Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

om att vara en vän.

Gud det här var den svåraste listan jag svarat på pga kände så förmätet att skriva om sig själv så som man tror att man upplevs positivt? Insåg samtidigt att listan måste således publiceras, för allt som skaver är ju intressant. Här kommer den, en lista om att vara kompis helt enkelt.


Hur är dina egenskaper som vän?

Jag är den som startar gruppchattar, har förfest, projektleder resor och bokar restaurangbord. Jag gillar helt enkelt att styra upp grejer. Jag trivs i stora grupper allra bäst tror jag också, och gillar ha många kompisar. Hade väldigt få kompisar fram tills jag var 16 ungefär, tror det kan vara lite därför.
Det är viktigt för mig att ingen ska känna sig utanför, försöker alltid vara inkluderande och tror på att liksom se sina vänner var för sig. Ge dom komplimanger, tagga dom i mysiga hundvideos, skicka länkar på grejer som jag tror de gillar, alltid svara på sms samt fråga hur dom mår. Och är väldigt bra på födelsedagspresenter om jag får säga det själv 😌. Jag är lojal, de flesta av mina kompisrelationer är minst tio år gamla.
Jag är bra på att ta hand om ledsna personer. Kanske inte genom att vara så fysisk men jag står stadigt på jorden och därför bra att hålla i handen, samt är i princip alltid tillgänglig, duktig på att kolla läget och aktivera utan att älta. Samt en jävel på att hålla hemligheter. Jag är öppen, pratig, glad och påhittig. Samt rätt enkel, hänger med på det mesta och är okrånglig. Jag är alltid i tid och är motsatsen till oberäknelig, har jag lovat bort mig kommer jag vara där (om det inte är något speciellt som hänt då förstås). Jag säger ifrån men är extremt kortsynt.
Jag är nog lite svår att komma nära till en början men lyckas du ta dig in får du hela mitt hjärta.


Sämst som vän?

Jag är bestämd och glömmer ibland bort att alla inte är lika mycket ”raka rör” som jag är och är således inte alltid tillräckligt inlyssnande på andras viljor. Jag tänker alltid: man säger väl vad man vill annars vill man det inte tillräckligt. Men alla är ju inte så, och då kan man säkert känna sig lite trampad på.
I större sociala sammanhang, typ fester, kan jag även vara ”följa en fjäril”-ig, dvs: jag dras till där det är roligast och kanske helt glömmer bort att jag faktiskt stod och pratade med någon, eller att stå kvar bara för att vara artig. Jag är mycket otålig och vill att saker ska hända nu och tänker inte efter ibland.
Jag har en ganska rå och rak humor utan krusiduller kombinerat med att jag talar från magen och det händer ibland att folk tror att jag är arg på dom? Fast jag är noll procent arg? Försöker verkligen tänka på detta men det är skitsvårt att ändra hur man pratar.
Jag är jättedålig på kroppskontakt och kramar. Är bara bekväm att krama, pussa, klappa på mina kompisar när jag är onykter egentligen, eller om man typ bott ihop i flera dagar och jag känner mig femhundra procent trygg med personen. Jag har någon sjuk osäkerhet med folks personal space, kanske för att mitt eget är så viktigt (men aldrig i förhållanden, då är det tvärtom). När man typ rest ihop och alla ska säga hejdå kan jag gå och gruva mig för alla hejdåkramar och liksom må dåligt över det i flera timmar. Helst backar jag iväg och står och vinkar vid dörren och säger HEJDÅ istället. Detta betyder inte att jag bryr mig om dom, jag bara blev en inte så kramig person. Mina kompisar brukar skämta om hur awkward jag är kring vänskaplig kroppskontakt men det är ju som det är.
Jag tycker inte om att prata i telefon och jag vill sällan umgås med någon annan än mig själv mellan söndag till onsdag för då måste jag ladda batterier för att orka vara social dom andra dagarna.
Jag är även Spotifyhitler. Byter du mitt i måste du tyvärr dö.


