Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

kärlek.

vecka 47.

Måndag igen. Gudars. Fortfarande november. Jag mår sådär, men det är okej. Ett bra tips när det känns som att man håller på att bli fullkomligt batshit crazy är att 1. duscha. 2. sms:a en kompis och skriva hjälp. Hjärnan villar in en i helt mörka rum när man tror att man för en gångs skull har en bra dag, men varje vecka är en vecka längre ifrån det som var då. Det värsta är att hantera ångestsvallen som jag aldrig vet hur långa de kommer att vara eller var de kommer att leda. Men jag känner i alla fall någonting och det måste väl vara ett steg på vägen till att inte längre känna något alls kring detta. Tror jag?
Eller det måste vara så.

Den här veckan åker jag iväg på boksigneringsturné till Göteborg, Sundsvall och Umeå. I Umeå kommer jag vara ensam lördag kväll, så om det är någon/några som vill hänga: säg till! Du får gärna vara social, +25 och tjej om man får önska : ) Själv är jag kanske inte livets roligaste person just nu, men kanske kan bidra med något i alla fall. Man kan maila då om man vill. Vill gärna göra något kul, typ dricka vin på Umeås roligaste bar eller nåt.


Signeringstiderna som gäller denna vecka är:

Torsdag 24 november 16.00-17.30 Signering Akademibokhandeln Nordstan Göteborg

Torsdag 24 november 18.30-22.00  författarkväll på Bokskåpet i Göteborg, flera författare är på plats.

Fredag 25 november 12.00-13.00 signering Akademibokhandeln Göteborg Västra Frölunda

Lördag 26 november 13.00-14.00 Signering Akademibokhandeln Birsta, Sundsvall

Söndag 27 november  12.30 -13.00 Signering Akademibokhandeln Åkerbloms, Umeå

Andra saker som jag känner att jag måste styra upp i mitt liv inom en snar framtid förutom umeådejter är,
→ En jäkligt lång, rolig och lättsam serie av bingekolla på. Typ Seinfeld fast något annat. Såg alla säsonger av Frasier förra gången jag var nysingel. Ändå rolig serie : ) Man gillar ju Niles.
→ Ett skrivbord någonstans på ett kontor. Det funkar inte längre att jobba ensam hela dagarna och sedan komma hem till en tom lägenhet. Jag kommer bli tokig. Måste hitta en kontorsplats någonstans på Söder där jag och min dator kan sitta. Vet ni något, säg till.

Älskar att ni är så många som tycker att jag ska skaffa en hund nu, men ville bara säga att nej, vill inte ha någon hund just nu. Måste ta hand om mig själv först. Det får bli sen. Men inte nu.

5cdc1b8adbf559e1a4ad531f9bf1b825

 

tisdag.

Hej.
Tack för alla kommentarer igår. Ni är otroliga. På riktigt alltså, att ni ens finns? Att systerskapet finns är så mycket <3. Tack så väldigt för att ni tar er tid.

Jag tror jag måste välja en ny slags överlevnadsstrategi i och med detta break-up. Det får inte bli som förra gången.
Jag har aldrig varit så dränerad och ledsen över något som när Ludvig gjorde slut med mig för fyra och ett halvt år sedan. Det handlar inte om att jag inte har varit med om värre saker, tro mig det har jag, utan det handlade om att jag på riktigt trodde att jag skulle dö av brustet hjärta.
Det avslutet rubbade något existentiellt i mig som jag egentligen aldrig tror att jag kommer få tillbaka. Som att jag gick ner en takt i en ton typ.
Det är okej, livet är så.

Men jag kan inte låta det ske igen. Det går inte.

När jag och L gjorde slut var jag så otroligt mån om att samla ihop pusselbitarna av det förhållande som var vi. Jag satt där och katalogiserade våra minnen i huvudet, sparade, samlade, sörjde. Inget fick glömmas.
Jag var så mån om att plåstra ihop dessa minnesbilder att jag helt glömde bort att plåstra om mig själv.

Därför måste jag krishantera detta annorlunda.
Jag kommer vara (och är) ledsen. Såklart. Det ska man, det är viktigt.
Men jag kommer inte kämpa för att försöka komma ihåg oss.
Jag har tvättat alla lakan, handdukar, slängt hans burkar i kylen. Jag har tagit bort hans namn på dörren. Jag bäddar sängen varje morgon, diskar och slänger sopor. Jag somnar till podcasts och öppnar balkongdörren när det är sol. Jag äter frukost och jag äter middag. Jag bokar in möten och går upp i tid.
Jag vill inte älta det vi hade, gräva ner mig totalt i feelings. Jag kommer inte försöka minnas doften av honom, eller sättet han sover på. Jag behöver inte dessa bilder längre.

Det är också den krassa sanningen. Jag lärde mig allt om en människa som numera är helt obetydlig information. Jag kan inte vara nostalgisk bara för att ta hand om några år i mitt liv som ändå inte blev som det var tänkt.

Jag säger inte att det blir lätt. Men jag måste försöka.

Och det får helt enkelt bara vara så att det inte gör något om dessa bilder faller ur huvudet i ren överlevnad från kroppen. Det spelar ingen roll. Man går vidare. Man gör det för att man måste.

En sak till,
jag vill att ni ska veta att jag inte är arg på Magnus. Så var snälla inte ni det heller.
Jag vill så oerhört gärna blicka framåt,  jag måste försöka göra det.

49418a915810c187db17a908d0f4e1e0

måndag.

×

Kanske tog det slut för att jag har mått så dåligt den här hösten. Kanske har jag mått så dåligt för att det skulle ta slut. Antagligen en kombination.
I efterhand känner jag mig så idiotisk som läste signalerna så dåligt. Men det är svårt att läsa av någonting man inte vill.
Förra veckan var vi ihop. Den här veckan är vi inte längre det.
Hans skor står kvar i hallen men han är inte här. Jag bad honom att stanna men han är inte kvar.
Saker går sönder så ofta. Jag hoppas det är för att annat ska få plats.
Det kommer väl sen.
Allt blir bra till slut hörrni. Det blir alltid det, på nåt sätt.

×

systrar, historieprov och tinder.


På måndagar tycker jag dessa små historier behövs allra mest. Här kommer ett gäng fina saker som hänt er från kommentarerna i detta inlägg.

 


När jag ringde till fertilitetskliniken för att boka tid och snyftade i min sida av telefonen att nu har jag mens för tolfte gången och jag orkar inte mer. Och den snälla, varma rösten på andra sidan svarar ”Men du. Nu har vi tagit första steget.”

.

Alla tjejer i min klass började att slutade äta lunch i skolan för att dom var rädda för att bli tjocka. Jag satt där och började också peta i maten och panikade inombords för att jag inte ville sticka ut. Jag visste att jag inte skulle behöva påverkas men ändå så märkte jag hur mitt beteende började ändras.
 Jag var så ledsen och visste inte vad jag skulle göra. Jag tänkte att jag borde vara starkare än så men det är inte lätt att vara tjej i gymnasiet och att vilja passa in.
När klumpen i halsen blev för stor smsade jag min viktigaste person i livet – min tvillingsyster som svarade att vi skulle klara det här tillsammans. Vi åkte och köpte chips och efter den dagen påminner hon mig ständigt att jag är viktigare än så. Älskar henne så mycket så det gör ont.

.

Den här hösten flyttade jag(!) som nybliven 17 åring från Sverige till en stad vid den engelska kusten och 2 h bussfärd ifrån London och fick min första riktiga kyss på den nya favoritklubbens dansgolv – att livet här nu faktiskt är MITT liv och ingen handling tagen från en lagom ostig film övergår mitt förstånd men är också något av det finaste och bästa som har hänt mig

.


Friade till min kille, han sa ja! YES!

.


Efter att ha dumpat mitt ex som var en manipulerande skitstövel ville jag vara singel för evigt, men blev såklart kär i en killkompis inte långt därefter. Jag försökte att inte tänka på honom men det var omöjligt. Efter att ha varit hemligt kär i ett halvår stod vi på ett dansgolv en natt i april och jag kunde helt enkelt inte vänta längre så jag kysste honom och han kysste mig tillbaka, vi lämnade klubben hand i hand och spenderade sen natten kyssandes i en kompis soffa. Jag fick sen veta att han varit kär i mig lika länge som jag varit kär i honom men inte vågat göra någonting! Vi blev officielt ett par en månad senare. Han är totala motsatsen till mitt ex och det känns som att allt äntligen har fallit på plats. Han gör mig så lycklig och i december ska vi flytta ihop

.

Tinder!! Har gett en osäker ung kvinna i en ny stad så mycket bra liggande att tonår helt utan sexuella erfarenheter äntligen börjar suddas ut.

.


Jag och min lillasyster är kompisar igen. Vi har flera år av grus i vår relation och ett tag var det så dåligt att vi inte pratade med varandra under nästan ett års tid. Nu har vi hittat tillbaka till varandra. Vi smsar, ringer och åker och hälsar på varandra (har halva Sverige mellan våra hem). Jag ska till och med få ta hand om hennes älskade katt när hon ska resa bort. Detta är, utan tvekan, det bästa som någonsin kommer att hända mig i hela mitt liv. Att vi finns hos varandra igen.

.


Hade spanat på honom hela kvällen. Han var lång, hade mörkbrunt hår med lugg som föll ner i ögonen och världens varmaste blick. Han var den första på länge, länge som gjorde mig riktigt knäsvag. När gänget skildes åt utanför klubben tittade han mig rakt i ögonen och sa ”kom hit, ge mig en kram”. Ni vet en sån där RIKTIG kram, när man liksom försvinner in i någons famn? Precis SÅ var den.

.


Det här hände inte nyss, utan i våras, men det är något av det finaste som hänt mig. Jag var, tillsamman med några klasskamrater, med i en nationell novellskrivartävling för ungdomar i Lund. Och när jag satt där, på prisutdelningen, bland ett hundratal människor, en jury och mina kompisar, ropas mitt namn upp som förstapristagare. Och jag får gå ner på scenen och bli applåderad. Jag har nog aldrig känt mig så sedd i hela mitt liv.

.


När jag hamnade bakom ett par med en corgi. Jag började nästan gråta. Blir fortfarande tårögd av rördhet när jag tänker på det. Måste ha en corgi eller dö.

.


Jag sprang på mitt ex på en bar i fredags. Han dumpade mig och det är snart två år sedan. Jag var snygg, charmig och avslappnad, medan han var oattraktiv, osäker och nervös när vi pratade med varandra. Jag la också märke till att han hade en prickig skjorta på sig vilket hör till ovanligheten, då han har en extremt minimalistisk stil. Jag däremot älskar prickigt, och när vi var tillsammans kallade han mig bland annat för ”prick prick”. Det kändes så jävla bra bara. Jag själv har gått vidare, men han bär fortfarande spår av mig.

.


min lärare sa till mig att det hade gått bra på mitt historieprov och sedan skrattade han till.
”vad är det?” frågade jag nervöst.
”du skrev någonting roligt”

.

picture source.

tinderprofiler, en hamster och en fransman på motorcykel.

Jag pyntar bloggen denna måndagseftermiddag med ett gäng utvalda finheter som ni har varit med om på sistone. Tack för att ni berättar för mig, att jag får läsa och både blir rörd, skrattig och gråtig.

 


Efter många år tillsammans var jag och min pojkvän på ett så himla jobbigt instängt ställe i vårt förhållande. Jag gjorde slut och nu är han mitt ex, jag har fått tre nya bästisar och gör roliga grejer varje helg.


När min pojkvän pustar ur sig ett ”Åh, Emma, jag vill ha sex med dig hela livet, jag älskar dig så mycket”


Han var inte alls som jag tänkt mig från hans tinder-profil. Den var melankolisk och dyster. Men hans sätt att skriva fångade mig. I verkliga livet var han en frisk fläkt av optimistisk cynism och högljudda skratt. Han rörde sig försiktigt men ändå med ett visst mål, lite bestämt. Och helt plötsligt fann jag mig i att kunna vara nära honom.


När min kille var dum i huvudet och inte gick hem med mig från krogen klockan tre på natten, eftersom han hellre ville gå och äta kebab men jag hade ont i huvudet. Så jag promenerade hem ensam och blev snabbt rädd, jag tog fram nycklarna och höll dom mellan mina fingrar. Precis då cyklar en tjej förbi mig, hon har en pizzakartong på pakethållaren och stannar en bit längre fram, när jag närmar mig henne så frågar hon ”Vill du ta sällskap hem?” Det ville jag såklart, och hon sa ”Jag vet precis vad du tänkte när du tog fram nycklarna” SÅ HIMLA FINT. Lever typ dagligen på den känslan av att det finns systrar överallt som hellre äter kall pizza än att låta någon gå ensam hem. <3


När jag och min son var på myrorna i förrgår och när han sprang fram till en tavla föreställande ett vitt hus och massor mindre hus belägna på en äng med milsvida åkrar och sa ” åh så fint mamma, så här vill skulle jag vilja bo.” Tänker att jag alltid vill veta vad den lilla underbara människan tänker.


För ett par veckor sedan slingrade sig hamstern ur min hand och föll en bra bit rakt ner i burspånet. Denna lilla olycka lämnade nog både honom och mig rätt så omtumlade, men han tog ingen allvarligare skada av det. Kvällen efter var han dock lite extra trött och långsam när jag tog upp honom ur buren. Stunden som följde ägnade han åt att bara ligga mot min bröstkorg och liksom mysvila medan jag tittade på TV. Han är sällan så lugn och gosig annars så det var ganska bäst faktiskt. Känslan av hur han bara ville vara nära


I helgen åkte jag till Paris för att träffa en fransman jag hade ett one night stand med för typ en månad sen. Åkte runt i livets stad på hans motorcykel, åt pizza och hånglade non stop i två dygn. Blev singel för första gången på fyra år i somras så att göra en sån grej är inte direkt nåt som SKER i mitt liv. Känner mig sjukt nöjd över att jag klev ur mig själv lite, tänkte fuck it och ba gjorde det! (Ps. varför är franska killar så dreamy?? orkar ej)


Imorgon ska jag göra abort, och det är helt okej.

 

picture source.

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Dasha Girine
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman