Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

vecka 1.

Kan man bestämma att det fortfarande är jullov? Jag tänker att jag kan det eftersom jag är min egen chef? Har inte någon lust att varken svara på mail eller tidinställa blogginlägg.

Jag sov till halv elva idag och planerar att dagen ska fortgå i samma takt. Ska ta en promenad, städa lite hemma och försöka tänka på bra och roliga saker.

Tillbringade hela min gårdag hemma hos Jenny. Hon drog ut sin madrass till vardagsrummet och sedan kollade vi på filmer tills det blev natt och åt pizza, makaroner och dillchips. En väldigt fin första dag på året.

Är fortfarande ganska trött efter nyår men det är som det är. Det viktiga är att hålla sig i rörelse så inte ångesten kryper fram. Jag har inte ett enda möte inbokat den här veckan och dessutom är väl torsdag och fredag röda dagar? Ska promenera, träna, gå på bio.

Nu måste jag klä på mig för jag ska promenera runt Årstaviken är det tänkt.

Vi hörs sedan.

3e043b5b7c2a7bd9c111a8b5847d1243

photo source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
49kommentarer
  • En behöver ju faktiskt inte göra något alls om en inte vill, så då får det gärna vara jullov fortfarande. Amen!

    Ellen 2017-01-07 18:53:53 http://lindbergellen.com
    Svara
  • Hej. Skriver för jag tycker om din blogg och tycker du verkar så himla klok och snäll. Samt har massa bra tips för hur man ska gå vidare efter breakup och krossat hjärta och allt sånt hemskt. Undrar om du, eller någon annan i kommentarsfältet (generaliserar big time – folk som läser Sandras blogg måste vara awesome personer) har tips för hur man går vidare med livet efter man varit med om ett sexuellt övergrepp? Av en kompis som man litade på. Det var så himla kränkande och våldsamt och smärtsamt och jag vet inte vart jag ska göra av med allt jag känner. Det har gått mer än 2 månader och jag mår bara sämre. Orkar knappt plugga eller umgås med folk. Det enda jag pallar göra är att träna och äta twix. Hur går man vidare? Hur gör man det bättre? Vill bara samla ihop alla dåliga känslor i ett paket och skicka det till en öde plats långt härifrån.

    A 2017-01-03 15:48:53
    Svara
    • Svar på As kommentar.

      Kära A, all kärlek och medkänsla till dig. Jag kan ju inte veta att du är tjej men oavsett: vill ge dig ett telefonnummer till Kvinnofridslinjen. Där får du tala med någon som är van att möta personer i situationer som din och som kan lyssna och ge råd till dig om hur du kan få stöd där du finns. Telefonnumret till Kvinnofridslinjen är 020-50 50 50. <3.

      Jag förstår att övergreppet har lämnat smärtsamma tankar och känslor i dig. Jag vet att det är svårt nu men det finns hjälp att få och du förtjänar stöd. Det blir lättare och med tiden kan du läka, jag lovar. Men ta emot hjälp. Om det finns ngn du känner som kan ta kontakten först om du ej orkar, så tveka ej att be den personen ringa. Vi försöker ofta gömma vår smärta i tron att vi tynger andra men lita på att din smärta är värd lindring och att det finns människor som vill hjälpa dig.

      Ibland säger folk att "livet blir förstört" av ett övergrepp men jag lovar dig: Du kommer klara detta, du kommer må bättre efter en tid. Och ditt liv är ditt bara ditt, din kropp är din bara din. Ingen kan nånsin ta dem ifrån dig. Du behöver stöd och du behöver få den tid just du behöver för att läka. Men jag lovar att du kommer att läka.

      /En som varit i samma sits

      PS. Om Kvinnofridslinjen: "De som svarar är socionomer eller sjuksköterskor med vana att möta människor i kris eller i svåra livssituationer. De har tystnadsplikt och man kan vara anonym. Man kan få professionellt stöd, praktiska råd så att man kan förändra sin situation och ta sig vidare, information om vart man kan vända sig inom vården om man har fysiska eller psykiska skador, information om hur man polisanmäler brott, till exempel kvinnomisshandel, hot eller sexuella övergrepp, eller vilket stöd man kan få i sin egen kommun."

      <3 2017-01-03 21:40:04
      Svara
      • Svar på <3s kommentar.

        Tack så mycket för tipset! De rådde mig att ta kontakt med Unga kvinnors värn och nu ska jag börja gå i gruppsamtal i slutet av januari <3

        A 2017-01-08 23:34:32
        Svara
  • Ta ledigt.
    Skriv bara det du vill och när du vill i bloggen, vi väntar. Självklart ska du inte crasha så destruktivt som du gjorde förra gången, men du kanske behöver få gömma dig under ett täcke, äta godis, se film och gråta några dagar. Gör det då. Det finns inga andra regler. Så plockar du upp dig igen lagom till helgen för roliga planer och glada festligheter. En liten vecka kan man få. Särskilt om den är extra kort, perfekt att passa på ju!

    Elin 2017-01-03 11:44:45
    Svara
  • Klart en kan! Det är ju det som är det bästa med att vara sin egen chef tänker jag. Kör med på semijullov eftersom orken inte riktigt räcker till och gör bara roliga saker som affärsplan och hålla igång bloggen. Sjukt fint när en får bestämma över sin egen tid!

    Clara, Bossbloggen 2017-01-03 11:34:48 http://www.bossbloggen.se/
    Svara
  • Ja! Bestäm att du får ha jullov, det är en sån bra idé! Vi kommer inte försvinna för det ju<3

    Frida 2017-01-03 09:52:49
    Svara
  • Musiktips för promenader runt Årstaviken!! <3 https://www.youtube.com/watch?v=e9BUUytr8nA

    M 2017-01-03 09:46:24
    Svara
  • länken är en kjol jag såg på Asos och tänkte direkt på dig!!! Så fin till vår tänkte jag. Och online shopping gör ju allt lite bättre<3

    Svara
  • Åh, önskar verkligen att jag kunde ta några dagar ledigt och bara göra precis sådär .. äta pizza och kolla film hela natten. Ska försöka att INTE boka upp mig i helgen och DÅ .. DÅ ska jag typ göra sådär 🙂

    Michelle 2017-01-02 21:07:05 http://mischakaros.blogspot.se/
    Svara
  • ”whatever takes you through the day”. Ibland är det okej att fly från det jobbiga med att vara massa sysselsatt <3

    ISA 2017-01-02 20:28:44 http://isabyl.devote.se
    Svara
  • Sandra, tack för att du är så ärlig. Jag började läsa din blogg efter sommaren och du har inspirerat mig och gett mig mer livslust. Har börjat läsa skönlitterärt igen (efter år av kurslitteratur) och drömmer om resor och vackra möten. Även om din höst varit tung och du uttryckt att du inte orkar lägga allt krut på bloggen så ska du veta att den alltid är fin att läsa. Det är alla delarna, både sorg och glädje som gör helheten så bra.
    När jag har det tungt så blir det lätt att jag ser mig själv på ett negativt sätt och det som hjälpt för mig är att påminna mig själv om alla de där sprudlande skrattande glittrande delarna av mig själv. De man så lätt glömmer bort när livet suger. För mig funkar det att välja ut vissa händelser/minnen då jag kände mig som starkast eller var som vackrast och så tar man fram dem ibland så att man inte glömmer bort att man är så mycket mer än ångesten. Men det svåra här är att inte bli arg på sig själv och ba (-varför fan ska jag bara vara ledsen nu när den enda jag behöver är mitt glada jag för att kunna ta mig igenom detta-)
    Det tog slut med min kille för drygt en månad sen och jag försöker nu att bygga upp en ny vardag. Vissa dagar är tunga och andra är betydligt lättare. Det värsta är liksom när man ligger i en liten hög och gråter och det känns som om känslorna är så kaosiga att dem nästan inte får plats i kroppen. För mig blir det så att bilden av mig som det där lilla knytet tar över, därför försöker jag nu att verkligen minnas de lättare dagarna så jag kan plocka fram dem och påminna mig om att det går upp och ned. Du har säkert egna strategier men vill tipsa om dessa för dem har hjälpt mig så mycket.
    Det är inte konstigt att du är ledsen nu. Det har tagit slut med en kärlek. Men en dag ska du va glad igen. Och sen ledsen och sen glad. Jag håller tummarna för 2017!

    Sofia 2017-01-02 19:18:28
    Svara
  • alltså, jag älskar dessa ”vecka x”-inläggen som du börjat med istället för måndagspepp. orkar sällan kolla på länkar, men dessa är så nice, känns så ärliga och äkta. tack för en grym blogg fina du

    Julia 2017-01-02 19:12:08
    Svara
  • Hej! Alltså din blogg har betytt Så Mycket för mej. Träffade finaste personen via ett brevvänsinlägg. Och har följt dej så länge och tycker du är sjukt inspirerande! Kan typ tänka på ditt liv ibland som en dröm (ok fattar om det inte känns så nu) på nåt sätt, jämfört med mitt eget inramade liv. Har alltid drömt om att bli författare och älskar hur du bara gör den grejen. Sa upp dej. Reser. Bor. Provar!

    Iaf: jag vill bara peppa dej ang ditt breakup. Jag lider med dig och jag antar smärtan i alla inlägg på nåt sätt. Men jag tror fasiken (ok vi har aldrig träffats så detta är ju crazy men jag tror på riktigt detta) att Om du ska vara med någon så kommer det bli nån så jäkla speciell. Nån som du drömt om och som drömt om dej. Nåt magiskt. Eller så kommer du vara som Svea, en tant jag kände som inte finns mer, som bara ägde världen genom att jobba när hon borde varit en hemmafru och gift sej, åkte på resor tills hon var typ 85 och aldrig slutade träffa folk!

    L 2017-01-02 18:48:49
    Svara
  • Hej Sandra!
    Idag lyssnade jag på Daniels poddavsnitt med dig, och blev så lättad. Och ledsen för vår skull.
    Jag blev också dumpad i november, av killen som sa att han skulle gifta sig med mig – men ändå valde någon annans hud mot sin bara några dagar efter vårt uppbrott.

    Vi skulle firat vår 1 årsdag på nyårsafton, och jag har känt mig så himla ensam och sårad, fram till nu. För nu vet jag att min favorit Sandra, vars texter alltid hjälper mig i svåra stunder, befinner sig i samma sits. Inte lika ensamt längre <3

    Styrkekramar till oss.

    Nelly 2017-01-02 18:47:07 http://nellyronnstam.tumblr.com
    Svara
  • Åh Sandra. Jag vill fylla din vardag med bubblande glädje. Men du är ju påväg dit. Det vet vi ju. Vad fint att ha så bra vänner som du verkar ha i alla fall.

    Tänker på när du skriver att du ska förlänga ditt jullov på grund att hur du mår. Det känns ju helt rimligt. Inte det minsta konstigt. Bara så självklart. Kan inte låta bli att tänka på dem där ute med ”vanliga” jobb som bara måste gå iväg. Trots sorg och krossat hjärta. Ingen ska behöva jobba om man är hjärtekrossad egentligen. Det borde det vara lag på.

    Ida 2017-01-02 18:39:36
    Svara
  • Vill bara säga att jag håller med Evelina. Tack för att du skriver om det och får oss att känna oss mindre ensamma. Vi klarar detta ❤️

    Andrea 2017-01-02 18:34:44
    Svara
  • Sandra, jag är ledsen att du är ledsen, men jag är glad att du vågar skriva om det för jag känner mig mindre ensam då också. Känner igen mig så mycket i det du skriver, känns som att få bekräftelse på att sin egen situation är verklig. Gott nytt år queen <3

    Evelina 2017-01-02 16:32:00
    Svara
  • Saaaandra, eller nån annan där ute. Jag behöver byta lite tankar med nån. Jag är så himla, himla ledsen. Kanske borde jag inte vara det, men det känns som jag ska gå i bitar. Att jag är på väg att gå sönder. Jag är i motsats situation som dig, kanske är det ett ”lyxproblem” men jag tror att jag är på väg att göra slut med min pojkvän. Vi har vart tillsammans i tre år, men vårt förhållande har varit ganska knakigt (kanske är alla förhållanden det, jag vet inte. Det är mitt längsta förhållande hittills). Vi bråkar mycket och har gjort det hela tiden, mycket tjafsande. Men det har hela tiden varit samma saker vi bråkar och tjafsar om, det är som att vi inte kommer förbi det och inte hittar nån lösning på det. Nu känns det bara som att jag inte orkar mer. Han är en jättefin kille, men mina känslor finns inte mer. Det finns bara en massa ledsenhet och tomhet inom mig. Jag orkar inte tjafsa mer. Jag vill ha ett förhållande som tar sig förbi det där tjafset vi aldrig kommer förbi. Jag vill inte tjafsa jämt. Kanske är vi för olika. Kanske har vi växt ifrån varandra. Jag vet bara att jag är så himla ledsen. Och att jag vill vara själv. Självklart är jag rädd att såra honom. Och det är som att jag inte vågar avsluta förhållandet heller. Jag känner mig så förvirrad och så himla ledsen, samtidigt som att jag inte är den som borde vara ledsen utan att det är han som ska ha ensamrätt på dom känslorna. Jag är ju den hemska som vill göra slut. Snälla, kan nån bara hjälpa mig lite på traven med mina tankar?!

