Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

frågor och svar.

Frågor och svar. Om att bli ihop, om nattklubbar och durkslag i kylen. Med mera.

nerja

Jag har blivit helt hooked på northern soul, och skulle tycka det var kul att gå på klubb som spelar det i Stockholm, och kanske till och med våga mig på att dansa (har kollat på hundra youtubevideos och övat framför spegeln, så jag är väl ungefär som Bambi på hal is när det kommer till mina skills). Men, finns det ens någon sån klubb? Frågar dig eftersom jag vet att du i alla fall tidigare skrivit lite om northern soul, och att du förmodligen har bättre koll på utbudet än undertecknad. Kram!


Hej! +1 på att lära mig dansa northern soul och +1 på att ha hängt framför så många youtubevideos och övat. Gud vad svårt. Men verkligen den finaste dansen som finns på den här planeten i alla fall.
Mot klubbarna: Fasching på Kungsgatan har soullördag vareviga lördag. Det är jätteroligt där så kan verkligen rekommendera. Annars brukar det dyka upp enstaka soulklubbar lite då och då när man minst anar det i Stockholm (och ännu oftare i Gbg). Jag hittar dom för att jag får upp notifications när soultokiga kompisar i min fb-feed attendar men kanske nån här i kommentarerna har ett mer specifikt tips? Det skulle jag själva också uppskatta, går typ bara ut och klubbar med technofantaster nuförtiden och skulle tycka om lite mer handklapp..
Här är förresten min motown & northern soul-lista, nästan 12 timmar lång och med över 20 000 prenumeranter (!).

february.

du har alltid så fina croppade collage tröjor, var hittar man det? tycker det är så snyggt nämligen men hittar ingenting när jag googlar. kram


Jag har köpt mina på weekday och Asos. Asos har nästan alltid croppade collegetröjor på lager. Exempelvis här, här och här (adlinks).


Sandra du som är så klok! Jag har aldrig varit ihop med någon (panik pga 23 år gammal) men har nu plötsligt dejtat världens finaste i tre veckor. Vi har en helt SJUK kemi och en väldigt fin relation, ses nästan fyra gånger i veckan. Men: jag får panik om han svarar för kallt, för sällan, om han verkar lite sur. Övertolkar verkligen allt allt allt.
Hur slutar man vara sån? Och hur blir man ihop, hur lång tid tar det liksom innan man tar steget?? Vill bli ihop nuuuu men förstår att tre veckor inte är nånting 🙁 OBS såklart olika för alla, och så luddig fråga hehe, men hur gick det för dig och Ludvig, och dig och Magnus? Tack för grym blogg <3


Hej ditt gull! Såklart du övertolkar allt pga det gör man när man är nyförälskad : ) Förstår att det känns jobbigt men jag kan hoppa upp och sätta mig på att han känner likadant. Ta det lugnt (och prata öronen av dig med dina kompisar hehe). Det är såhär för dom flesta. Det går över sen.
Det finns verkligen inga regler för när man blir ihop, vissa bara blir det, liksom glider in i ett förhållande. För oss med hjärtat i halsgropen kan det ju dock behövas lite tydligare tecken. I mitt första förhållande med Tobias var jag 19 och vi dejtade i tre månader innan han till slut frågade om han fick bli min pojkvän (här kan man läsa om det). Vi var nog egentligen ihop tidigare än så men vi båda var så nervösa och nyförälskade och vågade inte riktigt bara anta det. Ludvig dejtade jag också i ungefär tre månader innan jag frågade honom om han ville bli ihop med mig (text om det här), och Magnus och jag dejtade också i tre månader.
Det verkar tydligen vara min grej.
Om man inte riktigt vågar ta det där stora ihop-steget själv kan man ju hinta. Liksom säga ”jag tycker om dig”.  Han förstår säkert att du är speciell för honom, men just dom orden har ju ibland en större tyngd. Grattis till förälskelsen. Puss.
ps. 23 år är verkligen inte sent, tänk inte så.


Here here! Älskade att vi fick följa med in i kylen och under sängen <3 Men undrar också vrf du hade durkslaget i kylen? Är det vanligt? Har aldrig haft mitt i kylen och känner mig bortkommen nu. Och hur gör du för att inte äta upp allt i godislådan? Inget stort sötsug ngn gång?


Haha. Älskar att mitt durkslag får dig att känna dig lite bortkommen <3 Nää jag tror inte det direkt är vanligt att ha durkslag i kylskåpet. Anledningen till att det låg där var för att jag oftast lägger grönsaker och sånt i skålar och det där durkslaget är i en skålstorlek. Nu står det dock bara där helt tomt så borde nog ta ut det…
Godislådan fyller jag på jämt! Därför är den aldrig tom : ) Mitt sötsug är inte att leka med..äter godis 7 dagar i veckan.

the bedroom view.

Hej sandra! Jag behöver inspiration! Det är så att jag bor i USA och har träffat en kille som jag nu lever med. I december kommer han över till Sverige med mig och då vill jag ju visa det bästa av Stockholm! Men allt jag kommer på är ju sommargrejer (håller mig mest inomhus när det blir kallt hehe). Tänkte mig kanske något bryggeri eller liknande som exempel? (Vi båda älskar att dricka massa öl och sen åka hem tidigt för att ligga haha) har du några bra tips på vad du skulle vilja visa upp mitt i smällkalla och mörka december?

Kolla fliken ”mina reseguider” högst upp. Har gjort en guide för vinterstockholm! Finns ett gäng olika Sthlmsguider (och annat) där.

home

Hej Sandra, är det 260×260 du har på ditt överkast? Beställde igår men tror 180×260 blir för litet för våran 160 säng..

PS. Tack för bästa bloggen!

Jag har 180×260, men har överkastet på tvären, alltså det täcker bara 2/3 av sängen och sen bullar jag upp med kuddar! Om nån annan undrade är det från Ellos och heter ”Greta”.


Sandraa, vad har du för ”riktig” hårfärg och hur färgar du håret? Helbleker? Slingar? Färgar blont? Jag MÅSTE göra något med mitt hår men vet inte vad och du har fin vaniljglassig färg på huvudet tycker jag


Hej och puss! Gabbi slingar mitt hår. Boka henne på Bangerhead vetja och säg att du vill ha samma hårfärg som jag : D Dom ligger på Humlegårdsgatan.
Min riktiga hårfärg är jag rätt osäker på, har färgat håret sedan jag var tolv år gammal. När jag var barn var jag rätt rödhårig:
when I was a little girl.
when I was a little girl.
Men jag är inte alls lika rödhårig i vuxen ålder (tyvärr). Däremot har jag rödguldiga toner i håret, kanske inte direkt är ljusrödhårig men strawberry blonde typ? Med reservation för en mycket tråkigare strawberry blonde än den man färgar till. puss.

christmas gifts

Var kommer den fina klockan på väggen ifrån?

Med vänlig hälsning,
Elsa

Hej Elsa! Den kommer från Bolia! Här är förresten ett inlägg om var allt i min lägenhet är ifrån.

saturday

Hej Sandra! Jag vet att du, tillsammans med andra bloggare, älskar Trädgården. Men jag undrar mest, varför!? Stället i sig är väl helt okej, kul med pingis, sitta ute, många olika ställen av vara på, och lite olika musik. MEN DE SÅ KALLADE TOALETTERNA? Bajamajor för alla kön, eller för fittbärare som små stall bredvid varandra med en vägg som vad max en meter hög. Utan handfat eller någon som helst privacy. Jag blev så himla arg när jag var där, det är fan en hälsofara om man har mens tex. Ska man vackla ut till de gemensamma långa handfaten (med kallvatten) för att hälla ut eventuell menskopp? Eller byta tampong utan möjlighet att tvätta händerna? What the actual fuck

Hehe hej! Tråkigt att du inte gillar Trädgården, men gudars, alla ställen kan ju inte vara för alla. : D Jag älskar Trädgården för att det känns så o-Stockholmskt. Det är stökigt, stort, välkomnande och lätt att springa vilse. Samt utomhus!! De har dessutom ett genustänk när dom bokar DJ:s, fokus på vegansk och vegetarisk mat och ett samarbete med Nattskiftet som är en trygghetsorganisation om natten och det gillar man ju. Och framförallt är det så kul att dansa där tycker jag (och lätt att hångla hehe) : )
Ang toaletterna är det roligt att vi har sett det så olika! Jag och mina polare äääälskar att de har ställt upp pissoarer för tjejer i form av små bås detta år. Tycker det är geni så att man som tjej också kan välja att springa ut och in precis som en snubbe och inte behöva stå i kö i 45 min och planera sitt kissande under kvällen.
De har ju helt vanliga toaletter också, så man kan ju välja bort båsen. Önskar verkligen att fler klubbar inspirerades av dom där båsen faktiskt. Har stått i kö högst fem minuter denna sommar där. Ang mensen är det ju lite segt absolut, det håller jag med om. Har för mig att det finns toaletter med handfat men det har jag säkert drömt. Det kan ju fler klubbar tänka på överlag.
Ska jag vara ärlig har jag ganska låga förväntningar på toaletter på klubbar. Och tycker delvis (ursäkta om detta inte är så politiskt korrekt) att Sverige skulle må bra av att bli lite skitigare, ruffare och stökigare som klubbar i t.ex. New York och Berlin. För uppstyrt är väl praktiskt men natten och klubblandskapet är som allra bäst tycker jag när det får vara lite laglöst och så långt bort från ens vardag. Och om det innebär att jag måste vänta med att tömma min menskopp är jag fine med det. Men respekterar din åsikt abso!!


Hej Sandra! Och tack för en super blogg! Jag tycker att du är en av de bästa i bloggosfären på att verkligen upprätthålla ett intresse hos läsarna med genomtänkta och varierande inlägg, så fortsätt med det! En grej som jag skulle önska mig att du skrev mer om är hur du är som person. Det är mycket inredning, kläder, grejer och sånt men jag skulle åtminstone vilja läsa ännu mera om dig som person och vad du tänker och känner och hur du mår. Eller typ lite mera ”debattinlägg”, åsikter etc. Jag tror att det skulle ge bloggen ett ännu större djup.

Hej och tack för pepp! Fint att du gillar och hänger här : )
Men jag kan inte låta bli att bli lite konfunderad och kanske också därför jag lyfter frågan – för jag har fått några liknande de senaste månaderna.
För mig som skriver den här bloggen har jag svårt att se hur jag skulle kunna bli mer privat och personlig än jag faktiskt är. Det känns ibland som jag har kräkts ut mitt hjärta här, särskilt det senaste året.
Jag gjorde valet att inte dölja min ångest tidigare i år, delvis för att det nog inte hade gått, men också för att jag vill att min blogg ska vara så ärlig som jag kan.
Samtidigt är jag en person som nog har en ganska stadig inneboende styrka, och jag har jobbat aktivt med mig själv för att inte fastna i det där mörka. Och då har en del av processen varit att hitta fina, roliga och bra saker att skriva om, och att försöka se det ljusa i livet. Direkt när jag började må bättre fick jag kommentarer om att jag var opersonlig, fastän jag egentligen bara blev gladare?
Min blogg kommer alltid att handla till stor del om kläder, inredning, mat, böcker och populärkultur för det är just saker som jag tycker om och intresserar mig av. Jag är ingen politisk debattör. Kommer aldrig bli. Däremot är jag tydlig med att ha ett aktivt genustänk i allt jag gör och skriver, och tänker att min personlighet och mina politiska ställningstaganden sipprar igenom oavsett vad jag skriver om. Jag vill i alla fall att det ska vara så och anstränger mig för att det ska vara så.

Jag lägger alltid ner energi i mina texter oavsett vad dom handlar om, och det för mig är nyckeln till att en blogg blir personlig och djup. Hur jag tänker och känner och mår skriver jag egentligen om hela tiden. Ibland i form av en bokrecension, ibland i form av en utekväll, ibland i form av dessa frågor och svar-inlägg och ibland bara i ett jävligt öppet veckoinlägg då och då.
Men tro mig att jag inte bara publicerar dessa känslor hur enkelt som helst. Att öppna upp sig privat för hundratusentals människor är jättesvårt, och att hålla balansen är också jättesvårt.
Ibland tycker jag att läsare glömmer lite för fort. Om jag någon vecka haft mindre fokus på längre texter får jag flera syrliga kommentarer fast jag någon vecka tidigare stått med hjärtat i handen i en lång text.

Man får inte glömma heller att jag är ju en riktig person, med up&downs och orkar precis så mycket som jag just då orkar. Det här året har varit tungt och någonting i mig gick sönder, alltså helt totalt sönder, och jag måste få laga det i min takt och på mitt vis. Och ibland kanske det handlar om att skriva av mig, och ibland handlar det om att bara tillåta mig själv att laga god mat och ha på mig en ny rosa tröja och så behöver det inte vara mer än så. Precis som vem som helst.
Puss.

 

 

frågor och svar: om kärlek, ålder, murgröna och annat.

los angeles.
→ hej Sandra! Har en fråga som inte alls relaterar till inlägget. Undrar hur du ser på distansförhållanden nu? Minns att du efter ditt förra förhållande inte tyckte att det var värt att vara ifrån varandra, att det tär för mycket. Men efter ditt senaste förhållande känns det som att din syn på kärleksförhållanden förändrats fundamentalt, har jag rätt? Kramar!!
✎ Hej och puss! Min syn på kärleksförhållanden har nog inte förändrats fundamentalt. Jag vill fortfarande jättegärna vara jättekär och vara det jämt. Det är absolut kul att vara singel (och tycker jag är rätt proffsig på det?), men jag tycker mycket om att ha en pojkvän att typ ta hand om, heja på och sova nära med.
Däremot är det nog så att jag det senaste året har fått rätt dåligt självförtroende i hur jag väljer en partner. Jag litade på honom och så hände allt och nu känns det som att jag står ostadigare i mitt spontana val av killar. Det är förvirrande, jag vill inte göra samma misstag igen och tänker ibland att om och när jag blir ihop vill jag dra med den snubben till min terapeut direkt. Men det är inte direkt rimligt.
Så är väl antagligen inte redo för ett nytt förhållande än.
Distansförhållande har jag som sagt haft och vill inte ha igen. Det var jobbigt, sorgsamt och det tog ju också slut sen.
Men. Jag hade gjort om det alla gånger om jag fått backa tiden. Jag älskade honom och skulle aldrig ha gjort slut bara för att vi flyttade ifrån varandra. Vi kämpade för varandra tills vi inte gjorde det mer. Det tycker jag man ska göra i kärlek.
Jag tror dock att det viktiga med distans är att ha ett slutdatum att längta till. Det är det ovissa som är det farliga.
Tror jag.

→ Får du ofta irl höra att du ser yngre ut än du är? Eller är det bara på bilder?
✎ Jag får höra det ofta. Lite knäppt, känns som min ålder är uråldrig när jag säger den vilket den verkligen ej är. Blir leggad när jag köper cigg 90 gånger av 100 och får alltid ett WOW GRATTIS när de kollar mitt legg. Alltså.
Men. Med det sagt så tycker jag faktiskt inte att jag ser så jävla ung ut. Kanske.. ser ut som 28 år då? Vet inte riktigt. Tycker typ alla säger om sig själva att de ”ser unga ut”, och varje gång nån säger det så tänker jag alltid ”du ser exakt ut som din ålder”.
Men kan tänka mig att jag ser yngre ut på bilder än IRL också, för att mycket av ens ålder sitter ju i uttrycket i ögonen. 30nånting personer har ju en lugnare blick än 20nånting personer överlag. Den brukar avslöja folks ålder jämt tycker jag.

badrum.
→ Så mysigt badrum du har! Får man fråga hur länge du ”odlat” din murgröna och hur lång kvisten var från början? Tog in små kvistar förra veckan och längtar tills den är lika fin som din!
Kram <3
✎ Men hej och tack! Alltså, jag odlar inte murgrönan : ). Den växer inte alls där inne i mitt badrum som saknar fönster. Däremot mår den bra precis som den är, blir aldrig gul och får rötter som snurrar sig kring varandra. Jag klipper då och då av kvistar från min murgröna i köket som har en tendens att klättra sig iväg över min köksbänk och fläta ihop sig med mina kokböcker. Byter vatten på badrumsgrönan då och då för att jag tänker att växter måste väl vara som djur och folk: man gillar friskt vatten.
Kanske i och för sig en självklarhet. Är verkligen en växt-rookie men kämpar på  : ) . kram.

→ Kan inte du skriva lite om hur du tänker om relationer och framtiden? Vill du ha det traditonella med make, barn, vovve osv? Jag har själv funderat mycket på det på senaste tiden och kommit fram till att jag nog inte alls vill ha barn eller ett traditionellt familjeliv och det vore intressant att höra hur du tänker om sådant.
✎ Hej! Jag vet inte så mycket vad jag vill egentligen men några saker vet jag:
Först det första vill jag leva i ett monogamt förhållande, såsom jag gjort tidigare också. Har dejtat några polyamorösa killar sen jag blev singel och kommit fram till att det är inte en livsstil för mig. Däremot chill att hångla och dejta dom, men vill inte vara i en sån kärleksrelation liksom.
Jag vill absolut gifta mig pga bröllop kombinerar mina två bästa saker i livet: kärlek + fest. Den peppen?!
Och självklart vill jag ha hund! Herregud att du ens frågar hehe. Hundra hundar helst! Måste bara sluta vara uppe så sent på helgnätterna först. Sen är det dags.
Barn är inget jag alls är emot men däremot känns den frågan längre bort. Jag känner mig exempelvis inte riktigt redo för barn nu. Kanske gör jag det aldrig. Eller så gör jag det. Vi får se. Den frågan får lämnas öppen : )
Annat är väl att jag nog alltid vill bo i lägenhet, bor gärna utomlands igen, och kommer nog aldrig skaffa en katt. Samt vill skriva tills jag dör! Klart slut!

new york.
→ hej sandra! på tal om att bo utomlands – saknar du new york mycket? är du ofta nostalgisk över den tiden? funderar du på att någon gång flytta tillbaka? kom att tänka på det eftersom det var ett tag sen du flyttade hem nu och du kanske har hunnit få lite perspektiv på det. puss!
✎ Hallo! Jag saknar inte New York direkt. Det är nog delvis för att jag just är frilans och har dragit dit i längre perioder sedan jag flyttade därifrån 2013. Några månader varje år egentligen. Det här året däremot har jag bara varit där en vecka.
För varje år som går krymper mitt New York-längt. Jag vet inte exakt vad det beror på. Kanske att färre och färre vänner bor kvar där, kanske för att staden blir dyrare för varje år, kanske för att tiden då jag bodde där blir mer och mer avlägsen. New York är fortfarande en av mina absoluta favoritstäder, men jag är inte längre säker på om jag kommer bo där igen. Kanske har blivit för bekväm. Har ingen lust att jaga kackerlackor över diskbänken och betala femtusenmiljarders för att hyra en lägenhet. Tycker så mycket om Stockholm. Men man ska aldrig säga aldrig!

