Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Q&A. about blogging and feminism and tokyo and other things.


i’ve been reading your blog since the beginning almost, and I so admired you when I was a teenager. You seemed like such an inspirational and amazing person, you taught me about feminism and about believing in yourself. But the latest years i think your blog has changed alot, it feels almost like a commercial and not your personal blog. How come you didn’t write anything on the 8 of march? instead you wrote, to be honest, a rather whiny post about how alone you felt in tokyo, oh and that you got your ticket as a gift. I am not saying not to enjoy life or do whatever you want, but as a person who claims she’s a feminist – im curious about how you feel about flashing your fancy lifestyle and never try to talk about how priviliged you are, and what it means. i’m not saying you haven’t earned everything you have, I know you do – i know you are a hard worker. But that being said, i really find it hard to find your feminism anywhere on your blog anymore.

✎ Hello! So wonderful and amazing that you discovered feminism through me. Just that one thing makes me feel that what I have done in life is enough hehe : )
I’m sorry that you do not like my blog anymore. However, the beauty of blogs is that you can choose exactly who you want to read and stop with the ones you are tired of!

The reason I didn’t write anything on March 8 was because I traveled for almost 24 hours that day. It may have been lost in the translation but the thing was that I had discovered that my plane was leaving a day earlier than I first thought! It meant that I couldn’t work on Tuesday as I first thought, and therefore I didn’t end up writing the March 8 post I first planned. However I felt that it wasn’t a matter of life and death thing this year since I write about feminism almost every week these days (usually in my Monday pep-posts!). I also know that you are so many conscious and smart readers here nowadays and I felt that this year on march 8th it would rather be as you say in Sweden, a ”publikfrieri”  than a lesson of feminism. Nothing wrong with wooing your audience of course, but it’s not 100% super important. So that’s the story about that.

About collabs: My blog is my full time job nowadays, and has been for three years now. This give me the opportunity to take care of this place so much more than I used to before (and I know that some of you are nostalgic but if you go back a few years and read those posts you will se the difference, I promise ; ) ). I make an average of about 5 collaborations per year, and I only pick things that I think is relevant and fits in here. I know my value, and am careful about what I accept and not. I hope that you enjoy the brands that I work with, and if you do not: there are at least 550 blog posts a year that is not collaborations for you guys to read (totally free as well!) : )

Another thing that is important to me is to write when something is a partnership or not, or is a gift from a brand or not. This is not about me showing off, I simply want to be honest, just as I am with everything else in here (like, for example being ”whiny” at times  and writing about feeling alone in a big city instead of pretending everything is perfect). If I started to hid from you what I had gotten for free or not – for example the flight here to Tokyo – that would be false advertising and also illegal.

My blog is about my life, and just like life is I write about different things depending on how I’m doing, where I am and what I think of.
Feminism is in my blood, in all my actions and choices in life, and sometimes on my blog I have more of ”lesson posts”, and sometimes I’m writing less about it, but always carry it in me and share it in sometimes more – and sometimes less – obvious ways (like for example I almost always review books and movies from female writers and directors etc. This is not by coincidence. But I don’t feel I have to ”skriva det på näsan” as you say in Swedish.
For me, some of the most powerful feminist changes is about more acting and living and less talking).

As a woman you are expected to be so many things at the same time and I will always focus on being myself first and foremost. That, for me, is a feminist action in itself.

ps. Also – I know a lot of teenagers grew up with me and it make sense to start question stuff that you might have loved unconditionally when you were younger. But don’t forget that I am a person as well, and the things that you maybe starts to think of now (for example that I should understand that I am white and privileged) I am equally aware of. I have written about it a lot times and many different ways, but of course I understand it’s easy to miss this since I write hundreds and hundreds of posts per year. It’s hard when you have a lot of readers who want different things to satisfy them all at the same time. And therefore I can only follow my own path and be true to myself and what I believe in and what makes me happy. For me – that is the key to keep this blog personal and real, even though you are hundred of thousands of people here every month.  And along the way, I hope some of you enjoy the ride : )
Puss.


Hej Sandra!

Har förstått att du är en flitig netflix användare. Hur gör du nu när man inte längre kan få tillgång till det amerikanska utbudet? Fortsätter du använda netflix eller har du något tips på någon annan sida man kan använda sig av?
Kramar och tack för en fin blogg <33
✎ Hej! Jag använder det utbudet som finns i det land jag är i! Funkar finfint. Tycker det svenska är tillräckligt bra för att fortsätta vara prenumerant. Det japanska är dock superhärligt, men kan ju va för att jag är nykär i det just nu : ) Det finns säkert något halvolagligt man kan göra för att switcha mellan länderna fastän man inte befinner sig i dem, men jag gör inte det så jag vet inte hur man gör. Skulle googla! kram!


Hej Sandra! Jag skulle gärna vilja höra dina tankar om att åka på långresa utan sin love. Det verkar som att det är det du nu gör? Jag vill gärna resa bort själv en månad utan min pojkvän men känner mig lite osäker på att ta steget. Har aldrig rest själv ens. Hur kan man tänka, eller ja hur tänker du?  tack för bra blogg!

✎ Hej! Det är klart att jag tycker det är halvkul att vara utan min kille en längre period, hade man fått välja hade han såklart varit här med mig. Men jag kan inte sitta hemma och uggla bara för att han inte har möjligheten att ta ledigt just nu, fastän jag vill och kan. En månad är inte särskilt lång tid ifrån varandra (han kommer dessutom och hälsar på snart!) och det är väldigt spännande att resa själv för man lär känna massa nya människor och väljer sina dagar helt fritt! Jag tror man får väga lite själv från person till person om man tycker det är värt eller inte och om man vågar. Jag tror att genom att göra saker själv och på egen hand blir man både modigare och tryggare i sig själv! Världen är inte så läskig som man tror : ) puss.

.

Hej Sandra. Vill bara fråga en sak, hur tänker Magnus när det gäller separata utlandsresor? Tänker främst på som nu när du ändå ska vara borta ett tag(lite skillnad på mer än en månad och några dar/en vecka liksom), hade han några åsikter om det eller var han ba ”ja kör bara, klart du ska dit!”? Man måste ju lita på varandra självklart, men vet ändå många som inte skulle vara helt okej med att ens partner åker iväg ensam en månad.. Jag personligen tycker det är jättebra(om han nu är ”kör bara, klart du ska dit”), då det är just ett sånt förhållande jag skulle vilja ha, med den tilliten och självständigheten att man kan resa iväg utan att det ska bli bråk/diskussion, därför jag undrar

✎ Hej! Magnus sa definitivt ”wow kul pepp!” etc. Han tycker det är lite tråkigt att jag reser bort från honom ett tag förstås, men han skulle aldrig ” inte tillåta” mig att göra det. Alltså, jag skulle nog aldrig någonsin vara ihop med en kille som inte tillåter mig att göra grejer. Skulle tycka det var helt sjukt om han bara ”du får inte”. Hade nog inte ens fattat vad han menade först. Totalt orimligt för mig att styra över sin partner på det sättet. Även om man är ihop är man ju separata individer med egna drömmar och längtan, tror ingen relation skulle må bra av att strypas på det där sättet. Låt aldrig någon snubbe bestämma vad ni ska göra eller inte. Alltså på riktigt.

.

Har Michelle någon blogg? För visst bor hon i Afrika nu? Hade varit kul att följa henne!

✎ Hon har insta! Finns här.



Har sett att du brukar skriva ”i överlag” men det ska inte vara något i framför ordet ”överlag”. Detta säger jag bara för att jag vet att du brukar uppskatta språkfrågor.

✎ Wow hade ingen aning. Kommer bli mindfuck i mitt huvud nu när jag ska skriva på annat sätt : ) Tack!



Är det inte dags för ett brevvännsinlägg snart? Jag är så sugen på att träffa nya fina människor men känns konstigt att kontakta någon från det senaste inlägget (augusti!!). Tack för bästa bloggen ‹3

✎ December är senaste! : ) Jag har ett brevvänsinlägg var tredje månad nämligen så har kollen. Men håll i hatten för i helgen händer det!



Saandra! Jag såg att du hade en skitfin fila-jacka i Elsa Billgrens videoklipp med taxvalpar. Vart är den ifrån? Finns den kvar eller finns det något liknande du kan tipsa om? Kort bomberjacka, eller liknande. Tack på förhand!!

✎ Hej! Den är från Urban Outfitters samarbete med Fila, köpte den i början av hösten. Så vet inte om den finns kvar, men skulle googla! Har tyvärr för dåligt internet denna morgon för att googla åt dig själv. Ganska säker att Fila gjort en ny vårkollektion med Urban Outfitters, och vet också att webshoppen Junkyard gör många samarbeten i liknande stil. Puss!



Varför behöver du pocket wifi? Funkar inte 4g i Tokyo? Och dela nät till en dator från telefonen går ju ändå? Alltså, pocket wifi låter gulligt men jag förstår inte vilket behov det fyller som en telefon inte gör ändå? Blir så nyfiken!

✎ Omg 4g och 3g är ofta megadyrt utomlands! Lova mig att du stänger av ditt mobilnät nästa gång du åker utanför Sverige annars kan du råka på en saftig räkning. Blev oerhört stressad över denna kommentarer så lyfter den så att ni andra också vet att man liksom inte kan surfa på sitt svenska 3g i andra länder bara sådär. Vissa länder har spärrar så man har typ 100 mb på en dag eller något för 200 kronor. Men i det långa loppet blir det också dyrt om man är borta länge. Vissa har paketpriser man kan köpa till inom Europa men kolla hur det funkar med din mobiloperatör innan du reser och särskilt när du reser långt bort.  pusspuss.



Hej Sandra! Lyssnade precis på din och Gustavs podd och föll direkt för första avsnittet om att träffa nya vänner. Jag personligen är ganska privat av mig och kan ha svårt att spontan-bonda med nya människor. Jag vet liksom inte vad man ska börja prat.a om och vill inte att personen jag pratar med ska tycka jag är för på eller fråga för mycket vilket resulterar i att jag oftast är tyst och istället uppfattas som dryg – vilket verkligen inte är meningen! När jag väl fått en ingång eller man hittat något gemensamt brukar dock allt detta släppa och samtalen rulla på. Undrar om du känner igen dig i detta eller hur du brukar tänka? Du som exemplevis är själv i en ny stad atm måste ju ha någon sorts strategi för att börja prata med nya personer tänker jag.

Kram och lycka till i Tokyo!
✎  Hej och tack! Jag är nog en ganska social person och har relativt lätt att lära känna nya människor. Samlar typ på nya bekantskaper hehe. Men det behöver man ju verkligen inte göra, de flesta människor gillar faktiskt att ha en mindre bekantskapskrets. Men om man reser ensam eller så kan det ju vara flott med lite sociala verktyg så här är mina bästa tips för småprat med nya personer:
– Prata med hela kroppen. Alltså, SE glad ut. Le med ögonen och hela kroppen om du kan. Visa att du liksom gillar att vara med den här personen med hela dig!
– Var avväpnande. Jag brukar ganska ofta säga något om mig själv som jag nyss gjort som gör mig till en person med fel och brister. Det gör att den du pratar med förstår att mellan er finns en trygg zon. Exempel som jag brukar säga (brukar ju vara lite olika beroende på vad jag då har varit med om den dagen men alltid är ju nåt dumt man gör): gått vilse, missförstått något, skämt ut sig lite i en butik, hälsat på fel person etc.
– Fråga. Fråga fråga fråga! Hej vad gör du, vad jobbar du med, vad gillar du att göra, vad är din favoritplats i världen, vem är du kär i, hur gammal är du, har du något djur i don’t know. Jag frågar så mycket grejer alltså. Glöm ej följdfrågor!
– Fråga tillbaka! Det är A och O med nya bekantskaper! Frågar hen dig något: fråga tillbaka, utveckla frågan. Tänk dig att ett samtal är en sport där ni bollar en boll mellan varandra. Detta är både trevligt och artigt men gör också att ni lär känna varandra snabbare.
Lycka till kram!

 

 

 picture source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
44kommentarer
  • Hej fina fina Sandra! Har en fundering jag gärna skulle vilja få ett smart svar på av dig: såhär är det, går i första ring på gymnasiet, i en ny klass. Den är sådär, klickar såklart inte med alla. Min fråga är iallfall: måste man vara trevlig och social mot klasskompisar (läs killar) som man tycker är fett störiga och inte alls för fem öre klickar med?? Asså typ i grupparbeten, med småprat å sånt där. Eller är man riktigt tråkig o stel då?
    Kram kram kram och tack för allt du fint du skriver<3

    Maja 2016-03-24 17:45:24
    Svara
  • Fina Sandra!! Jag är 16 snart 17 och undrar hur i hela friden en gör när en gång på gång hamnar i HEMSKA grupparbeten med störiga killar som du vet vill sätta sig lite över en?? HUR hanterar man dom??? Fattar ju att en såklart ska säga ifrån men det är (tyvärr) jättesvårt o lite läskigt ibland :/ Hoppas att du har lite tips eller pepp hur en överlever jobbiga gymnasiekillar! Kram!

    Elina 2016-03-24 17:41:22
    Svara
  • Hej
    Angående det där med att åka ifrån sin partner ett tag så vill jag bara dela med mig av mina erfarenheter. Jag och min pojke har i omgångar åkt på utbytesstudier, först jag till Australien i 5 månader och sen han till Kina i 10 månader. Jag ska inte ljuga, det var skitsvårt och vill längtade nästan ihjäl oss. Men det var ändå så värt det för annars hade vi nog alltid ångrat oss. Hur som helst så resonerade jag såhär när vi bestämde oss för att åka: Om man som vi blir tillsammans när man är mycket ung (19 resp. 21) och eventuellt misstänker att man kommer att försätta att vara tillsammans så kan man inte stå ivägen för varandras drömmar! Då är risken att man blir bitter, på sin partner eller livet i stort (sett det på nära håll med mina egna föräldrar).
    Kan också säga att det var stor skillnad på folks reaktioner då vi i omgångar berättade att vi skulle åka. När jag så tull folk att jag skulle till Sydney en termin var folks första reaktion ALLTID ”Men vad tycker R om det??!?” Aldrig shit vad kul, vilken grej, vad modigt… När han berättade att han skulle iväg 10 månader (dubbelt så länge) var finns reaktion ALLTID shit vad kul, viken grej, berätta mer! Ingen frågade vad tycker M om det? Lite konstigt egentligen… Hur som helst, mitt svar var alltid detsamma: Det var han som pushade mig att våga åka och han stötar mig hela tiden och är superglad för min skull. Skulle inte vårt förhållande vara väldigt konstigt om han inte gjorde det????
    Tack för en superfin blogg och förlåt det låååånga inlägget ^^ //M

    M 2016-03-20 23:02:16
    Svara
  • Så bra Sandra att du poängterar vikten av att inte tro att någon kan äga en eller att man själv tror man ska styra någon annan. Det är så självklart för mig nu men det har tagit sin tid att komma dit. Jag tror en stor bonus för läsarna är, förutom att läsa om dina äventyr i Tokyo, också insikten i att våga göra saker på egen hand. Att vara modig är viktigt, vi ska hjälpa varandra att vara modiga, och hjälpa oss själva att vara modiga. Min sambo är just nu ute på en månadslång semester och jag kom i januari tillbaka från en 3 veckorsresa som jag gjorde utan honom. För oss handlade inte om att välja bort sin partner, för oss handlar det om att välja sig själv. Jag växer när jag reser utan min pojkvän, jag växer när han är iväg. Och vi växer när vi reser tillsammans och när vi är hemma.

    Lycka till på din resa!

    Jenny 2016-03-19 10:18:50
    Svara
  • Vilken sekund som helst kommer jag att dö. Jag har varit tillsammans med en kille back and forth i över ett år nu. Jag har förlåtit och förlåtit, gett han exakt allt som är jag trots att det är han som fuckat upp varje gång det tagit slut. Han flyttar snart till andra sidan atlanten och jag tror helt ärligt att jag kommer dö. Som varje gång det tagit slut mellan oss har jag trott det. Men den här gången tror jag verkligen att jag gör det. Tidigare har jag alltid vetat att vi kommer bli vi igen, men nu känns det så verkligt, det är slut på riktigt. För ingen vet när han kommer komma tillbaka, om han ens någonsin gör det.
    Jag älskar honom så helvetes mycket och det finns någonting mellan oss som känns men inte syns. Någonting som bara vi vet, någonting som inte går att förklara. Jag är sexton jävla år och jag tror aldrig att jag kommer komma över honom. Han är det enda jag tänkt på det senaste året och jag är så himla kär i honom att jag själv inte ens inser. Mina vänner tycker att det är bra att vi måste göra slut, dom drar med mig på fester och presenterar mig för snygga killar att hångla upp, dom hoppas att jag ska träffa någon som behandlar mig som ens kärlek borde göra. Men jag ligger bara på mitt badrumsgolv och hoppas att varje andetaget är mitt sista. Inte för att jag vill dö, bara för att jag inte vill leva. Verkligen ingen fattar. Vad gör man när det är såhär?

    tilde 2016-03-18 18:20:58
    Svara
    • Exakt sådär har jag också känt, när jag var 15-16. Jag ville inte dö, men inte fan ville jag leva heller. Allt på grund av en kille som inte var intresserad tillbaka. Vet du vad? Det går över. Jag lovar att det går över. Ta en dag i taget, tillåt dig att vara ledsen, men sluta inte träffa vänner och gå ut. Tvinga dig själv om du måste. Sen en dag kommer du tänka på honom och tänka att han är en tönt och att du förtjänar och har alltid förtjänat 100 gånger bättre. Det gör vidrigt jävla ont nu, jag vet, men det går över. :) Tusen kramar till dig.

      Emelie 2016-03-20 18:52:32
      Svara
  • Hanna: Jag tolkar det verkligen inte som om Sandra tror att läsarna är korkade (ganska självupptaget och defensivt att ta ett tips/info som kritik..) utan att hon är medveten om att många av dem är ganska unga och kanske inte tänkt på detta. Har själv ett tonårigt bonusbarn som är mycket smart, världsvan för sin ålder och vaken och absolut inte vårdslös person som råkade ut för detta. Hen visste att det inte var bra att surfa utomlands men ett par små missförstånd och omedvetenhet kring inställningar och vilka funktioner som faktiskt använder nätet blev dyra..

    M 2016-03-18 11:38:50
    Svara
  • Nej men det är väl klart man inte surfar på sitt svenska simkort utomlands (om det inte är i Europa, då brukar det inte vara så dyrt om man gör det, beroende på land och operatör förstås men ibland bara några tior om dagen typ). Men även för en veckas semester så går det ju ofta att köpa lokala betalsimkort för en mindre peng. Bara att ringa och surfa på!

    Hanna 2016-03-18 00:12:16
    Svara
    • Jag blir lite nedslagen av att du tolkade frågan som om dina läsare vore korkade. :(

      Hanna 2016-03-18 00:20:03
      Svara
  • Jättebra svar på första frågan!

    Någon hade skrivit liknande på UnderbaraClaras blogg och såg ett så bra svar där som stämmer perfekt på alla ”din blogg var bättre förr”-kommentarer; att förr var bloggarna inte lika duktiga på att fota/skriva/etc och den som läste kände mer att ”detta skulle jag också kunna göra” men nu när bloggarna hållit på tag och den allmänna nivån har höjts så att bilder och text är i professionell nivå, då är det inte lika ”personligt”. Så trist att folk inte kan se vilken kunskap som många utvecklat genom bloggandet och hur mycket fantastiskt material vi som läsare får ta del av helt gratis (för 10 år sedan behövde en köpa någon fancy tidning för att få denna nivån på innehåll).

    Och att klaga på att någon berättar att den inte mår bra (även om det bara är för stunden) tycker jag är helt fruktansvärt. Oavsett om en lever i lyx och överflöd eller ej så kan en vara ledsen. Usch vad skuldbeläggande. Det är ju precis det som lett till ”lyckade” personers depressioner som så många inte förstår; att en skuldbelägger sig själv för att en mår dåligt ”trots” att en egentligen har det bra.

    Eli 2016-03-18 00:04:39
    Svara
  • Hej Sandra!
    Du har en väldigt fin blogg. Jag undrar vad det är Michelle gör i Afrika? Är hon där för att jobba eller bara på en lång semester?

    Alicia 2016-03-17 21:35:36
    Svara
  • Hej! Apropå språkfrågor (fast inte en tillrättavisande sådan…) så måste jag bara få fråga om/belysa uttrycken ca och prick. På senare tid, kanske senaste året har det dykt upp väldigt mycket. Tex ”jag åt upp ca allt” eller ”jag köpte prick fem päron”. Så himla roligt med språktrender som kanske är lite omedvetna från den som använder det? Jag gissar att det är en stockholmsgrej eftersom jag som bor i Skåne bara stött på det i bloggsammanhang, alltså även hos emily Dahl, wilderness Sara och flora, som är andra bloggar jag läser och alla Stockholmsbaserade. Är det något du tänker på själv att du använder eller har det bara blivit så? Använder du och dina vänner det när ni pratar också eller är det bara i skrift? Vet du var det kommer ifrån? Kanske används det av coola kids i Skåne också utan att jag vet om det. Nu blev jag sugen på att ställa denna frågan till språket i P1, haha.

    Elin 2016-03-17 21:06:01
    Svara
    • Intressant att du tar upp detta! Jag har funderat över detsamma och tänkt att det kanske bara handlar om så kallad författarfrihet. Många skapar ju sitt eget personliga språk, särskilt på bloggar. Jag vet en bloggare som blandar in en egen svengelska, helt medvetet och med humor, just för att skapa sin personliga stil. ”I dag är jag väääry sur” kan hon skriva.

      För övrigt var det jag som kommenterade ”överlag” och det var inte min avsikt att vara tillrättavisande utan bara ge ett råd i all välmening. Jag vet sedan tidigare att Sandra uppskattar just det. :)

      Anna, New York – My Bite of the Big Apple 2016-03-18 08:39:28 http://www.newyorkmybite.com
      Svara
  • Hehe klockrent svar på första frågan

    Josefine 2016-03-17 17:55:01
    Svara
  • wow I can’t believe people are complaining about you being whiny and somehow insinuating that you are lazy… i personally was really comforted to see that you had some anxiety over going to tokyo by yourself! it made me feel better that in that situation, i would feel the same way. a lot of what you have achieved is really inspirational to me, but sometimes just reading the blog it can feel like everything is just easy and going well (i’m speaking mostly about these big moves you have done to NY, paris, and now tokyo) when in reality you have also often written about how difficult those things can be, especially in the beginning. I really appreciate this honesty, whether it’s on the first day of your travel, or a few months later when you reflect back on your experience. please don’t feel the need to hide that so your posts don’t appear ”whiny” (a characterization of your post which i completely disagree with). as someone who hesitates to make big decisions like this, it makes me feel better that everyone, even the most outgoing people, have doubts and worries when making them. i’ve also read your blog since probably 2008 (during the beginning of my university years) and you’ve changed my outlook on life so much! keep doing what youre doing and I hope you have an amazing Tokyo trip!!

    M 2016-03-17 17:30:17
    Svara
  • Fast det är inte alls svindyrt med 3g/4g i europa! Kostar 30-50kr/dag beroende på land, en himla bra grej med eu:) Så det kan absolut vara värt det om man är borta en vecka eller så. Norden är oftast ännu billigare.

    Btw har pocket wifi funnits i sverige sedan 2010, så det är verkligen inget japanskt fenomen 😉

    Signe 2016-03-17 16:40:30
    Svara
  • SÅ bra svar! ! !

    mimmi 2016-03-17 16:38:51
    Svara
  • Oj den första kommentaren håller jag inte alls med!

    Jag har följt dig sen… ja vääldigt länge. Nästan början. Jag delar inte alls dom där tankarna som den kommenteraren hade. Bara så du vet.

    Isa 2016-03-17 16:37:32
    Svara
  • usch vad trött jag blir på folk som ska klaga på innehåll i bloggar. är ju som sagt bara att sluta läsa om man inte gillar innehållet. om en tidning tar upp saker som inte passar en, inte fan mailar man till skribenten och ba ”HALLÅ DET HÄR GILLAR JAG INTE DET VAR BÄTTRE FÖRR”. nä, då bläddrar man förbi den artikeln. självklart ska man va öppen för konstruktiv kritik/förbättringsförslag men nån måtta får det väl vara… kan vi låta bloggare vara människor och inte en produkt?

    matilda 2016-03-17 16:20:26
    Svara
  • Sandra! Jag måste bara berätta, ingen aning om det här är en vanlig företeelse för dig eller inte men här kommer det! Det är så att jag pluggar litterär gestaltning på Skrivarakademin och hade för några veckor sedan en lektion om anslag i barn och ungdomslitteratur OCH så använde min lärare anslaget till Det Handlar Om Dig som exempel att analysera OCH jag ba SHIT måste berätta, tänk om hon inte vet och nu är det här världens längsta mening, men det är sant att jag pluggar litterär gestaltning ändå. Så, ville bara nämna detta, grattis, woo!

    Olivia 2016-03-17 14:42:12
    Svara
  • Da jeg var i Tokyo for 2 1/2 år siden, kunne man hvert fall kjøpe kontantkort med bare 3G. :)

    Ulrikke 2016-03-17 12:35:41
    Svara
  • To any English-speaking readers, ”publikfrieri” is kind of the same as ”preaching to the choir” :)

    Tycker också att du skrev ett bra svar på första frågan!

    Josefin 2016-03-17 12:22:17 https://moisturiseme.wordpress.com/
    Svara
    • Inte riktigt väl, ”preaching to the choir” motsvaras väl snarare av ”predika för de redan frälsta”, tycker det är lite skillnad…

      Men håller med annars också, konstig kritik. Men hade varit kul att se lite mer regelbundna uppdateringar att det alltid är två gånger om dan som förut! Om det är möjligt.

      johanna 2016-03-17 16:08:32
      Svara
  • det ska funka att lura netflix att du är i ett annat land, exempelvis i usa, via proxyserver (kan det heta så???) tror jag! hade kompisar som gjorde det i början av spotify-eran, när det bara fanns i sverge och de flyttade till utomlands…

    maria 2016-03-17 11:11:26
    Svara
    • A fast Netflix har börjat blockera proxys :-(

      Elin 2016-03-17 11:34:46
      Svara
  • Vill hänga på(nästan) alla andra här och säga att du svarade jättebra på första kommentaren! Och det faktum att du ibland skriver inlägg om att du tycker att livet känns lite tyngre är ju superbra och superfeministiskt ju! Heja Sandra! <3

    Julia 2016-03-17 10:28:43
    Svara
  • Det märks verkligen att du lägger så mycket tid på bloggen sedan det blev ditt heltidsjobb. Allt är så välgjort och genomtänkt. Har följt din blogg sedan 2008 typ, så kul att se hur den utvecklas! Tänk va, hade nog inte varit samma person om det inte vore för denna plats. Tack!

    Gabriella 2016-03-17 10:19:14
    Svara
  • Håller med om ditt svar på första frågan <3

    Svara
  • Haha, kul att du och Elsa har illustrerat dagens inlägg med samma bild:
    http://elsa.elle.se/nasta-listan/

    M 2016-03-17 09:43:37
    Svara
  • Mycket bra svar på första frågan! Jag jobbar som konsult och kan få gratis resor jag med, hade jag haft den typen av blogg hade jag också skrivit om det. Är inte helt ovanligt att man får en resa av sitt jobb. Du råkar bara ha ett mer ovanligt jobb. Så tror folk därför blir extra avundsjuka!

    Miriam 2016-03-17 09:29:32 http://Schitzo-cookie.blogspot.se
    Svara
  • Så bra svar på den första frågan.
    Och herregud, sluta ge er på Sandra och lägga tusen fucking krav på henne. Hade jag märkt att mitt plan gått en dag tidigare hade jag endast fokuserat på att allt skulle bli rätt med det och med resan.

    Fanny 2016-03-17 09:18:39 http://Fannyblingman.blogg.se
    Svara
  • Bra svar på tal Sandra (ang första frågan)! Välskrivet, välformulerat och on point! Blev helt paff nu när jag såg att någon kommenterat att hen håller med frågeställaren om att det saknas ett inlägg 8 mars. Hur kan man inte ha fattat vad du menar? Sen tycker jag personligen att du inte ens behöver en ursäkt som att du tog fel på dag när du skulle resa, de andra argumenten håller precis lika väl. Det är mycket viktigare att uppmärksamma feminism kontinuerligt så som du gör, med små peppinlägg eller subtilt genom att lyfta kvinnliga författare (den hade jag missat, snyggt gjort!). På din plattform tycker jag att ett 8 mars-inlägg inte har så stor betydelse, pga målgruppen redan är rätt upplyst och för att du lyfter feminism ändå. På en annan blogg, tex Kissies (exempel, har inte stenkoll på henne) misstänker jag att det finns en annan målgrupp är ett 8 mars-inlägg skulle göra större skillnad.

    Sofia 2016-03-17 09:11:23
    Svara
  • fast jag håller med kommentar 1, blev också sjukt förvånad + förvirrad + att ha rest i 24 h är väl knappast en ursäkt när de flesta skriver tidsinställda inlägg? Dessutom tyckte jag det ABSOLUT var underligt att du skrev ett inlägg om att vara ledsen o ”lost in translation” när de flesta av oss skulle drömma om en gratis resa till Tokyo i 5 veckor.

    Amelie 2016-03-17 06:52:35
    Svara
    • Meen va Amelie, vill du hellre att hon ska låtsas att saker och ting är perfekta hela tiden fastän de inte är det? Jag gillar att Sandra är ärlig med sina känslor och sinnesstämningar och inte bara visar upp en perfekt yta.

      Malin 2016-03-17 14:46:38
      Svara
    • Alltså, kom igen nu?? Jorden går inte under för att Sandra inte hade tid att skriva om feminism just precis på den dagen. Livet består av annat än inlägg på en blogg och Sandra hade fullt upp med just att leva livet den dagen. Dessutom är det helt ok att vara ”lost in translation” hur lite eller mycket man än betalar för en resa, det är helt naturligt och mänskligt när man är ensam i en stad på andra sidan jorden. Det handlar inte om att vara otacksam, det handlar om att vara mänsklig.

      Lisa 2016-03-17 14:39:03
      Svara
    • Men hur feministiskt är det på en skala att hacka på feministiska offentliga kvinnor för att de inte nämner 8 mars? Herregud. Sen har väl Sandra aldrig hävdat att hon fått en ”gratis resa i Tokyo i fem veckor”. Att få en uppgradering på ett flyg är ju inte direkt samma sak att få alla kostnader betalda. Och även om hon hade fått det – alla kan känna sig ensamma och det är ok.

      Nä, jag tycker du ska tänka på hur himla feministiskt det är av dig att hacka på sandra för att hon inte hann skriva ett inlägg samt känner sig ensam. Inte så värst, kanske?

      Sofia 2016-03-17 09:22:31
      Svara
    • KAN VI KVINNOR SLUTA FÖRGÖRA VARANDRA? Blir tokig på er! Tänk efter nu, är Sandra VERKLIGEN rätt person att ge sig på? Patriarkatet upprätthålls inte av ”otillräckliga” feminister, utan av alla de människor som inte är feminister över huvud taget. Hacka på dem i stället.

      Julia 2016-03-17 08:49:16
      Svara
    • Hej! Hade jag kommit på att mitt plan för en månadslång resa skulle gå en dag tidigare än vad jag tänkt hade jag blivit svinstressad och garanterat inte haft tid att skriva ett tidsinställt inlägg. Hade fokuserat på att packa/kolla pass/biljetter samt kramats och pussats hejdå med folk jag gillar istället. Ang. att känna sig lost in translation, så påpekade kommentar 1 att bloggen känns ”opersonlig”. Okej, va? Här är bevisligen ett mycket personligt inlägg. Plus feminism varje vecka, vilket borde vara fokus hos så många fler än bara en dag, oavsett (såklart) hur viktig den dagen är (också). Kram!

      Charlotta 2016-03-17 08:13:06
      Svara
  • sandra! du vet ju detta redan men du är alltid, prick _alltid_ vettig, klarsynt och intelligent.

    Vicky 2016-03-17 06:10:38 http://vickys.se/
    Svara
  • Hej hej!

    Vad tror du som instagramälskare om detta?

    http://www.elle.se/instagram-uppdateras-kommer-prioritera-bort-dig-om-du-inte-far-manga-likes/

    J 2016-03-17 05:36:32
    Svara
  • Jag köper nästan alltid ett nytt simkort med 3g i de länder jag besöker, speciellt i Asien när det är det mycket billigare! Ska man vara där länge är det ju dessutom smidigt om man kan ringa sina nya kompisar. Jag vet inte hur det är i Japan, kanske jättedyrt och därför billigare/bättre med pocket wifi. I taiwan betalar jag ca 200-300 kr/månad för att kunna ringa och UNLIMITED 3G mobilsurf. Tips, tips!

    Moa 2016-03-17 05:25:14
    Svara
    • Men hur funkar det med mobiler som är kosta till operatörer nuförtiden?

      {"author":"Sophie" 2016-03-17 10:03:53
      Svara
    • +1!! Hur enkelt och bra som helst i de flesta länder jag rest i. Tänker att det var det kommentaren syftade på från början? Men oavsett bra tips till alla som ska ut på äventyr! Jag har gjort det massor i Latinamerika också.

      Maja 2016-03-17 07:54:41
      Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Fannie Redman
Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Man
Johan Hurtig
Creative
Sara Edström
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emelie Wikström
Hälsa
Träningsglädje
Man
Philip Conradsson
Hälsa
PT-Fia
Man
Viktor Frisk
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Linn Herbertsson
Creative
Sandra Beijer
Home
Julia K
Creative
Flora Wiström
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Chrystelle Eriksberger
Home
Sanna Fischer
Creative
Linn Wiberg
Creative
Sandra Hjort
Mode
Linn Eklund
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Kevin Triguero
Man
Marcus Schuterman
Home
Amelia Widell