    Madelene 2017-01-02 16:18:43
    Svara
    • Svar på Madelenes kommentar.

      Hej Madeleine!
      Jag var med om EXAKT samma sak för lite drygt ett år sedan! Jag och min dåvarande kille hade varit ihop i 3 år och det kändes som om vi alltid skulle vara det, som att jag var fast och inte kunde ta mig där ifrån. Jag ville inte såra honom plus att jag inte visste om det verkligen skulle finnas något annat och något bättre där ute. Kanske var det här livet menat för mig? Men tillslut gick det inte, vårt förhållande hade blivit så ledset och mina känslor för honom hade kommit bort sig sedan en lång tid tillbaka. Och efter att ha försökt så länge, varit på gränsen till att göra slut i månader så bestämde vi oss för att göra det. Det gick bara inte längre. Han var väldigt ledsen och ångrade sig sedan. Jag var ledsen också samtidigt som jag aldrig känt mig mer lättad när jag såg honom gå för sista gången. Tillslut var jag fri och fick bara vara mig själv. Men samtidigt fortsatte jag att vara ledsen över break-up:et, saknaden av någon och en rädsla av att vara ensam efter så länge. Det tog fyra veckor innan jag började träffa en ny, irländsk kille som lärde mig bara genom att vara med honom att jag gjort rätt val. Med honom kände jag en glädje över livet, en nöjdhet av att vara mig själv, så mycket kärlek (alla förtjänar verkligen att vara med någon man är kär i som är kär i en tillbaka) och insikten av att det kan vara så mycket bättre, med honom klickade alla delar av mig som inte hade funkar med mitt ex och alltid skavt. Jag insåg då att det är sånt som är värt att kämpa för.
      Tror på att det finns något bättre för dig om du alltid känner dig ledsen och att det tar mer kraft än vad det ger! Vare sig vart livet tar en så förtjänar man i alla fall att vara glad och nöjd över en själv och sitt liv. Och det är du som ska leva ditt liv, inte han. Man kan inte vara tillsammans med någon för den andres skull. Dessutom gör man ju dem en tjänst också om det inte funkar, alla förtjänar att må bra i ett förhållande och vara med någon som mår bra med en själv.
      Kramar och lycka till vad du än bestämmer sig för!

      Hanna 2017-01-02 20:46:28
      Svara
    • Svar på Madelenes kommentar.

      Hej!

      Jag vet inte hur gammal du är och jag tycker att ålder spelar lite roll. Jag menar bara att förhållanden kan vara rätt jobbiga ibland och kräver mycket jobb. Och ibland måste man ta hjälp av t.ex. familjerådgivning. Det gjorde jag i mitt förhållande vilket är ju ganska osexigt och krävande. Men det hjälpte oss massor och nu är vi i en bra period. Är du däremot 20ish så tycker jag du ska utforska. Känner du dig mer ledsen än glad (hela tiden menar jag) så gör slut. Det finns säkert personer som du klickar bättre med. Dock jobb i ett förhållande finns alltid. Men med vissa personer vill man jobba mer. Du fattar :).

      Ett tips – prata med din pojkvän! Det är inte fel att du vill göra slut. Det är ditt liv liksom.Men du sårar honom mycket mer om du går runt och tänker på att göra slut i några månader tills du bestämmer dig. Och det beslutet kommer ju vara plötsligt för honom isf. Det vill man absolut inte vara med om, du vet? Som om han levde i ett lögn. Men! I slutändan – du är ansvarig för din lycka så gör det du mår bättre av och försök vara schysst i den situationen. Det är typ den balansen som man alltid vill ha men som är så svår. Och stanna ej i ett förhållande om du är olycklig! Ta hand om dig!

      Vee 2017-01-02 19:59:07
      Svara
    • Svar på Madelenes kommentar.

      Hej, jag kände att jag är tvungen att svara på detta då jag gick igenom precis samma sak för tre månader sedan. Vi hade varit tillsammans i två år, han var en jättefin kille men det var som att det aldrig riktigt höll till 110 % som det ska göra. Vi tjafsade en del, var båda frustrerade över det, och jag kände mig generellt ganska ouppskattad i förhållandet vilket i sin tur gjorde att jag inte uppskattade honom heller. Jag tvekade sååå länge innan jag gjorde slut – flera månader, och gjorde slut en gång och blev sedan tillsammans igen efter några veckor då han var så OTROLIGT ledsen och jag kände att jag hade förstört hans liv. Vi försökte igen men det funkade inte då heller. Jag kan idag känna att jag saknar honom väldigt mycket, samtidigt som jag vet att det var rätt beslut. Jag minns att jag om och om igen tänkte ”fan jag vill ju att det ska kännas stort och pirrigt och underbart” under vårt förhållande, men istället kände jag mig bara likgiltig inför det. Typ som att det kvittade ifall vi var tillsammans eller om vi gjorde slut. När det som håller relationen vid liv är att du tänker att du inte ska såra honom: då är något fel. Det som ska hålla en relation vid liv är kärlek och ingenting annat. Jag tror verkligen på att man ska avguda sin partner och att den ska styrka en och göra en bättre, INTE att den ska göra en ledsnare. Och en sak till: du är inte hemsk som gör slut. Det är heller inget ”lyxproblem”, det är precis lika verkligt och precis lika smärtsamt som om det vore han som gjorde slut med dig. Det är fortfarande ett förhållande som tar slut. All styrka till dig!

      Hör gärna av dig om du vill prata mer någon gång <3

      M 2017-01-02 19:38:40
      Svara
    • Svar på Madelenes kommentar.

      Till Madelene: Det där med att bråka om samma saker utan att hitta lösning på det är exakt anledningen till att jag gjorde slut med mitt ex (vi var också tillsammans tre år). Tänker också att faktum att du skriver att dina känslor inte finns något mer är en ganska bra hint mot vart det lutar. I min erfarenhet var den värsta fasen att gå runt med osäkerheten kring om jag skulle göra det eller ej, sen när jag väl gjorde slut var det en sådan lättnad. Men, med det sagt, har ni pratat om det? Alltså inte när ni tjafsat/bråkat, utan när ni är lugna och sansade? Det kan vara superläskigt att prata om att man tvivlar, men det kan vara väldigt bra att ‘bjuda in’ den andra i sina tankar, även om de handlar om tvivel. Lycka till och vad du än gör så kommer du komma ur dippen du har nu!

      Nora 2017-01-02 19:06:38
      Svara
    • Svar på Madelenes kommentar.

      Klart att du också får vara ledsen. Det ÄR sorgligt att göra slut, oavsett om man är den som tar beslutet eller inte. Från den dumpades perspektiv tänker jag också att det måste vara mycket värre att bli lämnad av en person som inte visar några känslor kring det än någon som också är ledsen. Annars är det ju som att förhållandet inte har betytt något för en. Och det kan vara skönt att liksom sörja tillsammans också. Inte för mycket såklart, viktigt med distans och så och lappa ihop sig själv med hjälp av vänner. Men ändå. Jag och min snubbe gjorde slut i våras efter sex år, det var typ gemensamt, kanske lite mer från mitt håll men jag tror jag drog ut på det alldeles för länge så att han inte heller ville ha förhållandet till slut. Och det är ingenting jag rekommenderar. Nu såhär i efterhand kan jag ju känna att jag borde gjort slut tidigare, även om jag inte ångrar något för jag tror inte på att ångra saker och någonstans kanske jag behövde den där tiden. Men ändå, nu kan jag ju se att jag förmodligen skulle ha mått bättre då, och han med. Jag mådde verkligen piss dom sista månaderna, och det är det som är det svåraste att repa sig ifrån – att jag gick ner mig så fullständigt för att jag levde på ett sätt jag inte ville och som jag inte mådde bra av. Man måste vara snäll mot sig själv.

      Och jag tror du har ditt svar i det du skriver, att du inte har några känslor kvar. Även om det kommer såra honom att höra så är det snällast att vara ärlig. Det är ju inte heller sjysst att vara med någon som man kanske inte vill vara med, för den personen kommer märka det till slut på massa sätt som kommer såra ännu mer. Det finns tyvärr inget rätt tillfälle, bara att göra det. Jag säger inte att det är lätt, trust me I know hur jävla svårt och jobbigt det är och hur ledsen man är. Jag tror heller aldrig att man kommer vara helt säker på beslutet i stunden, är man det tänker jag att det kanske redan har gått för långt.

      Och du, det blir bättre. Jag lovar. Det kanske känns som du kommer dö men man överlever. Konstigt nog gör man ju faktiskt det och sedan börjar man till och med må bra igen. <3

      Johanna 2017-01-02 18:37:59
      Svara
  • Sandra,

    Du skriver ”Det viktiga är att hålla sig i rörelse så inte ångesten kryper fram”. Hva hvis angsten får krype frem? Hva hvis du lar den bli en gjest du ikke er redd for, men en du lar komme for så å gå igjen? Det vi pusher imot, det forsterkes. Når du flyter med, slipper det tak. Jeg vet, fordi jeg har vært der, og er der i blant. Kan jeg få dele et par navn med deg? Disse har masse gode ressurser tilgjengelig online, når det gjelder å finne tilbake til seg selv midt i alt kaos. Den første er Gabby Bernstein, en kul og ung New York-dame som snakker om spirituelle konsept på en fresh måte. Den andre er Teal Swan. Begge har masse bra på youtube. Sjekk ut om du vil. Det er tusen andre veier til Rom også, jeg er sikker på at du finner din.. Men du, ikke vær redd. Ikke flykt. Møt den smerten som er i deg nå og du vil vokse deg større, sterkere og gladere enn du aner. Trust me.

    <3

    Ida 2017-01-02 14:55:11
    Svara
    • Svar på Idas kommentar.

      ”The wound is where the light enters”.
      Rumi.

      Ida Kristine 2017-01-02 16:53:19
      Svara
    • Svar på Idas kommentar.

      JA JA takk for at skriver dette. Det er så jævlig sant og viktig og de fleste av oss gjør så utrolig mye motstand til det som er og det som kjennes. Det er motstanden i seg selv som er årsaken til all smerte. Så enkelt (og så vanskelig) er det faktisk.

      M 2017-01-02 16:15:00
      Svara
  • Men det ÄR ju jullov!! Mina syskon startar den tionde eller elfte, vilket ger dig minst en veckas vilande till. Ta hand om dig!

    Emilia 2017-01-02 14:23:22 http://emiliawesterstrom.se
    Svara
  • Min sambo gjorde slut och jag var på rättspsykiatriska anstalten förra året och förlorade jobbet! Tufft år! Slogs som fan mot min barndomsvän som hämnd med min singelkompis Mickan!

    Lotta 2017-01-02 14:23:22
    Svara
  • Heja dig! Du grejar det för du är grejt! Bara att orka ta sig ut är en bedrift i sig denna tid på året när allt är grått, kallt och naket. Men våren kommer även i år. Vare sig man vill det eller ej. Ibland känns livet som ett maratonlopp, man vet att man bara måste fortsätta springa men man orkar inte så man lägger sig en stund vid vägkanten. Och bara härdar ut. Såg en dokumentär i julhelgen och någon beskrev livet som en kamp. Ibland är den kampen vacker och ibland bara ful. Men ingen annan kan göra den åt en. Varje människa som du möter går igenom någon slags kamp och det kan vara värt att påminna sig om.

    Marie 2017-01-02 14:00:39
    Svara
  • Kram cyber-kompis ❤️ Skickar dig massa lugn, hoppas att det kan göra så att havet inom dig inte stormar fullt så mycket. Du förtjänar att må bra.

    Linnea 2017-01-02 13:28:13
    Svara
  • säg till om du vill ha någon att gå runt årstaviken med.

    Frida 2017-01-02 13:23:23
    Svara
  • Fråga till nästa frågestund:
    Jag startade mitt 2017 med att ligga för första gången (hurra!) med en snubbe som absolut är fin och mysig och snäll. Som inte ville att jag skulle gå därifrån dagen efter och som redan har hört av sig igen. Problemen är 1. Han låg liksom och pratade om sina ex och hur många han varit med? Förstår väl att det tyder på osäkerhet och att han tydligen har behov av att hävda sig? Men så oskönt. 2. Jag vill verkligen inte förstora honom och liksom skapa drama i mitt liv pga han nu. Jag vill fortsätta vara min person men är så himla rädd att fastna för honom eftersom han inte kommer vara bortglömd för mig men jag för honom (om du förstår min tanke). Är nu så så kluven, men vet att jag bara borde liksom vara cool, se vad som händer. (Men jag erkänner, att trotts oskönt snubbsnack så var det ju väldigt mysigt att någon klappade en i håret och höll om en <3) Behöver nog verkligen bara lite råd pga så vilsen i denna killdjungel. Puss och tack och kom ihåg att när killar förlorar oss så är det deras fucking loss (citat: du själv!) <3

    Linnea 2017-01-02 13:22:33
    Svara
  • Låter klokt!
    Min första 2017-dag spenderades med pizza och pommes och godis +4 h pokemon Go från en bil. Ta en extra dag du. Vad gör det om 100 år lix

    Emma 2017-01-02 13:19:19
    Svara
  • <3
    brustet hjärta är ett himla öppet sår. men tillslut är det bara ett litet ärr. ett ärr som påminner om hur djupt såret var, och vilken läkande effekt ens kropp har.
    man kan inte påskynda läkningsprocessen av öppna sår. inte heller brustna hjärtan, hang in there. du kommer klara't!

    Alma 2017-01-02 13:13:42
    Svara
  • Vi hejar alla på dig, och tycker att JA, mer jullov absolut! Mer kompishäng och nattamat och allt sånt som får en att må lite bättre. Tänk det, en hel hejarklack står bakom dig! Kram!

    Charlotte 2017-01-02 12:32:35
    Svara
  • Lisa nedan skrev så himla kloka ord!

    Och nej jullovet är EJ slut. Jag är till och med ledsen för att alla säger att själva julen är över. Har inte hunnit uppleva julen så mycket i år pga stress med annat. Spelar forfarande julmusik. Nästan lite hetsigt, medan pojkvän ba: sluta nu julen är över. Jag hade ångest hela dagen igår. Har egentligen inget direkt att vara ledsen över men blev tåris ändå. Slutet på det gamla och väntan på något nytt är så himla melankoliskt på något sätt. De flesta jag känner tycker jag överdriver när jag är så känslig för allt. Men så går jag in på din blogg. Alltid när jag har ångest går jag in på din blogg. Spelar ingen roll om den också osar ångest eller bara glädje så får den alltid mig på bättre humör. Liksom ”jag förstår-humör”. Önskar en kunde snacka med en sån som dig i timmar om allt och inget. Jag vet att du skulle förstå!

    Känner att 2017 kommer bli ett bra år. Det MÅSTE det. 2016 var skit och gråt. Lets kicka 2016 in the butt. Får inte vara ett till sådant år.

    Isa 2017-01-02 12:26:23
    Svara
    • Svar på Isas kommentar.

      Ååh Isa känner exakt samma. Har känt mig så sjukt stressad och ångestfylld senaste tiden. Har så nära till gråt. Det var som att det släppte lite efter jul och jag blev lite lugnare men så kom det tillbaka igen igår. Jag vill liksom bara att tiden ska få stanna en liten stund så att jag typ hinner andas. Känns ibland som att jag får panik av att tiden går?

      moa 2017-01-02 18:59:40
      Svara
      • Svar på moas kommentar.

        Gud, det är som att jag har skrivit båda era kommentarer! Vet inte var det är, är vanligtvis en väldigt ångestfri person, men nu har jag två år i rad varit så sjukt ångestfylld dagarna efter nyår. Då har jag ändå spenderat flera dagar med mina bästa kompisar och hade ett fantastiskt nyår! Känns som sagt att tiden bara går och går och man knappt hinner tänka innan ett halvår eller år har gått. Riktigt jobbig känsla…

        Anna 2017-01-02 19:41:41
        Svara
        • Svar på Annas kommentar.

          Åh <3 Vad fint att ni känner igen! Men bu för ångest. Ångest är liksom okej ett tag men sen får det vara nog. Man vill inte mer. Vi borde skapa en ångestgrupp och prata bort all ångest och liksom fylla den med ny, glad och peppig energi! Så himla dumt att slösa bort så många timmar och dagar med ångest utan anledning! Hoppas kommande året blir bättre! <3

          Isa 2017-01-06 20:55:25
          Svara
  • Hej Sandra. Jag gick ut gymnasiet i juni och jag visste att jag skulle känna såhär förr eller senare. De första månaderna har flytit på bra, jag har ett jobb, umgås med vänner, höll på med en kille osv. Men nu. Han som jag hade en grej med vill inte längre, 4 stycken av mina vänner reser bort i vår och jag har ingen.jävla.aning om vad som händer nu eller vad jag ens vill göra. Detta ger mig en sån extrem ångest ofta. Verkligen jobbigt. Och jag vet inte vad jag ska göra för att få bukt med detta. Vet ju också att jag inte har gjort så mycket för att försöka ändra på detta heller, vet att träning säkert skulle hjälpa men det här känns liksom större än att träning är det automatiska svaret. Känner mig fast, rotlös och som att jag simmar mitt i havet utan att se land typ. Hoppas du förstår? Har du upplevt detta någon gång eller har du något tips på vad som kan hjälpa?

    Tacksam för svar! Puss pårej din blogg är bäst.

    Ellen 2017-01-02 12:09:53
    Svara
    • Svar på Ellens kommentar.

      Hej du, är ingen sandra men känner mig tvungen att säga att så kände jag EXAKT när jag tog studenten för 2-3 år sedan. hade ett jättestort kompisgäng som blev mindre pga hade inte så mycket gemensamt längre och jag var rädd att de som fanns kvar skulle inte vilja längre (för de reste också osv). Men tror att det är en del av livet man nästan måste uppleva, det är svårt när man kommer bort från gymnasiebubblan. Den känslan försvinner med tiden (och kan komma tillbaka i nästa stadiet i livet, så är det väl..) men personligen blev jag gladare att ha en liten plan i alla fall, jag reste iväg i några månader och kom hem helt 100% taggad till att börja plugga och det är nog högskolan som har gett mig mest lugn i det hela. Alla kan inte resa och alla vill inte plugga såklart men ta vara på tiden och försök att bara testa på vad du kanske skulle vilja göra, vilka människor du kommer vilja umgås med osv osv. det blir bättre iaf!
      Förresten så fortsatte jag vara jättenära vän med de återstående från gymnasiet och fått ännu fler. Finns även så många som på den tiden och ännu idag känner exakt som du beskriver och är bara allmänt förvirrade vad man ska göra med livet.. jag börjar nästan inse att 20-ish åldern är till för att må sådär lite då och då, men alla ska liksom alltid visa upp hur ”””fint”” de har det att man tror att man är så ensam om det?? det är min teori i alla fall

      maria 2017-01-02 21:01:48
      Svara
    • Svar på Ellens kommentar.

      Hej Ellen! Skit i snubben, det finns miljoners fler. Jag vet att du kanske inte vill höra det här men du är SÅ ung att oavsett vad du hittar på så kommer livet svepa dig med till oanade platser och händelser. Även om du ”bara” jobbar på Ica hela livet så kommer det ändå bli fyllt av roliga, tråkiga, ljuvliga minnen, helt av sig självt! Den där livsstressen som de flesta har strax innan tjugo är så himla onödig. Lova mig att du hittar på något kul i helgen? Piffa till dig deluxe och dansa loss vettja. Och fram tills helgen kan du väl typ spontanansöka ett säsongsarbete på Disneyland Paris? Jag har hört att det är en jävla fest att jobba där plus, du vet, Paris 😀 Puss och kram!

      Ylva 2017-01-02 20:37:32
      Svara
  • Mina elever har jullov till den 10 januari, så det är helt okej med en lugn vecka till 🙂

    Lina 2017-01-02 12:07:43
    Svara
  • Såklart det kan va jullov några dagar till!!! kom ihåg att vara kompis med dig själv lite extra mycket just nu. lite extra snäll liksom. puss.

    Elin 2017-01-02 12:03:52
    Svara
  • Sandra det kommer ordna sig! Du är så himla stark och klarar av allt så se det inte som ett nederlag om du skulle känna dig extra ledsen någon dag. Du är inte mer än människa. Du ska få några rader från min bok som jag tar fram när jag känner mig ångestfylld och ur balans:

    Försök att vara lite bussig mot dig själv. Tillåt dig att släppa på kraven lite. Strunta i dina plikter någon gång och gör något som roar dig istället. Försök att tänka på vad Du vill och gör det istället för att först tänka på vad du tror att andra vill att du ska göra. Beröm dig själv lite oftare. Ägna lite mera tid till att tänka på allt det som du är bra på eller på positiva sidor hos dig själv – istället för att ständigt döma ut dig själv. Tillåt dig att tycka mindre bra om någon eller några människor. Kanske vågar du till och med vara så bussig mot dig själv att du vågar tänka att ”egentligen är jag ju en riktigt bra människa” för det är så det är. ❤

    Lisa 2017-01-02 11:58:02
    Svara
  • Vi bestämmer att det är jullov! Inte min egen chef men jobbar från soffan den här veckan, iförd pyjamas och med SVT Play på i bakgrunden 🙂

    Cissi 2017-01-02 11:47:53
    Svara

senaste från Mode

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Niklas Berglind
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk