Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

29 grader den sjunde december och en svart katt.

st barths

Här står jag och poserar som jag inte gjort något annat och det har jag kanske inte heller. Det var onsdag och vi skulle ta bilen till högsta toppen på ön och se solen gå ner.

st barths

Fast sen körde vi vilse så det blev ingen solnedgång. Här är jag och mitt sovrum i varje fall. Ursäkta sladdarna, tänkte först redigera bort dom i photoshop men sen orkade jag inte.

st barths
Hade i alla fall hjärt-hoops! Så fint tycker jag. Har köpt dom i Tokyo.

st barths

Istället för solnedgången åkte vi till en jättefin restaurang som var som en djungel-labyrint med bord lite här och var.

st barths

Vi började med att titta oss omkring.

st barths

Hittade ett fotbollspel. Foosball table heter det kanske? Gud är så ointresserad av allt som har med sport att göra så strunt samma.

st barths

Vi beställde in drinkar istället. Jag och Mira tog en historia med champagne, vodka och passionsfrukt. Nom.

st barths

Jack drack en kokosdrink.

st barths

Sedan satte vi oss till bords och delade på ett gäng olika förrätter.

st barths

Till varmrätt beställde jag fisk och det var det bästa jag gjort på resan hittills för då hoppade det upp en katt i mitt knä och ville smaka.

st barths

Och när vi gick därifrån hade näckrosorna slagit ut för natten och det var så romantiskt.

 

 

Translation. Wednesday in St Barths. We went to a beautiful restaurant, had drinks and food and I met a cat.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
24kommentarer
  • Sandra!
    Jag uppskattar klangen i språket här på bloggen. Tycker det har ändrats en aning, since…
    Kort, ärligt & bra. Klockrent.
    Jag gillar det. Och dig!
    Kram

    Emma 2016-12-11 18:21:00
    Svara
  • restaurangen ser helt underbar ut!! Och du är alltid så fin Sandra <3

    elin 2016-12-11 17:49:15 http://elinsparis.devote.se
    Svara
  • Skitsnygga bilder! 😀 My god vad du klär i denim kvinna! 🙂 Urfint.

    Och jättefin kommentar till Anonym… Alltså ja, man måste få vara ledsen! Och förstå, lova att ni gör det, att det GÅR ÖVER! Alltid. Till slut så läker man för att det är naturens gång. Jag var en gång för många år sedan den mest ”ovärdiga” någonsin när mitt hjärta gick itu. Var så himla självdestruktiv och önskar bara i efterhand att någon intalat mig att det skulle gå över… Kram på er alla fina tjejer där ute! Kämpa på!

    Elsie 2016-12-11 09:32:20
    Svara
  • Vilket himla fint svar Sandra <3

    BySiri 2016-12-11 03:14:15 http://bysiri.se
    Svara
  • Jag säger som dom andra redan sagt – på sin egen blogg posar en hur fan en vill! Systerskap och stöttning utan ifrågasättande tack! (Och du är skitsnygg Sandra.)

    Thea 2016-12-11 02:46:09
    Svara
  • Wow så fin kommentar till Anonym” Sandra. Så bra!

    K 2016-12-11 01:06:48
    Svara
  • Åh! Jag var en gång på en festival och träffade en kille som var bordsfotbollsproffs! Eller vad det heter… jag smög in på kampingområdet för att få dela tält, sen skedade jag honom en hel natt i ett tält medan han höll hårt om mina händer. Det hade nog hänt mera om det inte var för att en annan kille skedade mig samtidigt. Kanske nåt av det knäppaste jag varit med om. Men det var bara fint. Två fina som gillade mig och som jag gillade tillbaka. Sen hände inget mer och jag har inte sett någon av dem sen dess. (det var en nykter festival, så minns allt klart).

    Maja 2016-12-10 22:58:56
    Svara
  • En posar väl som en vill, Sandra är ju dösnygg här (som alltid) plus vad är det för fel med att vara porrig?

    linnea 2016-12-10 18:07:55
    Svara
  • julia – Underbar kommentar. MEN de två sista meningarna, blev du tappad som liten? Varför så dryg? Har en inget snällt/ intelligent att säga bör en vara tyst.

    Emma 2016-12-10 16:03:16
    Svara
  • 1: troligtvis för att hon hade lust med det och för att folk gör vad fan de har lust med 2: ”wannabe-porrigt”? Ett stort ”vad i” på den

    E 2016-12-10 14:42:32
    Svara
  • Drömrestaurangen, ser SÅ mysigt ut! Och var är kjolen ifrån förresten? Den är ju perfektion!!

    Rebecca 2016-12-10 13:09:47
    Svara
  • Oj vad fina näckroser o sötnosen i famnen. Så kul o få se bilder. Har snöat pyttelite o det räcker för mej. Kram.

    Maria 2016-12-10 13:00:19
    Svara
  • Hej Sandra! Du skrev tidigare att du bestämt att du måste hantera detta uppbrott på ett annorlunda sätt. Har du något tips för hur man gör det?

    Jag har gått igenom ett uppbrott för ett tag sedan och hanterade det inte med värdighet om man säger så. Jag gick sönder så totalt att jag knappat klarade av min vardag. Är fortfarande inte hel och är inte säker på om jag någonsin blir det igen.

    // En destruktiv tjej med brustet hjärta som är i behov av nya sätt att läka

    Anonym 2016-12-10 12:47:41
    Svara
    • Svar på Anonyms kommentar.

      hej. för det första – du behöver inte hantera något med värdighet. man behöver inte det och man ska inte det om man inte kan. att bli lämnad är ensamt, mörkt och svårt. man får vara ledsen. man ska det.
      Att för mig försöka hantera detta på ett nytt sätt tar på mina krafter. jag är jämt trött. jag gråter ofta. jag låter trevlig i telefon när vi hörs (sällan nuförtiden) men ibland orkar jag inte det, ibland brister jag och blir tokig, skriker åt honom att förklara sig. jag röker ett paket cigaretter om dagen. jag tar sömntabletter för att sova.
      Men en sak som jag har lärt mig är att jag vet att det kommer gå över. För det gjorde det för mig förut, så det kommer göra det igen.
      De förra gångerna trodde jag inte det. Och känslan att vara instängd i min kropp gjorde mig tokig och ledde mig fram till den där destruktiviteten. Jag ville att varje dag skulle vara ett fyrverkeri, jag blev för full, jag hånglade, jag skrek. jag gjorde allt för att jag trodde att jag skulle vara olycklig resten av mitt liv och då fanns det ingen poäng att stanna upp och känna efter. Jag ville bara att den skulle sluta kännas en liten stund, hela tiden.
      Nu är jag 32, och lite vuxnare. och varje gång jag tänker att det inte kommer gå över så försöker jag också tänka att det gör det. jag tar en timme i taget. ett steg i taget. istället för att tänka ”hur länge ska jag må såhär?” så tänker jag: Klara dig den här timmen bara. Bara den här timmen. Och sen nästa. Och sen en till. Och igår hade det gått en hel månad.
      Jag tänker att jag är något långsamt djur som inte kan krypa fortare än såhär. Att jag måste titta framåt men att det inte går så fort just nu. Men till slut kommer fram man dit man är påväg. En timme i taget. Det kommer bli bra. Lovar.

      sandrabeijer 2016-12-10 15:26:27
      Svara
      • Svar på sandrabeijers kommentar.

        Tusen tack för ditt fina och utförliga svar! Det känns som att det aldrig kommer att gå över men du har nog rätt, det gör det, det måste det göra. Det är bara så fruktansvärt att älska någon som inte älskar en längre. Att vara dödskär i någon som inte mera vill ha en. Att undra vad det är för fel på en.

        Ta hand om dig med ditt brustna hjärta! Ska försöka ta hand om mitt med. Du är så fin Sandra. <3 Kram

        Anonym 2016-12-12 20:55:24
        Svara
  • Vilka roliga meningar du sa i detta inlägg 😛 ..dom var som så kaxiga.
    – ”Här står jag och poserar som jag inte gjort något annat och det har jag kanske inte heller.”
    – ”Ursäkta sladdarna, tänkte först redigera bort dom i photoshop men sen orkade jag inte.”
    – ”Foosball table heter det kanske? Gud är så ointresserad av allt som har med sport att göra så strunt samma.”
    🙂

    Jenny 2016-12-10 12:35:09
    Svara
  • Man ska omge sig med djur när allt är skakigt tycker jag. Kanske att man inte kan ansvara för ett själv, men då får man snylta på andras. Att krama en katt kan vara den bästa terapin. <3

    Lovisa 2016-12-10 11:32:51
    Svara
  • Jag tycker att de två första bilderna är jättehärliga. Så himla pretto att kommentera hur olikt det är sandra att posera på ett sätt som du uppenbarligen dömer och ser nedlåtande på??? Alla människor är ju i förändring hela tiden.

    R 2016-12-10 11:23:06
    Svara
  • En gång för alla. DET FINNS INGET SOM GÖR MIG SÅ LYCKLIG SOM SLADDAR PÅ BILD<3 real life ftw!
    (Blev helt chockad när du skrev att du tänkt redigera bort dem :O mest för att det ligger så långt bort från mig själv ) kram!

    {"author":"R" 2016-12-10 11:10:10
    Svara
  • Hon posar väl som hon har lust med?

    F.ö. FETT mysig restaurang och så gullig katt!
    Bilden på dig och Mira ser så himla glassig ut. Får mig att vilja åka utomlands till ett varmare ställe bums.

    Sandra 2016-12-10 11:08:27
    Svara
  • Underbara bilder & resa! MEN de två första bilderna, varför poserar du så wannabe-porrigt med en öppen mun. Så onaturligt (och olikt dig…) 🙁

    Julia 2016-12-10 10:45:46
    Svara
  • så fin katt!<3

    marire 2016-12-10 10:24:50 http://hoydepunkt.wordpress.com
    Svara
  • Ser härligt ut! ? Ps. Hade aldrig sett sladdarna om du inte sagt nåt ?

    Anna 2016-12-10 10:07:24
    Svara
  • Vilken otroligt gullig bild på dig och katten!

    E 2016-12-10 09:25:30
    Svara

senaste från Mode

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Sanne Alexandra
Home
Andrea Brodin
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Linn Herbertsson
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman