Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

mitt hjärta klappar fortfarande, det slutar aldrig, för högt för mycket och i otakt.

 

kronik

Idag är en ny krönika ute hos Devote. Den handlar om en gång när jag träffade en kille som jag inte hade fjärilar för, men dejtade ändå för att jag kände att det där med lycklig kärlek och sådant skulle ju ändå aldrig inträffa i mitt liv. Typiskt dåligt tänk, typiskt vanligt tänk tror jag också för den delen.

Finns att läsa här.

Nu tar jag en liten paus i krönikeskrivandet en stund. Det finns inte riktigt tid med det just nu, och jag vill inte göra för många saker på en gång för då blir man bara olycklig, stressad och ledsen. Så satsar på boksläpp, nytt bokmanus (peppar peppar), bloggis och andra spännande grejor som ni får redo på för eller senare (hatar när bloggare säger det men ibland behövs det så oh well).

Hoppas ni tycker om krönikan, säg gärna vad ni tycker.

Translation. New column out today. About dating someone even though you can’t feel the butterflies.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
40kommentarer
  • Det var en fin krönika :) skrev en längre kommentar till den men ville skriva något även här ^^

    LiveHealthyBeHappy :) 2014-02-15 14:04:31 http://livehealthybehappy.blogg.se
    Svara
  • Du är helt magisk med ord, precis som alltid.

    Ellen Lindberg 2014-02-12 13:09:26 http://blogg.ostran.se/ellenlindberg
    Svara
  • SÅ JÄVLA FIN. Herregud.. slutet. Bästa sista raderna på en krönika. Verkligen fint. Ont-i-hjärtat-fint. Bra gjort, Sandra!

    Karoliina 2014-02-10 12:18:54
    Svara
  • Asså KAN INTE VÄNTA såååå himla länge på din bok! Blir galen här! Vill ha den NU!

    Elin 2014-02-09 23:47:33 http://alfonx.blogg.se
    Svara
  • Så jäkla mitt i prick! Gillar krönikor som gör söndagar bättre än vad dom redan är :)

    Vega 2014-02-09 23:27:56 http://bytheeiffeltower.devote.se
    Svara
  • du har skrivit så mycket om fjärilar i magen och kärlek, men det här kände jag äntligen igen mig i. jag är 21 år och har aldrig varit kär, jag har träffat killar, det har varit spännande i början men sen vill jag inte mer. jag vill inte ha sex och jag tycker inte det är mysigt att kyssas. för att våra personligheter klickar inte och jag börjar bli obekväm.
    nu har jag äntligen träffat någon som det känns som att jag klickar med och som får mig att känna mig lugn i hans sällskap. jag tänker ta det långsamt och inte stressa fram något, för jag hoppas hoppas att det här kan bli min första kärlek.

    kärlek till dig och alla er andra där ute

    M 2014-02-09 22:55:24
    Svara
  • Så så så bra och fin, kände igen mig i varje ord och varje stavelse. Tror det är alltför vanligt att man tänker att man får nöja sig med det man får, att tänk om det här är det enda som finns där ute. Fint att du skriver om det då!

    Nora 2014-02-09 21:11:20 http://monphotos.blogg.se
    Svara
  • Det är så mycket lättare att ta första steget när en inte känner något alls, då spelar det ju ingen roll. Fast sen kanske någon annan blir sårad och det suger ju.

    Åsa 2014-02-09 12:15:49
    Svara
  • Alltså, jag gjorde lite sådär för ett år sen ungefär. Jag ville att något skulle hända, vad som helst. Men det blev ju bara jobbigt.

    Åsa 2014-02-09 12:12:43 http://trasslaren.tumblr.com
    Svara
  • Libertad: I’m sorry to hear that.. but as you wrote it, it indeed seemed the best decision, hoping the best for you!

    Isabella 2014-02-09 00:42:32 http://isabellahansson.blogspot.com
    Svara
  • Den här texten, då! Jag blev närmast gråtig, du fick till det, nu fattar jag mig själv bättre. Du är fin på att skriva, alltså.

    H 2014-02-08 23:16:00
    Svara
  • Åh, igenkänningen!
    Jag trodde att det var fel på mig. Att jag inte kunde bli kär. Att jag inte vill vara nära.
    För jag borde vilja vara nära. Jag borde älska när han rör mig. Jag borde känna något. För han älskar mig.

    Det är så bra att du skriver om sånt här. Att fler får se att de inte är ensamma, att det inte är fel på dem. Och att en aldrig ska trycka ner sig själv och sina egna känslor för att göra någon annan ”lycklig”.

    Cornelia 2014-02-08 14:37:30
    Svara
  • Hej Sandra och Isabella (thank you for your words, Isabella). Finally, yesterday I broke up with him. I’m so in love and I want to be with him above all, but if he doesn’t wanna try with my (and he obviously likes that girl, as he wants to ‘rescue’ her from her life), there’s nothing left to do. So I told him this was the end, among tears. He wanted to save our friendship, but as I told him, how could you save a frienship in wich one is in love, and ovbiously (as he told me) the other one doesn’t know what he feels about it? ‘Cause he doesn’t really know what he feels about me, he was just fine, PERFECT with me, but suddely he felt like he want to save the other girl… and nothing happened yet, and maybe nothing will… but if he doesn’t wanna try it FOR REAL with me, it’s goodbye time.
    I’m so broken right now. So broken I wanna die, but I know I won’t. I love him, I really love him at the end. It wasn’t butterflies. It was simply happiness at his side. I told him nobody would love him the way I do, as he embrace me and kissed me one last time. He said he knows it. I said I love him once more. And then, we left. It’s goodbye.
    I deleted his number, blocked him from Facebook (and the girl, as I know she’s got nothing on this, but I don’t wanna know ANYTHING), blocked him from whatsapp… I just dissapeared from his life. Now I want his ghost to dissapear from mine. It’s the most difficult part, but sooner or later, it would happen.

    Thank you for reading me. Thank you so much.

    Libertad 2014-02-08 13:25:16 http://sahakiel.blogspot.com.es/
    Svara
  • Du skapar magi med ord! Så himla hjärtskärande och så sant.

    Matilda 2014-02-08 10:13:42 http://wishesandstars.se/blogg
    Svara
  • Dina krönikor är alltid bra!

    Jag har aldrig frågat dig om råd tidigare men nu vet jag inte vad jag ska göra så jag hoppas du kanske kan hjälpa mig. Ska varna om att jag just nu har bakfylledepression från igårkväll, och det är om igårkväll detta handlar om.
    En kille såklart.
    Jag bor just nu i en lägenhet med 9 andra personer i sydney. Kom hit för 3 veckor sedan för att jobba men har inte funnit nåt än, vilket också gör mig lite nedstämd.
    Iaf, flyttade in i denna lägenhet för 3 dagar sen och såklart så bor det en het engelsk kille här. Jätterolig, lite galen men genomsnäll. Första kvällen och alla går ut, och jag tittar på honom och känner att han tittar tillbaks. Så vi hånglar och säger faktiskt att det är nog inte så smart men vi sa båda att vi inte brydde oss.
    Kvällen efter samma sak, satt uppe och pratade om allt möjligt, vilket jag har svårt för med nya personer men han är superenkel att prata med. Och sedan hade vi sex på balkongen i gryningen innan vi gick och la oss.
    Och så igår då, jag och 4 killar spelar dryckesspel och det nockar mig totalt så dom måste lägga mig vid 22 tiden efter jag skämt ut mig totalt.
    När dom kommer tillbaka på natten och håller låda ligger jag vaken och undrar om han kommer komma upp till mig. Tror till och med att jag ringde honom, var fortfarande full, vilket ju inte var smart.
    Sedan efter nån timme har alla lagt sig men han sitter kvar nere i soffan och spelar musik. Jag, fortfarande full, går ner och börjar prata med honom och fråga om han inte vill nåt mer.
    Så nu gjorde jag ju en grej av det. Han sa att han inte ville för då skulle jag bli för fäst vid honom och när han åker om två veckor, där ligger knixet, vill han inte göra mig ledsen. Vilket såklart är superfint. Men jag visste redan det och bryr mig inte för två veckor är bättre än inget. Och jag vill heller inte göra en grej av det, bara två roomies som har kul. Men det kom inte fram riktigt och nu vet jag inte var vi står. Vill liksom fixa tillbaka till en kul grej mellan två personer, men vill ju inte ta upp det igen.
    Viktigast är ju att vi kan fortsätta vara kompisar. Han sa att vi kommer mötas upp igen, men chansen att det kommer ske är ju minimal så det är därför jag vill utnyttja dessa veckor, så jag får nåt istället för inget.
    Vet inte om det är nåt att svara på, men har ingen jag kan prata med här.

    Anna 2014-02-08 05:29:27
    Svara
  • ditt pappasvar. så bra och sant. sorgligt men så måste det bli ibland. jag har det sådär med min mamma och har inte pratat med henne på åtta år. det var trassligt och mörkt men det var meningen att det skulle bli så. man kan inte bära sin förälder om dom inte bär en själv.

    Vicky 2014-02-07 23:51:06 http://vickys.se/
    Svara
  • Väldigt fint skrivet!!!

    Emma 2014-02-07 22:50:10
    Svara
  • jag känner igen mig alldeles för mycket i det här. det är en konstig känsla. frustrerande.

    tack sandra,
    det här var en av dina bästa

    a 2014-02-07 22:44:12
    Svara
  • This happened to me. I was in love with a guy from my school, he was a senior and I was 2 years younger. From the moment I saw him in early September I couldn’t think about anything else than kissing him. This went on for about 10 months and than he left my school. There was no long stares in hallways and no ”hi! can I borrow your lighter?” situations on school parties. But than he sent me a message. After two weeks we became a couple. I remember the moment I saw him waiting for me on our first date and I thought to myself – there he is, with his young Jake Gyllenhaal look, and his charm, and he is in a med school , and his dad and my dad are great friends, and he likes me, he is in love with me!!! But, I knew then and there that it won’t be IT! I tried to pretend I liked him, I really did! I mean I was basically obsessed with him for 10 full months and than I felt nothing. He was pure perfection and I couldn’t fall in love with him. We were together for 5 months which was basically 5 months of me trying to convince myself that I am in love with him.
    Honestly that was the most confusing period of my life. My advice to anyone in similar situation would be not to start a relationship if you are not sure you like the other person. Trust me, no one wants to lie or to be lied to.

    <3

    Leonarda 2014-02-07 22:26:56 http://soffisinglesstyle.blogspot.com/
    Svara
  • Krönikan beskrev mig. Och en perfekt snubbe som jag inte kan få fjärilar för. För han är helt okej men helt okej är inte rätt.
    Tack Sandra.

    Minna 2014-02-07 21:43:21 http://minnaelisabeth.blogg.se
    Svara
  • Hej Sandra! Jag har en undring till dig! ¨
    På många feministiska tumblrs så ser jag ofta bilder som säger typ att sexistisk reklam måste sluta och att ens egna kropp ska se ut som man själv vill, vilket jag självklart håller med om! Det jag ser som problematiskt med detta är att bilderna oftast ligger mellan bilder på kvinnor som är nakna, visar brösten, bilder på smala magar och liknande.
    Vet inte riktigt hur jag känner inför detta, men undrar vad du tycker?

    T 2014-02-07 19:36:09
    Svara
  • Underbar krönika!

    Jennie 2014-02-07 18:46:00 http://ineedyoutoneedmeback.devote.se
    Svara
  • hejsan underbara, fina Sandra!

    Vad gör man när gymnasiet blev fel? Så dumt mycket fel. Sen starten i höstas, har mina dagar inte varit fina eller bra alls. Och jag blir arg på mig själv – för jag är inte utfryst, inte mobbad och inte hatad eller så. Jag har bara hamnat utanför. Och det är ingen som hör eller ser när mitt hjärta frågar och skriker ”kommer du någonsin kunna tycka om mig?” eller ”jag finns här.” Som tur, hiskligt tur, så har jag hittat en vän i klassen som är fantastisk och bra. En vän som känner precis som jag.

    Och det är klart, man kan inte gilla alla i en klass och en hel klass kan inte gilla en. Men denna grupp av trettio pers (tjugo tjejer!!) har bara blivit helt knas. Och det är också klart, att själva skolarbetet i gymnasiet kanske inte är det roligaste men ska man inte få komma till skolan och känna att man har någon där? Jag har verkligen försökt allt nu. Försökt och inte försökt. Men det finns liksom inte plats för någon som mig där och jag vet att det aldrig kommer finnas. Så först tänkte jag att det inte gör något, jag har ju min vän och tillsammans fixar vi detta. Men så kom en dag för någon vecka sen när jag stirrade tomt omkring mig. Hela mig var sönder, allt jag var hade ju blivit fjättrat i små delar som försvunnit med vinden och det fanns inget ”jag” kvar. Jag hade tappat bort mig själv när jag kämpade att få någon annans gillande. Och då visste jag, att det inte var mig det var fel på och det var inte jag som skulle få ändra på något mer. För är det inte så att ibland är det dem omkring en som inte varit bra?

    Så nu ska jag göra allt för att komma därifrån. För jag kommer aldrig bli lycklig där. Och jag hoppas att detta är rätt, att det inte är jag som inte orkat eller kämpat tillräckligt. Men att vara så ledsen och så förlorad varje dag kan inte bara vara för att man är snart 17 år, utan att man hamnat helt fel med helt fel människor. Ibland känns det bara så att alla säger att ”gymnasiet är det bästa som kommer hända dig och där hittar du vänner för livet” när jag känner att det bara knuffade mig ner på marken och slog och slog. Man har väll rätten att få hitta sin plats?

    Nu skrev jag bara, jag som hade tänkt fråga ett och ett annat. Men tar det en annan gång. Tack för att du är fantastisk och hoppas du får en super-mega-bra helg!

    Kajsa 2014-02-07 18:02:58
    Svara
  • Kändes nästan precis typ som du skrev om mig.

    Melina 2014-02-07 18:01:23
    Svara
  • så himla bra<33

    hanna 2014-02-07 16:43:26 http://hannaalmgren.blogspot.se
    Svara
  • Ska läsa med det bums <3<3
    glad fredag!

    hanna 2014-02-07 16:42:47
    Svara
  • Libertad: DUMP HIM! You should be able to be yourself and show him what you feel without worrying like this, Life is too short to act according to how you belive Another person wants you.. Clearly there is some shady stuff going on with him and this girl, I mean ”stalking him”, really? I belive that the fact that he thought you did that is wierd enough.. And btw, dont you want to be all butterflye about somebody?
    Looked at your blog btw, you seem like a very cool person! I might be completely wrong about what I said, but you seem like you can figure this out the best way..

    Isabella 2014-02-07 16:07:55 http://isabellahansson.blogspot.com
    Svara
  • Hej fina Sandra!
    Jag håller på att göra en stor tavelvägg hemma (äntligen – har längtat i så många år)…. och så är jag speciellt förälskad i en av dina bilder – som jag så gärna skulle vilja trycka upp i storbild och rama in.
    Så jag hoppas hoppas och frågar, om du kanske kan förstå vilken jag menar och kunna skicka en bild med upplösning jag kan använda…! Den har den perfekta korallfärgen, och jag som i år drömt att få åka till Marrakesh får drömma lite mer intensivt när jag ser den!
    Bilden är på ett korallfärgat hus i Marocko (tror jag), du har lagt upp den i ett reseinlägg. Det hänger en matta och ett blått tygstycke över husväggen längst upp, och till höger på väggen är en förträffligt fin trädörr.

    Åååååh hoppas!!

    Sara Ahlinder 2014-02-07 15:52:11
    Svara
  • Tack tack Sandra för den här fina texten. Befinner mig i denna situation just nu och detta var lite av det slag i ansiktet som fick mig att förstå att jag måste släppa han den där som inte är rätt egentligen och hoppas på att det där passionerade och pirriga finns på riktigt. För det gör det väl? Hittar man det tillslut?

    H 2014-02-07 15:44:01
    Svara
  • Karolin – hej karolin! min pappa har också betett sig illa och har också allvarliga problem med sig själv. Inuti mig har det pågått ett krig i många år som jag tillslut bestämde mig för att avsluta. För min egen skull. Pappor är vuxna människor och ingen man ska känna att man ska behöva ta hand om eller rädda när dom om och om igen sårar en. Man måste bestämma sig för om man orkar ha det där kriget inom sig, men i överlag tycker jag faktiskt inte man ska behöva ha det. Att ”göra slut” med sin egen pappa är något av det sorgligaste som jag gjort, men det var ännu sorgligare att bli sviken, år efter år, och om du tänker efter kanske du känner likadant. Det kommer bli bra. Blod är inte tjockare än vatten. Kärlek är tjockare än blod.

    sandra 2014-02-07 14:39:20
    Svara
  • Perfekt skrivet! Känner igen mig hur mycket som helst i det du skriver, man vet att det inte är bra och man vet att det är fel person men ändå så håller man sig kvar utifall att just han kanske ändå är det bästa som man kan få. Vem skulle annars vilja liksom? Men det är ju alldeles fel såklart, varför må dåligt när man kan ha det så himla bra när man är singel också? Och Han kommer ju såklart dyka upp, förr eller senare.

    Johanna 2014-02-07 14:28:02 http://johannaperssons.blogg.se
    Svara
  • Genialiskt, Sandra. ”25-kronorskaffe och 25 minuter ifrån honom” Helt strålande, verkligen. Många kramar och glad fredag!

    Astrid 2014-02-07 13:55:04 http://astridx.blogg.se
    Svara
  • Usch ja, stark igenkänning här också. Men är nog fortfarande kvar i känslan av att den stora kärleken nog inte kommer komma till just mig. :/

    Singelbloggaren 2014-02-07 13:12:52 http://singelblogg.com
    Svara
  • Åh så bra och viktig krönika! Såå många behöver höra det här. Tack för att du delar med dig!

    malina 2014-02-07 12:26:34 http://malinaabrahamsson.wordpress.com
    Svara
  • Åh Sandra, där slog du huvudet på spiken! Jag avslutade precis en relation som var precis så här, och det kändes som om jag var den enda i hela världen som detta hände för, och som kände så. Tack för att du delade med dig och för att jag nu förstår att jag inte är själv och att jag också kan och kommer hitta någon som jag faktiskt är kär i. =) <3

    Emma 2014-02-07 12:03:15
    Svara
  • Den var verkligen bara så fin! Tack Sandra !

    Cornelia 2014-02-07 11:43:26 http://pralindrome.blogg.se
    Svara
  • Oh Sandra, it’s funny you’re writting something like this, ’cause I’m having some troubles around here with the butterflies, and relations, and everything. And maybe I need the advice of someone who’s decide, who’s not afraid of love, like you.
    One year ago (you may remember) I was with a guy, and he cheated on me. Oh, yes, maybe we didn’t say that we were boyfriend/girlfriend, but we agreed on some exclusiveness; and when this happened (and I discovered after 3 months cheating on me) I was desolated. He ”left” me for a younger girl (and I’m not saying this ’cause I’m a bad person, but seriously, everybody around us, even friends of him said ”What the hell was he thinking? Libertad is amazing and he left her for an almost a teenager!). So I was very sad for a while, and didn’t think about boys.
    And 4 months laters, another guy appeared in my life. Shy, with almost no friends, music lover, like if he keeps on living in the 90s (yes, that dark-hair guy that has been appearing on my blog from time to time). And I didn’t feel butterflies until now, 8 month later. And it’s crap, ’cause we’ve been talking from time to time about our relationship, and it’s something very similar than the other one, but this time we didn’t talked about exclusiveness, adn I even didn’t feel the urge about talking that until now.
    Why? you may ask. Well, the other day, after work, I was walking around alone and got into one of our favourite records stores. And there he was with another girl. At first I was chocked, as he told me the day before he was meeting a friend, but did’nt tell me who he or she was. but of course, I smiled and acted with artlessness… I mean, there wasn’t anything wrong, right? I said ”Hi!”, and suddely he was very nervous; I almost laugh ’cause this was so funny, but of course I noticed he was very uncomfortable with this. So I smiled again, talked a little bit, he offered me to go with them, I said ”No, don’t worry” and after saying bye, I kept with my walk.
    The point is that, later on, he wrote me saying that I was stalking him. And I was very surprised, as it was all a coincidence, and said that. So ok, nothing happened… but something weird started to grow up inside me. I’m insecure. Yes, they’re probably only friends, but again I’m at the same situation: the guy I like… maybe love?, we’ve got like an open relation, a younger girl (much younger) appears and, even if he told me they’re just work mates (and that she’s got some problems and needed to talk to someone)… I was a little bit jealous. JEALOUS, a word that has never appeared in my life before (and that’s why I believe that lots of boys had cheated on me). I even did something terrible (well, for me is terrible; one of my friends said that it’s not): I looked to her ffacebook profile, as he recently added her. It’s like they don’t have almost anything in common, and I said to me ”ok, he keeps doing plans with me, even he bought a videogame for playing with me, we’ve got some next concerts and dates together…” but why I feel like this? I’m terrified about asking him about exclusiveness, as he doesn’t like to talk about this. He said that he’s not in love with me, as he doesn’t feel ”the butterflies”; and I told him some tima ago that love isn’t only butterflies. I wasn’t feeling anything like that on that time. But now, as I feel I can lose him (and the story repeats) and I’m so scared and sad. I don’t know how to say this to him without disturb him or scaring him away.
    Sorry for this long post, I just feel the urge about writting this, I don’t want to be hurt again in a same way… I guess lots of you have live a very similar situation; just don’t know what to do.

    Libertad 2014-02-07 11:40:45 http://sahakiel.blogspot.com.es
    Svara
  • Hej Sandra! Jag vet att detta är en väldigt personlig fråga och jag kan ha fel men om jag minns rätt så har du ”gjort slut” med din pappa. I mig pågår ett krig, min biologiska pappa har betett sig illa och har allvarliga problem med sig själv, och jag orkar inte mer. Jag orkar inte prata om honom med honom och att låtsas att vi har en nära relation fastän vi inte har det. Mitt hjärta säger stopp medan mitt förnuft säger, du ska finnas där och tänk om han gör något drastiskt pga dig.
    Vilsen.

    Karolin 2014-02-07 10:54:28
    Svara
  • Vad fint! Fan vad jag kände igen mig i ”Kom istället”

    K 2014-02-07 10:17:54
    Svara
  • Så där känner jag hela tiden. Att jag får stå ut för jag kommer aldrig hitta nån annan och han som är perfekt kommer jag aldrig få. Så den var skitbra, träffade rätt verkligen.

    Jenny 2014-02-07 10:03:56
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
PT-Fia
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emelie Wikström
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Man
Kevin Triguero
Home
Sanna Fischer
Lifestyle
Linn Herbertsson
Creative
Sandra Hjort
Home
Julia K
Creative
Linn Wiberg
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Beijer
Hälsa
Fannie Redman
Man
Viktor Frisk
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Sanne Alexandra
Creative
Sara Edström
Man
Johan Hurtig
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Träningsglädje
Man
Marcus Schuterman
Man
Philip Conradsson
Man
Niklas Berglind
Mode
Linn Eklund
Home
Amelia Widell