Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to the past week’s comments.

Jag har kommit på att jag nästan aldrig sitter vid en dator nu när det är sommar och det är bättre att jag sammanställer veckans kommentarer i inlägg istället för att svara på dem direkt, för jag verkar inte riktigt få ihop det. Så här kommer alltså veckans frågor och svar.

Finaste du! Var är tröjan ifrån på bilden där du är blöt av regnet?
Från American Apparel. Den är rosa. Har en i turkos och mörkblå också.

 

Från Anonym
Hej Sandra! Just nu befinner jag mig mitt i en fruktansvärd kärlekssorg likt den du upplevde för drygt ett år sedan. Mannen i fråga är väldigt mån om att vi ska fortsätta vara vänner, så mån att han låtit mig sova där i en veckas tid nu. Vi fortsätter precis som förut (undantag sex- och närhetsbiten), och jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till detta. Under de tre år vi känt varandra har han pendlat mellan att vilja ses till att ställa in dejten (vi träffades på internet), till att vilja ge det en chans i alla fall, till att två intensiva veckor senare ändra sig och helt vilja sluta med “sex-biten”, till att vilja vara enbart vän, till att vilja ha sex igen, till att referera till mig som en flickvän ca 4 månader senare, till att göra slut efter sex månader… Efter det var det tyst ett helt år och jag gick vidare i livet.

Av en slump hördes vi sedan av på nytt, och jag flyttade in hos honom efter kanske tre veckor. Och för ca två veckor sedan gjorde han slut ännu en gång. Under det över ett år vi var ihop den här andra vändan visade det sig nu att han inte ens var kär i mig (“mer förälskad, kanske”), vilket gör ondast i hela den här historien…
Tidigt blev jag en del av hans familj (föräldrar och syskon med familj), men sedan dag 1 anser han att åldersskillnaden är för stor (han är dubbelt så gammal som jag), vilket väl visserligen stämmer men varför då återkomma till mig gång på gång?! Nu sist när han gjorde slut har vi förresten haft sex ett par gånger (inte den senaste veckan dock), och jag tolkar det som att han är världens veligaste person för sex skulle vi ju minsann inte ha sedan det tog slut en andra gång. När jag påpekade detta sa han ungefär: “Ja, men då slutar vi att ha sex då!” Vet inte varför jag går med på att ses överhuvudtaget… Jag mår fruktansvärt dåligt utan honom, pyttelite bättre med.
Jag sa till mannen nu att han får lova att aldrig mer ta mig tillbaka och ge mig falska förhoppningar, och han påstod att det tänkte han inte göra. Om några månader lämnar han Sverige för gott för en utlandsflytt som han planerat sedan dag 1 och som jag hela tiden hoppats på att jag ska bli en del av, men icke. Sommaren däremot, den vill han tillbringa med mig.
Hmm… Hur tänker ni som läser detta? Utnyttjar han mig?

 

svar från Angie i kommentarsfältet till Anonym: Han är ett jävla as och borde veta bättre än att behandla dig som en trasa han bara kan kasta iväg. Du är värd tusen ggr mer och bättre än någon som gör så emot dig. Träffa honom inte i sommar, oavsett om det dödar dig. Det blir inte bättre av att du väntar en hel sommar på att göra slut på det.
Gör det på en gång!

 

Svar från xyz i kommentarsfältet till Anonym: vet inte hur bra mitt svar egentligen är, med tanke på att jag inte varit i din situation men jag tycker att det verkar för komplicerat. jag tycker inte att ett förhållande borde vara så komplicerat, då är det väl ändå nåt som inte stämmer? dessutom tycker jag att det verkar som att han leker med dig, att han vet att du är där vad han än gör så han gör lite hur han vill utan att kanske tänka på dig. du verkar vara ledsen över hur det är mellan er och om man är ledsen med nån som man borde vara lycklig med borde man kanske inte vara tillsammans. för din egen skull tror jag att det skulle vara bättre att släppa honom, men du gör såklart som du vill och känner är bäst – jag är ju trots allt bara en anonym kommentator på internet. hur som helst, till slut löser det sig för dig <3

 

Svar från mig: Jag håller med Angie och xyz. STRUNTA i honom. En bra måttstock till typ allt i livet (och kanske framförallt förhållanden) är ju att om något gör dig mer olycklig än glad ska du absolut inte vara en del av det. Spelar roll om man är megakär, ett förhållande ska finnas för att man ska känna sig lyckligare, smartare, bättre och vettigare. Gör man inte det, utan är man ledsen mer än glad ska man banne mig inte ödsla mer tid på det där. Lämna det bakom dig genast, det är knixigt och svårt att lämna förhållanden och det kommer finnas perioder efteråt (många) när du kommer vilja tillbaka dit och ångra dig bittert men bit ihop och se framåt. En dag är man ännu lyckligare än vad man trodde man ens kunde vara.

 


Jag kommer att vara i New York över Midsommar, vet du om det finns något särskilt roligt man kan göra där just då?
Battery Park har världens största midsommarfirande. Börjar runt tretiden tror jag. Googla upp!
.

 


Jag har en fråga angående det du skrev om att eventuellt åka tillbaka till NY på ett mediaviasum. Jag har varit en del i New York och jag vill bo där, kanske mer än någonting annat just nu. Men som jag har förstått det går det inte att åka dit som frilans utan man måste vara anställd för ett medieföretag/tidning etc och dessutom kunna visa att tiden i Usa är relevant för jobbet. Har jag fel eller vad är det för visum du tänker på? Jag blir galen för jag vill så himla gärna flytta. Har bott en del utomlands och det ENDA som hindrar mig från att dra nu är visumet. Har sparade pengar och har även sagt upp mig från jobbet för jag känner att jag måste iväg. Blir det inte NY blir det en annan stad och det blir nog bra det också men.. Inte lika bra Skulle bli så glad om du svarade!

 

Det stämmer att det är så. Jag är ju anställd av Rodeo så det skulle isåfall vara en fråga jag tog med dom! Det finns kanske andra sätt också men de har jag tyvärr inte koll på. Kram.
.


Du nämner ofta din vän Ea som bor i Paris med sin pilot. Men under din tid där, syntes hon knappt. Är det flera av dina vänner som ber om att inte synas på bloggen?

Ea och jag sågs rätt ofta, i alla fall två-tre dagar i veckan. Däremot i och med att hennes pilot är just pilot åkte hon ofta med på hans flygningar under helgerna till olika delar av världen. Åt middag i Rom, frukost på Mauritius och ett glas vin i Nice och så vidare. Ah ni fattar : ) Ea har helt klart ett av de drömmigaste liven. Jag har ingen vän som inte vill synas på bloggen. Michelle ville inte i ett par år men sen gick det bra.
.

 


Fint festtema! Vart har du köpt din perfekta jeansväst?
Den är från American Apparel.

 


What are you doing this year for Midsummer’s night? Anything special?
Nothing special yet, might stay in the city and drink wine in Vitabergsparken.

 

Har inte Michelle en lookbook eller något? Vill ha allt hon har på sig mest hela tiden.
Nej men hon tackar så väldigt!

 

Åh! Ska du bo hos dina föräldrars vid Karlaplan i sommar?
Bor på Gärdet nu men när de flyttar ut till landstället i Frankrike vid midsommar tänkte jag husera där ett litet tag japp.
.

 

 

Från Matilda.
Vet inte vem jag ska vända mig till. Ingen verkar riktigt förstå. Men du verkar vara en person som förstår. Min pojkvän ska iväg i en månad snart och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig utan honom. Just nu är en dag utan honom en dag för mycket. Igår började jag gråta när jag var med honom och han tröstade mig. Men vad ska jag göra när han är på andra sidan jordklotet? Trodde aldrig jag skulle bli så fäst vid en människa, men det blev jag. Det gör ont i hela mig.

 

Svar från Linnéa till Matilda:
 Jag vet hur det känns. I januari flyttade min pojkvän till andra sidan jorden, 800 mil och 9 timmars tidsskillnad bort. Innan han åkte kunde jag inte sluta gråta. Jag grät och grät och grät och det kände som att det aldrig skulle bli bra. Hur skulle jag klara mig, vi som varit med varandra i princip varje dag i ett års tid? Min bästa och mitt största stöd. Det gjorde ont överallt. Men vet du vad? Det går! Nu har vi klarat av en termin (av 6) och det har gått så mycket bättre än vad jag trodde. Det låter galet men man vänjer sig. Och en månad är inte så länge som man tror, även om det känns så nu. Se till att ha saker att göra här hemma och prata mycket på Skype! Snart är han tillbaka!
Om du klickar här kan du läsa lite om våra tankar på vårt långdistansförhållande osv (det har varit lite bloggtorka sedan han kom hem till Sverige, men klicka bak i arkivet!)

Svar från mig:
Jag hade ju ett distansförhållande som varade i nästan två år och jag förstår ångesten. Den första månaden vi var ifrån varandra trodde jag verkligen att jag skulle paja totalt. Men grejen är den att man gör inte det! Fyra veckor är trots allt bara fyra veckor och det går fort. Dessutom är det precis som Linnéa säger, man vänjer sig. Man vänjer sig för att man måste. Och fatta sen när ni ses, det är explosioner och fyrverkerier minst sagt. Det där klarar ni. Att du är ledsen är ju bara för att du tycker om honom så himla mycket och det är något att vara lycklig för om något.

 

du får ju berätta om titelreferensen. (ang: ”jag hade hammaren beredd under kavajen när han kom ut i sidenscarf och sa, – god dag.)
Det är en rad från Olle Adolphsons låt Trubbel som bland annat Håkan Hellström och Monica Zetterlund gjort en cover på.

 

Hur gick det med hälsoundersökningen?
Den är 18 juni.

 

Blir du igenkänd hela tiden när du går på Stockholms gator? Tycker du det är jobbigt eller bara kul?
Ibland blir jag det. Det är bara roligt förstås. Alla som kommer fram är så himla himla gulliga.

 

Jag har totalt missat att du ska släppa en novell! Har du skrivit något om detta och jag missat det? Jag kommer definitivt läsa den! Kan du inte skriva någonting om den? snälla….
Jag har skrivit om det en del, bland annat här. Men ”novel” betyder roman på engelska, så den är alltså inte en kort sak utan en längre : ) Kommer ut april 2014 på Rabén och Sjögren och är en kärlekshistoria mellan två femtonåringar. Mer om den kommer när det närmar sig!
.

 

The truth is, Sandra, that I need advice.And as I think of you as being very intelligent, I want to share what I feel with you.
I’m having a terrible year. It started last December, when my grandpa dies. Then, things started to go crazy at work, as I’ve got too much to do and nobody recognizes even a little all the work I do within the company where I am employed. No one is able to recognize what I do well, only interested in me when there’s a problem or something does not go as planned.
Of course, not that I plan to stay in this business forever, but I’m having a surgery in September (I’m getting a breast reduction) and I cannot afford to change jobs (even country), especially as how things are in Spain.
In March, I discovered that the guy I had a relationship had been cheating on me for over two months with another girl from the same group of friends. And all of them have chosen to remain friends with both of them instead of me, showing that they were not my friends.
You know, it’s supossed that I have more friends, but suddenly it’s as if it did not fit with anyone of these people, who make their lives without me. I don’t blame them, of course; but I feel terribly alone. And the only person who I know would really really listen to me, lives at Warsaw right now. Damn it, I miss my bestie, but I cannot go to Warsaw right now!
I feel I need to meet new people, breathe fresh air, do new things. But at the same time feel very sad, and I have no desire to do anything. I feel very ugly (physically and personality) for everything that has happened with the guy who has cheated me. It’s not the first time someone cheat at me, and sometimes I think that is what I deserve. And the days pass, and I feel more and more sad and unwilling to go forward. I look at my reflection at the mirror and I only see a little fake redhead, so ugly and sad, and ask myself ‘Who would love me like this?’. Nobody cares.
I live far from my family, and I see them very little. And I don’t wanna worry them at all. Nor do I wanna worry people around me, ’cause the more sad I am, the more they don’tcount on me to do anything. In fact, sometimes I feel I have to beg the company of people. Before all of this everyone liked to count on me for doing things; and now nobody remembers me.
So I feel lost. And alone. And sad, really really sad. Just wanna seat and cry in my bedroom.
And you see that as I don’t know who talk to, I decided to write this here. Because I know that you always give good advice. Because I know for sure that some of the girls who reads you may feel like this too.
Thanks for reading, I’m really sorry if this is very long or bothers you or anyone, but it’s like I need to say this.
First of all, I’m sorry about your year. For some kind of reason when things go bad, it’s almost like a Domino reaction and even more worse stuff starts to pile up. When my ex boyfriend left me for another girl (and its not like i am comparing our problems i just find it easier sometimes to explain stuff by taking examples from my own life), my 2 best friends left New York within 2 months, I had a very stressful time at work, my wonderful little dog that my family had for 13 years died, my sucky relationship with my dad got even suckier, I lost a lot of weight and got stressrelated rashes all over my body and face. I lived far far away from my mom and the rest of my family and felt very lonely. Every day was a hard day to get out of bed for several months, and it didn’t matter that I had a fancy job in a fancy city, I felt so alone, ugly, angry and sad. The only solution I could thought of was planning for the future. From july 2012 I started to dream about 2013. I decided that I needed I new start in my life. I needed to dream about something that didn’t have any connection to the life I was living at that moment. I decided I was going to quit my job, follow my dream and move to another city. I wrote about it for myself, I talked about it with my friends and every time I felt everything was going against me I always had that in my mind – that there was another future ahead, and I was the only one deciding how it would start and end, no one else. I don’t think it need to be such a brutal life change like I did. Sometimes a trip for a week, a concert or a new hobby can be the fix. It’s bascially just something to keep your mind of things. I know you love Sweden, maybe you should plan a trip within the next year or something? Plan it, dream about it, look forward to it. When life is pitch black you need to find those small moments and dreams that keep your mind of things that make you sad. I promise you that within a year you will feel so much better. Sometimes life gives you hard times for you to grow and find yourself. Everything will be okay in the end. And like they say – if it’s not ok, it’s not the end.
(And I also want to say that this is just one example, a very simple one. Sometimes, it can also be good to not be afraid to find professional help to talk about you problems, and most of all, be open with your friends about that you are having a hard time in life right now).
.