→ Sandra!
Jag gick igenom dina bok-inlägg för någon vecka sen för att hitta något att läsa. Fastnade för ”I en klass för sig” just för beskrivningen du gav av den (tack för tipset!). Alltså att du insåg att du störde dig på huvudkaraktären för att hon, precis som du när du var tonåring (om jag förstod rätt), tackade nej till så mycket och inte vågade ta chanser i rädsla för att göra bort sig/göra fel/inte passa in. Just sån var jag också som tonåring och – ärligt talat – är jag ganska mycket nu som vuxen också. Men jag vill inte vara det längre. Det känns inte som jag lever på riktigt för jag är så rädd för att träffa nya människor och testa nya saker. Därför undrar jag hur du gjorde för att börja våga leva, om du förstår vad jag menar? Du verkar ha så kul och träffa så många intressanta människor och jag vill inget hellre än att också ha det så.
✎ 
Hej gullis! Så himla svår fråga detta, men ska försöka göra mitt bästa.
Det enklaste svaret jag egentligen kan ge är att det handlade rätt och slätt om inställning. Jag började bli modigare i små steg. Som till exempel våga säga hej till en kille jag var förälskad i, eller tacka ja till att följa med några jag inte kände så bra på en fika, eller våga ta några tafatta danssteg på ett dansgolv och så vidare. För varje steg förväntade jag mig typ jordens undergång – men så, hände ingenting? Världen fortsatte, ingen brydde sig.
Jag har alltid haft nån form av ångest så länge jag kan minnas att jag ska ligga på min dödsbädd och inte känna att jag levt tillräckligt, och för att undvika just det behövde jag helt enkelt ta tag i det. En dag bestämde jag bara det: nu ska jag tacka ja till allt, även om det är läskigt.
Det svåraste med det var att våga tro på att folk ville hänga med mig. Det lugnet vissa har – att de är så självklara i att människor vill ha dom i sin närhet – är något jag verkligen fått jobba upp.
Än idag är det inte något som kommer naturligt för mig. Jag behöver en tydlig försäkran om att jag är välkommen, har en sjuk respekt för folk som är auktoriteter eller såna som är självklart ”coola”. Har flera gånger fått höra att jag är dryg i nya sammanhang när det bara handlar om att jag är blyg.
Och vet du. Det kommer nog aldrig vara självklart. Varje gång är det en ansträngning för mig att våga, att vara modig fastän jag innerst inne är en räddhare. Att flytta till New York, att berätta för nån att jag är kär i dom, att skaffa en ny kompis, att resa iväg ensam, att säga upp sig, att tacka ja till jobb etc: det är enorma kraftansträngningar som kanske inte alltid syns utåt.
Men jag vet att det är värt det. Och för varje gång blir det lite enklare.
Så. Det kanske är mitt bästa tips – jag är lika livrädd som du. Jag bara kastar mig fritt för att jag är likvärdigt rädd att bli en skruttig gumma som känner att hon inte har levt.  Och vi måste leva ju, både du och jag.
Så heja livet tuta och kör

cap d'antibes
→ Hej Sandra! Du som är så mycket nere på franska rivieran, skulle du inte jättegärna kunna göra en liten guide vart man kan bo billigast där men ändå fint, bra uteserveringar, middagstips, fikaställen, badstränder osv? Ska ner dit snart för första gången och vore ju toppen
✎ Åh jag är påbörjat en sån guide så många gånger. Måste verkligen lösa. Lovar till nästa sommar.

→ Finns det något vackrare än en ung Brando?
✎ Helt korrekt, finns ej.

frågor och svar om bloggande, datorer, kläder och annat.


Hej Sandra! Har en fråga jag funderat på länge. Du är ju en stor inspiration för många, men hur ser du på bloggerskor (i synnerhet en den senaste tiden) som gärna ”apar efter” dina bloggidéer? Blir du smickrad för att du uppenbarligen gör något att se upp till eller kan det göra dig irriterad? : )
Du är bäst <3
→ Hej och puss!
Skulle man som bloggare irritera sig på folk som snodde ens idéer i bloggvärlden skulle man bli en tokig person. Hela idén med bloggandet är på ett sätt att hitta inspiration av varandra och utvecklas tillsammans. Jag tycker folk i allmänhet är ganska bra på att länka fram och tillbaka i stil med ”tack för inläggidén @xxx”.
Det braiga med bloggar är att man egentligen inte är konkurrenter utan väldigt beroende av varandra. Folk läser oftast inte en enda blogg, utan flera stycken. Alltså vill man att andra bloggar ska vara innehållsrika och välskrivna för då ökar även mina statistiksiffror.

Sen är det ju så att jag har varit med sedan bloggandets begynnelse, vilket innebär att jag har varit med och skapat flera formler som ingår i bloggvärlden. Det är inte något jag direkt går och klappar mig för bröstet för och hoppas att folk ska tacka mig för hehe. Det handlar bara om att jag var tidig och mina idéer funkade.

Jag var exempelvis först i bloggvärlden med att beskriva min dag med bilder och text direkt under varje bild i ett slags linjärt narrativ, något som nu är totalt självklart. Jag var först med att sammanfatta mitt år i december, jag var först med brevvänsinlägg, först med att interagera läsarna i inläggen (exempelvis finaste som hänt er), var först med att filma en dag och lägga på musik, först med att recensera böcker och lägga in citat från böckerna och säkert ett helt gäng saker till. Det är askul att sådant man suttit och fnulat på i sin säng när man varit 22 typ blivit en slags bloggstandard. kul kul! Och hade inte jag kommit på det hade säkert nån annan gjort det.
Men för att summera: härma på för 17. Det är härligt bara.


TJEJER (Och Sandra!): någon som har tips på en fin liten klocka att önska sig i examenspresent? 
→ Hej hopp! Jag tycker Nixon gör fantastiska klockor. Har själv velat ha en i många år. Finns exempelvis på Asos men säkert på många andra platser. Har ni fler tips bränn på i kommentarerna!

Blir galen på Metro Mode har banners både uppe och nere och klipper av dina bilder!! Har en 13tum blir galennnnn
→ I know fattar inte heller varför dom gjort så. Sitter också på en liten dator. Jag läser min blogg och andra metrobloggar på 80%, då funkar det fint. Man trycker command (kringla) och minustecknet på tangentbordet så krymper bloggen till passande storlek. Kringla och plus för att förstora. puss.


