Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

sunkiga ateljér, midsommarafton på ett äldreboende och mjölk.

Här kommer den första delen av era bästa sommarminnen. Så roligt att läsa om tycker jag, ni är så HIM-EL-A gullia.


Vi sa att vi borde träffas, och så gjorde vi det. Han klev av bussen, var så slående mer vacker än vad jag förstått, och så kramades vi. Det var så märkligt, att träffa någon som man pratat med så mycket, men aldrig sett hans rörelsemönster eller hört hans skratt. Man känner nästan någon, men så kliver personen in i ens fysiska verklighet. Jag tog med honom till mitt favoritcafé. Och där möblerade han om min behovstrappa bara genom att dricka kaffe. Nu vill jag bara ha honom.


Mitt bästa sommarminne är midsommarafton, jag sommarjobbade på ett äldreboende och vissa av de mer friska äldre pyntade en stång, det kom ett band och alla skulle dansa. Jag var hos en av våra väldigt sjuka, dementa patienter en stor del av dagen. Han brukade inte uppfatta vad det var för dag. Men just då hade han koll på att det var midsommar och spenderade hela dagen till att berätta för mig om olika midsommrar han firat. Som om det inte var tillräckligt fint att lyssna på så berättade han tillslut att han träffat sin fru på en midsommardans.
Det var en så himla fin historia, han beskrev vad hon hade på sig och hur han hade känt. Han grät, jag grät och tillslut så var det bara tvunget att jag, trots att han egentligen var sängbunden, fick leta upp en rullstol så att han skulle få komma ner och titta på stången och dansen.

Dagen efter kom han inte ihåg nånting. Men då kändes det helt fantastiskt och som nånting man bara upplever en gång i livet och att det där generationsgapet inte fanns.


åkte till gotland med min gulliga pojkvän (som jag pussades med för första gången för exakt ett år sen idag. hurra!). det regnade ute hela tiden så vi var inne och hade sex hela dagarna. och klappade får.


Jag och min bästa vän sökte till samma konstskola, i flera månader satt vi i vår sunkiga ateljé utan fönster för att få till så bra arbetsprover som möjligt. Vi hade båda sagt upp oss från våra jobb och spenderade morgon till kväll i ateljén och kämpade till vi blev knäppa i huvudet.
När svaren kom så fanns det en plats till henne men inte till mig. Vi tröstade genom att en varm sommardag sitta på hennes trappa med en kopp kaffe och gnälla över jävla kasst det här var. Det kändes så hemskt att hon skulle få gå där utan mig. Lära känna nya människor, en ny stad och få plugga konst, på riktigt. Medan jag skulle vara kvar i den lilla stad vi bodde i och ta upp mitt gamla jobb igen.

När min telefon plötsligt ringde.
Det fanns en plats med mitt namn också.


Jag flyttade till Japan. FÖRSTÅR DU SANDRA. Jag pratar japanska (ish, haha), har spenderat hela sommaren med karaoke, traditionella festivaler och nya människor. Har velat åka hit i sex år och nu är jag här efter mycket förvirring och gråt och jag är så jäkla bra.


jag var i rom med en kompis i början på juni. vi åt pizza å pasta, drack vin å mådde. sista kvällen var jag på tinderdejt med en giuseppe. jag gick till hans pappas kontor där han fällde ut en säng från väggen å jag fick massage å hade spexigt sex i fyra timmar?? han va knäpp i huvudet å väldigt rar.
på morgonen var vi tvugna att gå tidigt för hans pappa skulle ju dit å jobba så vi låg en gång till å sen skjutsade han mig på sin vespa till mitt hostel. på vägen stannade vi i en apelsinträdgård å på en kyrkogård å allt var väldigt drömmigt. när vi sa hejdå skrev han mitt namn på vespan med ett blyertsstift han hade i ett hål i örat. så knäpp! å rar! vill åka tillbaka å ligga med honom oavbrutet i typ en månad. bara ligga å äta å ligga å äta


Det har hänt ganska mycket fint. Men det GULLIGASTE var på Malmöfestivalen. Jag stod och lyssnade på Weeping Willows när en kvinna kom fram till mig och sade att jag såg ut som en ”gullig liten såndär man kan få tre önskningar av” med glitter på kinderna, smycke i pannan och blommor i håret. Sedan kittlade hon mig lite bakom ena örat och sade ”jag har önskat mig något nu” och sedan försvann hon.


Såg en sån vacker man som jobbade på en restaurang i Belfast. Han fumlade med mjölken bakom disken som min kompis beställt för tydligen köper inte vuxna mjölk så ofta ute.

 

♡♡♡

Translation. Summer memories from blog readers.

 

photo source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
21kommentarer
  • Hej! Alltså, ÅH! Kan inte få nog utav dessa fantastiska läsarhistorier. Du har nog världens gulligaste, finaste, vackraste och renaste läsare. Vill bara vara kompis med dem allihop. Så himla fantastiskt att läsa allt bra och allt fint som skapats ur ingenting. Så fint med så ärliga känslor och så ihåg kommna ögonblick. Jag blir alldeles salig inombords av alla historier! Mer kärlek åt oss alla <3

    Viktoria 2015-10-02 15:31:46
    Svara
  • Grät när jag läste om midsommaraftonen på äldreboendet <3

    Elin 2015-09-25 16:23:47 http://alfonx.blogg.se
    Svara
  • När Jag var på way out west. Med glitter på kinderna dansade jag mig igenom tre dagar av eufori med människor som jag älskar oändligt mycket.

    Anonym 2015-09-18 11:38:09
    Svara
  • Hej Sandra,
    jag gillar de här korthistorier om fina upplevelser som folk har men just igår när jag hade en sådan kass dag på jobbet, då kom jag på att det också skulle vara roligt att läsa något om skitdagar som folk har upplevat. Mestadels har sådana dagar deras egen komik och jag skulle tycker att det också skulle ”hjälpa” om man kunde skratta åt dem tillsammans typ. Vad tycker du, skulle du kunna göra ett sådant inlägg??

    Tack Sandra för ditt blogg! Du är bäst!!

    miez 2015-09-17 09:31:57
    Svara
  • Jag och min bästa vän reste till Berlin för första gången i juni och det var mer än fantastiskt, så här berörde mig staden;

    ”Det hårda finns i gamla byggnader, ärren av krig och i det tyska språket. Det mjuka vilar som en pastellfärgad palett över allt. En nedsmutsad kuliss någon försökt att ge kärlek igen genom ny färg. Och precis på de villkoren blir jag förälskad i staden. Jag blir lika fångad av de undangömda svartklubbarna bakom stenhusens anonyma portar, som i de ljusrosa trämöblerna och den lena smaken av öl med citronsmak. De mörka dansgolven där musiken vibrerar av bas, de mjuka men starka läppar som ger upp ett försök till konversation och möter mina och min hals istället.”

    anteckningsboken/K 2015-09-16 23:06:39 http://anteckningsboken.tumblr.com/
    Svara
  • meningen om behovstrappa och kaffe <3 den personen som skrev den borde ge ut en bok fylld med såna vackra meningar.
    det finaste som hände mig i somras var att jag förstog för första gången i livet att någon faktiskt skulle kunna älska mig och att jag förtjänar det lika mycket som alla andra. att det finns killar som säger det de menar och vill ha mig på riktigt, inte för att lura, manipulera och skratta åt bakom ryggen. i tre veckor i början av sommaren pratade jag nonstop med en superfin kille som var allt jag nånsin velat ha men aldrig trott jag förtjänat, men sen gick han och skaffade flickvän där han bor och jag blev ensam igen. men han fick mig att se mig själv på ett annat sätt, och det kan ju vara den finaste presenten jag någonsin fått. <3
    och vet du sandra, i helgen var jag på dejt med en kille (för sånt vågar jag göra nu) och han kysste mig. han vilade sin hand under min käke och lät den röra sig upp i mitt hår och hans läppar var så mjuka och försiktiga och fantastiska och hans tunga kändes så ovant men spännande mot min och jag kunde inte hjälpa att fnissa till pga helt plötsligt så medveten om hans närhet och då kände jag hur han log och jag log och sen värmde han mina händer i sina och kysste mig igen och jag har fortfarande fjärilar i hela kroppen. blir typ tårögd av tacksamhet mot den första killen som ändrade mitt liv utan att ens veta om det.

    Victoria 2015-09-16 16:19:51
    Svara
  • Fick verkligen rysningar av att läsa historien om personen som kom in på konstskolan! Drömmar är så fina men att lyckas med dom är snäppet bättre.
    Stort grattis och lycka till (om du ser detta, haha)

    Matilda 2015-09-16 15:57:55
    Svara
  • I våras låg killen jag var kär i med en av mina bästa vänner. Visade sig att dom var skithögar båda två och jag var så så arg. Precis innan sommaren kommer jag ihåg hur jag tyst bad för mig själv om att snälla snälla ge mig en sommarfling. För en gång skull så blev det precis som jag önskade, träffade en fantastisk kille i Gbg under två veckor. Hade fantastiskt sex, pratade hela nätterna och låtsades hela dagarna att jag var hans flickvän.

    Nu är det höst och vi ses nog aldrig mer, men jag är evigt tacksam för att han lärde mig älska mig själv och att killar faktiskt kan va fantastiska.
    Stötte på min före detta vän och kärlek för ett par dagar sedan och kände mig som en queen när jag gick därifrån och tänkte att jag inte behöver sådana människor längre.

    Clara 2015-09-16 14:13:48
    Svara
  • Sandra hej! Du måste hjälpa mig. Jag har precis börjat på ett nytt jobb och har väldigt snabbt blivit superkär i en av mina kollegor. Han är så sabla fin och vi går jättebra ihop och normalt sett skulle jag go for it. Men, han har ett distansförhållande. Grejen är att det verkar ganska knackigt i deras förhållande, han har ibland sagt att de är på paus, ibland att de är jättekära, ibland verkar hon inte finnas alls. En del av mig vill verkligen bara hångla upp honom men det är ju så himla svårt, jag vill inte förstöra något, vill inte bli dissad och ändå känner jag att jag nästan inte kan hålla mig ifrån honom. Det är en väldigt social arbetsplats, vi umgås mycket på fritiden också och jag tror fan inte att jag inbillar mig att det finns en laddning mellan oss. VAD SKA JAG GÖRA??

    M 2015-09-16 13:59:45
    Svara
    • Jag är inte Sandra, men jag kan åtminstone säga min åsikt. Jag tycker att du ska hålla dig borta så länge de faktiskt är tillsammans, för det gäller att vara den större människan nu. Du vill inte vara den som hånglar upp honom och därmed förstör deras förhållande åt dem. Om förhållandet är dåligt så kommer det förmodligen ta slut förr eller senare ändå. Jag förstår att det är jobbigt att jobba med någon du är kär i, och speciellt om ni umgås mycket och det finns en laddning mellan er, men det är förmodligen inte ens i närheten så jobbigt som att få veta att ens pojkvän varit otrogen med en tjej i en annan stad. Så snälla, tänk en gång extra innan det händer något. Tycker isåfall hellre att ni ska prata om det, så att om det verkligen finns en connection mellan er som är viktig så gör han slut med tjejen innan det händer något.

      Hoppas det går bra för er. Kram!

      Dani 2015-09-17 10:08:50
      Svara
  • dessa inlägg är nog de finaste inläggen. älskarom’

    Emma 2015-09-16 12:04:51
    Svara
    • åh eller hur! blir liksom lite extra kär i livet.

      Victoria 2015-09-16 15:57:34
      Svara
  • Så himla fint! Håller med om meningen med kaffe. Har för övrigt också haft en fin sommar, kramar under way out west, läsa böcker tillsammans på en altan medan regnet föll och långa nattpromenader utan något direkt mål + förstås att få skjuts på en cykel på brännö. Att få cykelskjuts har något lite filmiskt över sig, vackert.

    Svara
  • Niotillfemmare eller Sandra, hjälp!
    Jag och min pojkvän har precis blivit sambos. Vi har varit tillsammans i drygt två år. Och jag är så olycklig.
    Jag gråter ofta, vi bråkar nästan varje dag. Ibland flimrar andra förbi i min skalle. Jag kan tänka på att vara singel och le, tänka ”fy fan va skönt att ba va fri och ligga med snygga män och komma och gå som man vill och ba skita i allt”.
    Men samtidigt älskar jag ju honom. De där stunderna när allt är lyckligt och vi skrattar. Det vi delar, det stora vi har byggt upp mellan oss. Alla minnen, alla planer. Livet. Han är ju min bästa vän. Vi lever i en drömlägenhet och det borde vara drömmigt.

    Hur fasen gör man i en sån här situation? Väntar? Känner efter? Hur räddar man det? Eller ska jag ge upp?

    Åh. Tack på förhand.

    E 2015-09-16 09:38:43
    Svara
    • 2 år in på förhållandet är oftast också den period där man tar ställning till om man vill vara med sin partner eller inte. I bakhuvudet ställer man frågor så som ”är hen den rätte för mig” och ”väger hens bra sidor upp hens dåliga sidor” etc. Jag tycker att du ska fundera på varför ni bråkar. Är det för att ni har svårt att aceptera varandras brister? Isf vilka brister är det ni har? Är det brister ni egentligen kan bortse från, då ingen är perfekt? Tänk typ hur du ser på dina vänner, är dem perfekta eller har dem vissa drag du ibland stör dig på? Förmodligen, och detsamma gäller ens partner, men man måste bestämma sig om dem är värda besväret.

      Att tänka på andra förhållanden och potentiella flingar och hur det är att leva själv är inte så konstigt. Förmodigen gör du det för att du försöker lista ut om du vill leva i ditt förhållande eller inte. Det är helt normalt skulle jag nog tro!

      Jag tror helt enkelt att du som sagt behöver fundera ut om din partners positiva sidor väger upp för hens negativa sidor. Då måste du också lära dig acceptera hens brister (och dina brister måste också accepteras såklart, VIKTIGT) om inte kommer du nog bli lyckligare om du avslutar förhållandet. Kom ihåg att ett förhållande aldrig är perfekt men det ska vara kul, givande, kärleksfullt och tryggt den största delen av tiden!

      Jag hoppas att detta kan vara till hjälp (jag talar ur egen erfarehet och ur min psykologs perspektiv hehe) och jag önskar dig all lycka oavsett vilken väg du tar! <3

      En som varit där 2015-09-16 15:35:03
      Svara
    • Pratar du hypotetiskt ?

      Lotta 2015-09-16 13:55:04
      Svara
    • E: Ibland krisar det i ett förhållande. Jag hade en kris med min sambo som nog varade till och från i två år. Men när det var som mörkast och vi skrek ”men gör fucking slut med mig då!!” åt varandra mitt i natten och jag tänkte att allt blir lättare utan honom så visste jag ändå innerst inne att vi hörde ihop. Nu har det gått tid och vi är lyckligare än någonsin och jag längtar ihjäl mig efter honom på dagarna när vi jobbar. Så man kan komma ur det, men det krävs hårt arbete. Men om man inte vill jobba på ett förhållande så har man nog ingen chans att leva hela livet med någon. Det är assvårt, men jag brukar tänka att så länge förhållandet gör mig mer glad och lycklig än det gör mig ledsen och man älskar varandra så är det värt det. OBS OBS! Detta gäller självklart inte om någon medvetet gör saker för att såra eller skada en! Eller om den andra personen inte visar vilja att kämpa, man kan inte fixa ett förhållande själv. I så fall är det bara att dra som gäller! Och minnen och gemensamma upplevelser är ingen anledning att stanna kvar heller.

      Sofi 2015-09-16 12:23:49
      Svara
  • ”Och där möblerade han om min behovstrappa bara genom att dricka kaffe.” Kan typ vara den finaste meningen jag läst!

    Anna 2015-09-16 09:22:14
    Svara
    • håller med!

      sandrabeijer 2015-09-16 09:30:16
      Svara
  • Så fina historier allihop, men älskade den om Giuseppe lite extra pga så rolig. Spexigt sex med en knäpp och rar italienare, låter helt perfekt ju?

    Linnéa 2015-09-16 08:16:36 http://berglundlinnea.wordpress.com
    Svara
    • Jaa!! Så extra fin! Och den efter, om den roliga kvinnan med önskningar! Blev varm alldeles in i själen.

      h 2015-09-16 16:45:15
      Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Fannie Redman
Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Man
Johan Hurtig
Creative
Sara Edström
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emelie Wikström
Hälsa
Träningsglädje
Man
Philip Conradsson
Hälsa
PT-Fia
Man
Viktor Frisk
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Linn Herbertsson
Creative
Sandra Beijer
Home
Julia K
Creative
Flora Wiström
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Chrystelle Eriksberger
Home
Sanna Fischer
Creative
Linn Wiberg
Creative
Sandra Hjort
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Kevin Triguero
Man
Marcus Schuterman
Home
Amelia Widell