Vad stör sig dina vänner på med dig?

Att jag inte svarar i telefon utan bara vill smsa, att jag vill sitta utomhus trots att det är kallt, att jag vill bestämma lite väl mycket ibland, att jag aldrig känner igen bekanta (dvs typ vänners vänner).


Återkommande vänproblem?

Ett vänproblem jag haft mer än en gång är att dom människor jag tar mig närmast till hjärtat har jag en tendens att nästan flyta ihop med. Tonårsbästis-style, att vi nästan är mer ihop än vänner om ni förstår. Men utan sexet och hånglet, och denna kombo är livfarlig, för att en vän är inte en partner, hur man än vrider och vänder på det.
Det börjar så fint att man mer eller mindre kan läsa varandra tankar och går helt upp i varandra. Kärleksförklaringar, vi mot världen och vilja ses jämt jämt. Men efter ett tag har det slutat illa, maktstrukturer, äganderätt och respektlöshet infunnit sig från båda parter. Som att man kräver för mycket av varandra. Sedan går det sönder. Och det är det sorgligaste jag vet och ibland har det gått att laga och ibland inte alls.


Typiskt för dig som vän?

Svara snabbt på sms, alltid game på en aw/hitta på något roligt i helgen, prata ofta och mycket om relationer, vara uppe sent, dra med dig ut på dansgolvet, PLANERA, ställa många frågor samt vilja ses ofta.
Samt alltid ha din rygg, möjligen varit maffiaboss i tidigare liv. När jag frågade Devi nyss vad som är typiskt hur jag är som vän skickade hon mig den här länken hah


När blir du sur?

Blir extremt sällan sur för jag anser att idén med vänner är att ha människor runt omkring en som man ska må bra och ha kul med. Vänskapsbråk hör hemma i tonåren (med vissa undantag såklart). Blir jag irriterad på något vill jag prata om det och reda ut det, och sedan har jag glömt bort varför jag varit irriterad en kvart efteråt.
Men jag klarar inte av långsinthet, martyrskap och när folk inte berättar vad problemet är för att man typ ska ”fatta det själv”. Klarar inte av att bli pratad över huvudet och när folk behandlar en som ett barn.
Jag tror hundra procent på att man ska behandla människor så som man vill bli behandlad själv och försöker att inte tumma på den regeln, men om andra gör det mår jag så himla dåligt.


Tråkigast med dina vänner?

Va! Inget.


Önskeegenskap som vän?

Snäll, inkännande, rolig, spontan och fantasifull.


Värsta sortens vän?

Energitjuv, använder en som statusklättrare, glömmer bort att jag känner väldigt mycket även om jag inte alltid visar det. Samt krångliga!! Emot all slags krångel.


Bästa sortens vän?
Dom som låter en blomma. Som plockar fram folks finaste egenskaper genom att vara så trygga och självklara i sig själva. Som gör människor runt omkring dem lugna. De är mina favoritmänniskor topp ett!


Gemensamma drag för mina närmsta vänner?

Att dom är bäst? Att dom är intelligenta, kreativa och alltid ute efter det roligaste i livet. Att vi har så intressanta diskussioner om allt från politik till kärlek, att dom aldrig bangar en maskerad och är så barnsliga. Att de har en stor inneboende respekt för sig själva och andra, att de är inlyssnande och så himla måna om sina vänskapsrelationer. Att de alla bär på någon form av mörker i sig som gör att vi möts på ett djupare plan. Att de är gränslösa, unika och sjuka i huvudet.
Jag älskar dom, så glad att dom ville bli just min kompis.

❤️

Lista hittad från början hos Clara och Elsa <3

pic source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
45kommentarer
  • Åh vad jag känner igen mig på de två flesta punkterna. Känns som du lyckats sätta ord på mina känslor jag inte visste om. Jag har adhd och har alltid undrat om det är varför jag är som jag är och ingen annan i min vänskapskrets är dom jag…

    Anna 2017-08-17 08:40:15
    Svara
  • Hej Sandra! 🙂 Undrer en sak. Jeg gillade så sjukt godt din podcast sammen med Michelle! Synes den var rolig og bra, og at det var synd at dere sluttet med den. Men ser hun ikke heller lenger på bilder på bloggen din – Hva har hendt? Er dere ikke gode venner lengre? :// Ha en fin vecka!

    Caroline 2017-08-14 00:58:48 http://instagram.com/carolinekrager
    Svara
  • Har läst bloggar i mer än 10 år men aldrig att jag läst en text som att jag kunde ha skrivit den själv. Du skrev verkligen ner min personlighet. Sjukt intressant! 🤗

    Erica 2017-08-10 04:40:20
    Svara
  • Får jag bli din kompis?

    Anni 2017-08-10 01:28:57
    Svara
  • Så himla bra lista och vi är tydligen exakt lika som vänner? Haha <33

    Tuva 2017-08-09 10:34:01
    Svara
  • Älskar detta! Och intressant att du säger att det som skaver är intressant. Det ska jag skriva upp i bakhuvudet för eget bruk. Jag älskar sådana här inlägg, känns som att det är här man lär sig mest om någon. Du låter som en mycket fin vän. 🙂

    La Linda 2017-08-09 00:14:40 http://lalinda.se
    Svara
  • gillade detta inlägg och dina svar! 🙂 kan du inte göra ett sånt inlägg för att länka ihop personer snart? brevvänner eller vänner irl? puss!!

    mia 2017-08-08 23:47:22
    Svara
  • Åh älskar den här listan. Så intressant och bra. Och ärligt! Du verkar på det hela taget som en mycket kul kompis att ha.
    Alltså 100% RELATE på det där med kompis-kroppskontakt. Det tar mig en herrans massa år att bli påriktigt bekväm med det. Jag kramar hej och hejdå och sådär, när de sociala reglerna är satta liksom. Det funkar bra. Men utöver det: nope. 😊 Känner även igen mig i det där med att prata i telefon.

    Elin Häggberg på Teknifik 2017-08-08 22:36:43 http://teknifik.se
    Svara
  • Åh känner igen mig i mycket av det du skriver faktiskt 🙂

    ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ 2017-08-08 22:25:52 http://www.saramadeleine.se
    Svara
  • så bra och tänkvärt inlägg!

    vad hände förresten med det stora BH-inlägget? har jag missat det eller blev det aldrig av? behöver uppdatera mina underkläder och skulle älska lite tips <3

    myra 2017-08-08 22:17:50
    Svara
    • Svar på myras kommentar.

      åh är också sugen på ett bh-inlägg! (loool låter som jag menar push up-bh nu men DU FATTAR)

      julia 2017-08-10 18:06:31
      Svara
  • Varför kan inte en vän vara som en partner? Tänker att en kärleksrelation har ett väldigt likt förlopp såsom du beskriver dessa livsfarliga vänskapsrelation. Vad är det för skillnad på när en kärlekspartner känner äganderätt gentemot en kompis?

    Martina 2017-08-08 19:24:05
    Svara
    • Svar på Martinas kommentar.

      Håller helt med. Blev nästan lite ledsen att det skrevs i en ”man” ton istället för ”jag”, alla är inte lika. Tror generellt att nära relationer ofta skär sig. Vare sig det är partner, syster eller bästis.
      Annars var det fint att höra om vänskap <3

      Agnes 2017-08-08 22:21:17
      Svara
  • Så sorgligt med det att en vän inte kan va ens partner problemet. Har sakta insett det nu med en av mina absolut närmaste vänner som sakta gled iväg liiite grann pga livet och pojkvän och även om det inte är så märkvärdigt så är det synd för jag trodde på att relationer var som i Greys när Meredith sa till/om hennes vän ”he’s my soulmate but youre my person” men det kanske inte fungerar så. Vad vet jag man e ung och lär sig🤷🏻‍♀️

    Anna 2017-08-08 16:55:43
    Svara
  • Jag tänker också att den här listan har fler negativt laddade frågor än positivt laddade, vilket gör att det kanske är svårt att vara att man är bra med gott samvete.

    – Roligast med vänner?
    – När blir du glad?
    – Återkommande styrkor i vänskaper?
    – Vad gillar dina vänner med dig?
    – Bäst som vän?

    Då blir det nog lättare att svara positivt!

    Elin 2017-08-08 16:30:23
    Svara
  • Finaste listan på internet. Så stor dos igenkänning dessutom.

    Agnes 2017-08-08 16:29:04
    Svara
  • Så onödigt att kramas hej och hej då. Avskyr också det.

    Johanna 2017-08-08 15:25:50
    Svara
  • haha, kan inte hjälpa att tänka på hur det gick till medan dig och Flora när ni tågluffade, eftersom du inte ens är fysisk med dina nära vänner och hon är (enligt egen utsaga) väldigt fysisk även med nya bekanta?? Pratade ni om detta? Så nyfiken.

    Lisa 2017-08-08 14:18:02
    Svara
    • Svar på Lisas kommentar.

      haha vi är ju liksom inte schabloner av våra personligheter 🙂 man känner ju av varandra i alla relationer och kompletterar, och framförallt dras till varandra pga inre faktorer. flora var en pangdröm att resa med! ❤️

      sandrabeijer 2017-08-08 14:36:55
      Svara
  • Det är som att läsa om sig själv men så är jag ju också lejon precis som du, väldigt mycket lejon dessutom.
    Kram.

    Annika 2017-08-08 11:40:23
    Svara
  • Så fint!!!!

    Sofia 2017-08-08 09:46:09
    Svara
  • Dina svar och tankar är <3

    Frida 2017-08-08 09:44:54
    Svara
  • Hur fin lista som helst. Och insiktsfulla svar. Du måste fråga dina vänner om de håller med… 😉

    Känner igen det där med raka rör och att alla inte är så, jag är själv väldigt mycket så, och kan nog komma fram som lite hård/kall ibland och i själva verket är jag hur känslig och mjuk som helst på insidan.

    Jenn - forever abroad 2017-08-08 09:12:23 http://jennifersandstrom.se
    Svara
  • Alltså Sandra är vi samma person??? Skickat detta inlägg till flera vänner och alla ba ”det där kunde varit på pricken du som skrivit”. Om allt???
    Haha så najs!

    Lisa 2017-08-08 09:10:01
    Svara
  • Hej,
    Vill bara säga att jag har lyssnat på intervjun nu och tyckte den var väldigt konkret och intressant.
    Hängde inte alls upp mig på att du sa liksom eller alltså alls 🙂
    Nu ska jag låna din bok på biblioteket och läsa den!
    Ha de!
    /Anna

    Ekenäsliv 2017-08-08 09:08:42 http://www.ekenasliv.se
    Svara
  • Du får gärna skriva lite mer om hur du menar med personer som inte krånglar. Jag går nämligen runt med en känsla av att det är lite tvärtom i min bekantskapskrets och att det tär en del på mig ibland. Kanske inte personerna som sådana utan sättet de vill göra saker på och att det skiljer sig en del från mitt.

    Jennie 2017-08-08 09:08:25
    Svara
  • Vilken fin lista! <3
    Får ofta också höra att jag är bra på att ta hand om ledsna personer, men tycker själv att jag är sämst på det…
    Kanske är för att man är bra på att lyssna eller nåt, vet inte?

    emblas.se 2017-08-08 09:08:09 http://www.emblas.se
    Svara
    • Svar på emblas.ses kommentar.

      Är också den som personer kommer till när de mår dåligt och vill prata, av nån anledning verkar folk känna sig trygga med att öppna upp sig inför mig men vet inte riktigt vad jag gör, händer liksom även med folk jag inte alls känner särskilt bra egentligen, och ibland till och med personer jag aldrig träffat innan. Tänker att oftast när någon mår dåligt så vill en väl bara ha någon som lyssnar och ”är där”, att man egentligen inte behöver säga så mycket utan bara visa att man bryr sig. Tror många blir osäkra och obekväma för att de tror att det förväntas att man ska ”säga/göra rätt saker”, och har själv märkt att många är otroligt ”lösningsorienterade”. Att de alltid vill ”fixa” problemet, och liksom blir frustrerade när de inte kan och då känner sig typ otillräckliga?

      Ea 2017-08-09 15:42:38
      Svara
  • Du är INTE ensam om ”Att jag inte svarar i telefon utan bara vill smsa, att jag vill sitta utomhus trots att det är kallt, att jag vill bestämma lite väl mycket ibland”… 🙂

    Erica 2017-08-08 08:40:07
    Svara
  • Är precis som du när det kommer till ens egna egenskaper som vän. Första raden om att det är du som startar gruppchattar, har förfester osv – jag är precis likadan!

    Josefine 2017-08-08 07:37:36 http://direktflytt.se
    Svara
    • Svar på Josefines kommentar.

      För mig handlar det om att jag har ett större behov av att vara själv än många av mina vänner. D.v.s. om en helg är obokad kanske någon annan tänker ”Nu måste jag styra upp något” medan jag tänker ”Vad skönt, en helt obokad helg”. Jag föreslår absolut saker ibland, men ofta hinner någon annan före för att jag helt enkelt behöver lite längre osocial tid emellan sociala aktiviteter.

      Malin 2017-08-09 14:18:24
      Svara
    • Svar på Josefines kommentar.

      Jag är också likadan! Men måste bara få fråga, hur känner du/ni för att alltid vara den som ”drar ihop” liksom? Jag kan ibland bli lite ledsen när det känns som att en inte får det tillbaka, men vet inte riktigt hur jag ska tänka. Hade varit roligt att höra hur ni tänker!

      Malin 2017-08-08 15:15:44
      Svara
      • Svar på Malins kommentar.

        Håller med om detta! Jobbigt att man är den som alltid ska dra hela lasset för att det ska bli något liksom

        Alexandra 2017-08-08 17:29:21
        Svara
        • Svar på Alexandras kommentar.

          Samma här! Jag blir ofta ganska less på mina kompisar som aldrig styr upp saker själva, liksom hallå ni får ju anstränga er liiite om ni vill ha kompisar. Speciellt de kompisarna som knappt känns engagerade och taggade när man föreslår grejer 🙁 Typ jag: *startar gruppchatt* *föreslår middag och utgång* folk svarar ”kul!” typ och försöker inte ens driva förslaget vidare genom att t.ex säga vilka dagar de kan.

          N 2017-08-08 17:38:30
          Svara
          • Svar på Ns kommentar.

            Exaaakt lika, kan inte någon ”på andra sidan”, alltså en person som inte styr berätta lite hur ni tänker/känner?? 🙂

            Filippa 2017-08-08 21:42:28
            Svara
            • Svar på Filippas kommentar.

              Jag är en sån som sällan tar initiativ till att styra upp saker i kompisgänget, och för min del handlar det väl om flera saker…(1) är generellt extremt dålig på att planera och organisera, inte bara i relation till andra utan även när det gäller saker som bara rör mig själv, (2) dåligt självförtroende och känner mig osäker i den rollen, är rädd att t.ex. glömma någon/något, att folk inte vill komma eller inte kommer svara (=får ännu sämre självförtroende och får för mig att ingen ens gillar mig), (3) kan inte slappna av och njuta om det är jag själv som styrt upp pga måste se till att allt blir perfekt och att alla har det bra och roligt (självförtroendet igen), samt (4) är väldigt svajig i mitt psykiska mående periodvis och blir lätt utmattad om jag tar på mig för mycket, så är rädd att ”dra igång något” som jag sen inte kommer kunna genomföra.

              Blir dock jätteglad och tackar nästan alltid ja (om jag inte är för instabil för tillfället) när andra styr upp något roligt, hjälper gärna till om det behövs/önskas (men kanske behöver lite direktiv), samt är väldigt noga med att visa tacksamhet och ge beröm för ”bra uppstyrt” osv. Har liksom inte ens dåligt socialt självförtroende alls i övrigt och vet att jag är en bra och rolig kompis. Är väldigt bra på att hålla kontakten med folk och höra av mig och fråga hur de mår, skicka gulliga/roliga länkar/klipp som jag vet att personen skulle uppskatta, finnas där när någon mår dåligt, skapa interna skämt och jargonger, hantera och lösa eventuella konflikter på ett konstruktivt sätt för alla parter osv. Och där kan väl JAG känna att det alltid är jag som tar första steget, men är helt okej med det så länge responsen är bra (men har också stor förståelse att människor inte orkar/hinner svara alltid eller på en gång av olika anledningar). Tycker det är ganska lätt att ta initiativ att styra upp saker med bara en person i taget, men så fort det blir många blir jag typ överväldigad, stressad och får ångest. Jag är ju ingen ”naturlig ledare” så överlåter helst den rollen till någon annan om det finns någon som tar den spontant, men kan absolut hoppa in och ”styra” om jag märker att ingen annan tänker göra det och det behövs, även om jag inte känner mig helt bekväm. Men jag tänker att vi ju alla är olika och att man tar/får olika roller i ett gäng, och att det till stor del beror på dynamiken inom varje specifik grupp och i vilket sammanhang 🙂

              Ea 2017-08-09 15:17:32
              Svara
            • Svar på Filippas kommentar.

              Åh, intressant. Tror jag är mer på andra sidan. När någon gör så, liksom ger ett förslag till umgänge, så kanske jag inte är 100% intresserad pga olika anledningar, som t.ex. att jag inte känner mig så social den här veckan, eller har mindre pengar just då eller något. Så ibland blir det att jag avvaktar tills ”gruppen” bestämt vad de vill göra och tar ställning då. Jag är ingen superspontan person så jag behöver ibland smälta socialiseringsidéer lite längre än andra. Men såhär är det bara för mig, kanske inte så just era vänner tänker. Kram!

              Elin 2017-08-09 10:38:20
              Svara
            • Svar på Filippas kommentar.

              Jag tror såhär. En som inte styr är van att få saker fixade år sig hela tiden. Vilket såklart är väldigt bekvämt men även lite tråkigt. Jag är själv en person som styr ihop all typ av kontakt oss i kompisgänget emellan. Vilket oftast är de roligaste och bästa jag vet, och som i alla sammanhang och grupper tror jag att människor lätt tar på sig en roll. Antingen är men en som styr upp fixar och hör av sig till allt och alla eller så är man inte. Det krävs en hel del ork, ambition och motivation till att orka med att rodda med sånt. Så ni som gör de, klappa er själva på axeln. Och om Ni tycker era vänner ger dålig respons, säg de. Annars kommer de aldrig få veta. Tyck inte att de Bara borde fatta för folk gör inte de. Säg i ett privat meddelande att ”ibland känns de nästan som att du inte vill vara med/uppskattar att jag styr ihop saker, vilket gör mig lite ledsen” och om en känner sig trött och uppskattad så skippa att styra upp ngt överhuvudtaget på ett tag. Så kommer era vänner säkert märka att de blir rätt trist och dött <3 och Hey! Att vara en som projektleder fester, resor livet och restaurangbesök är magiskt. Men alla är vi olika. Kram!

              Isabelle 2017-08-08 22:46:02
              Svara

senaste från Mode

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Niklas Berglind