Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

answers to past week’s comments.

Vart har du köpt den blommiga tröjan från novemberbilden? Vet du var det kan finnas fina blommiga tröjor att köpa? Kram
Den är superdupergammal, från Asos 2010. Men de kanske har andra blommiga tröjor nu!

Hej Sandra, tycker du att man kan vara feminist & jobba med mode samtidigt? Alltså för ett modeföretag som har väldigt smala modeller…
När jag började plugga med reklam så hade jag flera kompisar som sa ”men ska du jobba med reklam? det är ofta så sexistisk osvosvosv” och då svarade jag alltid, jamen är det inte TOPPEN då att någon som har läst genusvetenskap och tänker på såna frågor börjar jobba i en sån bransch? Branschen förändras ju när människorna i den förändras. Så ja, det tycker jag på ett sätt att man kan, men fattar också att folk avstår i och med att just pinnsmala modeller är ju något kanske enormt knepigare och svårare att förändra för ”den lilla människan”. Det finns ju liksom inte något klädesmärke i nuläget (alltså generellt) som inte har smalisar. Men det begränsar ju dig som vill jobba med mode något helt enormt om du känner att du måste bära den lasten och ansvaret på dina axlar. Hur som helst, jag tror att du måste gå på din magkänsla till slut i alla fall, ingen annans. Vad känns rätt för dig? Jag är övertygad om att modebranschen kommer att förändra sig till slut, att modeller och modereportage kommer se mer varierande ut i framtiden, SÄRSKILT om folk som funderar och tänker på det tar sig in i den branschen. Det är framförallt de som kan förändra det.

fl

sandra! här kommer en fråga till nästa ”answer to past weeks comments” angående bilden en tjej frågade efter. när du redigerar, sparar du den redigerade bilden både i originalstorlek + den storlek du har på bloggen (alltså två filer) plus originalfilen (den oredigerade , alltså totalt tre filer)? eller hur gör du? tycker det är så himla dumt på mac att de redigerade inte sparas i iphoto, det blir så uppdelat liksom. hur sorterar du? krampuss!
Jag raderar alla oredigerade bilder. Jag sparar inga bilder på datorn utan använder flickr som min hårddisk. Där sparas de i olika storlekar samt originalstorlek!

näää, missade :( kan man kanske lyssna på live-sändningen senare?
Vi klipper ihop den till ett poddavsnitt nu!

First of all I would like to say wonderful blog! I had a quick question which I’d like to ask if you do not mind. I was interested to know how you center yourself and clear your thoughts before writing. I have had a difficult time clearing my thoughts in getting my ideas out. I truly do enjoy writing but it just seems like the first 10 to 15 minutes are generally lost just trying to figure out how to begin. Any ideas or tips? Kudos!
When I sit down to write I always start by editing the stuff I wrote during my previous writing session. That makes it easier for me to remember the mood and how I wrote last time and then it’s easier to start on a new chapter and to keep going. Good luck!
(picture by elsa)

Will your book be available in English?
I don’t know, I think it depends on how it sells. I promise to let you know if it will be translated.

Vad tycker du om Lady Dahmers blogg?
Bra och viktig förstås.

Vart har Magnus köpt sina solglasögon!?!!
Han hälsar att de är från Cutler and Gross.

Sandra, vad gör man när ens bästis inte längre känns som ens bästis bara för att hon helt plötsligt blivit gravid och sådär ”klok” som alla gravida blir? När 3 timmars fikan enbart ger en ångest efteråt och man bara känner för att gråta för att man känner sig ensammast i världen?
Säg det till henne! Inte hårt förstås men ärligt och rakt. Man måste kunna vara öppen och ärlig med sin bästis, jag tror hon nog kommer förstå.

Det här har inte nått med inlägget att göra egentligen, men du är ju så klok och fin så ah, jag bara måste höra hur du tänker kring en sak. Om du fick plocka med dig Magnus och bo varsomhelst i världen (utan att tänka på praktiska detaljer, visa, jobb osv) skulle det vara i Stockholm då? Jag bodde ett år på andra sidan jordklotet 2011 och har flera av mina absolut bästa vänner där och ibland känns det att jag ska gå av av saknad när jag tänker på dom och livet jag hade då. Hur känner du med NY?! Och vad sjutton gör man om man vill befinna sig på två ställen samtidigt!? Jag har liksom svårt att föreställa mig mitt liv 28 timmar från Sverige, men jag kan samtidigt inte föreställa mig det utan dom här personerna. PUSS OCH KRAM
Jag tänker att Stockholm passar mig finfint nu! Men med det sagt har jag ingen aning om hur det kommer se ut om två år. Det är så många fler länder jag är sugen på att bo i! Och jag och New York är under inga omständigheter klara med varandra. Tror inte man ska se det så mycket som ”evigt” liksom. Visst jag flyttade tillbaka till Stockholm, men det är ju just nu. Världen ligger framför våra fötter ju!

Fantastisk jacka var har du köpt den? Är ute efter en mars/april-jacka.
Det är min vinterjacka, så den är i dun och svinvarm, ej mars-apriljacka! Från märket Penfield.

Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen? Hur sann är din blogg? Jag tycker att det vore intressant med ett inlägg med dina tankar runt hur du skriver ditt liv (jag menar inte ”om” ditt liv) i bloggen. Jag undrar lite över BTJ-texten i förra inlägget. Både du och Nina Åkestam har ju skrivit en del om att ni inte alls trivdes på någon av reklambyråerna ni var på i NY? Hur hierarkiskt och trist det var och att ni ju inte fick ut en enda av era idéer i produktion på alla år i NY?
Den här författartexten känns liksom inte sann när man lägger ihop alla olika saker du skrivit. Till exempel ditt förhållande med Ludvig framställdes ju alltid som så perfekt och gulligt, men i efterhand är det ju tydligt att det inte var hela sanningen. Till exempel där du nyss skrev att han ägnade sig mycket åt mobilen när ni sågs, och ni sågs väl typ lite var tredje månad eller så. Det lät faktiskt rätt konstigt. Jag tror att det vore mera hjälp för dina unga läsare om inte allt var så rosenrött hela tiden.
Och ja visst, själva separationen beskrev du ju, men jag menar hur saker beskrivs i realtid, inte efteråt som med byrån och L.
Tror inte du det också?
Nej det tror jag inte. Herregud, vissa saker GÅR inte att beskriva i realtid. Ingen har att göra med privata gräl med ens pojkvän ”i realtid”. Någonsin. När jag har beskrivit saker i vårt uppbrott exempelvis, var det ju enbart mina egna tankar, ingen av er hade en aning om hur han hade det och mådde, för jag skulle aldrig någonsin hänga ut honom, eller någon annan för den delen. Man kan ju liksom inte förvänta sig att en bloggare ska beskriva när hon just bråkat med sin kille, det är inte respektfullt mot honom eller deras förhållande.  Jag har inte ljugit eller förvridit något en enda gång i den här bloggen. Jag har alltid varit ärlig. Jag har aldrig ljugit om hur kär jag var i L, så kär som det isåfall kändes enligt dig då på bloggen – så var det även i verkligheten. Så rosenrött kändes det precis i mitt hjärta. Jag har varit så brutalt ärlig härinne att jag ibland kan känna att några av er tar er tillträde att peta i det ytterligare, och det gör mig irriterad. Det finns en stor skillnad på personligt och privat. Samma sak med jobbet, du måste väl förstå att det är helt himla omöjligt för mig klaga på ett jobb samtidigt som jag jobbar där? Det var flera på mitt dåvarande jobb som läste bloggen, inte sjutton kunde jag väl skriva det då och riskera mitt visum? Jag ville ju bo i New York. Jag tyckte New York vägde över, och visst var det heller inte blä hela tiden såklart, ibland var det jätteroligt att jobba där. Förövrigt skrev jag inte någonting om jobbet i New York alls i bloggen, bara om livet runtomkring det, som helger och vänner. Sällan kan man skriva om saker som kliar när de samtidigt händer, oftast behöver man få perspektiv på det hela. Och då tänker jag inte bara bloggmässigt, utan även personligen. Det behöver gå ett tag för att man ska kunna backa och se den större bilden. Texten till BTJ är en krönika på 2000 tecken. En krönika som följer en dramaturgi och en skrividé, en helt annan grej än till exempel en frågestund. Visst fanns det flera anledningar till att jag slutade på mitt jobb, men det är alldeles sant att jag dagen efter fått ett okej från förlaget så sa jag upp mig. Det är alldeles sant att jag såg det erkännandet av mitt skrivande som en större biljett ut till något annat. Tycker det finns något så himla småaktigt att försöka ”sätta dit” någon. Mår jag dåligt över något privat prick nu kommer jag aldrig skriva det här, då kommer jag ta det med vänner och familj. Och sedan, möjligen om jag känner att det kanske kan ge någon något, så skriver jag om det här, när jag har perspektiv och distans på det hela.
Men vet du, jag tycker faktiskt inte min blogg är så himla rosenröd som du beskriver, jag skriver ofta om hur jag mår och tänker och funderar, vad jag har ångest över och svarar ärligt på allt ni undrar. Tycker inte att jag ”sminkar” min värld nämnvärt mer än hur den faktiskt ser ut i verkliga livet. Däremot är jag mån om att den här platsen ska vara visuellt intressant, omväxlande texter och bilder och lite av mycket och mycket av lite. Min blogg är en del av mitt liv, men den är inte en live-sändning av mitt liv, och det kommer den aldrig att bli.

alltså, på första bilden syns två små kaninlampor, varifrån är de? och är den större av kaninerna samma lampa som syns i det här inlägget.
tack för en fin blogg, den är en sån bra plats att gömma sig från omvärlden på, för en stund
Nej det är inte den, de här är mindre. Den lite större har jag köpt i Paris och den lilla kaninungen köpte Magnus till mig på en leksaksaffär i Gamla Stan.

Hej Sandra! Jag har ett sånt himla problem just nu som ger mig sten i bröstet och ångestklumpar i magen.
I slutet av november kom jag i kontakt med en gammal klasskompis till mig. Det har inte gått en dag sedan dess då vi inte har pratat med varandra, vi har alltså pratat varje dag i snart tre månader i sträck. Under nyårsnatten tog jag modet till mig (alkoholen hjälpte till lite) och berättade att jag gillar honom och han berättade att han gillar mig med. Jag har sovit hos honom några gånger sen dess och då har han legat med armarna runt mig och det har varit så himla bra.
Det är dock allt som har hänt på den fronten. Jag tror ingen av oss vet hur vi ska göra, vi gick lågstadiet-högstadiet ihop och vi vet väl inte riktigt hur vi ska bete oss nu när vi är vuxna och har fått känslor för varandra. Båda är dessutom nyblivna singlar och kommer ur långa, seriösa förhållanden. Vad gör en i en sån här situation? Vad bör en inte göra?
Grattis att ni båda gillar varandra! Åh va fint. Är det inte att bara att börja ses helt enkelt? Fika, bio, vinet, hångla i en soffa, gå på stan, promenera etc etc etc. Börja dejta lite försiktigt helt enkelt. Man kan ta det lugnt och snällt, men tror inte att det är så mycket svårare än så. Se bara till att vara med varandra helt enkelt, säg att du vill vara med honom.

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
47kommentarer
  • Hoppas du ser det här nu (borde du väl); Det där med flickr, hur funkar det? Laddat upp mina bilder men fattar inte vart jag ska ha sparat dem i olika storlekar etc.

    a 2014-04-05 10:43:21
    Svara
  • Tack Jessica för tipset om kaninlampor på TGR! Jag ska genast kolla in där :)

    Svara
  • Heeej bästa Sandra!! På fredag ska jag äntligen fira tillsammans med min skola att det är 100 dagar kvar till studenten, jag har längtat väldigt länge på den dagen! Det ska vara 90-talstema och jag har ingen aning vad jag ska ha på mig. Känns som att du skulle kunna va en som har koll på vad man kan ta på sig?? Jag är i stort behov av tips haha, så SNÄLLA hjälp mig<333

    Sofia 2014-03-10 16:00:35
    Svara
  • Sandra vackra du! Som många redan verkar ha skrivit, ditt svar till ”roserött” kommentaren, så sjujäkla bra!! Det här är varför vi älskar dig, för att du är du och du är så förbannat ärlig, du ger så mkt av dig själv. O ändå kommer folk o försöker kritisera lite sådär under raderna. Du står upp för dig själv o du inspirerar! Har läst din blogg sen förevigt o en sak som alltid funkar, vilket humör jag än är på men speciellt om jag känner mig lite blå eller fundersam o i de stundena när man inte riktigt greppar livet. Då går jag in o läser dina senaste inlägg och kommer alltid i en annan sinnesstämning igen. Du lättar upp och du förgyller. Jag hoppas du förstår hur jag menar. Om livet käns trassligt läser jag dina ord och då käns det inte lika trassligt längre. Det finns alltid en ”det löser sig” ton i dina inlägg som smittar av sig. Även när du skriver om tråkiga saker. Du är ju magi gumman. Puss o kram o fortsätt stand strong! :-)

    Lina 2014-03-09 23:18:36
    Svara
  • Heja dig Sandra!! Kram

    Elin 2014-03-09 21:41:52
    Svara
  • nu har ju typ samtliga av alla kommenterare här berömt dig för det långa svaret, men fan sandra, vad bra det var. Ingen säger åt på skarpen lika bra som du gör.

    a 2014-03-09 16:38:56 http://baraba.blogg.se
    Svara
  • Hej Anna som tycker att det är för tidigt att bli vuxen! Jag tycker att du låter som en fullkomligt ”normal” ung människa, precis som dina vänner gör. Ni befinner er uppenbarligen i en brytpunkt just nu, och jag tror att det är jätteviktigt att du kommer ihåg att dina val inte på något sätt är mindre värda än dina vänners – men lika lite som de ska få dig att känna dig barnslig, att du borde bli på smällen och börja hänga på föräldraforum, lika lite rätt har du förstås att få dem att känna sig gamla och tråkiga för att de skaffar familj och inte tänker så mycket på festivaler och pastellfärgat hår. Antagligen gäller inte det här ALLA dina kompisar, och det kan nog vara klokt att acceptera att du och dina gravida vänner befinner er i olika faser i livet och istället söka dig mer till de som är intresserade av samma saker som du. Jag är övertygad om att sann vänskap överlever att man inte alltid är i perfekt sync, men just vardagsumgänget förändras såklart när man går in i dessa olika skeden. Så länge ni respekterar varandras val kommer ni kunna fortsätta att vara vänner hur länge som helst, men de kanske just nu får hitta andra att älta barnvagnsmodeller med, precis som du sannolikt har roligare om du shoppar magtröjor med någon som inte är gravid i nionde månaden (då blir i och för sig ALLA tröjor magtröjor)! 😉
    Kram!

    A. 2014-03-09 13:37:21
    Svara
  • Sandra, kan vi prata om en grej? Jag vet inte vad medelåldern på dina läsare är, men jag har själv följt din blogg sen 2008 tror jag och har nu blivit 25 år gammal. Och det är just det där med ”gammal” jag vill prata om. Folk börjar bli gravida och redo för familjeliv omkring mig, folk börjar prata om att vi är för gamla för att gå ut och festa, åka på festival (även fast jag bara vill åka över dagen för en specifik spelning), kolla på John Hughes-filmer, köpa magtröjor och allt annat som är kul. De kollar på barnvagnar för 12000kr och jag bara fantiserar om att färga håret i en pastellfärg och på sin höjd skaffa hund.
    Jag menar jag pluggar på högskola, har min lägenhet, mina extrajobb och min kille – jag har min shit together och ändå känns det som att det inte duger! Anledningen till att jag vänder mig till dig är att jag tror att du förstår. Jag ser dig som en väldigt klok och mogen person men inte som en Vuxen. Vad tycker du själv? Jag känner mig inte en dag äldre än 19 i hjärtat, är det verkligen okej?

    Anna 2014-03-09 10:29:58
    Svara
  • Måste bara få säga det här, hur sjukt det än låter: Du vet intromusiken till din och Michelles podcast? Jag föreställer mig alltid att Michelle spelar keyboard, och du ylar som en glad hund där det låter som att en hund ylar :’D Knäppt men sant!

    Mymlan 2014-03-08 21:02:14 http://litenmymla.papper.fi
    Svara
  • alltså ditt svar till ”Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen?” – frågan <3

    moa 2014-03-08 19:14:25
    Svara
  • Ang frågan ”Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen?”, grymt bra svarat Sandra! Du resonerar så jävla bra och älskar att du också kan säga ifrån! Sitt privatliv ska man vårda som den mest värdefulla berlock. Men idag verkar många anse att det är allmän egendom lite grann.

    Johanna 2014-03-08 18:58:21 http://www.tandskoterskan.net
    Svara
  • Hej! Jag ville bara skriva en liten sak. Jag tänkte på den där kommentaren angående din blogg. Jag tror hon inte mår så bra. Jag hatade din blogg så mycket när jag var hjärtekrossad och du var jättekär… Avskydde den så mycket att jag slutade läsa den. Jag hittade mig själv, min lycka och tillbaka till din blogg unnade dig din kärlek jag glädje mig för din skull och njöt av dina ord, ditt liv. Tack för vi får följa med på ditt äventyr!

    Jenny 2014-03-08 18:34:37
    Svara
  • Tycker om din blogg så mycket!

    Jessica 2014-03-08 13:55:55
    Svara
  • du är så himla bra. vill säga det och vill även höra din åsikt om en sak, blir liksom bara tokig. har i typ sju månader haft det bästa förhållandet. vi definierade det aldrig och det var bara gött tyckte jag. sen kom den dagen att han ville prata om ”oss”. då fick en typ höra att det vi har är ju asgött och han tycker om mig och vi forstätter utan att vara ihop. detta var vid nyår. ofta vill han ta upp ämnet och det som blir slutsatsen är ju att vi fortsätter ha gött, dvs ligga och hänga. nu fick jag höra att han tycker att vi inte ska ligga mer (blir förkrossad för har aldrig kunnat lita på nån annan ungefär) och vill ses som vanligt och allt eftersom vi trots allt är SJÄLSFRÄNDER. men liggandet gör allt komplicerat och bla bla. låter så löjlig nu när jag säger bla bla men har inte haft detta med nån. blir bara så jävla förvirrad. om inte det att ha en bästa vän, en man kan vara sig själv fullkomligt med och ingen annan (allt detta tycker han sjölv med) och som man dessutom ligger med, är inte det kärlek? jag tycker typ att det är för bra sant att vara sant, vilket jag säger och han säger att det är nyckelordet, men kan inte det bara vara rädsla? svaret jag får till allt är att han inte är kär men ändå är vi mer än vänner. jag kan bara inte förstå. fan vad rörigt detta blev, kan fan inte formulera mig. snälla ta inte upp detta i past weeks comments men svara gärna

    e 2014-03-08 03:11:01
    Svara
  • Din blogg är som en bok för mig! Det enda s0m är annorlunda är att jag inte kan välja själv när jag måste lägga ifrån mig din blogg. Det kommer ju inte 50 sidor om dagen så att säga. Jag älskar att du är så öppen och förstår inte riktigt folks kärlek till att försöka hitta något fel på andra. Vi vet ju att ingen delar allt. Ingen vill väl läsa allt heller! Hur skulle det se ut liksom?

    Aja. Min poäng är: Du är fantastisk och jag längtar efter inläggen ofta.. och boken.. HERREGUD som jag längtar efter boken!! PUSS!

    Caroline 2014-03-08 02:58:02
    Svara
  • Alltså konsumtionssamhället vi lever i när något som är 4 år gammalt är ”superdupergammalt” :(

    Moa. 2014-03-08 01:46:57
    Svara
  • Alltså Sandra,
    love you.

    Och hallå, saknar dina knäppa frågestund-videos. Kan du inte göra ett sådant här inlägg fast i videoform någon gång? kanske? :)))

    s 2014-03-08 01:44:02
    Svara
  • Melissa 2014-03-08 01:35:13
    Svara
  • Hej! Jag undrar hur man gör om ens hund har dött och aldrig kan acceptera det. Det skedde så plötsligt så det känns som att hon bara är borta en stund och att jag går runt och väntar på att få träffa henne igen. Men vissa dagar inser jag och är så ledsen även fast det var ett tag sedan nu hon gick bort.. hur gör man för att inte sakna dom så mycket? Eller snarare, hur ska man göra för att inte hela tiden må dåligt av det?

    anonym 2014-03-08 00:53:43
    Svara
  • http://www.polyvore.com/jeffrey_campbell_barclay_platform_heel/thing?id=103617849

    J 2014-03-07 22:51:52
    Svara
  • Väldigt bra svarat på en väldigt konstig fråga. Jag skulle snarare tycka att det var jobbigt om du skrev om allt i realtid. Ingen vill väl läsa en alltför utelämnande blogg. Tycker att du har funnit en perfekt balans här. Jag älskar din blogg och har läst den i många år. Puss!

    Sara 2014-03-07 22:31:28
    Svara
  • Det svaret

    Lisa 2014-03-07 22:12:53
    Svara
  • Alltså Varför blir folk så himla provocerade av att saker och ting är fina och bra? Sandra ärligt talat kan jag väl också tycka att din blogg är romantiserande på sätt och vis, men det är ju DIN blogg, ingen annans, och det är således DU som väljer vad och hur du vill blogga. För mig hade det varit jobbigt om det gjorts på ett sätt där du tryckte upp din framgång i fejset på alla och fick dem att känna sig små och obetydliga. Här är det ju tvärtom! Att skriva om svåra breakups och sin tonårsångest är väl fan inte att måla allting rosenrött, det är ju att visa sig sårbar. För mig är det här/den här bloggen min storasyster/coola äldre kusin på internet. Hon som visar att livet kan bli fantastiskt om man bara vågar. Hon sa till mig att allt kommer ordna sig, att jag inte alltid kommer att vara ensam, folk kommer faktiskt vilja kyssa mig någon gång. Och fan, allt stämde!
    Det är Hon som visar att det gör ont när man faller och att det känns så jävla bra när man kan resa sig igen. Snälla, försök inte förminska henne för då får du med mig att göra.

    Julia 2014-03-07 21:30:08
    Svara
  • Johanna: Visst har den har bloggen ett ”skimmer” over sig pa nat satt, visar varlden genom rose tinted glasses som sagt. Men jag har alltid uppfattat det som ett medvetet stilistikt grepp som Sandra anvander precis som vilken konstnar/kreativ person som helst, t ex Wes Anderson som nar han beror jobbiga saker som sjalvmordsforsok och depressioner etc anda gor det pa ett satt som far det att verka vackert och poetiskt.
    Nej det ar inte socialrealism direkt men varje konstnar valjer ju sin metod, och tolkar varlden pa sitt eget satt. Vilket ar harligt tycker jag for da kan man fa se samma saker men pa sa himla olika satt.

    ME 2014-03-07 19:45:28
    Svara
  • Jag har en sådan blommig tröja att sälja, precis en likadan som på bilden. Storlek 36. Om någon vill köpa kan ni kommentera på min blogg så svarar jag er där :) (klicka på mitt namn för att komma till bloggen)

    Linn 2014-03-07 18:01:58 http://way-i-am.blogspot.com
    Svara
  • Dina svar på olika frågor är så himla bra och givande! Du väcker många tankar och ger så många bra råd. Därför tänkte jag att jag skulle fråga dig om hjälp och oj vad fint det hade varit om min fråga kom med i nästa svarsinlägg! Jag pluggar på universitet men funderar på att ta ett uppehåll för att hitta på något annat innan jag fortsätter. Nu känns det som jag står mitt i ett vägskäl och har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Jag bor fortfarande hemma men känner att mitt liv är ganska tråkigt då jag mest bara pluggar, pendlar och umgås med min mamma som jag bor med. Visst träffar jag mina vänner då och då men de har ju så mycket annat för sig. Jag har ingen pojkvän och känner mig mest bara ensam och uttråkad. Har tänkt länge att jag ska flytta hemifrån för att det ska hända något roligt men kommer jag bara bli ännu mer ensam då? Har också tänkt att det kanske skulle bli bättre om jag bodde i samma stad som jag pluggar i och kunde hitta på lite mer istället för att pendla. Men problemet är att nu har jag bara vänner i skolan som också pendlar och är därför rädd att jag kommer vara ännu mer ensam i en annan stad. Samtidigt är jag ju sugen på att ta ett uppehåll och göra något annat. Nu har jag blivit erbjuden en lägenhet i den staden jag bor i, en kompis har frågat om jag inte vill hänga med henne till göteborg där jag alltid drömt om att bo och samtidigt har jag blivit erbjuden en lägenhet i den staden jag pluggar i. Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad som är bäst. Är rädd för att vara ensam eller göra ett val som jag kommer ångra. Hur ska man ta reda på vad man egentligen vill? Ingen magkänsla säger mig något och tankarna bara snurrar och snurrar. Har verkligen väntat hur länge som helst på den perfekta lägenheten och nu har jag två att välja mellan och vill inte sumpa chansen. Samtidigt vill jag ju väldigt gärna åka till Göteborg! Snälla snälla hjälp mig! Tack på förhand, du är bäst!

    Emelie 2014-03-07 17:23:37
    Svara
  • vill också skriva det: vilket himla bra svar på att du förgyller ditt liv-frågan. gud vad bra. ett perfekt svar!

    c 2014-03-07 17:23:20
    Svara
  • Vilket bra svar du gav på ‘förgylla bloggen’-frågan!

    Jonna 2014-03-07 14:51:14
    Svara
  • Det där med att typ kräva att en bloggare ska skriva allt om sitt liv – i realtid! – känns ju inte så sympatiskt. Men att den här bloggen INTE skulle vara fluffgullig? Skärp er.

    Johanna 2014-03-07 14:44:16
    Svara
  • Du får så mange forskjellige spørsmål, og du er så flink til å svare! Det må være slitsomt iblant å forsvare seg mot kritiske innspill, men jeg har veldig stor respekt for jobben du gjør når du gjår gjennom kommentarene!

    Synne 2014-03-07 12:58:06 http://www.etdrysskanel.wordpress.com
    Svara
  • Jag håller med alla här ovan för som peppar ditt långa svar i inlägget! Din blogg och ingen annan är den jag följt i flera år. Förklaringen till det är precis så som Katarina skriver innan. Herregud jag tycker du sköter din blogg bättre än någon annan (nu syftar jag specifikt på den fina balansen som kritiserades mellan för privat och inte). Tycker din blogg är en av de mest personliga, och jag har alltid känslan av att du skriver med hjärtat.
    Du förgyller mångas vardag Sandra, inte minst min!
    KRAM

    Karin 2014-03-07 12:33:39
    Svara
  • Strålende svar til ”Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen?”. Jeg synes du klarer å balansere forholdet på personlig og privat veldig godt. Du er ærlig og deler virkelig utrolig mye, og etter å ha lest bloggen din i sju år, føler jeg at jeg kjenner deg ganske godt. Likevel er det mye du ikke deler virker det som (Dine meninger om andre, om jobben, om familien). Og sånn bør det være. Det er bra at du deler så mye og det er bra at det er mye du holder igjen. <3

    Hanne 2014-03-07 12:08:03 http://ekstremtbra.com
    Svara
  • Blev sjukt störd på kommentaren om att du ”förgyller” ditt blogg liv. Tycker cerkligen inte att läsare ska bestämma helt vad du skriver. I så fall får man väl läsa någon annanstans. Den enda personen någonsin man vet allt om är ju en själv så varför skulle vi veta allt du tycker i realtid. Flummigt meddelande men kudos på bra skrivet!

    Anna 2014-03-07 11:49:20
    Svara
  • men åh, det finns nog inga inlägg på din blogg som jag tycker lika mycket om som dessa <3

    dorothea 2014-03-07 11:22:38
    Svara
  • ANG kaninlampor – TGR har ibland kaninlampor, såg det senast förra veckan men de byter sortiment snabbt som vinden. De har dock massa andra underbara saker! Finns t.ex i gallerian på Liljeholmen, bottenplan längst mot tunnelbanan typ.

    Jessica 2014-03-07 11:16:10
    Svara
  • Ja, nu har ju andra hunnit före, men det gör ju inget tänkter jag. Tack för ett strålande svar på kommentaren om livsförgyllandet! En blogg är inte en öppen dagbok, ett kontrakt till att få veta exakt exakt vad som händer. Verkligen inte. Det hade ju inte gått. Varken för dig eller oss. Så JA! till rätten till privatliv.

    ajaM 2014-03-07 11:10:41
    Svara
  • Ang att din blogg är förfinad: men herregud man väljer ju själv vad man vill visa på bloggen. Man kanske hellre väljer att visa den där megaroliga festen än att man sitter och skiter diarré. Jag är så himla tacksam över din blogg Sandra. Att du lägger upp så mycket fint och så mycket privat och att du samtidigt kan vara världens bästa förebild. Man ska inte heller dissa modebranschen för det är omöjligt utan hellre gå in och forma den om man vill ha förändring. Som med politik.
    Kram på dig sötis!

    Emma 2014-03-07 11:04:56
    Svara
  • Ang kommentaren om att allt är rosenrött. Vad jag INTE håller med den personen. Det finns en enda blogg som jag alltid följer och som faktiskt är en del av mitt liv och det är din. Varför? Jo för att du i jmf med många andra bloggar INTE bara skriver rosenrött. Du skriver så personligt, djupt och fint att det känns som att vi är vänner. Jag har full förståelse att du inte skriver om bråk som inträffar just då. Så är det ju. Distans till allt behövs. Så är det i mitt liv och (jag tar mig friheten) allas liv. När en tänker tillbaka på saker en gjort/hänt tidigare så kan en se det på ett helt annat sätt. Just vid det aktuella tillfället kanske en inte handlar precis rationellt. Jag är glad att du tänker efter, delar det du vill och skriver fantastiska inlägg med mycket djup och känsla. TACK för att du och din blogg är en bra del av mitt liv!

    katarina 2014-03-07 11:03:45
    Svara
  • JÄTTEBRA svar till frågan om din blogg och det rosenröda livet! Precis så. Bara för att du har en stor blogg där du öppnar dig, så betyder inte det att bloggen är vår direktbiljett till varje tanke som du tänker. You go girl! Kram.

    Linnéa 2014-03-07 10:55:10 http://www.fyrakatter.blogspot.com
    Svara
  • Please, never stop writting about your feelings (when you want and are in the mood of writting about them); as it helps lots of people who are having a bad time for a similar situation (like me at the moment; and I’m also writting about it in my blog ’cause maybe in the future or right now, someone is feeling the same and is good to know that, even if it’s happening to you, you’re not alone).
    People should understand that our blogs are part of our lifes, and we write in them about what we want and want to show you. And if we think that something might help others, we write about it. A blogger’s life is not a road of roses, is a road that we must walk like the rest of the mortals. And if someone is trying to convince the rest of us that it’s not, that’s a lie. I love your blog because you’re HONEST and TRUE. Never stop doing that, please.

    Libertad 2014-03-07 10:49:02 http://sahakiel.blogspot.com.es/
    Svara
  • Så himla klokt svar på hur och vad du skriver i din blogg. Jag tycker att din blogg är fantastisk som den är <3
    Kram och glad fredag!

    Svara
  • Jag undrade faktiskt också lite över det där med reklambyrån, jag fick intrycket av att det var drömjobbet och att du trivdes till 100 % när du var där. Jag blev väldigt förvånad när du sedan började skriva om det i mer negativa ordalag. För du hade inte ens hintat om att det fanns något alls att klaga på där ö h t. Man kände sig lite ”lurad” just att man trodde man visste hur din tid i NY hade varit men nu i efterhand låter det som något helt annat. Nu förstår jag dig absolut, du hade en hel del att riskera, låter ganska självklart nu när man tänker efter lite att du inte kunde eller ens ville blogga om det. Klart att man inte skriver om precis allt på en blogg och det där med ditt ex är ju också fullt förståeligt! Där har man ju också så mycket att förlora till slut, jag menar ni hade varit tillsammans länge och du ville vara med honom, man måste ju ta ”det goda med det onda” till viss del i en relation. Medan man är tillsammans berättar man inte för hela världen att man stör sig på att han kanske kollar mobilen hela tiden men efteråt är det verkligen en helt annan sak.

    Sofia 2014-03-07 10:30:21
    Svara
  • Kan man alltså använda flickr och lagra bilder där? För jag ska nämligen åka som utbytesstudent till USA i höst och kommer behöva köpa en nya dator, och jag lär ju ta väldigt mycket bilder under mitt år så vill ju ha så mycket utrymme som helst på datorn samtidigt som jag ju vill ha lite bilder med mig hemifrån! Men så man kan alltså använda det istället för att spara dom på datorn?

    Ida 2014-03-07 10:06:43
    Svara
  • Säger som Flora; det långa svaret på om du inte förgyller din blogg var SÅ bra! Fortsätt blogga som du gör, din blogg är helt underbart bra!

    Folk måste ha lite mer respekt för att bloggare är personer precis som alla andra och också måste få ha sitt privatliv. Du ska inte behöva berätta om precis allt i ditt liv för att andra kanske mår bättre av det, du måste ju också må bra! Du är bäst.

    Elisabeth 2014-03-07 09:55:26
    Svara
  • Ditt svar på ”Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen?”-frågan var så sjuuuukt bra! För just prick sådär som du skriver är det ju. En blogg är ingen dagbok och om folk förväntar sig att man ska skriva i realtid om alla jobbiga saker som händer i ens liv så tänker de faktiskt inte längre än näsan är lång.

    Många kramar. Tack för bästa bloggen! :) <3

    TIDSTJUVEN 2014-03-07 09:42:52 http://tidstjuven.com/
    Svara
  • Den där långa kommentaren Sandra. Så bra.

    Flora 2014-03-07 09:14:53 http://florasblogg.se
    Svara
  • Jag beundrar dig verkligen, tack för att du driver denna blogg!

    Ann-Sofie 2014-03-07 08:57:53 http://Hennesliviordochmeningar.blogg.se
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Petra Tungården
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
PT-Fia
Man
Philip Conradsson
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Creative
Sandra Beijer
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Man
Kevin Triguero
Lifestyle
Linn Herbertsson
Creative
Linn Wiberg
Creative
Sara Edström
Man
Johan Hurtig
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Emelie Wikström
Man
Viktor Frisk
Mode
Fanny Ekstrand
Home
Julia K
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Chrystelle Eriksberger
Home
Sanna Fischer
Mode
Linn Eklund
Man
Marcus Schuterman
Home
Amelia Widell