Sandra, vilken serie la du ut på din snap i måndags? Såg så bra ut : )
→ Det är dom nya avsnitten av Twin Peaks! Finns på HBO Nordic. Men obs se dom första två säsongerna först för att hänga med. Tror dom finns på Netflix, dom har i alla fall funnits där innan. Här är ett gammalt inlägg jag skrivit om Twin Peaks.


Sandra! Din ”Boys lie” tröja på snap! Var får man tag på? Så jäääla fin.
→ 
Eller hur! Fick hem den i present förra veckan av webbshopen Tough Luck. Mycket passande i mitt liv för tillfället.

wednesday
Hej! Jag måste köpa ny dator och vet inte om jag ska köra PC eller Mac? Har alltid haft PC och gillar det men samtidigt lockar ju en Mac för jag älskar min iPhone och Mac verkar så smart. Hur länge har du haft Mac? Har du någon erfarenhet av att jobba på båda samtidigt? (jag har PC i jobbet) Vore jättetacksam om du ville svara så kanske jag blir lite klokare. (Obs, har försökt googla en del men tycker de vanligaste resultaten blir från typ 2006?) (Kanske är dålig på google.) (Sen tycker jag ju du är smart och har bra tips) (Hejdå)
→ Mac mac mac mac mac. Har använt Mac sedan 2005 and will never go back. Dyrare visst, men så mkt enklare än PC på alla sätt. Säkrare (noll virus), snyggare och mer användarvänlig. puss och hejdå.

Apropå balkong… du är väl som jag ganska spindeläcklad? Hur gör du för att hålla krypen borta från balkongen? Och om det kommer en inkräktare, hur anfaller du den? :O
→ Är på något sjukt sätt lyckligt befriad från ganska mkt småkryp hemma hos mig. Det enda som trivs på min balkong är getingar och dom är fasiken värst av alla för att dom FÖLJER EFTER EN. Varför är det så? Getingar i andra varmare länder följer inte efter en. Getingar i Sverige vill vara ens bästa vän.
Ser jag ett kryp hämtar jag en sko och dödar det. Min spindelfobi är beskaffad på det sättet att jag måste ha full kontroll på var själva krypet är, annars får jag panne, får då känns det som att det är innanför mina kläder. Så jag agerar min egen superhjälte och dödar det.
Sorry alla för regnet.
🕷

frågor och svar om indiepop, tinder, milla och lite annat.



Kanske töntig och dum fråga haha men vad innebär indie!?! Född 97:D Så är expert på hipsterkulturen, är indie typ forntida hipster ?? Broder daniel och cigg?? e det enda jag kommer på! Hur såg man ut tex?:ppp

Denna fråga <333 Indie är en forntida hipster kan man kanske säga. Eller många hipsters har nog varit små indiekids en gång i tiden. Indiepopen var stor i Sverige på nittiotalet och en bra bit in på 2000-talet. Medan hipstern har ett större konsument- och individ-fokus handlade indiepopen snarare om att tillhöra en grupp. Fokuset låg på musik och politik. En indiepoppare skulle aldrig erkänna sig själv som indiepoppare, men likväl stod man ju där och tittade under lugg i likadana skor och tygväskor.
Man hängde på communityt skunk.nu, påbörjade aldrig meningar med versal bokstav, gjorde blandband till dom man gillade, fikade på String, bar kläder i svart och vitt, dog för spinkiga killar i randiga tröjor och scarf,  drack bara Törley eller billigaste starkölen, satt oftast på marken, gillade bara typ b-sidorna eller obskyra EP:s på indieband, kunde alla Smiths-texter utantill, hade stjärnor under ögonen på festival, hånglade med prick allt bara dom hade fin musiksmak och converse, var stammis på indieklubbar som Babasonic och Metropolis, hatade allt mainstream, älskade sextiotalets modskultur, var *pepp*, gillade handklappsrytmer på dansgolvet, ju kortare kjol desto bättre, ju mer utnötta skor desto bättre, hade feministiska slagord på tygväskan eller något konserttryck, hade alla Belle & Sebastians singlar på vinyl, drack jättemycket öl på Carmen och kedjerökte Lucky Strikes. Gud nu kommer jag inte på mer. Det var SJUKT gulligt alltihop i alla fall.

En sak som jag tycker definierar hela det livet ganska fint var en gång när jag var 17 och satt på Snövit med två kompisar och hade kvällen innan gått hem med en kille jag träffat på en northern soulklubb.
– Han satte på  Smiths på vinyl och sedan låg vi. 
Och mina två kompisar spände blicken i mig och sa i kör:
Vilken Smiths-skiva?



Åh, var i Stockholm köpte du den växten?? Har sökt efter en sådan! 

Köpte den i blomsteraffären i Ringen, Skanstull. Dom hade hur många som helst!


Lite nyfiken på hur dina grannar tar det med fest? Har du en förening /grannar som inte klagar när det är kvällsaktivitet i huset? Mina gör det direkt! Spontan-fixar du lappar för att inte störa?


Grannen ovanför mig har jämt fest själv så vi har någon slags outtalad pakt att aldrig klaga på varandra. Grannen nedanför mig är inte hemma på helgerna, och huset mittemot mitt är en skola så ingen är där heller på helgerna. WIN ska aldrig flytta härifrån


kan vi inte få se hur din tinderprofil ser ut? :)) (inser att du kanske inte kommer vilja det men man kan alltid fråga!)

Haha jovisst.

Det här är min framsida. En bild från New York som jag tyckte var fin + kul pga borstar tänderna. Och en mening som enkelt summerar att jag gillar djur, fest och mat.

Det här är mina andra bilder. Nr 2 la jag till för att Elsa sa att jag borde ha en helkroppsbild, nr 3 är min facebookprofilbild, nr 4 tyckte Flora jag skulle lägga in, nr 5 tycker jag att jag ser gullig och snäll ut och nr 6 är Christians favoritbild på mig. Japp.
saturday

fin tischa! Vart kommer den ifrån? Antar att du har skrivit det någonstans, men vet inte vad jag ska söka på, haha <3

Den är från The Original Bad Girl!


Var kollar du på masterchef australia??


Dplay!

Milla and I.

Hej Sandra! Jag har också tax och undrar hur det är att gå ut med Milla lös? Är hon lydig? Springer hon inte efter andra hundar och katter etc?

Hon är tränad sedan hon var valp att gå utan koppel så hon är superskillad på det. Hon går fot eller lite surt bakom mig. Hon hälsar inte på andra hundar men stannar till om de vill hälsa på henne. Hon skulle aldrig springa ifrån mig och stannar även vid alla övergångsställen pga vet att man ska det. Hon är dock kopplad när hon löper eller om det är jättetrafikerade gator.


Hej Sandra! Jag har sett nu i några veckor (månader?) att det ibland står lite olika tavlor bakom dig när du tagit bilder, och undrar varför du inte har hängt upp dem? Har du bara inte bestämt vad du ska göra med dem?

Hej! Jo men det är för att jag har en plan. Denna tavelvägg jag har ovanför soffan vill jag bygga ut till en tavelvägg från golv till tak. Över hela himla väggen. Och jag har ännu inte tillräckligt många tavlor för det, men vill inte bara köpa random tavlor bara för att. Därför tar det lite tid! : )

frågor och svar.

tuesday

Skulle inte du kunna skriva ett inlägg om vad du tycker om bloggen Bloggbevakning?

Jag får ont i magen av den bloggen och fattar inte hur den kan få existera. Får ont i magen om hur de i detta nu sitter och sprider rykten och skitsnack om dig. Hur både blogginnehavare och läsare har noll respekt för andras känslor. Hur det ska vinklas och hackas på. Hatstormar varje dag.
Camilla Gervide gillar ju dig, kanske skulle då ett ord från dig ge henne en tankeställare?
Om du nu ens läser den vill säga. Det kanske du inte gör.


Hej hopp! Ärligt talat så tycker jag inte den bloggen är så himla farlig ur en allmän synpunkt liksom. Den är uppenbarligen jättestor och fyller något slags tomrum i bloggvärlden som tydligen behövdes. Folk har visst ett intresse av att skvallra om bloggare och på ett sätt är man ju mer eller mindre någon slags offentlig person om man bloggar och då får man väl leken tåla. Kan i och för sig också känna så för att jag inte direkt blir särskilt utsatt i den. Jag tycker det är bra att hon har någon slags feministisk botten och tror även hon har ett finger med i spelet med att bloggare har blivit duktigare att märka sina reklamsamarbeten. Jag kan hålla med om att det stundtals blir enskilda hetsjakter, men bloggen är väl ganska färsk och ny och det tar kanske en liten tid innan man hittar den rätta tonen.
Kommentarsfältet är mindre kul men hur ofta är kommentarsfält härliga på internet. Ganska sällan.
Jag försöker undvika att läsa om mig själv därinne men kan inte låta bli ibland såklart. Tar inte åt mig så ofta. Tycker det är ganska underhållande att fokuset ligger på att jag är barnslig och omogen och ”inte vill växa upp” pga klär mig i korta kjolar och inte har skaffat familj fastän jag är 32.
Såklart det är så.
Kvinnor har alltid definierats utifrån sina relationer till män och sitt utseende. Att jag driver mitt eget aktiebolag, var verksam som copywriter i sju år, jobbade i New York på en av de största byråerna i världen, vunnit reklampriser, gett ut två romaner och skrivit ett helt gäng med krönikor etcetera är såklart inte relevant eftersom jag är kvinna.
Att folk spekulerar kring mitt ex och vad han har gjort anade jag skulle ske när jag gick ut på bloggen att han betett sig dåligt mot mig. Vilket han har gjort. Det var något jag valde att offra för att jag kunde (och kan) inte dölja min sorg och ilska och mående. Flyttade ju liksom hem till mina föräldrar i mars och kunde knappt hantera mig själv. Har ärligt talat inte mått såhär dåligt i hela mitt liv tidigare och eftersom det här är en blogg om mitt liv går det inte direkt att dölja.
Men, det är också en feministisk handling att inte låta honom komma undan. I alla tider har män kunnat bete sig som as utan konsekvenser för att kvinnan ska vara den ”rimliga personen” fastän de blivit utsatta för orimligheter, och vara den som ska känna skam och förnedring och därigenom tystas ner. Det är slut med det. Folk kan inte bete sig hur som helst mot mig och tro att dom ska slippa undan. Sedan kan kommentarsfält på internet tycka vad dom vill om det men jag står stadigt i min åsikt och ångrar inget.

 

saturday.

Sandra, du liksom jag gillar ju att organisera så det känns passande att fråga dig om detta. Jag har för mig att du någon gång nämnt att du sparar och sorterar dina bilder på flickr och går in där när du ska söka rätt på en gammal bild. Stämmer det? Isåfall, kan du inte förklara litegrann hur du tänker kring själva organiseringen? Jag har så svårt att veta var jag ska spara alla miljoner bilder och hur jag ska kunna ha dem lättillgängliga i framtiden. Egentligen litar jag inte på affärsdrivna molntjänster men litar ju ännu mindre på en fysisk hårddisk.. Hur tänker och gör du?? 


Hej! Har skrivit ett långt inlägg om detta som du hittar HÄR!

 

founders day at W+K.

Sandra! Jag har en fråga jag är nyfiken på. Du som har bott på flera olika ställen i världen i längre eller kortare perioder; New York, Paris, Tokyo etc. Känner du dig som svensk, europé eller internationell i din identitet eller inget/en blandning utav dem? Eller hur tror du att dessa upplevelser har påverkat dig?


Hej! Alltså, jag känner mig absolut som hundra procent svensk eftersom jag är född och uppvuxen här : ) Däremot så tror jag att man blir både klokare och vettigare av att resa och leva på olika platser och träffa olika människor. Och modigare! Eftersom jag liksom vågade flytta till New York, lämna familj och pojkvän, börja på ett jobb på ett annat språk, skaffa mig en bostad och visum och allt vad det var har gjort att jag nog är mer benägen att göra det igen någon gång i framtiden. Eller i alla fall känna att jag kan. Det är inte läskigt och omöjligt för jag klarade ju det en gång?
I början när jag flyttade hem till Sverige igen sa många: Ah men hur känns det egentligen att till sist ha flyttat hem igen? Och jag svarade alltid att ja alltså, jag bor hemma nu, men det innebär ju inte att jag ska göra det resten av mitt liv. Världen är öppen och framför en och vad som helst kan hända. Tänk vad spännande.

 

foto-2017-03-23-13-05-13

Hej Sandris <3 en ytlig fråga; jag har typ samma färger som du, är väldigt ljus och rödlätt. Undrar hur du tänker med foundation-färg, kör du åt det gula elller rosa hållet? Eller alltid den ljusaste? Jag ser liksom alltid lite rosa ut i fejset trots smink vilket är trist, din hy och hudton ser amazing ut!


Hej och tack! Jag är väldigt rödfläckig och går mer åt det rödare hållet utan foundation. Jag har inte riktigt tänkt på om jag använder foundation mer åt det gula eller rosa hållet, men jag tror det gula? Sedan kan man även använda en primer eller så kallad color corrector med gröna toner i för att tona ner dom allra rödaste partierna. Mitt bästa tips är ärligt talat att fråga i sminkaffären. De brukar vara så proffsiga och hjälper en fint så man hamnar i rätt färg. : ) Jag blandar två olika foundations, en BB cream från Erborian i ljusaste färgen som återfuktar bra och är rätt täckande, samt en mer täckande från Make Up Forever i färgen 215 som är den näst ljusaste. Båda finns på Sephora.

 

2002

Vad märkligt att du kan kolla tillbaka i ditt liv som i ett arkiv (asså märkligt för en som aldrig bloggat, men säkert självklart för dig). Jag själv är extremt onostalgisk och fokuserar mest på framtiden. Tror du att det är bra att kunna gå tillbaka så här och se exakt vad du gjorde för ett visst antal år sedan? Eller är det bättre att man bara har minnena i hjärnan så att man per automatik filtrerar bort en del med åren? Kanske en flummig fråga men jag hoppas du vill resonera lite kring om fördelarna och nackdelar kring att ha ett livsarkiv. Tycker det är intressant.


Hej! Jag är en person som alltid samlat minnen och dokumenterat. Innan blogg fanns så hade jag fotoalbum och scrapbooks och hade även en filmkamera som jag tog med öööverallt i min tonår (måste måste digitalisera!). Jag är nostalgisk med ett extremt bra minne. Det är som det är bara, på gott och ont. Har faktiskt skrivit ett inlägg en gång om det här med att vara nostalgisk som du kan läsa här. Jag tror att det gör mig till en bättre skribent faktiskt, att minnas mycket. Kan väldigt enkelt hamna i exakta känslotillstånd bara genom att tänka på specifika händelser från förr. Det är jävligt jobbigt ibland, och ensamt. Men i det långa loppet är jag glad över att just jag blev sån. Man måste nog bara omfamna den slags person man råkat bli, vad annars kan man göra liksom.

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Vanja Wikström
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger