Gullmarsplan. Du blev så arg, vi stod på balkongen, tyget som glödde och Martinas panikslagna blick när hon upptäckte vad hon hade gjort. Hon bara vände på klacken och gick in, ingen vågar möta din svarta hajblick. Det är som om pupillerna helt flyter ut över iris, som att du glömmer att blinka.
–       Det löser sig, hade jag sagt.
Fast nu sitter vi här och inget löste sig och jackan har ett litet runt brunkantat märke vid armbågen.

.
Igår kväll låg jag ännu i din säng, bland sköljmedelsparfymerade lakan, den där doften jag känner igen från dina kläder också. Fast då var du utan någonting, dina kalsonger i en slarvig hög på golvet med min klänning underst. Du låg på mage med mitt finger i din mun, tittade på en nerladdad film på datorn. Jag bredvid dig utsträckt över dina kuddar, din mamma som slamrade med kastruller i bakgrunden några rum bort. Då pratade vi fortfarande med varandra, om scenerna i filmen vi såg, en känd skådespelare i huvudrollen. Den hade premiär på bio för bara några dagar sedan men vi valde ändå en trehundrafemtio megabytesversion filmad med handkamera i någon biograf i ett annat land. Jag gick på toaletten under en särskilt blodig scen. Stod i badrumsspegeln och kände mig vuxen i utsmetad mascara och knullrufs. När jag stack ner näsan i t-shirtens stora halsringning luktade det bara du.

.
Bussen passerar flera hållplatser utan att vi säger något till varandra. Du knäcker med knogarna och andas varm luft över rutan. Stora runda blöta ringar över fönstret och jag vill skriva våra initialer i dem för att vi gör sådant ibland men nu vågar jag inte. Jag känner mig fånig i mitt lockiga hår och överdimensionerade lösögonfransar. Flera andra på bussen har också klätt upp sig, jag ser att Adnan från Natur har prydliga pressveck på sina byxor och Malin från Barn- och Fritid sitter längst bak i ett vitt litet spetsfodral. Du ser inte ens ut att ha kammat håret. Jag lägger en hand längs med fjunen kring din nacke utan att tänka mig för och då rycker du till. Du rycker och hukar dig som ett djur, kurar in dig till en boll, lämnar mig utanför.
.

Igår, när jag kom tillbaka från badrummet, kände jag genast igen ögonen, de hajaktiga svarta, som blanka knappar.
–       Vad är det här?
Du höll upp min mobiltelefon. Jag förstod inte direkt, klättrade tillbaka ner i sängen och du drog dig bort.
–       Förklara, sa du.
När du pressade upp skärmen i mitt ansikte var det en sms-konversation mellan Martina och mig. Inte för dig att se, men inte heller avgörande och livsfarlig. Jag kom till och med ihåg att jag hade skrattat när jag skrev det.
Jag tog mobilen ur din hand, försökte smeka bort situationen med nya ord.
–       Det där var bara skoj. Mellan mig och Martina. Inget särskilt.
Du ville veta exakt vad i sms:et som i sådant fall var på skoj och jag svarade att allt var det. Allt var på skoj. Det gick inte att plocka ut enskilda stavelser. Din kropp var fortfarande flammig och varm efter oss under täcket men någonting blev ändå försent då. Hela ditt minspel signalerade vilselett och bedraget, fört bakom ljuset och kränkt.
–       Tar du inte oss på allvar? viskade du.
Och jag visste inte vad det betydde.

.
Nu svänger bussen in mot rätt stadsdel. Jag vågar inte ta upp mobiltelefon när du sitter bredvid. Den ligger och glöder i min klänningsficka, bränner hål genom huden, jag kan nästan känna hur det vibrerar mot skelettet. Du gömmer fortfarande ansiktet i händerna, ett litet grönjackedjur på platsen bredvid min. Jag sneglar mot dig – vågar för en sekund – och noterar att din axlar rycker. Nästan osynligt, men jo, de rycker. Gråter du?

.
Efteråt blev det en scen i ditt sovrum. Jag kände mig naken så fort du höjde rösten, samlade ihop tyget på din t-shirt om min midja, la armarna om kroppen. Du spände blicken i mig och sa att för dig var inget mellan oss på skoj. För dig var det på blodigt allvar, Romeo och Julia, Jack och Rose, Ross och Rachel. Tills döden skiljer oss åt.
–        Jag fyller mitt skåp och mina matteböcker med ditt namn, fattar du inte, hade du sagt.
Du ställde dig upp. Mobilen svängde runt i luften när du gestikulerade. Du visade mig skärmen igen men då hade den släckts och pinkoden låst sig. Du blev galen, skrek öppna mobilen då! Och jag skrev in de fyra siffrorna för att du skulle kunna peka med hela handen på hela meningen. Det knöt sig överallt nu, pupillerna utvidgades i rekordfart.
Men sedan föll plötsligt dina axlar, mobiltelefonen gled ur greppet ner i sängen och du efter. Du blundade.
–       Fattar du inte, sa du efter en stund. Fattar du inte att jag inte ens kan skriva sådant där på skoj.
Och jag svarade istället,
–       Men vad menar du med tills döden skiljer oss åt? Det är ju sommar utomhus.

.
Du trycker in den gula knappen när vi närmar oss nästa hållplats. Jag vill säga till dig att vi inte är framme förrän om ytterligare en. Jag vill säga det och sedan vill jag säga att jag vill gå av med dig då, gå bredvid dig upp till skolan, in i klassrummet. Jag vill att du ska skriva i min studentmössa, hångla ner min nya vita klänning. Jag vill säga att jag har en flaska mousserande vin gömd i min ryggsäck. Att vi kan dricka upp den och att vi inte behöver bestämma så mycket mer.
Men istället säger jag ingenting.  Istället klättrar du över och förbi mig när bussen stannar och möter inte min blick. När du kommer ut i gången stöter du till min höft – jag tror inte att det är med mening – men mobilen faller ur klänningsfickan. Den studsar genom bussen, du springer efter, fångar upp den.

När du räcker mig den får vi ögonkontakt och då nickar du. Du nickar mot mig för att du vet att du inte kan göra något annat. För att vi varken är Romeo och Julia eller Ross och Rachel. Du nickar mot mig för att små ord på en skärm kan öppna upp, besvara och sedan rasera vad som helst på under tjugofyra timmar. I alla fall när rosévinet klunkar i ryggsäcken och mina naglar är målade i studentblått. Till slut finns bara artighetsfraserna kvar.
Du vänder dig ljudlöst om utan ord, dörrarna öppnas och när du försvinner håller jag andan. Jag håller andan tills bussen tar fart igen för jag vet inte vilken slags tystnad som kommer byta av den du och jag just upplevde. Men när jag andas ut blir det inte tystare. Tvärtom. Istället hör jag hur träden slår ut där utanför, hur knuten i magen innanför studentklänningen släpper. Istället hör jag ur fåglarna broderar ut sina fjäderfärger, hur trottoarerna sopas rena och hur Malin från Barn- och Fritid sitter längst bak och sjunger.

Och sommarhjärtat slår, det slår och slår och det är bara mitt.

 

.

Translation. A short story I’ve written.

photo source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
33kommentarer
  • Tack Sandra för att du inspirerar och sätter ord på känslor man knappt visste man hade.

    Nora 2015-05-31 21:44:30
    Svara
  • Dööör vad fint <3

    Elin 2015-05-18 11:38:26 http://alfonx.blogg.se
    Svara
  • Alltså. Du är så bra

    Bella 2015-05-16 16:11:39
    Svara
  • Du blir bara bättre och bättre på att skriva, riktigt jävla bra va det här! Heja dig Sandra!
    Ser väldans mycket fram emot din nästa bok.

    Melina 2015-05-15 10:57:39
    Svara
  • Åh! Alltså magknip till sista meningen, så olidligt spännande och skört på samma gång. Tack för att du delar med dig av det fina du skriver! Älskar att du inte är rädd för att använda de rätta orden som knullrufs och att även tjejer får vara dem som gör fel eller faktiskt bara följer sina badass hjärtan

    Linnea 2015-05-15 07:48:50
    Svara
  • Gah. Så fint!!!!

    Ellen 2015-05-14 01:07:56
    Svara
  • Wow. Bara wow.

    jennifer 2015-05-12 23:55:52 http://jenniferstroud.blogg.se
    Svara
  • Hej Sandra, du som är så bra på det här med att sätta soundtracks till känslostormar – har du några tips på vad en kan lyssna på ifall den precis har gjort slut med någon som den är så himla kär i, men som den bara inte _kan_ vara ihop med för att det bara inte GÅR, och den som en var ihop med bor i huset bredvid och har sagt att en kan komma och knacka på dens dörr exakt närsomhelst ifall en ångrar sig, och en måste hålla fast sig i bordskanten tills fingertopparna vitnar för att inte varje cell i ens kropp ska slå sig samman och kollektivt ta över och bara springa iväg hela ens kropp, över dit till den där dörren i huset bredvid?

    Någon låt alls?
    Typ ”I LOVE YOU BUT I CAN’T BE WITH YOU BECAUSE WE WANT DIFFERENT THINGS OUT OF LIFE AND ALSO YOU ARE VERY SELFISH AND ALWAYS MAKES ME FEEL LIKE I’M NOT IMPORTANT TO YOU MMMYEAAAH MMMMYEEEAAAHHHHH SO GOOD BYE I WILL NEVER FORGET YOU BUT BYE BYE MMMYEEAHHH”

    Något sånt kanske, vet du?

    Sara 2015-05-12 21:20:21
    Svara
    • kanske inte helt perfa,
      men denna e skön

      melon 2015-05-14 18:31:09
      Svara
  • Jag blev tårögd, va fint skrivet!

    Sofia 2015-05-12 19:57:39
    Svara
  • Återigen en så väldans fin berättelse från dig!

    Kanske kan du eller någon läsare hjälpa mig. Jag har blivit kär i en utbytesstudent i min klass på universitetet. Han och jag har dejtat i fyra veckor. Han ska följa med mig hem till min familj imorgon för första gången. :) Men hur fan gör man när man är kär en kille som om två månader åker tillbaka till Australien. Hur gör jag? Jag får svårt att andas av att gå hem till mig på kvällen, hur ska jag fixa att han är på andra sidan jorden- bokstavligen. Hur ska man göra? Allt vi gör dämpas av vetskapen att han snart åker. Jag har ett år kvar av min utbildning i Sverige och han har två år kvar i Australien. Och visst jag kan hälsa på honom i jul. Hur vet man om man ska kämpa för oss eller om man ska njuta i två månader? Men det känns som om man utnyttjar om man inte tror på ett långvarigt förhållande. Och jag tror på oss, det jag är rädd för är avståndet när han är i Australien. Hur ska jag tänka?
    Tack för råd. :)

    Vera 2015-05-12 17:41:28
    Svara
  • Love it! Så himla fin bara, hoppas verkligen din andra bok blir av, älskar hur du skriver!

    kaneli 2015-05-12 16:08:27 http://spicegirl.ratata.fi
    Svara
  • wow, det var verkligen fint. känner liksom sommaren i den. den är så jävla vacker, som en film. och den gör ont. kanske gör den ont just för att det gör ont att läsa om kärlek som tas lätt på, kärlek som väljs bort, eller kärlek över huvud taget när jag aldrig fått uppleva den.

    Detta fick jag rysningar av: ”Till slut finns bara artighetsfraserna kvar”

    Jag fattar verkligen

    cecilia 2015-05-12 15:04:32
    Svara
  • Så himla bra!

    Evelina 2015-05-12 14:50:00
    Svara
  • SÅ braaa!!!!

    Karin 2015-05-12 14:32:39
    Svara
  • har lyssnat 4 gånger nu (och läst delen som försvann under inspelningen). hej dig, du är bra.
    btw – till nästa frågestund eller när du har tid – har du tips på några fina väskor man kan ha på gymmet (ev weekend)? vad använde du innan du hittade head godisväskan?
    evighetskram

    e 2015-05-12 14:23:23
    Svara
  • Fint!! Men vilka menar du med Jack och Kate? Tänkte först Titanic men kom på sen att skådespelerskan heter Kate och att det borde vara Rose i så fall, och tänkte då på Jack och Kate i Lost haha.

    M 2015-05-12 13:28:53
    Svara
  • Du skriver så utrolig bra! Føler alltid jeg blir dratt inn i tekstene dine, blir helt oppslukt i dem.

    Kjøpte for en tid tilbake både ”Det handlar om dig” og ”Djuret”, og elsket dem begge. ”Det handlar om dig” var farlig bra, da jeg ikke greide å legge den fra meg; Tenkte alltid ”bare et ‘kapittel’ til”, men siden de var så korte, og teksten var skrevet så bra, ble det til at jeg bare leste og leste til jeg til slutt var for trøtt og måtte legge meg. ”Djuret” var også veldig bra, og passer bra å lese på sengen før jeg legger meg, da jeg faktisk kan lese den ferdig uten at det blir for sent.

    Gleder meg allerede på senere tekster, og håper du snart blir å komme med ny bok. Du er et stort forbilde for meg når det kommer til skriving: Takket være deg har jeg fått skrivelysten tilbake, og faktisk fått skrevet noveller jeg er virkelig fornøyd med (vanligvis går jeg selv lei og synes tekstene er for dårlig) :) Keep ut the good work, Sandra!

    Eirin 2015-05-12 12:30:36 https://nardetregnerute.wordpress.com/
    Svara
  • Fint men: Vilka är Jack & Kate? Titanic? Så Jack & Rose? Alt. Leo & Kate? Eller?

    Alexa 2015-05-12 12:16:16
    Svara
    • jamen ja! rose såklart. ändrade. :)

      sandrabeijer 2015-05-12 13:33:29
      Svara
  • Du skriver så fint och verkligt. Du är verkligen jätteduktig.

    Johanna Englund 2015-05-12 12:13:03 http://nouw.com/melonpuke
    Svara
  • Men, så himla fint!!! ♡ Tack!

    Din Favorit 2015-05-12 11:55:43 http://dinfavorit.blogspot.se
    Svara
  • Fint!
    Kommer det ett nytt brevvänsinlägg snart?

    Kram

    Linnea 2015-05-12 10:49:09
    Svara
  • Men herregud vad bra du skriver. Maste kopa din bok pa en gang och vill lasa mer mer mer av dina texter. Kan man kopa den fran London forresten?

    Sandra 2015-05-12 10:46:54
    Svara
  • Dina texter berör så mycket så man blir tårögd, trots att jag inte ens varit med om liknande i den här novellen. Du är helt sjukt bra

    Anna 2015-05-12 10:32:08
    Svara
  • även om ingenting av detta har hänt mig så kan jag ändå relatera. varför? lite för att tonåren är knäppa i huvudet oavsett hur scenerna utspelar sig, men antagligen mest ör att du är en fantastisk författare som gör att man glömmer bort allt annat medan man läser och dras med i något där det skrivna jag:et känns som en själv. puss

    lovisa 2015-05-12 10:05:23 http://polichinelle.se
    Svara
  • Så fint! Och sista meningen, den är helt perfekt.

    Julia 2015-05-12 09:04:03 http://prick.blogg.se
    Svara
  • du skriver så fint! För några veckor sen var det en komentar om sound track till din bok, och har tänkt på det jätte mycket och jag tycker att ”snälla bli min igen” av veronica maggio skulle passa så sjukt bra. Lyssnade på den låter nostop och älskade den, sen läste jag din bok då och det var värkligen som om det var en bok variation av den låten, typ. Förstår inte riktigt vad det är meningen att du ska göra med denna informationen men tänkte bara skreva det :) längtar till du släpper en till bok (om du ska göra det) för älskar verkligen allt du skriver, både din blogg och din bok.
    Puss puss /15årig tjej som tycker mkt om din blogg <33

    Anna 2015-05-12 08:57:45
    Svara
  • :’) <3

    Rebecca 2015-05-12 08:55:27
    Svara
  • så vackert – du har så fint flöde i ditt språk <3

    hanna, förbanna 2015-05-12 08:38:55 http://hannaforbanna.blogspot.com/
    Svara
  • Satt och läste och glömde bort världen utanför, från början till slut. Kaptiverande, filmatiskt och oerhört vackert.

    Rebecca 2015-05-12 08:34:00
    Svara
  • Fantastiskt bra. Jag älskar ditt språk.

    Madde 2015-05-12 08:16:50
    Svara
  • Älskar detta! Perfekt idag när jag är brakförkyld och inte orkar ta mig ur sängen <3

    Sofia 2015-05-12 08:07:32
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Fannie Redman
Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Man
Johan Hurtig
Creative
Sara Edström
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emelie Wikström
Hälsa
Träningsglädje
Man
Philip Conradsson
Hälsa
PT-Fia
Man
Viktor Frisk
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Linn Herbertsson
Creative
Sandra Beijer
Home
Julia K
Creative
Flora Wiström
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Chrystelle Eriksberger
Home
Sanna Fischer
Creative
Linn Wiberg
Creative
Sandra Hjort
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Kevin Triguero
Man
Marcus Schuterman
Home
Amelia Widell