 

Hejsan! Fick i fredags reda på att jag ska flytta till stockholm imorgon (måndag 10/6)!!! Kom in på en läkarkurs som jag verkligen ser fram emot att läsa. Men så är det ju detta med lägenheter. Tänkte kolla om du Sandra eller nån annan känner nån som hyr ut över sommaren? Landar i Sth imorgon och bor där till 31e augusti. Skulle vara toppen om någon visste nått! Kramar Jasmine
Grattis! Jag vet tyvärr ingenting, hoppar själv runt i olika lägenheter utan något hem. Stockholm är knivigt med sånt, någon annan får gärna tipsa i kommentarerna.
Vad är grejen med att påbörja en mening med liten bokstav? Har retat mig på det här så länge jag kan minnas, men aldrig kommit mig för att fråga. Ser detta lite varstans men särskilt i kommentarsfält som dessa, eller hos personer som röstar vänster och jobbar inom media. Finns det någon koppling? En f.d. barndomsvän till mig envisades med att skriva sitt förnamn med liten begynnelsebokstav på MSN när det begav sig, och visst sjutton började hon senare läsa på Berghs. Överhuvudtaget verkar det råda någon trend i att utrycka sig så prentatiöst och/eller så barnsligt som möjligt inom vissa kretsar, vilket jag alltså inte riktigt förstått syftet med. Någon som kan svara? Jag lärde mig redan i årskurs 2 på grundskolan att en mening börjar med stor bokstav och avslutas med punkt. Efter ett år på JMK ser jag det än mer hos en viss typ av personer som väldigt mycket påminner om Sandra vad gäller socialt umgänge, yrkesidentitet, musiksmak, intressen etc. Det måste ju vara någon slags gruppnorm. Själv tillhör jag nog ingen särskild stereotyp så kan inte direkt greppa det där riktigt.
Tycker det ser snyggare ut, framförallt i rubriker, där jag oftast använder det greppet.

 

hej Sandra. Underbar blogg, blir alldeles glad i hjärtat av att läsa den! nu är det så att jag letat som en tok på asos hemsida efter klänningen du har på dig i det här inlägget men kan inte hitta den. Skulle du kunna länka sidan där själva klänningen finns?
Tackpuss <3 Den finns här och här!

 

do you miss ny very much? or someone from there?
I miss a lot about New York. My friends and the city itself. But Stockholm is magical right now.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
23kommentarer
  • Alltså åh, människan som kommenterade om hur folk skriver meningar med att börja med liten bokstav och utan punkt <3 <3 <3 Prettomänniskor är alltid så roliga, även fast de inte vill vara det(iallafall roliga för oss som röstar vänster).

    Karin 2013-06-29 20:35:00
    Svara
  • Kan du hjälpa, det kan du förstås inte men du kanske kan säga något bra. Något som jag inte hört sjuttitusen gånger. Min pappa dog för två månader sedan, hon dog och han valde det själv. Efter det har jag känt mig så jävla levande, som om jag måste leva för honom på någotvis. Men nu är allt bara grått, jag vill inte jobba, killar som var fina är dumma i huvudet och kompisar vågar inte ens fråga hur man mår. Ingen vågar säga någonting och det gör mig så jävla förbannad. Jag har fått värsta fina jobberbjudandet men jag vill bara inte, jag vill inte tjäna massa jävla pengar. Jag vill ut å resa, jag vill känna, jag vill uppleva, jag vill dansa, jag vill leva. För mig, för att jag inte är sjuk, för att jag kan och måste ta tillvara på den gåvan. Men nu har jag tackat jag till den här skiten och jag vill inte. INTE!! Min chef är en sån som typ dödar när man säger upp sig så hur fan gör man?!? Hur gör jag?!
    Plus en sak till, när ska det ta slut med alla jävla pojkar som kommer in i ens liv och som lika snabbt försvinner ut??! När ska det komma något stabilt som man kan luta sitt huvud mot och somna tätt intill utan att behöva fundera på om han kommer försvinna när du råkar menas ner hans säng. Alla är så flyktiga, och jag vill inte det mer.
    Tack.

    Elin 2013-06-14 11:40:15
    Svara
  • Tycker faktiskt mer om när du gör ett helt inlägg av alla små frågor, annars är det ju så lätt att missa en bra fråga och ett bra svar. För bra svar, det skriver du med jämnan.

    Linnéa 2013-06-13 22:56:08 http://www.fyrakatter.blogspot.se
    Svara
  • Kan knappt beskriva hur mycket jag längtar tills din bok kommer ut! Blev ännu mer exalterad nu när jag fick höra att den handlar om tonårskärlek, hur bra?!?! Jag beundrar dig och allt du skriver så himla, himla mycket. Din blogg är som pricken över i i mitt liv, liksom.

    Håller med Elina (kommentar nr 19), skulle vara intressant att höra din åsikt om hela AA-debatten.

    Puss kram hej, du är bäst!

    Saga 2013-06-13 22:05:40 http://sagajessica.webblogg.se/
    Svara
  • Hur ställer du dig till American Apparel och dramat kring det? tänkte mer eftersom du har så mycket kläder därifrån.

    Elina 2013-06-12 23:23:44
    Svara
  • Asså vad jag gillar dig!!

    Idaabra 2013-06-12 22:30:39
    Svara
  • TACK för en grym blogg fina du!
    Finns det någon chans att du skulle vilja läsa och ge feedback på en text om man skickar den till dig? :)

    Cecilia 2013-06-12 20:13:09
    Svara
  • Hej Sandra! Jag har något jag måste dela med mig av för det var så härligt så jag kommer spricka! Jag är femton år och gick ut nian igår och jag har aldrig haft min första kyss, men igår så åkte nästan hela klassen och firade i vitabergsparken och det var superhärligt förutom att det krökades lite mycket, men jag hängde med rätt del av klassen. Men så fick vi för oss klockan två att vi skulle gå till McDonalds jag och tre till . Vi tänkte gå vid vattnet men när vi gick dit så fick (vi kan kalla honom per) för sig att ta en genväg genom taggbuskar, vilket gick åt fanders. Så jag var tvungen att stanna och vänta på honom att ta sig ur medans de andra gick i förväg. När det bara var vi kvar i det lilla buskaget så ställde han sig framför mig och kysste mig. Det smakade cigg och sprit och det var så härligt. Vi stog där ett tag tills min kompis ropade på oss och undrade varför det tog sån lång tid och vi båda började skratta. Sen gav vi varandra menande blickar hela vägen till McDonalds och det var den mysigaste kvällen i mitt liv!

    Anonym 2013-06-12 19:09:50
    Svara
  • Hello dear one in Spain,

    my biological mother committed suicide almost two years ago. Within five months from that my fosterdad also suddenly died (he had a heartattack in the middle of the night at our summercottage). After that I was so lost, almost everyone who I thought was a good friend left me, and those who didn’t, well, they lived in another city or country. Unfortunately there isn’t really anything you can do about that situation (”A friend in need is a friend indeed”).

    I felt extremely lonely and lost for nearly two years. It is a long time, yes. But now I have found meditation. I know that many people think ”well, how is meditation gonna help?”, but it truly can do that. I have never felt as good as I feel right now. Never. As long as you do it right, it can really make a huuuge difference. So why not try?

    Sending you good vibes and lots of hugs! Take care. You’re worthwhile.

    Karoliina 2013-06-12 19:04:12
    Svara
  • To the girl who lives in Spain: I just want to thank you for being so open with your story and about feeling lonely. It must have been heartbreaking for you what happened. I hope you find the strength to move on and do things that makes you happy. You seem like a fun and kind girl to be around and you are beautiful! Good luck from Norway!

    Ingrid 2013-06-12 19:04:01
    Svara
  • AsaFina och bra svar :-)

    Ang. Lägenheten: om du kan tänka dig att pendla från en mysig mindre stad (Norrtälje) skulle jag tipsa om Campus Roslagen. De brukar ha lägenheter över på sommaren. Roslagen är fint också :-)

    Mikaela 2013-06-12 17:34:08 http://www.milkchocolateandcookies.blogg.se
    Svara
  • Dina ord ” En bra måttstock till typ allt i livet (och kanske framförallt förhållanden) är ju att om något gör dig mer olycklig än glad ska du absolut inte vara en del av det”

    Dessa ord kommer följa med mig resten av livet. SÅ. HIMLA. BRA

    Tack Sandra!

    mademoiselle 2013-06-12 16:43:03
    Svara
  • Du ger verkligen bra råd!

    h 2013-06-12 16:39:02
    Svara
  • För mig känns bristen på versalering ungefär lika tilltalande som när jag var barn och folk skrev saker i stil med LoVe U 4-eHvAh, men det är smaksak helt enkelt. Jag tycker att sättet Sandra skriver på i allmänhet är väldigt bra och då bryr jag mig inte så mycket om något sånt som versaler och gemener.

    Jossan 2013-06-12 16:06:35
    Svara
  • Hej!

    Har du några Antibes-tips, åker dit över midsommar och skulle gärna vilja få ett tips eller två om du har möjlighet?

    Tack på förhand!

    /Cecilia

    Cecilia 2013-06-12 14:45:14
    Svara
  • Till Jasmine: jag hyr ut över sommaren, från och med nu och augusti ut. 3580 per månad. Hör av dig på matildamorsell@gmail.com om du fortfarande letar.

    Matilda 2013-06-12 14:14:03
    Svara
  • Hey Sandra! Do you always ask everbody if its okay that they appear in the Blog? My friends are so afraid of the internet & they don’t want anything published. How do you handle it? Do you Show them every picture before posting? Hugs! You’re the best.

    Teresa 2013-06-12 13:48:10 http://Reallysmallgang.com
    Svara
  • Jag har en lägenhet som kommer stå tom i Sthlm juli-aug. Det är en liten etta på 4000 kr där allt ingår. Mejla mig på malou@malouwinter.com för intresse.

    Malou 2013-06-12 13:20:17 http://malougoes.blogg.se
    Svara
  • ang. bristen på versaler: det är helt enkelt mer estetiskt tilltalande i många sammanhang. särskilt i rubriker, som sandra skrev.

    j 2013-06-12 12:35:18
    Svara
  • Hej! Man behöver inte vara anställd för att få ett mediavisa. Du kan vara frilans men ska då visa (hehe) på att du har regelbundna uppdrag från vissa tidningar eller visa avtal om framtida artiklar. Så gjorde två av mina kompisar.

    M 2013-06-12 12:34:21
    Svara
  • Tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack :) thank you so much for your advice <3 <3 <3 I agree with you, I need a change in my life and I should work on it from now! Thank you Sandra, I knew you would understand it.

    Libertad 2013-06-12 11:03:43 http://sahakiel.blogspot.com.es
    Svara
  • haha å, ”Michelle ville inte i ett par år men sen gick det bra.” <3 gulle

    Karin 2013-06-12 10:37:23 http://radarmagazine.se/karinwahlberg
    Svara
  • Hej Sandra! Skulle inte du kunna skriva ett litet (gärna stort) inlägg om Håkan-konserten på Slottsskogsvallen? Jag var själv där och kan liksom inte få ur den kvällen ur huvudet för den var så bra! 😀

    Amanda Piedrahita 2013-06-12 09:39:21
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Josefines Yoga
Man
Johan Hurtig
Home
Sanna Fischer
Lifestyle
Elin Johansson
Creative
Linn Wiberg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Träningsglädje
Home
Andrea Brodin
Creative
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Emelie Wikström
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
PT-Fia
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Linn Herbertsson
Man
Marcus Schuterman
Home
Julia K
Man
Kevin Triguero
Creative
Flora Wiström
Man
Philip Conradsson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Chrystelle Eriksberger
Creative
Sandra Hjort
Man
Viktor Frisk
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman
Creative
Sara Edström
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell