Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

23 december.

1dc1f36c61df665c10483640082287c7
/Kerstin Thorvall.

Dagen innan julafton. Hur mår ni? Hoppas bra. Det är soligt och dant när jag skriver detta i varje fall.
Jag har lyckats fixa ihop de julklappar jag ska ge bort och vet knappt hur det ens gått till. Skönt hur som helst. Min familj bestämde sig för att fira en otraditionell jul i år så vi ska bara gå ut och äta lunch på restaurang. Så himla pepp på detta, känns exakt precis som det jag behöver just nu.
Idag ska jag iväg snart och färga min utväxt och klippa mina toppar. Det ska bli fint att bli fin.

Mår så kasst nu alltså. Jag önskar så mycket att det inte var så. Jag försöker och anstränger mig för att titta framåt och tänka positivt men nu har jag fastnat någonstans. Jag maratonar tv-serier, sover ut, dricker vin ibland, går en promenad med en kompis och klistrar på lösögonfransar en helt vanlig måndag. Ändå som ett jordskred av sorg stundtals inuti, det känns ibland som att det fysiskt äter upp mina organ. Borde man inte va typ expert på heartbreaks när man upplevt några stycken? Blir helt irriterad på min kropp.

 

unnamed

Fick detta utdrag skrivet av Kristina Lugn mailat till mig av en bloggläsare. Tyckte det var så fint så ville dela med mig. Det är så ledsamt att vara ledsen. Vet att det finns fler så skriver det till er för att ni skriver det till mig varje dag i kommentarsfältet:
Det kommer bli bra.

Men jävlar vad segt det är att gå och vänta.

Avslutningsvis till något helt annat:
HUR SJUKT har den här veckans Bachelor varit? Suttit med öppen mun och bara Näee!? NÄÄ?!
Mest spännande jag sett på TV typ. Och så mycket roasting av honom och girl power i studion. Anade verkligen inte alls det där. Vilket as. Så. spännande. och. så. sjukt.

God jul. <3

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
97kommentarer
  • Det har gått 2 år och 4 månader sedan han lämnade min lägenhet efter 3 1/2 år tillsammans. Han stod i min dörröppning och sa att vi ses snart igen. Gav mig en kram, tokpussade mig och rufsade mig i håret. Sådär som bara han kunde.
    Men han kom aldrig tillbaka. För han hade hittat någon annan, i en annan stad.
    Jag fattade ingenting. VI skulle juh ses snart igen. Så sa han. Och allt han sa trodde jag på.
    Allt gick sönder. Rasade samman och byggdes aldrig riktigt upp igen.
    Jag har inte sett honom sedan dess.
    Vilket känns okey och ledsamt på en och samma gång.
    Skönt är väl att livet går vidare, hjärtat får sig en riktig knockout, blir medvetslöst, blöder men blir tillräckligt läkt tillslut.

    B 2017-01-10 23:24:26
    Svara
  • vilka/vilket Bachelor-avsnitt ska man se för att ta del av detta? blir hemskt nyfiken, haha

    catarina 2017-01-05 13:19:27
    Svara
  • I juni satt jag gråtandes i hans soffa och la hans nyckel på bordet. Han sa att det nog var bäst att vi gjorde slut.
    Jag hade precis sökt hjälp för min psykiska hälsa och kände mig så vilse utan honom.
    Plötsligt insåg jag att jag inte ens kunde försöka kämpa för oss om jag inte kämpat för mig själv fullt ut först.
    Jag sket i allt, tog in på ett hotell i stockholm över midsommar, drack punsch och åt upp min månadsbudget på fina restauranger.
    Två dagar senare ringde han och öppnade upp sig för mig, på riktigt, för första gången.
    Jag sa att vi båda har saker att jobba på och att det inte skulle funka om vi faktiskt inte gjorde det först.
    Idag, på nyårsafton, sitter jag i vårt gemensamma hem. Jag kommer snart få börja terapi, jag har börjat göra något jag faktiskt älskar och kan tänka mig arbeta med.
    Och nu har jag något jag inte hade den där kvällen i juni; en tro på att jag klarar av vad som helst. Själv. Att vi må vara starka men att jag för första gången är starkare. Det är en sådan befrielse att kunna luta sig tillbaka i sig själv.
    Ikväll ska jag skåla för ett nytt år. Och för mig. Fan vad glad jag är att jag har mig.

    Gott nytt år, Sandra. Du har inspirerat mig så mycket under detta år. Heja dig, heja 2017!

    FN 2016-12-31 13:10:10
    Svara
  • På tal om Kristina lugn; lyssna på denna fina: https://open.spotify.com/track/77XDVsxhdacVKMmNjm6xUf ”det gör ont halleluja!”

    F 2016-12-31 10:21:59
    Svara
    • Svar på Fs kommentar.

      Eller lyssna här, spotifylänken gick ju inte att klicka på: https://m.youtube.com/watch?v=Z1bu3rE2-kI

      F 2016-12-31 10:24:32
      Svara
  • Hej Sandra,
    vet du eller någon annan här i vilken av Kerstin Thorvalls böcker/samlingar dikten ovan kan hittas.
    Tack på förhand. Krya!
    Henrik

    henrik 2016-12-29 16:31:31
    Svara
  • Åh Sandra. Jag har aldrig läst din blogg men liksom vetat om den. Sen när du blev tillsammans med M som är kompis med min pojkvän, eller ja före detta, så började jag kika in här ibland. Vi blev liksom tillsammans nästan samtidigt och skulle åka till London några veckor efter er. Vi sa skämtsamt att hoppas att vi inte gör slut efteråt men efter att vi kom hem därifrån bara rasade allt och hela december har varit ett töcken av tårar, avgrundsdjup sorg och panik över att liksom behöva omdefiniera hela mitt liv och min framtid som ju skulle ha varit vår framtid… Men i allt detta har det känts som om jag har haft dig som stöd. Jag har liksom delat alla dina känslor, blivit peppad av din jävlar anamma och det har så många gånger känts som om det lika gärna kunde ha varit jag som skrev dina inlägg. Så jag vill säga tack. Tack för att du delar med dig av det du går igenom och gör mitt liv lite lättare. Tänker att vi nästan borde åka till London ihop och reclaim staden! Ska åka till Göteborg snart och jag är rädd att det kommer att vara så mycket ångest. Även om han inte bor där så är det hans barndomsstad, hans gator och jag vet alla hans minnen som på sätt och vis varit mina minnen men inte är det längre… Men jag tror på oss. Jag tror på 2017 och våren, på att luften kommer att bli lättare att andas och att klumpen i magen och tårarna i halsen kommer bli fjärilar och skratt igen. Heja oss Sandra, och än en gång TACK!

    M 2016-12-28 12:22:12
    Svara
    • Svar på Ms kommentar.

      heja dig och heja oss. du klarar göteborg. jag var där för en månad sen och gick runt helt splittrad och gråtig för att alla pratade som honom. men jag klarade det. och när jag åkte därifrån var det bara HEJDÅ SES ALDRIG MER.
      fan i helvete för uppbrott och fan i helvete för att må såhär.
      men det kommer bli bättre. jag vet det för det har blivit det förut.
      åker gärna och reclaimar london. puss

      sandrabeijer 2016-12-28 12:29:40
      Svara
      • Svar på sandrabeijers kommentar.

        Jag peppar med Håkan (som ändå var mitt livs första kärlek) och tänker att genom hans texter så har Göteborg varit mitt i en massa år innan jag träffade E. Fint att du också fick boken i julklapp! Ja, det blir bättre, det har det blivit förr som sagt. Och jag tänker att det ändå är skönt att vara tjej och ha friheten i att inte känna krav på att upprätthålla en fasad utan få gråta ut och dela sorgen med både vänner och världen. Tror våra hjärtan läker snabbare och bättre så! London anytime! <3

        M 2016-12-29 12:21:36
        Svara
  • Sandra! Hur gör man när man hela tiden fuckar upp för sig själv? När man har finaste killen på jorden som älskar en, men man kan ändå inte låta bli att hångla lite på fyllan med andra? Hjälp mig för jag går sönder av all skam. Och tiden läker, fast ibland går tiden så jäkla sakta bara. Håll ut. Kram

    Guapa 2016-12-27 20:25:21
    Svara
  • Bästa twisten i ett blogginlägg ever.

    Julia 2016-12-27 18:40:25
    Svara
  • takk som deler, Sandra. <3 og all kjærlighet til deg!

    marire 2016-12-26 23:36:13 http://hoydepunkt.wordpress.com
    Svara
  • Det går inte att fastna, för sorgearbetet är inte någonting man aktivt kan påverka, det bara sker. Man går aldrig igenom en separation – det är separationen som går igenom en. Och man vet inte hur lång tid det tar, och därför är det jättedumt att sätta upp olika mål som man sedan mår dåligt över att man inte klarade av. Låt bara livet pågå så kommer det att gå över; utan att du behöver göra någonting, tänka någonting, veta någonting. Tänker på dig.

    Frida 2016-12-26 12:50:02
    Svara
  • Fina, fina Sandra <3

    Ellen 2016-12-26 11:32:27 http://lindbergellen.com
    Svara
  • Tenker på deg Sandra <3. Jeg har også kjærlighetssorg denne julen. Men det vil bli bedre. Du er ikke alene. Kom ihåg det.

    Ida 2016-12-24 10:41:12
    Svara
  • Sandra. Jag fick mitt hjärta helt söndersprängt för 3 månader sen. Jag har KRIGAT för att må bättre och nu gör jag faktiskt det. Kanske mitt recept bara funkar för mig men om du vill kan jag förklara exakt hur jag gjort. För det har verkliget skett en helomvändning från att gråta hysteriskt på universitetet,tåget,överallt,ha fysiskt jätteont i varje del i kroppen och titta mamma i ögonen och skrika att jag vill dö till att bo själv göra aktiviteter och skratta varje dag. Jag älskar honom fortfarande djupt men jag hanterar det här otrolig bra måste jag säga och jag mår lixom bra trots kaoset. Jag har hanterat det som att ”go cold turkey” från ett heroinberoende och det har funkat. Skriv till mig om du vill så kan jag förklara mer.En stor kram!

    J 2016-12-24 10:07:34
    Svara
    • Svar på Js kommentar.

      Jag går också igenom ett uppbrott just nu. Det är fruktansvärt. Såhär jobbigt har livet aldrig varit. Fick en tanke av att vi kunde finna styrka hos varandra. Starta en mailtråd, fb-grupp, ngt annat förslag?

      E 2016-12-29 08:37:25
      Svara
    • Svar på Js kommentar.

      Hej J, du får gärna dela med dig om du har några tips

      E 2016-12-25 19:21:00
      Svara
      • Svar på Es kommentar.

        Tänkte inte skriva detta först. Men det är att vara ärlig. Någon dag efter att jag postat det här åkte jag hem på jullov dit vi bodde tillsammans. Det var som att börja om på ruta 1. Jag tror att jag ska dö av sorg igen. Eller vill dö. Allt jag byggde upp är som att det inte har hänt. Var det bara en manisk fas som gjorde att jag mådde bra? För jag mådde verkligen bra, tänkte tom att det var lite läskigt hur snabbt det gick. Men sen var det som att jag fick ett slag i bakhuvudet och jag kom tillbaka till verkligheten. Så jag har inga tips att ge. Sorry för deppig schizopost :/ plus en brasklapp:i den stora bilden kanske jag visst har blivit bättre men att det krävs lite doppar på vägen..

        J 2016-12-28 21:20:20
        Svara
      • Svar på Es kommentar.

        Jag är inte J men jag har också gått från botten till inte iaf gatuplan. Siktar mot stjärnorna! Nej men seriöst. I tre månader grät jag hysteriskt, sov inte längre än 2-3 timmar åt gången pga panik, kunde inte sitta ner under en hel måltid pga panik, ringde honom hela tiden osv. Trodde jag skulle dö. Min kropp sluta vara en kropp. Jag gav upp på mina drömmar. Men detta lärde jag mig;
        1. Låt hoppet ta den tid hoppet behöver för att dö. För mig tog det två och en halv månad av ”han kanske ändrar sig”. Men sen en dag, 13 juli exakt, så var det nog och jag har inte haft kontakt med honom sen dess. Hoppet om oss dog den 13 juli. Alltså begrav det där jävla hoppet, för annars går det inte. Tro mig.
        2. När hoppet dör, gör allt och lite till, men var ledsen när du är ledsen. Tex en kväll träffa jag en kille som var jättefin och sen låg jag och kved i smärtor i min kompis säng pga saknade mitt ex. En kväll var jag ute och festa men så blev jag jätteledsen pga att han lever ett parallellt liv utan mig, och åkte hem. Med tiden kommer allt färre av sådana stunder. Men man behöver inte vara glad bara för att man ”borde”.
        3. Släng sånt som påminner om honom, blocka hans kompisar också, gå på gatorna ni gick på när ni var kära, fastän det gör ont.
        4. Förverkliga dig själv när hoppet dör. Dina drömmar och mål och planer. Allt. När hoppet dör, och sorgen slutar vara så kaotisk, när paniken har lagt sig, då finns det liksom tid för en själv igen. Ta vara på den tiden.
        5. Det som hänt suger och kommer suga för all framtid. Man måste inte se det som något positivt, som ”meant to be this way”. Personen man ville ha föralltid med finns inte längre, och det gör så jävla ont. Punkt. Ta det för vad det är.

        N 2016-12-27 23:36:07
        Svara
  • Men gud så fina texter, tack för att du delar med dig. Och tack för din underbara blogg som jag besöker som en kär vän. God Jul, kram!

    Johanna 2016-12-24 09:39:10
    Svara
  • Även om det så ofattbart sorgligt att det är så många som kan relatera så är det endå så himla skönt att veta att man inte är den ända som är trasig. Det är jobbigt när trasigheten blir så fysisk att man har svårt för att göra vanliga dagliga saker som att äta, sova och leva. För man vill ju leva men det går inte riktigt som man vill. Det är skönt att läsa om att det går över även om man är mitt i stormen nu är och är så destruktiv att man är medveten om alla dåliga beslut men man gör dem ändå bara för att kunna dämpa vad man egentligen känner. Trots att det inte går att få hjärtat krossat på riktigt så känns det som att det har hänt varje dag denna hösten. Ser så himla mycket framemot ett nytt år där jag bara ska fokusera på mig själv och min egen glädje. Och försöka lita på vad alla säger om att det bli bättre och bra även om det tar tid.

    Julia 2016-12-24 09:37:26
    Svara
  • Jag firar första julen utan min hund. I fjorton år har han varit vid min sida. Prasslat runt bland papper och skräp och stulit alla paket men nu ekar det tomt. Det skär inom mig och jag ser inte alls fram emot julen. Den är som en böld som jag bara vill ska försvinna.

    Du är stark Sandra och du klarar dig igenom även det här. God Jul fina du!

    Lisa 2016-12-24 09:30:40
    Svara
  • När man är ledsen får man vara dekadent. Snart står en man som lagar pasta till dig i köket, medan du röker på balkongen.
    Satsa på en man med vackra händer, skäggstubb och ett stort bultande hjärta.
    Jag lämnade mitt ex i September efter 12 år tillsammans för en annan man, som jag knappast kände. Men jag visste bara.
    Det är han som jag väntat på i 42 år.

    alexandra 2016-12-24 05:37:23
    Svara
  • Ikväll så la jag både ett klamydiatest & min eventuella bok på brevlådan. Jag tror inte så mycket på något av dom, men man måste ju vara säker. & man måste ju alltid hoppas. Inte på positiva besked på båda då givetvis, men vem vet, om det inte blir penicillinkur så kanske jag får skriva lite mer framöver.

    God Jul Sandra, jag hoppas att ditt hjärta mår lite bättre snart. <3

    Maria 2016-12-24 02:33:14
    Svara
  • Allt som betyder och har betytt något i ens liv gör ont när det tar slut. Oavsett om man har gått igenom samma känslor förut. Jag är en sån som alltid har försökt kämpa emot mina känslor, rycka upp mig, låtsats att jag mår bra och jag vill försöka förstå och förklara allting jag känner. Det bästa är egentligen bara att acceptera känslorna och härda ut. Allt blir bättre tillslut då. God Jul fina Sandra!

    Hanna 2016-12-24 02:01:57
    Svara
  • Så fint! <3

    LB 2016-12-24 01:38:16
    Svara
  • Klarar inte av detta. Är på andra sidan jorden från min familj och jag vill bara sluta vara här och komma hem. Jag vill inte äventyr mer. Jag vill till mina föräldrar.

    - 2016-12-24 01:05:20
    Svara
  • Jag ligger vaken i en gästsäng och hör regnet smattra på rutorna och jag har så fruktansvärt ont i bröstet av avgrundsdjup sorg. Och ensamheten i sorgen, att jag förväntas vara tillsammans med glada personer och fira jul imorgon. Det är det värsta att alla omkring verkar så lyckliga och lever sina liv. Medan jag känner mig som en levande död. Kan inte sova och om jag väl somnar vaknar jag efter kort tid av en fysisk smärta i bröstet, som är där även när tankarna är sömngrumliga. Det är som om jag lever i en parallell dimension till de andras liv. De förstår att jag är ledsen, men ändå inte vad det innebär att ha så djup sorg. Det känns som om jag ska dö. Skönt att kunna skriva av sig här, även om min kommentar nog inte är så upplyftande, så hjälper det kanske att veta att du inte är ensam <3

    M 2016-12-24 00:40:06
    Svara
    • Svar på Ms kommentar.

      Jag vet att det är ingen tröst alls, men jag vet precis hur det känns. Hur det känns att dö av brustet hjärta. Det tog fyra år innan jag riktigt hade lagat den där söndertrasade delen som värkte konstant i mitt bröst. Men det gick, glöm inte det & heja dig.

      Maria 2016-12-24 02:36:49
      Svara
  • Hoppas att du får en fin Jul!
    Ibland suger livet, sen plötsligt vänder det.
    Men ärligt så vill man bara bara slå in truten på de som säger så när man känner som du gör nu.
    Men du, klokt att du ventilerar dina tankar och känslor, tror MÅNGA blir hjälpta av dina ord.
    Ta hand om dig och God Jul!
    Kram Anna

    Ekenäsliv 2016-12-24 00:37:42 http://www.ekenasliv.se
    Svara
  • God jul!!! <3 og shit hvor fint du skriver om det du går gjennom. Hvor enn seigt livet enn føles: du skriver til gull. Selvsagt håper jeg likevel du får det bedre snart. Det er hundre tusen millioner ganger viktigere. Klem

    Elisabeth 2016-12-24 00:17:57
    Svara
  • Och så på julen också! Så extra trist det måste vara när allt är så ”glatt” och alla så glada och juliga…Men snart är det över, och hoppas du snart mår bättre! Jag hadde sökt mej till en hundkennel med valpar/annat djurställe. Dom är genuint glada och bara gulliga alltid. <3

    Dobby 2016-12-23 22:27:27
    Svara
  • Usch och fy, känner så med dig!<3 Ungefär samma läge här.

    Gabriella 2016-12-23 22:26:31 http://elephantzoul.blogg.se
    Svara
  • God jul Sandra ❤️ Så otroligt fint av Kristina Lugn, det var det vackraste.

    Och alltså Bachelor, såååå sjukt!? Höll på att smälla av typ tio gånger.

    Kram! <3

    Charlotta B 2016-12-23 20:37:14
    Svara
  • Hej Sandra!
    Kan inte du snälla rara skriva av dig en massa om tvserien skam, jag är fast och vill höra dina kloka åsikter <3

    Sara 2016-12-23 20:22:51
    Svara
  • <3

    Emma 2016-12-23 20:15:28
    Svara
  • ❤️

    Sanna 2016-12-23 20:02:22
    Svara
  • Usch för hjärtekross. Min pojkvän gjorde slut med mig för ett halvår sen och det gör fortfarande så ont. Han ”befinner sig inte i det stadiet i sitt liv att han kan ha flickvän längre” tydligen. Nu berättar mina kompisar att han har gått hem med den och den, och att de får upp honom på tinder. Jag vet att ligga runt inte är samma som att ha ett förhållande, men jag är livrädd att han vips ska komma med en flickvän som uppenbarligen är allt det jag inte var.
    Behövde bara skriva av mig. Om någon vet hur man gör för att sluta känna sig värdelös så är det bara att kommentera <3

    Mallan 2016-12-23 19:33:58
    Svara
  • Känslor sätter sig i kroppen så därför är det så viktigt att känna dem så kroppen blir fri från dem och nytt kan komma in i ens liv. Själv sörjer jag den mamma min mamma aldrig kommer vara. Känns tungt och tjockt i bröstkorgen och halsen drar ihop sig. Det värker och bubblar i magen av sorg som släpper taget. Det knastrar i bröstkorgen både fram och bak när gamla grejer släpper.

    Jag brukade vara jättedålig på att sörja när det tagit slut med en kille och ”gick bara vidare”. Ut och festa du vet. Vara dödstrött på killar. Vilja bli lesbisk (är visserligen bi men visste det inte då). Träffa nån ny inom kort. Efter ett flertal brustna relationer (där jag oftast dumpats) utan efterföljande sorgeprocess var min kropp full av sorg, en sorg jag fått ta tag i nu de senaste 1,5 åren. Det är som att jag förbereds på att mitt liv ska ta fart på riktigt men jag måste först göra rum för att det ska få plats i min verklighet.

    Hjärta

    Hanna 2016-12-23 18:31:37
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Shit, du satte verkligen ord på exakt det jag går igenom just nu. Haft så många tunga dagar nu, så tunga att jag måste fundera på varför man ens vill existera. Barndomstrauman som inte har bearbetats förrän nu, 20 år senare. Då tänker jag precis så; Hur jävla svårt det än är så gör jag plats och tömmer skit som har legat i hjärnan för att nytt och fräscht och kul ska komma in. Och ja, känslor måste få kännas för att sedan kunna försvinna. Tack för fin formulering.

      Kristine 2016-12-26 16:26:05
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      O jag sörjer att min pappa har misshandlat oss syskon psykiskt i många år. Senast var i går och då är jag ändå dålig med svår värk. Usch vad jag gråter. Vet inte hur länge jag orkar mer. Jag är en sån som hjälper o är snäll och så är han elak. Inte roligt. O innan jul o allt. Önskar alla en jul kram.

      Maria 2016-12-23 22:47:30
      Svara
      • Svar på Marias kommentar.

        Jag vet att det är jättesvårt, men du måste bryta med honom!!! Det är jättejobbigt och gör ont men DU är värd MER och du måste sätta den gränsen för honom, annars kommer han aldrig att förstå. Jag fick göra samma sak, och idag (flera år senare) har vi en helt OK relation. Det är inte alls säkert att det blir så för dig och din pappa, men just det där att våga säga ifrån var det bästa jag nånsin gjort. Sätt dig själv och ditt mående först – uppenbarligen gör inte han det. KRAM KRAM KRAM

        Rebecca 2016-12-24 11:05:54
        Svara
  • det är som bäst när det är såhär. när det berättas precis som det är. skrivandet är som bäst då. ville bara säga det. <3

    elise 2016-12-23 18:20:29 http://instagram.com/eliselisenslice
    Svara
  • Sandra. Man vänjer sig aldrig vid uppbrott – lika lite som man vänjer sig vid nyförälskelse. Nästa gång du är kär i någon kommer du plötsligt stå där med fjärilar i magen, sockervadd i hjärnan och känna dig lika tafatt och dum i huvudet som du gjorde när du var femton. Trots att du är 30 och varit förälskad många gånger om. Dom största, svåraste och bästa sakerna i livet blir man aldrig expert på – dom måste man genomleva och känna gång på gång. Annars är det liksom inte på riktigt.

    Ellen 2016-12-23 17:46:48
    Svara
  • Sandra! allt är bra! allt är lugnt! allt är precis som det ska! <3 <3 <3 känn känn känn. snart är det sommar och snart är allt bra igen.

    anna 2016-12-23 17:26:07
    Svara
  • Vill bara skicka lite kärlek. Du har inte fastnat, det går bara lite långsammare just nu, långsammare än vad du skulle vilja, och det är helt okej. Viktigt att låta sinnet få tid att anpassa sig till förändringen som skett i verkligheten. Jag har tänkt mig att avsked blir lättare med tiden, att man lär sig att hantera och blir mer härdad, men det verkar inte så. Det är också helt okej, det är så man vet att personen betydde något. <3

    Charlotta 2016-12-23 17:02:04
    Svara
  • Sandra! <3

    Ja sjukaste vändningen! Jag satt hela dagen och väntade på "bomben" som skulle släppas från Emma och allt var väldigt "vad hände precis?". Hoppas som fan att det är stageat. Annars är det bara för sjukt. Det enda som var tydligt är att S trodde att Bachelor skulle lösa hans relationsproblem men det blev bara synligt i TV hur stora dem e.

    Du lyssnar ju också på fredagspodden: kommer du ihåg avsnittet "ÄG DIN HISTORIA"? Det är ganska långt tillbaka i arkivet.
    Alltså så bra. Den där dem bara "du har alltid rätt att berätta vad som hänt dig" och att det mest befriande som finns är ändå att skriva om det som har hänt? Du har knappt gett något i bloggen om breaket. Åh herregud vad jag respekterar det. Men fan vore det inte skönt? Alltså. Dina upplevelser är något du äger, dem är ju 100 % dina!! Vad jag bara vill att du ska läka ihop.
    100 % kärlek till dig, hoppas du får en fin jul och dricker massa prosecco <333333

    Amanda 2016-12-23 16:02:17
    Svara
  • Merry Christmas Sandra! Hope you feel better inside soon 🙂 Keep positive and cherish the moments with your loved ones.

    All the best,
    Christine
    www.christinelovestotravel.com

    Christine 2016-12-23 15:31:43 http://www.christinelovestotravel.com
    Svara
  • var är kerstin thorvall citatet ifrån?

    sara 2016-12-23 14:48:22
    Svara
    • Svar på saras kommentar.

      Nej förlåt det var ju Kristina Lung jag hade googlat åt mig. Som kompensation för mitt snedsteg googlade jag nu ditt citat också hehe, det är från boken ”Jag är en grön bänk i Paris: Dikter”

      Tove 2016-12-23 19:14:53
      Svara
    • Svar på saras kommentar.

      Googlade, det är tydligen från ett radioprogram, som framgår av denna krönika 🙂

      http://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/cecilia-hagen-kristina-lugn-lugnar-vara-hjartan/

      Tove 2016-12-23 19:12:10
      Svara
  • Vet inte om du minns mig men jag är en av dina bloggläsare som du träffade i Gbg på Bokskåpet och som satt höger om dig på Pompom, hon som har mörkt hår och pratade rätt mycket. Jag vill bara säga att mötet med dig var så wow:igt för mig. Jag tänkte då att du var fantastisk och så fucking brave som åkte på bokturné trots krossat hjärta. När jag träffade dig hade jag precis börjat hitta ut ur en hård jävla tid och det var så amaze att träffa dig eftersom du inspirerat mig att åka till Frankrike, hitta fler vänner och bara köra mer. Och må bättre. Ibland suger allt och har ingen mening, men så blir det bättre. Den dagen kommer. Jag kände det då, du kommer känna det. Vill bara skicka styrkekramar! Jag tycker du var och är magic!

    Michaela 2016-12-23 14:11:30
    Svara
  • Flytta till Newyork!(?) Du kan göra vad du vill nu!!!!! lappa ihop ditt hjärta i NY, jag veeet att du älskar den staden!

    Greta 2016-12-23 14:00:15
    Svara
  • Sandra jag har också varit där när det bara känns som en avgrundslös sorg inuti. När man måste kämpa för att tänka en endaste positiv och hoppfull tanke, men som i nästa sekund slukas av mörkret så det tillslut känns helt meningslöst att ens försöka. Det är läskigt när man inte känner igen sig själv och inte förstår hur man ska kunna bli glad igen. Förutom proffshjälp hjälpte det jättemycket för mig att lyssna på poddar. Du och Michelle blev mina kompisar när jag inte klarade av att gå ut och träffa mina andra vänner. Ni gjorde mig sällskap när jag var ensam och fick mig att skratta. Sakta med säkert vände livet igen och plötsligt var glad på riktigt. Det var nog den bästa känslan någonsin! Tack för det och hoppas livet känns lättare för dig snart <3

    Johanna 2016-12-23 13:41:52
    Svara
  • Du är så himla bra Sandra, glöm inte det <3 Jag blev rådumpad av min första kärlen i början av förra året och har aldrig varit med om sådan smärta. Jag trodde jag skulle dö, och sen trodde jag att jag aldrig skulle känna något någonsin igen. Men här om veckan kom jag på mig själv med att ha varit riktigt genuint glad i flera veckor. Jag kom över honom! Trodde aldrig att det skulle ske men så har det hänt av sig självt, utan att jag riktigt märkt det. Så det kommer bli bra för dig med.

    Kram!

    Lova 2016-12-23 13:24:20 http://nouw.com/lovar
    Svara
  • God jul Sandra, önskar att du mår bättre snart. Och önskar att jag mår bättre snart. Ska spärra in rasistsläkten i en bur på ett sätt jag såg i en meme på instagram och även sätta munkavel på dem så de slutar göra mig så jävla medveten om min kropp hela tiden. Låter fantastiskt att bara äta lunch, hoppas det blir så bra du tänkt dig.

    A 2016-12-23 13:19:25
    Svara
    • Svar på As kommentar.

      Till a. Om du behandlas illa umgås inte med sådana. Det tar bara energi o den energin behöver man o ge till bra människor. Kram.

      Maria 2016-12-23 22:51:36
      Svara
  • ❤️

    Caroline 2016-12-23 12:55:27
    Svara
  • Så skönt att läsa om någon som inte är så sjukt pepp just nu (även om jag önskar dig ljusare tider snart!) Herregud, har hjärtesorg pga kompisar som skriver att jag inte duger och räcker till. Folk ser inte -alltid vänskapskorruption som riktiga beakup, men det svider så mycket i hjärtat, inte så härligt nu till jul..
    Tack för att du delar med dig, önskar dig allt väl Sandra!
    Kram

    Eva 2016-12-23 12:42:16
    Svara
  • Vilken fin men så himla sorglig och träffande text. Hoppas du mår bättre snart och till dess, all kärlek till dig. Du är så snygg och verkar så cool, rolig och smart!

    Lisa 2016-12-23 12:41:11
    Svara
  • Heeelt sjukt. Vilken idiot. Älskar dock girlpowern som uppstod!! Men vad gjorde Emma J egentligen? Förstod ingenting. (Även- varför hade hon en slips på sig?)

    Klara 2016-12-23 12:30:15
    Svara
  • Ett litet musiktips; Ett fel närmare rätt – Den svenska björnstammen. Har funnit sån enorm tröst i den låten vid uppbrott. Hoppas du också kan få det <3

    Sara 2016-12-23 11:24:25
    Svara
  • Nu kommer jag låta helt dum i huvudet för jag känner ju inte dig och träffar inte dig så vem e jag att säga något, meeen veckan det tog slut mellan er kändes det.. konstigt? Skitbra att du inte e destruktiv och festar sönder varje dag men det känns som du bara ”Aa detta har jag gjort innan nu tittar vi framåt så går det över till slut” vilket e helt vettigt men också lite som att du inte tar tag i det, låter dig själv känna det på riktigt??? Fattar att du säkert gör det på ett sätt hemma när du e själv och bloggläsare inte följer med, men vet inte känns så…iaf du klarar detta!! Du har hjälpt oss läsare så mycket att det måste va bra karma ju

    PS: inte sett på sista bachelor än och e så rädd att bli spoilad!!!!!!!! Bläddrar snabbt genom kommenterar och stängde fort ner mobilen när jag såg dina snaps, så taggad att se ikväll!!

    Maria 2016-12-23 11:21:33
    Svara
  • god jul Sandra. hoppas den blir okej, despite everything. <3

    katja 2016-12-23 11:19:27
    Svara
  • Sandra Sandra Sandra, jag tänker på dig och vill så gärna att det snart känns bättre. Det kommer det.

    Att lyssna på:
    Shake it off, Taylor Swift
    Hakuna Matata
    Massachussetts, Ylvis

    Johanna 2016-12-23 10:56:18
    Svara
  • Sandra. I wrote this back when you first posted about the breakup but I think it’s worth posting again.

    Alright, here goes. Going through a break up is like going through a little death.

    I wish I could say you get used to people dying. I never did. I don’t want to. It tears a hole through me whenever somebody I love dies, no matter the circumstances. But I don’t want it to ”not matter”. I don’t want it to be something that just passes. My scars are a testament to the love and the relationship that I had for and with that person. And if the scar is deep, so was the love. So be it. Scars are a testament to life. Scars are a testament that I can love deeply and live deeply and be cut, or even gouged, and that I can heal and continue to live and continue to love. And the scar tissue is stronger than the original flesh ever was. Scars are a testament to life. Scars are only ugly to people who can’t see.

    As for grief, you’ll find it comes in waves. When the ship is first wrecked, you’re drowning, with wreckage all around you. Everything floating around you reminds you of the beauty and the magnificence of the ship that was, and is no more. And all you can do is float. You find some piece of the wreckage and you hang on for a while. Maybe it’s some physical thing. Maybe it’s a happy memory or a photograph. Maybe it’s a person who is also floating. For a while, all you can do is float. Stay alive.

    In the beginning, the waves are 100 feet tall and crash over you without mercy. They come 10 seconds apart and don’t even give you time to catch your breath. All you can do is hang on and float. After a while, maybe weeks, maybe months, you’ll find the waves are still 100 feet tall, but they come further apart. When they come, they still crash all over you and wipe you out. But in between, you can breathe, you can function. You never know what’s going to trigger the grief. It might be a song, a picture, a street intersection, the smell of a cup of coffee. It can be just about anything…and the wave comes crashing. But in between waves, there is life.

    Somewhere down the line, and it’s different for everybody, you find that the waves are only 80 feet tall. Or 50 feet tall. And while they still come, they come further apart. You can see them coming. An anniversary, a birthday, or Christmas, or landing at O’Hare. You can see it coming, for the most part, and prepare yourself. And when it washes over you, you know that somehow you will, again, come out the other side. Soaking wet, sputtering, still hanging on to some tiny piece of the wreckage, but you’ll come out.

    Take it from an old guy. The waves never stop coming, and somehow you don’t really want them to. But you learn that you’ll survive them. And other waves will come. And you’ll survive them too. If you’re lucky, you’ll have lots of scars from lots of loves. And lots of shipwrecks.

    Nicole 2016-12-23 10:34:43
    Svara
  • Ett tips som fungerar för mig iallafall när man har mått så där: Titta på skräckfilmer! Jag lovar att man får tankarna på helt andra saker… kanske inte passande nu till jul och så, men värt ett försök..
    Bättre tider kommer <3
    kram
    Emma

    emblas.se 2016-12-23 10:31:34 http://www.emblas.se
    Svara
  • Det gör ju ont oavsett hur van eller vilken expertis en sitter på och det är okej. Det är okej att det gör ont, det är så svårt att värja sig emot.
    Förövrigt så har jag en sexmånaders border collie som jag och min man bor med i Brandbergen och det är bara att höra av dig om du vill hitta på något annat en dag, såg att du kände dig ensam om söndagarna. Kram!

    Emma 2016-12-23 10:25:33
    Svara
  • vi är två. jag har dock inte varit med om ett heartbreak men däremot är jag deprimerad och bär på en sådan tung och rivig sorg i bröstet i hjärtat i maggropen och ibland tänker jag på att livet inte är värt det för ingenting känns bra eller kul men då försöker jag. och oftast kommer jag på NÅGOT som är värt det, om ens bara en sådan banal sak som att dricka kaffe på en uteservering en solig höstdag, att jag tycker att det är väldigt fint. mysigt. så då bestämmer jag mig för att leva för det; för att dricka kaffe på en uteservering. jag vet inte om det här är ett tips som hjälper dig men jag ville dela med mig av det i alla fall. största kramen till dig sandra, vi löser det här, livet, såsmåningom.

    Hannah 2016-12-23 10:24:24
    Svara
  • <3

    Anna 2016-12-23 10:24:14
    Svara
  • Sandra <3

    Sara 2016-12-23 09:59:38
    Svara
  • KRAM

    La Linda 2016-12-23 09:52:23 http://lalinda.se
    Svara
  • Snart är vintern över och då är det vår, våren som är bäst i världen nästan. Och då kommer du må bättre. Håll ut.

    Vill också säga att jag läste Allt som blir kvar, och språket var så vackert att jag läste om vissa meningar flera gånger, för en gång var långt ifrån tillräckligt.

    Kämpa på ♡

    D 2016-12-23 09:46:45
    Svara
  • Känns konstigt att försöka ge råd just till dej som är så klok och vettig, men man vill ju förstås åtminstone låtsas kunna hjälpa till när någon mår dåligt. Hoppas att jag inte är för framfusig.

    Du vet ju allt det där själv. Sorgen måste komma ut på ena eller andra sättet, förändringar gör ont, osv osv. Att kunna vara aktiv utan att bli självdestruktiv är förstås väldigt bra och beundransvärt, men det går såklart inte att tvinga bort ledsamheten. Depressioner/Depressiva faser är bland det jävligaste som finns, som en som har fått leva med den här skiten i många år vill jag bara säga hur viktigt det är att ha tålamod med dej själv, se dej som din bästa vän och behandla dej som du skulle just den vännen som har det lite tufft just nu. Var snäll, var lugn, döm ej. Om du exempelvis står i matbutiken och spenderar timmar på att glo i hyllorna för att du bara inte kan bestämma dej och inte vet vad du behöver/borde göra/vill ha, eller om du är färdigsminkad och uppklädd för kvällen och plötsligt börjar gråta ner allt smink in i soffan, acceptera det som del av det hela och lägg inte mer betydelse på det. Man måste få ha lite feber för att bli av med det dåliga.
    Välj personer att prata öppet med och känn för guds skull ingen skam. Det är nog det viktigaste. Du har inte alls fastnat, att gå vidare är en olustig process och dessa svackor hör till, är till och med viktiga tror jag. Du har allt du behöver för att komma över det här och allt inom dej arbetar just för fullt på att göra just det, även om det känns som om du står stilla eller ibland kanske har svårt för att stå överhuvudtaget.

    Om allt det här inte redan var tillräckligt klyschigt kan jag väl även tipsa om att göra lite yoga? Du behöver inte lämna huset för det, behöver inte prata med nån, måste inte heller meditera eller så, bara rulla ut mattan (om du har), och böj och vrid lite på kroppen, känn hur du blir starkare både i muskler och i självkänsla. Så var det iaf för mej. (Kolla upp min favorit ”Yoga with Adriene” på youtube, just nu kanske hennes video ”yoga for a broken heart”)

    Annars kan du lyssna på det här, funkar också som en slags mantra. 😉 https://www.youtube.com/watch?v=G0FFWDqaWdU

    Du är toppen och allt blir bra! Kram och god jul!

    linnea 2016-12-23 09:40:50
    Svara
  • Att vi mår dåligt av nya hjärtekross betyder att vi på riktigt var inne i en ny relation, där vi gav oss själva helt. Det suger, men att det gör ont betyder ju att det känns och att reaktionen känts.

    Massa kramar till dig Sandra, bli hel igen och ha en fantastisk jul!

    Emmie 2016-12-23 09:22:52
    Svara
  • Åh, Kristina Lugn-citatet är en transkription från radioprogrammet Allvarligt talat, där hon svarar på frågor från lyssnare. Du måste lyssna! Absolut bästa som är gjort på radio, jag har lyssnat så många gånger men måste fortfarande ibland bara stoppa för att låte hennes genialitet sjunka in..

    M 2016-12-23 09:21:11
    Svara
  • Det är nästan så att det gör ondare för varje uppbrott. För mig har det att göra med att jag tänker ”jag borde klara det här bättre än så här vid min ålder” (självförakt) men framför allt beror det på att ett uppbrott river upp alla gamla uppbrott och sorger. Alla man har älskat och gett sig till och som inte velat ha en lika mycket tillbaka. Allt gammalt ont väller upp och det blir en jävligt stor röra att ta hand om. Jag blev dumpad en timme efter att jag läste ditt slutinlägg.

    Önskar dig en god och fin jul och vill tacka för att du skriver så bra om saker. Nu ska här kollas på gårdagens bachelor. Nåt kul ska man väl få sig mitt i eländet!

    Ida 2016-12-23 09:19:20
    Svara
  • En stor, varm kram till dig, Sandra. Det kommer att vända, jag lovar. Dessa semesterorter som uppstår i nästan samma ögonblick som vi slutar hoppas att vi ska beredas tillträde till dem. <3

    Anna 2016-12-23 09:17:28
    Svara
  • Hej Sandra. (Jag är norsk, och har använt google translate , så varför är texten kanske lite fel)
    Jag ville bara dela lite om hur jag upplever ett brustet hjärta. För mig är det alltid svårast etter 3-4-5 veckor, för då börjar jag inse vad som hänt. I början var jag mer stel och bara tänka att jag måste överleva. Sen inser att jag har faktiskt leva mitt liv utan honom. Dagliga livet fortsätter. Och det är då jag mård så illa.

    Jag tycker du ska försöka att bara känna vad du känner nu. Det är tungt, är det svårt. Men det är det. Och det kommer att bli bättre. Du er stärk! Våga tro på det.

    Miriam 2016-12-23 09:14:59
    Svara
  • Vet att det suger och att det känns som tiden går i snigelfart men låt dig själv känna det du känner, kärlekssorg blir kroppen aldrig riktigt van vid. När jag var liten mådde jag illa väldigt ofta och mamma brukade då alltid säga någonting som lugnade mig tillskillnad från alla som sa ”tänk inte på att du mår illa så går det över”. Hon sa ”Ja du mår illa, det är ett faktum och det absolut värsta som kan hända är att du spyr och sen är det över”. Kanske låter banalt men det har lärt mig att aldrig försöka trycka undan det jag känner och försöka möta mina känslor istället (hjälp vad det här låter som någon halvdan kuratortimme). Du är INTE svag för att du mår dåligt. Du är stark som en oxe som tar dig upp, klistrar på de där jäkla ögonfransarna och lever ett för studen rätt mediokert vardagsliv. Det kommer bli bra, det kommer faktiskt bli helt fantastiskt..men tills dess, låt det som gör ont göra ont. Massa massa kramar!

    Inez 2016-12-23 09:14:45
    Svara
  • Alltså ja!!! Jag tänkte dock från början att han var exakt den typen av kille som håller på sådär. Men trodde liksom att han var för smart för att göra det i tv mot tjejer som uppenbarligen känner varandra. Ack så fel. Jag tycker inte synd om honom. Alls. Han är snart 40, det är dags att växa upp o ta lite ansvar för sina handlingar. Herrrgud.

    Hoppas du mår bättre snart Sandra. Hoppas tiden hår fort så det snart blir sommar för jag tycker allt brukar kännas lite lättare då. Ibland tror jag tragiskt nog att en måste kaosa lite för att kunna börja glömma en person en älskat. Hur städad man än försöker vara o hur mkt bättre det logiskt sätt skulle vara att ta sig igenom ett uppbrott genom att dricka te o sköta sitt liv exemplariskt så känns det tyvärr ibland som att det enda som funkar är att dricka 300 liter vin, hångla med okända o ”missköta” livet lite. Kanske beror det bara på att livet går fortare då. KRAM

    Bachelooooor 2016-12-23 09:06:10
    Svara
  • Kära Sandra! Önskar SÅ att du snarare än snarast börjar må bättre. Jag har själv blivit lämnad av en kärlek under året och mådde pyton. Fick så dålig självkänsla och självförtroende efter det, men så här några månader senare har det faktiskt börjat vända. Jag känner mig stark och duglig som människa– till och med ganska fantastisk stundtals, haha. Ha en fantastisk jul och ett Gott Nytt År! Ser mycket fram emot att följa dig i din blogg under 2017. KRAM

    Bea 2016-12-23 08:49:29
    Svara
  • Ja, shit vilket Bachelordrama:) Verkligen skitkasst gjort av S, men det verkar ju onekligen som han inte kunde hantera situationen och att det blev för känslomässigt jobbigt för honom att ta beslut och stänga dörrar. Han kanske ska ha en polyrelation istället?! 😉 Tycker han betedde sig svinigt mot tjejerna, men samtidigt tyckte jag lite synd om honom när jag såg programmet för han ville ju inte såra någon, han var bara så oförmögen att hantera situationen.

    Ellen 2016-12-23 08:42:51
    Svara
    • Svar på Ellens kommentar.

      Bullshit. Om han inte kunde hantera situationen varför valde han att ställa upp? Han hade sett den tidigare säsongen och var väl insatt i upplägget. Som en konflikträdd person som inte kan tala för sig bör han gå till en terapeut. Han är 37 år men beter sig som 17.

      Lisa 2016-12-23 08:54:41
      Svara
      • Svar på Lisas kommentar.

        Nej absolut, han borde inte ha ställt upp alls efetrsom han uppenbarligen inte klarade av det hela särskilt bra. Men som många andra 30 plus killar hade han nog inte självinsikt nog att veta om vad han klarar och ej och det kom ju fram i programmet. Men jag tycker ändå synd om honom för att han verkar ha så extremt svårt med att ta beslut och att släppa någon och gå vidare. Förstår att det är känslomässigt förvirrande att först få dejta massa tjejer och att det är helt fine, men så fort programmet är slut så är det helt fel. Men jag tycker fortfarande han betett sig som en riktig drittesekk såklart 🙂

        Ellen 2016-12-23 09:46:55
        Svara
        • Svar på Ellens kommentar.

          Vad gör det med oss att titta på program som bachelor och bonde söker fru när vi själva e osäkra och sköra? Jag är romantisk av mig men känner realist-roantikern håna tråkiga ord långt bak i huvudet… Älskar det dock.

          Vilket program är det ni pratar om? Vill se. Det finns ju så många efter sista avsnittet…

          elinor 2016-12-23 10:42:37
          Svara
          • Svar på elinors kommentar.

            Vi pratar om The Bachelor. Och absolut du har en poäng men samtidigt är det inte vi som ställer upp i programmet. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra det för jag har väldigt svårt att lita på killar och kan inte slappna av i deras sällskap för jag funderar ständigt på vilka intentioner de har. Det gör mig osäker och ängslig och det är rotat djupt inom mig. Men om jag inte känner mig redo eller inte kan hantera situationen så väntar jag tills jag är mogen nog och det samma gäller Sebastian. Han är omogen och bör undvika alla förhållanden tills han är redo.

            Lisa 2016-12-23 11:23:22
            Svara
  • Det här klarar du. Detta vet du redan men ändå, jag vill säga det. Du kommer klara dig så in i helvete bra Sandra

    F 2016-12-23 08:40:45
    Svara
  • Kram, bästa finaste Sandra!

    Patricia 2016-12-23 08:25:51
    Svara
  • Sååå sjuka avsnitt denna vecka!! Blev dock väldigt besviken, de hade blivit så söta ihop! Samtidigt känns allt så jävla riggat och nästan som skådespel??

    Sofie 2016-12-23 08:18:47
    Svara

senaste från Mode

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Linn Herbertsson
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman