Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

krönika: hur ska jag hinna bli vuxen innan dagen är slut?

m

Idag är en ny krönika ute i Metrotidningen och på webben. Den här veckan öppnar ju många skolor igen, och  jag ville skriva om att börja högstadiet. Att man från en dag till en annan helt plötsligt måste bli tonåring, fast man kanske inte ens är redo.
Läs HÄR eller här i sin helhet:


Jag går upp redan vid sextiden, står i badrummet och drar mascaraborsten genom fransarna. Flera tag tills de är alldeles mattsvarta, tills de spretar som fågelklor. Därefter samlar jag ihop håret i en stram hög tofs, drar hårt med kammen. Inga strån får ligga felplacerade, det går inte. De ljusblå platåskorna i något slags skumgummiliknande material står redan och väntar i hallen. Jag har korta jeansshorts till, stannar framför hallspegeln och klipper med alla de fem mascarafransarna innan jag slänger min ryggsäck över axeln och beger mig ut.

Idag börjar jag sjuan.

Redan på uppropet känner jag att mina shorts är för korta. Låren fastnar mot aulans plaststolar, ögonskuggan alltför klart blå. Flera hårstrån har redan klättrat ur frisyren, lägger sig som en gloria av bebisfjun kring ansiktet. Jag försöker se så likgiltig ut som möjligt, så världstrött på allt som har med högstadiet att göra redan innan det ens har börjat. Men runt omkring verkar folk redan ha bemästrat det bättre, de sitter i träningsbyxor och hårt målad kajal och gäspar trött. Rektorn förklarar hur glada vi ska vara, hur otroligt glada vi ska vara över att vi blir de första som går ut grundskolan på tvåtusentalet. Och att det bara är om tre år dessutom. Det där med ”bara” är inte sant, det vet jag.
Det är en hel eon av tid dit, jag kan lika gärna vara död. Bortglömd och begraven någonstans. Jag borde ha tagit på mig mer läppstift, haft högre platåer, övat arga blickar i spegeln. När vi går mot våra klassrum ser jag hur flera stycken har sprungit ut på gården och nu står och drar djupa halsbloss från nyinköpta ciggpaket. Jag som inte ens varit full.

I klassrummet känner jag nästan ingen. Läraren hälsar oss välkomna, jag ser att flera av de andra tjejerna redan har bröst. Det har inte jag. Helvete, varför är de så vuxna? Hur ska jag hinna bli vuxen innan dagen är slut? Det är klart att det syns att jag är okysst, oskuld, oerfaren. Ovuxen. Jag drar åt tofsen hårdare, försöker sträcka på ryggen så de inte ska se hur kort jag är. Att jag nätt och jämnt når upp till det där längdgränssträcket för att åka berg och dalbanan på Gröna Lund behöver de inte få reda på någonsin. När uppropet är slut samlas de i klungor i korridoren, jämför säkert pojkvänner och framtida festinbjudningar. Jag sätter mig på en bänk en bit därifrån, försöker se upptagen ut, skriver ett ingenting i min nya anteckningsbok.

När jag tittar upp står någon framför mig. Hon är lika kort som jag och har mörka lockar i två lösa tofsar. Hon ler mot mig.
– Hej, vill du gå och bada?
Jag vet inte vad hon heter, inte än.
– Ja tack, svarar jag.
Ja tack, jag vill inget hellre.

Och sedan går vi och badar.

.

Translation. A column in the Metro newspaper today. About starting high school.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
15kommentarer
  • känner att jag vill tipsa dig om en film jag såg i helgen, på temat skrivande/författarskap: the words.
    se den!

    e 2015-09-06 12:42:07 http://singmyspring.blogspot.com
    Svara
  • ÅH. alltså <33333 på dina texter Sandra, som vanligt. spot on på högstadiekänslan.

    K 2015-08-30 03:34:55
    Svara
  • Jag blir ju sjukt nyfiken på vem det var? Någon som du fortfarande hänger med?

    Cecilia 2015-08-29 19:52:50
    Svara
  • Hej

    Jag tänkte tipsa om en jättebra Online butik som säljer sköna kläder. www.rrebellion.com

    Tack för en bra blogg / Lisa

    Lisa 2015-08-29 18:22:08
    Svara
  • Jättebra skrivet, gillar dina krönikor :) Tycker du skriver otroligt fint ^^

    Daniella 2015-08-29 17:30:58 http://pinkpower.webblogg.se
    Svara
  • En låt jag skrev för ett år sedan då jag precis flyttat hemifrån för att gå på gymnasie. Den är typ till migsjälv från migsjälv, till min panikångest, från min panikångest.

    Du peppade mig och skrev att allt skulle gå bra, och det gjorde det,

    Tack

    Matilda 2015-08-29 15:05:53
    Svara
  • hej sandra, idag på svenska lektionen läste vår lärare upp den här krönikan och vi skulle diskutera vad för slags text det var osv. Ville bara att du skulle veta haha, tusen kramar!!!

    Rut 2015-08-28 18:58:32
    Svara
  • tips till måndagspepp!! http://www.dazeddigital.com/photography/article/25941/1/these-insta-artists-are-changing-body-image-arvida-bystrom-molly-soda <3

    Jasmine 2015-08-28 17:23:47
    Svara
  • Men åh. Så fint. Började rinna tårar i slutet. Du har verkligen DET Nör det kommer till att skriva. Ingen annan som skriver berör mig som dina texter. Jag kommer oxå ihåg hur HEMSKT det var att börja sjuan. Jag hade heller inga bröst. Inget självförtroende alls efter tre års konstant mobbing i mellanstadiet. Ändå var jag glad att slippa min gamla skola och börja på nåt nytt, glad över stt slippa mina gamla plågoandar. Och jag träffade också en alldeles speciell flicka som pratade med mig och frågade mig saker, som är min allra allra bästa vän även idag fast det är 20 år sedan jag började högstadiet (är 34). 20 år sen, herregud känns ju som igår. Jag minns inte heller första dagen, kanske var jag nog ännu mer nervös än du och det är därför Jag inte gör det. Dock minns jag första dagen i gymnasiet och det var inte heller nån kul historia, ny klass och okända människor igen och dör tog det säkert två fucking år innan jag fick nya vänner. Skoltiden är för det mesta förknippat med hemska känslor hos mig, vilket är synd, att mobbare skall förstöra livet för så många stackars människor. Jag lider med dem som går i skolan nu och hoppas, hoppas, att det blivit bättre. Men tyvärr tvivlar Jag.

    My 2015-08-28 12:26:08
    Svara
  • att våga känna, att våga sätta sig bakom ett skåp och bryta ihop är det finaste som finns.
    För helvete vad livet kändes mycket den dagen.

    r 2015-08-28 12:06:58
    Svara
  • Är det bara jag som tycker gymnasiet blev 247900036 gånger roligare?! Som natt och dag tycker jag. Jag var väldigt blyg på högstadiet tror jag. Men, jag minns inte mig som blyg på gymnasiet.

    Men, samtidigt kan jag inte sluta undra om det var samma klimat på högstadieskolorna i Sthlm som i tex Småland. Personligen hade jag definitivt inte smink då. Eller så kanske jag hade det fast glömt i så fall mascara. Men, nähh.. När jag minns högstadiet så känns det som alla var så små, sköra, min klass var nog rätt otuffa… Haha! Jag minns egentligen inte vilka som skulle varit tuffa då heller. Mer än de i nian, herregud de var ju som vuxna tyckte man. Skrämande nästan. Sedan försvann alla man var själv i nian. Tror jag gillade nian bäst.. Haha! När jag fick vänner i Sthlm, så kändes det som deras högstadie och gymnasium var så mkt tuffare, hårdare attityd osv. Jag minns mest en rätt jämn rang på folk ändå i högstadiet. Man festade på folköl, hånglade på parkdisco, rökte fast man inte fattade poängen bara vid fest. Haha! Drack cider om någon fixade.
    Men, jag minns inte att det var coolt att hänga i tunnlar o röka på rasten, ha massa smink. Det är så roligt hur präktiga vi var på vår högstadie skola generellt. Alla runt mig generellt var plugghästar. Några skolade, rökte och så. Men, de minns jag mest var folk med lite problem… Och så alla Kristna skolgrupper vi hade. Och präster som var unga fältstödare i korridoren. Eftersom så många var Kristina så var det ballt bland vissa och hänga med dem i kyrkan. När jag sa det till mina vänner i Sthlm höll dem på att dö. Vilken planet kommer du ifrån egentligen. Typ, den attityden.
    Var det så på din skola? Kristna Linda fältassistent var populär att hänga med? Lite lol! Vilka fromma änglar vi var. Min lillebror levde mer ut sin tid. Gjorde massa kul som att sno lådor med risifrutti från matan. Snodde farsan kortlekar från jobbet och sålde på skolan. Vet inte om min årskull var jävligt from med överdrivet mkt präktiga människor så jag minns högstadiet. Präktigheten, lite blyga människor, nörderi, plugg och patkdisco och konfirmation. Herregud, varför man nu konfirmerade sig. Minns mest att vi lagade mat.

    Förutom skatorna och lite snowboard åkarna var väl någon grupp för sig som kom undan med att inte hänga i kyrkan… :)

    Jag har ju växt upp som en ängel när man tänker tillbaka. Vad nu det skulle vara bra för…, :)

    Mmmm 2015-08-28 10:54:33
    Svara
  • Fantastiskt bra skrivet! Tänk att du minns dagen då du började sjuan. Det gör inte jag, då det var ett tag sen… 😉

    Anna 2015-08-28 10:17:59
    Svara
  • Jättefint skrivet Sandra! Så levande! Fick mig att försöka minnas min egna första dag i sjuan.

    Fredrikapåvinden 2015-08-28 09:30:39 http://Fredrikapavinden.com
    Svara
  • du skildrar det så fint, det vidunderligt stora i en tonårings värld och samtidigt hur det lilla enkla (att någon bara frågar en om man vill vara med) kan göra hela skillnaden. skickligt!

    Ulrika 2015-08-28 08:42:52 http://nettelblad.blogg.se
    Svara

senaste från Creative

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Creative
Sandra Beijer
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Creative
Linn Wiberg
Man
Viktor Frisk
Creative
Sara Edström
Man
Niklas Berglind
Hälsa
PT-Fia
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Linn Eklund
Man
Kevin Triguero
Home
Sanna Fischer
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Dasha Girine
Man
Marcus Schuterman
Mode
Emelie Wikström
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Philip Conradsson
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Julia K
Home
Amelia Widell
Man
Johan Hurtig