Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

att hantera ångest.

tumblr_nmgcwsc5n71rkb3rzo1_1280

– dorothy koomson



Fina Sandra!

På tal om andra lifehacks – vad gör du för att bota ångest? Du kanske har skrivit om det förr, men skulle vara skönt att läsa ett inlägg där man bara får höra hur någon annan hanterar sin ångest. Steg för steg typ. Du har ju säkert en annorlunda ångest än vad jag har (EXTREMT existentiell för min del, för det är så himla kul att ha). Kanske går det i perioder. Men det är iaf något jag tror att många skulle uppskatta. Puss


Hej och puss.
Självklart kan jag skriva lite om det. Jag jobbar just nu ganska mycket på att förstå min egen slags ångest. Ibland är jag bra på det. Ibland är jag helt sinnessjukt dålig.
En sak som jag tror varit bra för mig, som jag insett bara på sista tiden, är att erkänna för mig själv att jag just nu faktiskt har ångest.
Jag har tänkt så länge, det är bara ett break-up folk har det värre skärp dig.
Men tyvärr är det ju så bara nu. Att jag inte är särskilt lycklig.

En klok läsare skrev såhär till i kommentarsfälltet förra veckan och jag tyckte det var så himla fint:

Hade en så fucking pissig helg härom veckan och mådde sämre än nånsin och det skrämde mig så himla mycket men tänkte dela med mig av en fett banal grej en vän sa till mig som ändå hjälpte mig sjukt mycket: det är inte farligt. Det är inte farligt att känna saker även om det e jobbigt och en tror att allt håller på att gå under och rasa men det gör inte det, det är inte farligt <3″

Så sant. Det är inte farligt och därför är det okej. Man får vara ledsen ibland, man ska nog det till och med.

Här kommer lite olika strategier jag använder mig av när huvudet börjar krampa och krympa. Och obs, jag vill inte förringa någon som lider av depression etc. Jag vet att det finns så himla många som har det värre och att min lista säkert är banal. Men kanske kan den hjälpa någon.

Ta sig ut.
Ut med dig bara. Förra veckan snittade jag på en mils promenad om dagen. Säger högt till mig själv: Nu går du ut, Sandra. Du har en kvart på dig att ta dig ut i trappuppgången.
Och sen tänker jag att jag får köpa en to-go-kaffe när jag väl kommit ut ur dörren för att typ längta till något.
Man kan inte sitta inne, väggarna har en tendens att röra sig inåt.

Vänta ut det.
När det är extra jävligt och trycket kommer som en påse tungt varmt vatten i mellangärdet så knyter jag händerna, blundar och väntar ut det. Räknar ner från 30 och försöker tänka på bra saker.
Ett problem jag har haft allmänt är att den ”trygga plats” som jag tänkt på när jag haft svårt att sova, längtat hem när jag varit på resor eller varit rädd tidigare har varit morgnar i sängen med honom. Den platsen kan jag ju inte ha längre. Jag har ännu inte hittat en ny specifik plats men jag försöker tänka på typ gröna löv, sol genom gardinen, grus på gatorna. Våren är typ min nya trygga plats?
Jag tänker även ibland när jag inte kan sova/vaknar upp i natten av hjärtklappning att min säng är aaaaas-liten, typ får plats i nåns handflata? Vet inte riktigt varför detta hjälper men det gör det.

Läsa om andra som har ångest.
Man känner sig mindre ensam om man läser om andra som inte är så glada. Det märker jag själv när jag läser kommentarsfältet härinne, att många känner sig lättade över att jag är rätt ärlig kring mitt mående. Så njut av att jag mår lite kasst vetja! : D Hehe, nämen skoja, jag tror inte att det handlar om någon endaste form av skadeglädje utan känslan av att man gör det här ihop med flera andra.
När jag låg och hade söndagsångest för några dagar sedan hjälpte det mycket bra när jag scrollade på instagram och såg att Calle Schulman också hade det jobbigt.
Vi göre tillsammans!

Skriva ner det du tänker på.
Har världens längsta dagbok i anteckingsappen där jag skriver ner exakt det jag känner för stunden. Skriver även ner fiktiva samtal till honom så att jag inte ska ringa honom.

Ha en första-hjälpen-person.
Jag tror det är mycket viktigt (om det är möjligt alltså) att ha en person som man kan stödja sig på. Jag och min mamma bestämde att hon ska ringa mig varje dag tills jag mår bättre igen. Ibland pratar vi i en timme, ibland i två minuter. Men det gör att jag känner att jag inte är ensam i det jag känner och om jag faller kommer någon vara där. Det gör också att steget till att våga ringa när man är extraledsen blir enklare. Jag kan ofta känna att jag inte ska tynga ner någon, men i och med att jag och min mamma bestämt att jag får göra det med henne vågar jag stödja mig mer mot henne.
(Tack mamma för att du finns. <3)

Gå i terapi.
Om man har möjlighet att göra detta hjälper det mycket att gå och prata med någon professionell. Jag har stor respekt för min terapeut och lyssnar därför särskilt noggrant på henne. Hon har ju hört tusentals människors historier om ångest. Vi jobbar en del med panikstrategier eftersom jag lyckats hamna i sådana ibland. Hon sa också till mig förra veckan att jag liksom inte ska känna mig stressad. Tre månader är en kort tid. Man får vänta lite till och det kommer gå bra att vänta lite till.

Andas.
En timme i taget. Det kommer gå över, det tar lite tid bara. När det är som allra värst – en kvart i taget.
Det är inte farligt

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
101kommentarer
  • Bra, bäst faktiskt. Tack.

    Sugkatt 2017-02-15 13:25:59 http://nouw.com/sugkatt
    Svara
  • Åh! Mycket bra lista! Känner igen mig i många av punkterna och det är mycket jag tar till jag också när ångesten slår till. Tidigare har jag varit den som drar mig undan, men jag försöker jobba mig ut från den bubblan och börja prata om ångesten med andra, även i ögonblicken de slår till (även om det inte är lätt att bryta gamla mönster).

    Jag har också skrivit ett inlägg om att dämpa ångest, länkade till det nedan signaturen!

    Ha det gott Sandra!
    Hälsningar
    Anna

    Beautiful Life 2017-02-14 19:04:27 http://beautifullife.se/dampa-angest/
    Svara
  • En av mina vänner skrev följand till mig när jag fått motta ett tungt besked nyligen; ”Livet är en vidunderlig läxa, och ibland en omfamnande njutning, men nästintill aldrig en vila.”
    Jag tyckte det var så fint.

    Maria 2017-02-14 04:47:14
    Svara
  • Så sant, tre månader är ingenting!!! Jag brukar tänka att det är som en fysisk skada som ska läka, t ex ett brutet ben eller ett söndrigt knä. Sånt tar ju evigheter. Ett brustet hjärta är ju så mycket mer komplicerat att läka tänker jag, då måste det ju få tid! Puss o kram, vi är med dig in i det djupaste mörkret!

    Lisa 2017-02-13 21:15:40
    Svara
  • Så bra inlägg Sandra, och starkt. Det har redan nämnts det här med bra riktiga vänner. Jag började få ångest för några år sedan, dock inte grav ångest, trots omständigheter som gör att jag borde ha det. (Just nu går jag och väntar på att mina självförsvars-murar ska rasa och sorgen och ångesten ska välla in, känner att det är nära.) Men iaf, jag har ett relativt nytt socialt umgänge, och en grej som varit så himla bra är att vi är alltid raka med hur vi mår. Vi säger när vi har våra psykologtider, om vi pratar om något som triggar, om att vi måste bara gråta lite där och då etc. Det hjälper ju inte konkret mot ångesten i sig, men det är så jävla skönt att inte ens ha en gnutta oro eller skamkänslor kring om att må dåligt inför andra. För även om samhället långsamt blir bättre kring det, så är det ju fortf sjukt mycket stigma kring psyket och mentala problem.

    Anna 2017-02-11 20:10:44
    Svara
  • jag älskar det här inlägget. tack! igen för att du delar med dig.

    Svara
  • Ett proffskenp som mot all form av ångest som jag lärt mig under en tid då jag behövde det är värme. Det har bevisad effekt mot ångest. Det kan vara ett varmt bad eller en varm dusch och sedan lägger man sig under en filt/täcke raklång på rygg. Eler bara dyka direkt ned under ett täcke/en filt på rygg, väldigt viktigt. Så varmt som möjligt och sedan ska man hitta en rektangel, t.ex. ett fönster och ”andas med formen”, alltså följa formen med ögonen, runt, runt, runt.. Man andas längst med det långa sidorna och andas inte under de korta sidorna. Det låter flummigt, men det kommer göra att dina andning går ned till normalt tempo. För mig har detta funkat vid extrem-svimmat-av-ångest-ångest. kram

    Jenny 2017-02-11 08:40:58
    Svara
  • Vilket fint, verkligen fint inlägg. Tack! Min pappa är döende i cancer och jag har väl stängt av litegrann, klarar inte av att bryta ihop just nu för då går allt åt helvete. Men inatt när jag jag inte kunde sova tänkte jag att min säng var aaaaasliten och fick plats i någons handflata. Och då kändes det lite finare – och jag somnade. Tack Sandra, det hjälpte hela min dag. Tänker på dig och det du går igenom! Det kommer att bli bra, jag lovar. Tar lite för jävla mycket tid och skit bara. Men sen! <3

    Madde 2017-02-10 22:33:07
    Svara
  • Tip: Tæl baglæns fra 1000. Måske på engelsk eller fransk. Det fjerner fokus fra angsten, at man er nødt til at koncentrere sig om noget andet.

    Camilla 2017-02-10 20:26:04
    Svara
  • Nu vill jag ge VÄRLDENS bästa tips, obs det här kanske är bäst för er som varit ledsna ett tag eller bär på en sjujävla depression. Jag har gått runt med min i 10 år och kände att den här sorgen, skammen och självmordstankarna kunde jag inte bära på längre. Jag har provat all terapi och medicin som får att få tag på, men nepp. Det blev inte bra. Sen en kväll krisade jag ihop och ringde nationella hjälplinjen och fick prata med världens bästa psykolog. Jag hysterigrät i 45 minuter medans han vred och vände på alla mina (ganska ologiska) argument. Det var liksom 10 års sorg som bara fick forsa ur, jag kunde bikta ur skiten och kräkas ur skammen. Dagen efter vaknade jag 20 kg lättare och även om jag känner mig helt värdelös ibland så är det inte lika illa. Så… HEJA NATIONELLA HJÄLPLINJEN! RING! De är proffs! Gråt och snora i luren, var hur ologisk som helst. Det är smarta jävlar som jobbar där. Ta hand om er alla finingar <3

    Linnea 2017-02-10 19:42:47
    Svara
  • Din nya trygga plats är kanske fredagkväll framför spegeln med bra musik i förpepp inför kvällen, eller ute i fredagsnatten ELLER på en uteservering i solsken?
    Utan att förminska mig själv tänker jag ibland ”det är bara en känsla” och så nynnar jag på Love is only a feeling av The Darkness pga asbra låt.

    Fröken Cocco Sohl 2017-02-10 16:26:25 http://coccosohl.wordpress.com
    Svara
  • Takk fine fine Sandra for at du deler med oss akkurat hvordan du har det. Og takk for gode tips. Jeg har selv slitt med angst i mange år, det kommer og går i perioder. Akkurat nå har jeg en skikkelig dårlig periode, så dette innlegget kom som sendt fra himmelen.
    Helt utrolig hvor mye det hjelper å høre fra andre i samme situasjon, samt å få gode tips til hvordan man skal håndtere det.
    Det er jo så mange som har skrevet her nå, men hvis jeg skal dele noen av mine tips så må det være:
    1. Forsøke å tenke «dette kommer til å gå over». For det går alltid over. Min terapeut sa engang at kroppen ikke klarer å holde på et høyt angstnivå over tid. Det er faktisk ikke fysisk mulig. Man vil tilslutt bli utslitt, og dermed oppnå større ro. Det finner jeg mye trøst i.
    2. Trene! Styrke. Kondis. Yoga. Gå ut på tur (hvis man orker). Når jeg har mye angst klarer jeg ikke alltid å treffe ett eneste menneske liksom, men da kan man trene innendørs! Poenget er vel at man blir litt sliten, får opp pulsen og får kjenne på de gode hormonene som kommer med trening.
    3. Høre på klassisk musikk (hvis man liker det da). Eller annen musikk, som kan distrahere og lugne ned hjernen.
    4. Jeg har også min mamma som en sånn førstehjelpsperson. Vi snakker sammen hver dag nå. Samme som med deg og din mamma. Det å ha noen å ringe hver dag er et kjempestort privilegium! I Norge finnes det også mange gratis mental-helse-hjelpetelefoner. Antar at det finnes i Sverige også. Jeg har ikke forsøkt det selv, men har hørt mange får veldig god hjelp fra disse hjelpelinjene. Jeg tror det jobber fantastisk gode og varme mennesker på slike steder.
    5. Jeg har lært at det beste er å klare seg uten altfor mye medisiner, men i veldig tøffe perioder er det faktisk grenser for hvor mye man skal takle. Da kan man faktisk gi seg selv en «pause» med medisiner. Jeg tror dog at det bør kombineres med at man samtidig går til en terapeut. Viktig. For angstdempende medisiner lindrer jo bare symptomer, ikke årsaken.
    6. Jeg synes også det hjelper veldig å google typ «hvordan håndtere angst» eller «hva er angst» osv. Lese hva de profesjonelle sier. Å faktisk lese hvor utrolig vanlig angst er, det er nesten som endel av det å være menneske. I perioder. De fleste vil oppleve det. Og ja, det er jo absolutt ikke farlig, bare veldig plagsomt. Så man får finne sine strategier.

    TAKK igjen for at du deler. Selv om du tydligvis har det ganske vanskelig nå, så klarer du likevel å inspirere og hjelpe andre. Det synes jeg er såå beundringsverdig. Du er best! 🙂

    Ida 2017-02-10 14:42:41
    Svara
  • Jeg har slitt med depresjon i flere år, gått til psykolog, tatt antideppressiva etc. Det har også gått veldig i bølgedaler. Jeg glemmer ting stadig, vanskelig for å fokusere, vankselig med å snakke med noen for lenge, you name it. Har testet meg for adhd, og da jeg fikk vite at jeg var ”normal” begynte jeg å gråte, fordi jeg ikke skjønte hva som kunne være galt med meg da.

    I høst begynte jeg å få smerter i hodet, og endte faktisk med å dra på legevakta en kveld fordi jeg helt seriøst trodde jeg holdt på å få en slags slag.

    Det viste seg at alt dette var en form for angst. Og at jeg mest sannsynlig har vært alik siden jeg var liten.
    Nå går jeg til psykolog, OG har startet med mindfullness/meditasjon. Det hjelper faktisk. Selv om jeg ikke har lært helt å bruke meditasjonen i hverdagen, er det en deilig time-out når jeg er i timene. Og jeg lærer måter å takle pusten på. Og, jeg er ærlig med meg selv og innser at jeg faktisk har angst og depresjoner. det er det viktigste. Og det hjelper å være åpen mot andre om det, å ikke tabulegge det. Jeg spøker til og med om det.
    Det er så viktig å snakke om slikt. Det er så viktig å lytte til mennesker som har angst og depresjoner også.
    Og, jeg er så glad for at du skriver åpent om det i bloggen. Det verste som finnes er å måtte lukke seg inn.
    Vi er alle ulike, alle har sitt å slite med. Men snakk ut om det.

    Og til slutt. husk å puste 🙂

    Oline 2017-02-10 13:34:59
    Svara
  • Så fint att du delar med dig och tar upp et här, för även om alla inte har samma ångest som du och dessa grejer inte funkar för alla – så har du tagit upp att det är helt okej att känna så. Bara den grejen är viktig när man mår dåligt. Du är inte ensam, och det du känner är okej. Det är inte fel, det är inte farligt.

    Jasmine 2017-02-10 12:34:57 http://www.nineteenhurricanes.blogg.se
    Svara
  • Fattar PRECIS det där med att tänka att din säng är pytte. För länge sen youtubade jag en film med en liten dvärgminimus (typ) som låg i vinterdvala och snarkade jättehögt i någons handflata. Brukar tänka att jag är den musen när jag ska sova och då känns världen mycket mjukare och snällare liksom ?

    CIA 2017-02-10 10:54:27
    Svara
  • Vill bara påminna om att de här tipsen kanske inte funkar för alla, ibland tar det flera år att ta sig ur en depression med tillhörande ångest. Och det måste också vara okej. Jag har en ständigt gnagande ångest och trots att jag tagit till alla knep fungerar det inte, jag kommer inte ur det. Men man måste fortsätta hoppas att man tar sig ur det en dag. Jag är är hoppfull att jag en dag kommer hitta rätt medicin och rätt terapi och rätt levnadssätt som ska funka för mig. Något botemedel måste finnas för alla.

    L 2017-02-10 10:51:10
    Svara
  • Minut för minut <3

    K 2017-02-10 10:16:54 http://motsatsrelationer.blogg.se
    Svara
  • SÅ bra ångest-hacks! Och väldigt nödvändigt för mig nu när jag har upplevt att få ångest denna vecka efter ett och ett halvt års paus från det där helvetet. Så sjukt og orättvist at jeg skal få ångest över att jag äntligen har hittat en perfekt kille?! Det ena ögonblicket er man superkär och på bara en sekund flippar allt inombords och det känns som att man skal dö prick nu. Och det vägrar släppa. Det gör mig så himla ledsen og rädd för att jag fick sådan fruktansvärd ångest med mitt ex att jag var tvungen att göra slut efter en månad med ångest non stop.

    Men jag kommer stå i det nu. Jag skal kämpa för kärleken og för att tillåta mig själv att vara lycklig även om det är skrämmande. För det är ju inte farligt att må lite dåligt ibland. Det måste inte – det kan inte – alltid vara lätt.

    Tack Sandra!

    Bettina 2017-02-10 09:53:44
    Svara
  • All styrka och kärlek till alla ni som har stark ångest och mår dåligt just nu! Jag vill helst skriva alla klyschor i världen här för dom är ju egentligen sanna. Kramar!

    Emma 2017-02-10 09:48:35
    Svara
  • Fint och viktigt inlägg!

    Janina 2017-02-10 09:48:33 http://nouw.com/janinawi
    Svara
  • Vad skönt att läsa ett sånt här inlägg på morgonen, en fredag då jag bara kan känna den där tunga grå och fuktiga ullfilten som försöker dränka mig. En fredag – som är min bästa dag i veckan. Inte ens en fredag kan jag vakna glad och bubblig och varm om hjärtat. Som jag saknar den känslan. Jag hatar inte inte vara mig lik, att inte vara mig själv, men jag försöker också acceptera att det är så här nu. Min ångest har kommit och gått genom livet. Mest har den hälsat på när något jobbigt och svårt hänt. Nu har den hängt i i stort sett konstant sedan i somras då jag genomgick en abort pga en oplanerad graviditet och min sambo som fick panik och absolut inte ville behålla barnet. Första fyra månaderna hade jag svår ångest och mycket panikattacker särskilt under nätterna. Så jag vet ju att det kan vara mycket värre än nu, det här är ändå en lindrig form även om den äter upp det glada och mjuka i mig. Jag har inget bra knep mer än att försöka andas sig igenom det värsta, ta det lugnt och tillåta sig att bara vara, miljöombyte en stund och även att jag själv är dålig på det – att röra på sig, motionera. Yoga kan vara fantastiskt i detta sammanhang. Tack för att du pratar öppet om detta! <3

    Åsa 2017-02-10 09:47:56
    Svara
  • Fint att du delar med dig av detta, samt alla andra i kommentarerna – känns skönt att inte känna sig ensam i ångesten (vilket jag ofta gjort). Kanske kan du samla allas tips i ett inlägg?
    Min trygga plats är en ganska lustig sådan, för jag hanterar ångest allra bäst om jag ligger ner på en gräsmatta. Det är något med närheten till marken (typ jag kan inte trilla) och att känna gräset som kittlar. Nu är detta inte helt lätt att ordna varje gång, pga snö/asfalt och annat som kan vara i vägen, men att lägga mig ner även på golvet/soffa/platt yta brukar också hjälpa. Även att blunda och ”titta inåt” brukar jag tycka hjälper, att få stänga av allt som pågår runt omkring en och endast fokusera på sig själv och bara andas.

    Emelie 2017-02-10 09:34:20
    Svara
  • Den här fina fina texten kom så lägligt för mig. Jag har pluggat i sju år i sträck (först en ettårig utbildning och därefter ett långt program som dragit över lite på tiden) och känner liksom att jag aldrig blir färdig. Jag är en hamster i samma hjul och även om jag kommer framåt går det så långsamt och peppen över programmet jag går har avtagit med åren. Jag saknar några få högskolepoäng för att få CSN och har således bara mitt extrajobb där jag får ut mellan 4-7000 i månaden. Sedan är det hyra, räkningar och levnadskostnader. Jag och min pojkvän har varit ihop i snart två år och vi har aldrig åkt på en resa tillsammans. Till våren hade vi planerat en resa till Paris och jag hade precis sparat ihop till flygbiljetten. Då kommer ett brev från Försäkringskassan om återbetalning av ett halvårs bostadsbidrag som jag tog för flera år sedan, på flera tusen kronor. Döpte om mitt reskonto till ”Försäkringskassan” och nu är flygbiljetten där istället, samtidigt som tiotusen saknas. Jag har haft det kämpigt ekonomiskt hela tjugoårsåldern och studierna får det att kännas som om livet berövats mig. Det känns ändå bra att skriva av sig, skall även läsa igenom allt andra skrivit här och sedan ta en lång promenad. Hoppas att allt är värt det i slutändan. Tack för fin lista Sandra! <3

    Ulrika 2017-02-10 09:17:02
    Svara
  • Detta fungerar säkert inte för alla, men jag tänker att om jag hade ”en lättare form av ångest” om jag får säga så skulle jag tycka det var jättemysigt att titta in hos björnmamman Beata och hennes nyfödda små nallar. Det är liksom på riktigt och så lugnt och stilla:
    http://www.lyckseledjurpark.se/index.asp?id=68

    M 2017-02-10 08:46:26
    Svara
  • Hej! Skulle vilja dela med mig av ett tips till alla som skulle vilja gå i terapi, men som inte har råd att betala privat och som inte får någon hjälp via vårdcentral osv. Gå till KUM! KUM = svenska kyrkans ungdomsmottagning och de har gratis terapi för alla upp till 26 år. Du får gå en gång i veckan hur länge du vill (så länge du är yngre än 26) och behöver inte betala en krona för det. Och nej du behöver inte vara kristen, du behöver inte ens vara medlem i svenska kyrkan för att gå dit. De som jobbar där är helt ”vanliga” terapeuter och psykologer. Jag gick dit innan jag blev för gammal och var jättenöjd!

    S 2017-02-10 08:29:30
    Svara
  • Hej Sandra och ni andra med ångest-moln!

    Jag fick reda på att jag har GAD (generaliserat ångestsyndrom) för ca 2 år sedan men är något jag burit med mig sen barnsben. Det som hjälpt mig absolut MEST och som egentligen är det enklaste men samtidigt svåraste: Ge dig själv tid att verkligen bara vara. Vila. försök inte stressa och försök inte ”hitta på” för mycket för att på så sätt pusha undan det en dag. Då kommer det rasa lika fort en är hemma ensam igen. Försök finna lugnet i att bara vara för dig själv. Gör en vettig sak om dagen kanske. För mig blev det att få disken gjord t.ex. Är man t.ex sjukskriven som jag var väldigt länge var det jobbigt att inte känna sig produktiv och det bidrog till ångesten något så enormt. Men vet ni vad? man är sjuk. Man mår dåligt. Det är som ett brutet ben. En behöver vila. Det finns de omkring en som inte förstår och som tycker man ska ”rycka upp sig” – men det är helt fel sak att säga till någon som lider av ångest eller t.ex är deprimerad. Det finns ingen knapp att trycka på. Som om man inte redan tänkt att en ska rycka upp sig? Så enkelt är det inte. Så ge dig själv tid att vila. Ta läkarkontakt. För mig hjälpte mediciner hur bra som helst men det var en lång resa och många olika tills jag hittade den som passade mig bäst. Idag lever jag som vanligt utan ångestklumpen som varit min ständiga följeslagare i 28 jäkla år. Klart får jag fortfarande ångest. Vardagsångest. Blir vardagsledsen. Men det är inte längre konstant. Gå även i terapi om det hjälper dig. Det har hjälpt många av mina vänner! Det finns möjligheter. KRAM! <3

    pia 2017-02-10 08:27:32 https://www.instagram.com/p.hellevie/
    Svara
  • min kompis sa en gång när jag mådde hemsk att man dör inte av ångest. tänker på det varje gång jag mår dåligt.

    Anna 2017-02-10 07:44:39
    Svara
  • Bra att detta tas upp. Väntar på tid men inget händer Ang samtal. Finns tyvärr okompetent personal o dom frågar inte hur man mår eller ger tips det är bara hejdå!?? O det gör ju saken värre. Sen o bo själv o vara utsatt för våld o ändå få vänta på tid är hemskt. tycker psykiatrin ej fungerar. Dom privata företagen tar inte lika stort ansvar. Sen är ångest inte bra för många orkar ej med den o tar sitt liv. Så läkare som tycker det inte är farligt med ångest ger jag inget för. Om den är svår hur klarar man o vänta i månader. Det är inte rätt. Kram.

    Maria 2017-02-10 07:44:29
    Svara
  • Har alltid denna öppen i Safari läst bak i länklistan. Redo att plocka fram när den behövs http://33.media.tumblr.com/b1406ea40336dc68e5404b380c391d96/tumblr_nr5kks2QoA1tkg9nqo1_500.gif

    Sara 2017-02-10 07:32:47
    Svara
  • Vill bara ”tipsa” om min trygga plats. Den är i soffan framför en halvdålig film med min katt spinnandes bredvid mig. Den platsen känns så trygg och när min katt är där så känns det så fint. Djur kan inte fejka känslor. Dom visar vad dom känner och det är äkta, så okonstalt. Jag kan bli alldeles varm i hjärtat när jag tänker på min katt och att hon är så trygg med mig och visar sådan kärlek.

    Pamela 2017-02-10 06:01:03
    Svara
  • Åh precis som punkt tre tänkte jag också när jag låg i sängen några veckor sen o va lite ledsen över att jag har varit singel så himla länge o att det känns som att jag aldrig kommer hitta nån. Men sen kom jag på att du är ju också singel nu, då kändes det lite lättare. För vi gör det tillsammans liksom

    Bella 2017-02-10 04:56:41
    Svara
  • Dette hjelper kanskje ikke direkte på kjærlighetssorg, men jeg synes det er veldig fint. Selv om det er på norsk ?

    Hvor hadde vi det fra?
    av Kolbein Falkeid (1933-

    Men hvem sa at dagene våre
    skulle være gratis?
    At de skulle snurre rundt
    på lykkehjulet i hjertet vårt
    og hver kveld
    stoppe på gevinst?
    Hvem sa det?
    Hvor hadde vi dét fra?

    Hvem sa at livet vårt
    skulle være lett å bygge ferdig?
    At mursteinene var firkantede ballonger
    som føk på plass av seg selv?
    Hvem sa det?
    Hvor hadde vi dét fra?

    Der var piller for alt: nerver,
    vedvarende hoste og anemi.
    Men hvem sa at snarveiene
    støtt var kjørbare? At fjellovergangene
    aldri snødde til? Og at nettopp vi
    skulle slippe å stå fast i tunnelen?
    Ja, hvem sa det?
    Hvor i all verden hadde vi dét fra?

    Kari 2017-02-10 00:12:50
    Svara
  • Vad sjukt att du tänker på din säng som liten liten. Jag har också som ångest dämpande eller vid inspmningssvårigheter ett knep som ofta funkar: att jag är pytteliten och går omkring i någons hårbotten eller en krukväxt. Nått ställe där små saker blir stora och jag liten. Undra om det betyder något?

    Hanna 2017-02-09 23:51:47
    Svara
  • Något jag kan bli avundsjuk över är att du har ångest just nu över en händelse i ditt liv, vilket ju såklart är jättejobbigt också. Vill verkligen inte förminska någon som har ångest kring ett break up, för jag har varit där jag med. Eller är väl fortfarande, men inte alls på den där panikslagna nivån. Jag har ångest på så många olika sätt. Jag har två återkommande ångestfyllda mardrömmar, den ena att jag är tillbaka med mitt destruktiva ex och inte kan ta mig ur det, den andra om att jag försöker rädda min kanin från att dö, men att jag aldrig lyckas, han dör varje gång. Sen har jag ångest om att aldrig känna att den där ryggsäcken lättar. Även om jag skrivit klart den där uppsatsen, betalat alla räkningarna, ringt alla samtal, så lättar det aldrig, även om det inte finns något kvar att oroa sig över. Tillfälliga lösningar för mig är att resa bort, meditera och träffa vänner som ger mig energi. Jag försöker ibland bara stanna upp och uppskatta det faktum att jag kan andas. Det är så litet men ändå livsviktigt. Bara ta några djupa andetag och tänka att det viktigaste är att jag andas, så hjärtat kan slå, så hjärnan kan få syre, så blodet flödar och det gör att jag faktiskt LEVER och det betyder att allt kommer kännas bättre nån gång, nån dag.
    Kram ♥

    Felicia 2017-02-09 23:46:40
    Svara
  • Thanks for sharing this Sandra! It is very helpful tips. I too suffer from anxiety from time to time. I felt too helpless but I will think about my safe place and to keep on breathing when it happens next time.

    And I agree, we should have a person we can talk to anytime. Someone you can rely on to be there no matter what.

    I’m reading a self help book now to try to understand my anxiety and to find ways to minimize it.

    Big hugs!

    -Christine
    www.christinelovestotravel.com

    Christine 2017-02-09 23:41:49 http://www.christinelovestotravel.com
    Svara
  • Jag försöker tänka på att för länge sen, typ 100 år sedan, var det en helt annan grupp människor som levde istället, som gick runt på samma gator och funderade på vad meningen med livet var. Till och med tänkte extra mycket på något problem ibland och kanske också vaknade mitt i natten med ångest. Känns som att jag är en del av ett viktigt livsomlopp typ? Vi är människor och vi har ångest. Så när jag har det vill jag tänka att allt är som det ska, det är bara ett tecken på att jag är människa. Många som levde för hundra år sedan måste ha haft flera lyckliga stunder också och det känns ju väldigt rogivande faktiskt.

    Plus att äldre människor verkar så mycket mer tillfreds med livet, det är någon slags garanti att det blir lättare med tiden tycker jag.

    M 2017-02-09 23:35:36
    Svara
  • Sandra! Jag har ett tips till dig. Den här kvinnan är bäst:

    Hon har hjälpt mig en hel del i alla fall.

    Kram

    Jasmine 2017-02-09 22:45:38
    Svara
  • Kom att tänka på SKAM säsong 3: Man tar en dag i taget, och funkar inte det tar man det timme för timme. Och när inte det går då tar man sig fram en minut i taget.

    Anna 2017-02-09 22:43:08
    Svara
  • JA att inte vara ensam i det jobbiga är ju världens viktigaste. Jag har haft vulvodyni/vaginism/whatever i fem år och har känt mig ensammast i världen med det vilket såklart ökat min ångest. Har inte träffat någon med liknande problem. Trots att såna problem (kanske främst vestibulit) är så mycket vanligare än man tror. Nu har jag kommit i kontakt med ett gäng tjejer i min stad och vi har börjat ses över fika och pratat om allt som känns jobbigt och varit arga och skrattat åt det och det är så SKÖNT.

    S 2017-02-09 21:57:36
    Svara
  • Sandra! Tack tack och tusen gånger tack för detta inlägg. Kom hem med megaångest, en sån där dag när man knappt hinner innanför dörren innan tårarna börjar rinna. Och mitt i det hela kollar jag din blogg och får upp inlägget och känner mig plötsligt mindre ensam i min ångest, precis som du skrev. Och ringer min nödlägesperson. Och nu mår jag så jäkla mycket bättre. Vill bara lyfta att det är så himla viktigt och fint av dig att lyfta sånahär frågor, för det hjälper faktiskt människor och ja, mig då.

    Frida 2017-02-09 21:34:16
    Svara
  • Lider så himla mycket med er som skriver här, och med dig Sandra. Jag skulle på riktigt dö utan min fästman. Jag skulle utan tvivel ta mitt liv. Han är mitt allt. Om han gjorde slut så bryskt som Sandras kille verkade göra, ja jag skulle ta första flyget till Paris, druckit mig full på champagne och hoppat från Eiffeltornet. Ni är så SJUKT starka ni som tar er igenom det. Men jag kan inte förstå er. Jag skulle dö. På riktigt dö. Han är mitt liv och mitt allt.

    Linnea 2017-02-09 21:23:22
    Svara
    • Svar på Linneas kommentar.

      Jag brukade när jag var yngre känna att jag inte visste alls vad jag skulle ta mig till om min partner skulle lämna mig. Men nu känner jag att jag vet att jag skulle klara mig utan honom. Jag vill fortfarande vara ihop med honom, men mitt liv eller välmående hänger inte på honom. Jag tror att det är superviktigt att försöka föreställa sig ett liv ensam där en mår bra!

      L 2017-02-10 08:19:09
      Svara
    • Svar på Linneas kommentar.

      Linnea, om du menar allvar med att du skulle begå självmord om din fästman lämnade dig tycker jag att du kanske behöver prata med någon – till exempel en terapeut. Det är inte hälsosamt att känna så. Jag säger detta för att jag blir orolig för dig när du skriver på det viset. Kram på dig.

      Charlotte 2017-02-09 23:32:18
      Svara
  • När jag var i en ångestperiod så hittade jag på att jag skulle visualisera och personificera min ångest (vet inte varför). Det blev iallafall en sååå tråkig ful gubbe med en brun rock som det hade regnat på. Inte läskig på något sätt, men den där gubben ville inte lämna mig ifred, han ville stå lite för nära, och helst krama mig. Då kunde jag liksom högt prata med honom. ”Jaha är du här nu igen, ja ja, då får du väll hänga här ett tag, kom in och sätt dig” osv. Idag är jag inte inne i en ångestperiod men kan få panikångest eller förväntansångest som en terapeut sa till mig. Då säger jag till min man att ”det känns som att ångesten ska med på den här middagen” och då svarar han att han är så välkommen och så är det inte mer med det.
    Ja, det här lät ju lite knäppt, men det viktiga är att jag som försökte mota bort ångesten och fick ångest för att jag kände ångest inte blev rädd för den längre utan ”välkomnar” den istället och är ok med den. Hoppas tipset kan hjälpa någon.

    Terese 2017-02-09 21:11:43
    Svara
    • Svar på Tereses kommentar.

      Det här var så fint att jag fick tårar i ögonen <3

      För ett par år sen gick jag i KBT för panikångest och det viktigaste jag bär med mig därifrån är att våga acceptera läget och inte försöka motarbeta ångesten. Det hjälper för mig, även om det såklart är tufft och nästan omöjligt ibland. Jag ska definitivt fundera ut en egen ångestgubbe, så tack för att du delade med dig <3

      Sofia 2017-02-10 14:18:36
      Svara
  • Fint skrivet! Vi gör det tillsammans!
    En bok som hjälpt mig en del är Lyckofällan, läs den om du kan. Handlar just om det där att ångest och negativa tankar måste få komma ut men att det finns strategier för att ta hand om dom på bra sätt.

    Karin 2017-02-09 20:48:45
    Svara
  • Åh, detta inlägg kommer så lägligt. Är själv inne i en period då ångesten har en tendens att ta över.

    Det råd jag har fått av min KBT-terapeut (lider av GAD – generaliserat ångestsyndrom) är att försöka begränsa ångesten till en speciell stund på dagen. Typ att bestämma en kvart om dagen under vilken jag får leva ut all min oro och ångest, för att resten av dagen ”hålla mig” tills nästa gång. Detta funkar inte alltid, för känslor kan är ju starka grejer, som naturkrafter typ, men det funkar nog ofta för att jag ska tycka att det är ett bra råd. Ser det som ett sätt att acceptera att ångesten är en del av mig som behöver någon form av utlopp, men att samtidigt begränsa den.

    Annars har jag alltid en film eller en tv-serie som jag sätter på när allt känns som värst. Någon film som man kan utantill, och som man älskar och känner sig typ ”trygg” med (haha). När filmen eller avsnittet är slut brukar det alltid kännas lite bättre, och gör det inte det finns det alltid ännu en film och ännu en serie.

    M 2017-02-09 20:48:00
    Svara
  • <3 <3 <3 <3 <3

    marire 2017-02-09 20:43:42 http://hoydepunkt.wordpress.com
    Svara
  • ”Tankar är inte farliga. De kommer inte försvinna idag. De kommer inte försvinna imorgon. Men en dag försvinner dem.”
    Ett citat jag brukar tänka på ibland. Det är liksom bara tankar i huvudet som gör en ledsen. Men de kan inte skada mig på riktigt om jag inte låter dem. Kanske alla vet men bra att tänka på ändå när man sitter där med sin ångest.<3

    Hanna 2017-02-09 20:32:19
    Svara
  • Hej Sandra. För 2 1/2 år sedan tog det slut med min stora kärlek, kanske mitt livs stora kärlek. Han var allt eller i alla fall väldigt mycket för mig under många år. Men jag ville annat och vi växte isär och därför tog det slut. Jag slutade dock inte känna för honom och jag slutade inte vilja att det skulle bli vi igen (en del av mig ville det iaf). Jag slutade inte älska honom. Det gjorde så obeskrivligt ont i början och jag skrekgrät för mig själv i en mörk lägenhet, ville dö, ville försvinna, såg absolut ingenting alls i livet förutom att få vara med honom igen. Det var outhärdligt.
    Samtidigt visste jag på något sätt att…det kanske inte var helt rätt att det skulle vara vi två. Vi ville för olika saker. Idag är jag med en ny fantastiskt människa som jag passar med bättre. Vi har roligare tillsammans.

    Mina känslor för mitt ex är inte helt över och det händer fortfarande att han figurerar i mina drömmar. Jag vill inte vara med honom men jag saknar honom för att han är den han är – en mycket speciell och fin person, som jag delat väldigt mycket med. Men. Det gör inte ont på samma sätt längre. Det blev bättre. Jag känner annorlunda idag.

    Vet inte om det här är tänkt som någon slags tröst, jag menar mitt ex kommer kanske alltid ha en liten del av mitt hjärta – för han betydde så mycket för mig under en mitt mognande och ”vuxenskap”. Men det kanske kan få vara så? Det betyder inte att man är ämnade att vara med varandra. Jag vet att du vet det alltså. Menar bara att även om det gör så jävla ont och känns så outhärdligt…så kommer det alltid bli bättre. Det kommer alltid bli annorlunda, kännas på ett annat sätt. Håller med din terapeut, 3 månader är typ ingenting. 3 månader kan vara allting. Men det kan aldrig någon annan bestämma. Sorg och saknad och att komma över någon kan inte kanske tidsbestämmas. Det tar liksom den tid det tar, och det är nog viktigt att inte sätta för stor press på sig själv eller att tycka att man är misslyckad och fel för att sorgen inte går över ”fort nog”. Lång mening oj. You do you.
    Det blir bättre! Det kommer kännas annorlunda. Även om det gör ont nu.

    Kram till dig

    Nathalie 2017-02-09 20:25:58 http://ginepro.tumblr.com
    Svara
  • Det er rart at det kan bli fint en dag. At sorgen kan bli fin. At den plutselig, og om vedlig lenge blir til noe som minner om omrisset av en gammel venn; en som alltid kverulerte, og som aldri ville gjøre det samme som deg, men som likevel ledet deg videre. Som tok tak i deg og kastet deg fremover. Bortover. Sidelengs. Kjærlighetssorgen lar oss ikke bli sittende. Og dermed vil den, på godt og vondt, tvinge på oss opplevelser, følelser, tanker, erfaringer. Og de blir våre. Og de kan bli til fine refleksjoner en dag. De kan bli tankefulle anekdoter. De kan forvandles til dikt uten rim, og samtaler med mening. De kan bli litt av hvert. Kjærligheten er så fin at til og med sorgen etter den kan bli vakker. Bare man får nok dager, nok tid. Og det får man. Heldigvis.

    Hanna Christine 2017-02-09 20:25:44
    Svara
  • Så glad över det här inlägget!! Haft sån DÅLIG dag idag, kanske inte något livsavgörande men en sån där amerikansk dålig komedi där allting går fel – sådan dag. Det ovanpå all extra stress pga skolan och lite långvarig ångest jag haft (i typ ett år, mer kanske?? Sjukt) över vänner, identitet, en konstig känsla som har bara ständigt påmint mig att jag inte är så rolig som jag tror, att andra tycker jag e dum, inte mig själv osv osv.,. Pjuh ja allt detta i kombination idag kändes för mycket i maggropen..
    det jag ville säga iaf var tack för inlägget och för att du har skapat så bra forum för alla starka tjejer som hjälper varandra och delar med sig av både det bra och det dåliga.

    Maria 2017-02-09 20:00:15
    Svara
  • Vaknade upp med världens ångest här om natten och hittade den här länken:

    Självhjälp vid ångest

    Tänker främst på frågorna längst ner på sidan och de sju stegen. Det är en skitful sida och kändes lite töntigt och är saker jag redan vet men på nåt sätt var det så himla bra att läsa dem steg för steg. Som att min terapeut var med i rummet ungefär.

    Frida 2017-02-09 19:52:26
    Svara
  • Hur gör du för att låta bli att ringa ditt ex? Jag vet inte hur många gånger jag ringt honom och bönat och gråtit och bett om en förklaring. Och det har varje gång slutat med att jag mått ännu sämre. Jag måste verkligen sluta. Men ibland är det bara så svårt att stå emot.

    Anonym 2017-02-09 19:40:25
    Svara
  • Tack för kloka ord.

    Så fint det där med din mamma. <3

    Malin 2017-02-09 19:36:30
    Svara
  • Så bra så bra så bra så braAaAaAaAa

    Just tid är bra. Inget är för evigt. Alla ångestattacker och panikattacker är kortvariga och all hjärtesorg lägger sig. Tror vi är för otåliga ensam men mer förstående tillsammans

    Emma 2017-02-09 19:14:17
    Svara
  • Tack Sandra för mkt kloka hands-on-råd gällande ångest. Jag är 31 och blev dumpad från ingenstans (efter nästan 9 år ihop) av killen som jag trodde jag skulle ha barn med för ca 10 månader sedan. Eftersom jag aldrig tidigare mått dåligt eller haft ångest vägrade jag identifiera mig med tanken av att ha ångest så jag sket i det och sysselsatte mig exakt hela tiden. Inte en speciellt lyckad strategi då ångesten kom ikapp mig och jag tror inte att man kan rymma från ångesten. Man måste möta den och acceptera den och lära sig att hantera den men inte rymma från. Min terapeut sa till mig att det är ett sorg-arbete som jag går igenom. Det är alltså som att någon i ens absoluta närhet har dött på riktigt. Och det kan man bara inte gå vidare med på några månader. Det tar tid och man måste acceptera att det kommer att ta tid, något som jag har haft väldigt svårt att acceptera.
    Håller HELT med dig om att det är stärkande att höra andra prata om liknande saker de går igenom, utan att för den delen vara skadeglad. Det är systerskap och vi är tamigfan starka som gör detta och KÄNNER något. Även om jag inte önskar någon samma öde så tror jag innerligen att vi i slutändan har stärkts av att överlevt denna skitperiod. STARKA du!

    Julia 2017-02-09 19:01:24
    Svara
  • 1. Meditera!
    2. Sluta dricka alkohol – då det har en tendens att bara förvärra
    3. Träna
    4. Prata med kompisar
    5. Andas igenom det värsta – det funkar!
    6. Yoga, yoga, yoga, yoga..

    🙂 <3

    Kristina 2017-02-09 18:51:06
    Svara
  • Vaknade precis med en stor klump i magen. Det är morgon här i Australien och jag måste upp tidigt idag, kl är inte ens 05 än. Har så otroligt mycket ångest på sistone och jag har väl inte hanterat det särskilt bra.. Men det du skriver här hjälpte faktiskt lite. Speciellt känner jag mig lite mindre ensam. Så tack Sandra för att du delar med dig, xx

    Linnéa 2017-02-09 18:50:09
    Svara
  • Min ”trygga plats” just nu är videon om bullet journals på youtube *gråtskrattande emoji* det är så barnsligt och dumt men alltså blir bara glad av att höra någon förklara om hur den lägger upp sin kalender och hur praktiskt det är med guldglittrig washitejp och små post-its med kattmotiv på.

    Mina metoder mot diverse angst handlar jättemycket om att ta saker ett steg i taget, att inte tro allt går under för att bara en sak går fel.

    Fager Dam 2017-02-09 18:26:03 http://fagerdam.ratata.fi
    Svara
  • Tycker det är så fint att du skriver om det, tack! <3

    För mig har det skett en brytpunkt efter 4 månader de gånger jag blivit lämnad. Som att det värsta mörkret och jävligheten lägger sig då, varje andetag gör inte lika ont och det blir lite lättare att tänka framåt. Hoppas det kan få vara så för dig med. Eller, hoppas att det kommer ännu tidigare förstås. Det är verkligen skit att må så där, men tänker att vi kommer ut med lite fler ärr och vackrare på andra sidan.

    Jessika 2017-02-09 18:22:54
    Svara
  • Kram Sandra, du är så klok och bra. Och det blir ljusare varje dag nu. Snart, snart är våren här.

    Anna 2017-02-09 18:22:08
    Svara
  • Så bra inlägg!

    Carro 2017-02-09 17:35:43
    Svara
  • Tänkte på att du borde kolla på serien ”Please like me” på netflix, dvs om du inte redan gjort det. Den e fin. Och rolig

    M 2017-02-09 17:33:16
    Svara
  • Åh vad typ skönt att läsa! Mår väldigt upp och ner nu och det är som sagt skönt att bara veta att inte alla andra är sprudellyckliga varenda dag heller <3

    Emma 2017-02-09 17:32:09
    Svara
  • Ett tips är att vara snäll mot en själv för de små framgångar som man gör i det ledsna. Tre månader är verkligen INGENTING. Men samtidigt har man ju hunnit bli gladare på tre månader? Åtminstone ett x antal procentenheter = det håller faktiskt på att gå över. Långsamt, men processen är likväl där. Varje vecka gör man miniframsteg och det är ju helt fantastiskt! Kämpa Sandra, du är bra och det kommer att bli bra, för du håller ju på att bli bättre så länge tiden går! Kram 🙂

    Signe 2017-02-09 17:26:33
    Svara
  • Fy fan för ångest! Fy fan vad livet kan suga ibland när det gör sådär jävla pissont i hjärtat så att det känns som att det håller på att lossna.

    Hsr inga bra tips förutom att försöka härleda känslan. För mig bottnar min ångest i en rädsla och oro. En rädsla för att vara ensam och för att vara övergiven och inte klara sig. En djup sorg över att man förlorat sin vikigaste person. Sin främsta trygghet. Jag försöker intala mig att jag klarar mig att jag hittar nya trygga platser och att jag har andra stöttepelare i mitt liv. Men just där och då när ångesten är outhärdlig kan det kännas omöjligt. Då hjälper det ofta att byta miljö för att bryta mönstret. Men sedan slår ångesten till igen och igen. Nä, fy fan.

    E 2017-02-09 17:17:54
    Svara
    • Svar på Es kommentar.

      Håller med. Men tycker för få här söker hjälp. För mej behöver ångesten bearbetas o tala ut om den. Men vilka väntetider. Sverige har urusel psykiatri. Sen är man olika skör. Jag känner ibland det går inte. Så jag blir mer rädd o orolig. Samtal är det som hjälper.

      Maria 2017-02-10 07:53:31
      Svara
  • Verkligen ett viktigt ämne. Tyvärr är ju ångest nånting som är väldigt svårt för både en själv och eventuella läkare att sätta fingret på…
    Ångest är individuellt – att flyga flygplan innebär dödsångest för mig, medans andra älskar att flyga!
    Det finns liksom ingen klar distinktion, och det bästa är nog som du skriver, att upptäcka sin egen slags ångest och därefter hantera den på sitt eget sätt.
    kram <3
    Emma

    emblas.se 2017-02-09 17:11:34 http://www.emblas.se
    Svara
  • Ida 2017-02-09 17:03:19
    Svara
  • Superfina tips. Särskilt det där att våga stödja sig mot någon. Jag har ångest deluxe pga nyligen blivit sexuellt utnyttjad med massa våld. Och mitt bästa tips när det känns som man vill ut ur sin egen hud är att sätta sig på badrumsgolvet och luta sig mot väggen. Stirra på tampongförpackningarna typ. För i det lilla badrummet är det tryggt, ingen kan göra en illa och resten av världen finns inte, det är bara du och dina tamponger haha. Samla kraft. Sen andas in och resa sig upp när det känns lite lättare och man vågar ge sig ut igen. OBS OBS ha med mobil så du har koll på tiden. Max 15 minuter därinne, sitt inte i flera timmar det blir tyvärr bara destruktivt.

    Madeleine 2017-02-09 16:58:04
    Svara
  • Mina tips när ångesten slår en sådär i ansiktet och det är omöjligt att stå upp är att sjunga sånger från sin barndom för sig själv. Jag gosar ner mig med kuddar och täcken och sjunger en specifik sång som är väldigt väldigt lång och väldigt simpel som min pappa brukade sjunga för mig. Sjung högt. Då går det inte att tänka på något annat samtidigt, samtidigt som man associerar sången till trygghet. När jag förra året gick igenom ett fruktansvärt breakup brukade jag tvinga mig själv att räkna upp tio gånger som jag varit glad sen det tog slut (detta funkar nog bäst när det gått ett tag sen själva uppbrottet) behöver inte vara storslagna grejer, räcker fint med ”den där morgonen när solen lyste in i köket medans jag åt frukost” mycket viktigt att tänka på med denna strategi är att låta det få ta lång tid och inte få panik för att man inte kommer på tio grejer på en gång. Helt ok om det tar en timme, eller två. För mig blir det enklare att tänka i listor istället för att bara pressa mig själv att tänka på saker jag blir glad på, med list-form blir det strukturerat och när man väl har kommit på tio saker kan man gå vidare med dagen. När jag har mindre konkret ångest än den som man har efter exempelvis ett uppbrott brukar jag istället lista tio saker jag gillar med mig själv. Också här mycket viktigt att inte ha så höga krav ”jag är duktig på att laga mat” eller ”jag håller alltid upp dörren för personen som kommer bakom mig” räcker fint, och det måste som sagt få ta lång tid, annars leder det lätt bara till ännu mer ångest. När alldeles alldeles för svårt att göra listor och om sången inte funkar brukar jag lägga mig ner och tänka ”en minut har 60 sekunder, en timme har 60 minuter, ett dygn har 24 timmar, en vecka har 7 dagar, en månad har 4 veckor, ett år har tolv månader” sen upprepar jag det om och om igen och det får mig att komma ihåg att tiden alltid går i samma takt. Den går exakt lika fort när jag inte kan andas som den gör annars. Det kommer att gå över, en vacker dag så kommer det här att vara för länge sen.

    A 2017-02-09 16:39:41
    Svara
  • Så himla, himla värdefullt inlägg. Tack!

    Ellen 2017-02-09 16:37:36 http://ellenlindberg.se
    Svara
  • Tack för att du skriver om detta. Gu vad det behövs.

    Jag brukar youtube:a bloopers av serier/filmer jag gillar, karaktärer eller skådespelare, men framförallt när personer garvar. Det smittar av sig att lyssna, hjärtliga skratt är så härliga att lyssna på. Typ, skapa en mapp i din webbläsare med alla dina bästa filmer så att du inte behöver söka.

    Här kommer några tips:
    https://www.youtube.com/watch?v=XE_ge9kr3IQ (SE DEN HÄR!)

    https://www.youtube.com/watch?v=ePG2VrG-ry0 (börja vid 1.30)

    Puss och kram finon

    Nastasja 2017-02-09 16:37:23 http://nastasjathor.com
    Svara
  • Promenera är livet! Har just brutit benet och det är min ångest just nu. Ångest av att inte få luft. Men det är litet i sammanhanget. Tur jag inte mår dåligt över något annat och verkligen behövt stärkande promenader.

    Viktig lärdom: leta inte efter svar direkt. Dina frågor är mycket viktigare än svaren. Och svaren kommer komma tids nog men tills dess är det nyttigt att bara våga undra!

    Magnus 2017-02-09 16:32:03
    Svara
  • Så fina tips! en grej som jag brukar göra när jag har ångest och hjärtklappning och inte kan sova: ligga på rygg med båda händerna på magen och liksom känna på min andning, hur handflatorna går upp och ner i takt med magen och bröstkorgen. efter en stund blir andningen djupare och lugnare typ av sig själv. Låter lite banalt men har hjälpt mig mycket!

    Kaneli 2017-02-09 16:19:19 http://spicegirl.ratata.fi
    Svara
    • Svar på Kanelis kommentar.

      ett till tips för andningen! som i alla fall funkar för mig. när jag var hos läkaren en gång och tyckte det var svinjobbigt och andades sådär snabbt så att jag typ ändå inte fick nån luft, då sa läkaren till mig att andas så att det kändes i magen, inte i bröstet liksom.

      xyz 2017-02-09 16:36:24
      Svara
  • Tycker också det hjälper mycket att gå ut. Att bara se att det finns en värld utanför. Typ se en människa som cyklar och tänka: aha hen kanske är på väg hem från jobbet. Jag gillar också att tänka på att Paris finns ju, det existerar bara några mil bort. Los Angeles finns, stränder finns, massa underbara platser på jorden finns och nån dag är man där. Tycker också om att tänka på vad kändisar gör, typ Helen Mirren finns ju också i detta nu, undrar var hon är, vad hon gör, vi lever ju samtidigt liksom.

    Ia 2017-02-09 16:07:09
    Svara
  • När ångestattackerna väl sätter in gäller det bara att överleva, fokusera på att andas och inte gå under helt. MEN ett förjäkla bra hack för att undvika vardagsångesten är dina ”det finaste som hänt mig”-inlägg (för visst är det så de kallas??). Pls ha ett sånt snart igen. Puss du är bäst

    Johanna Eineryd 2017-02-09 15:57:32
    Svara
  • Fantastiskt inlägg!

    Tänkte säga att när jag hade ångest som inte visade tecken på att gå över på tre – fyra veckor (som det alltid hade gjort för mig innan) och inga av mina vanliga trick med att träna, äta, göra mycket saker, fungerade men jag ändå inte tyckte att jag mådde tillräckligt dåligt för att börja någon psykologbehandling eller ringa vårdcentralen (det var ju bara existensiell ångest, inget som hänt, och bara några veckor) så ringde jag till sist något som hette Hjälplinjen, då fick man ett stödsamtal med psykologisk hjälp. Alltså något som kan funka om man känner sig lite i gränslandet, inte tillräckligt sjuk, men inte frisk heller (såklart även om man mår jättedåligt och vill ha ett akut samtal eller en start) För mig blev det en vändpunkt, starten till att det började lätta, att tala med någon som inte skyggade för mina ångestkänslor och vågade prata på ett vanligt, vardagligt sätt om det jag var rädd för + lite om hur ångest fungerar.

    ( Var orolig för att ta upp resurser i vården när det finns människor som mår så himla dåligt och inte får ordenlig hjälp, men sen tänkte jag att om man kan få bara en halvtimmes hjälp och det får en att fungera och forsätta plugga/jobba och må bra så är det väl sammhällsekonomiskt idealt och bra för alla egentligen)

    Det var mitt tips för människor i liknande situation 🙂

    Tove 2017-02-09 15:52:21
    Svara
  • Ett till tips: tänk på enkla fakta! Typ giraffer har långa halsar. Träd har löv. Himlen är blå. Kameler bor i öknen. Osv. Kallas för avledning och är användbart när hjärnan tänker katastroftankar ”av sig själv” (ni vet när den bara maler på utan kontroll). Biter på mellan till kraftig ångest.

    En till grej: rita en stor liggande åtta med ögonen. Upprepa till känns lugnare. Stimulerar båda hjärnhalvorna och lindrar ångest på så sätt. Bra vid mild till mellan-ångest.

    Och just det, ett till tips! Andas 4-5-6. Andas in genom näsan i 4 sekunder. Håll i 5 sekunder. Andas ut genom munnen i 6 sekunder. Upprepa. Bra vid mellan-ångest.

    Ångest är vidrigt men ej farligt! Vi kommer inte dö, vi är inte på väg att bli galna, vi överdriver inte.

    Kram

    Johanna 2017-02-09 15:51:00
    Svara
  • Har också fettmycket ångest nuförtiden och jag kopplar min ångest till att bli vuxen på riktigt. Spenderade hela hösten med att stressa och bli färdig med min doktorsavhandling och står nu på andra sidan, jobbsökande, fyller 30 i år, jag måste ta mina egna beslut, allting håller på att förändras -mess. Och man står liksom på livslinjen med en fot i 20-någonting och en fot på 30-sidan och det är helt plötsligt så mycket som man ska förhålla sig till. Som detdär med barn och det med kvalitet före kvantitet i vänskaper och detdär med att ens mormor och morfar har blivit gamla. Vill bara pausa lite och ligga i soffan och sträckkolla sex and the city, har lite mer ångest, vänta ut livet.
    Längtar också till vår och till lite mer inriktning och klarhet. Man känner sig alltid så himla mycket lättare på våren!

    thesadbox 2017-02-09 15:40:26 http://thesadbox.wordpress.com
    Svara
    • Svar på thesadboxs kommentar.

      Samma här ❤ Jag fyllde 30 år i januari och kämpar med min arbetslöshet och bristen på lägenheter. Tog min examen i juni förra året och ibland är livet så motigt och jag funderar på hur jag ska orka. Jag vill bara pausa och spola tillbaka livet till en period då allt inte var så pressande som det är nu. Allt ordnar sig och det vet jag men vägen dit kan vara förbaskat lång. Alla runt omkring mig gifter sig och blir gravida och det är det sista jag vill men då blir stressen ännu värre. Jag brukar kunna hantera min ångest och försöka ta dagen för vad den är men plötsligt slår det till. Vi har åtminstone varandra och vet om att vi inte är ensamma när ångesten smyger på ❤

      Lisa 2017-02-09 18:19:30
      Svara
      • Svar på Lisas kommentar.

        känner igen mig så mycket. det är vid 30 har jag upptäckt som mångas liv tar en skarp vändning, mina vänner mot familj och barn och hus och karrär och ingen plats finns för mig längre som är kvar där jag började. jag vill inte ha just den delen av livet, för då hade jag försökt få det livet, men jag är avundsjuk på deras ”hitta rätt och komma vidare i tillvaron” grej och bekvämt bara följa mellan. jag vill också följa mallen och bara smälts in och vara som majoritetssamhället. för det är ensamt och svårt att inte vara del av normen, men inte tillräckligt långt borta från normen för att kunna söka mig till alternativa queer-kretsar, hbtq+ och liknande. jag hade varit lika malplacerad där. och jag bor dessutom i en liten stad så utbudet av grupper att söka sig till är minst sagt begränsad till att börja med. jag hovrar i nåt mellanland och väntar på något men jag vet inte vad. jag är inte fysiskt ensam, jag är älskad, har lägenhet och jobb men jag känner ändå en djup existentiell ensamhet. jag undrar om det finns någon annan som jag, som är helt vilse och med samhällets normblick rätt misslyckad, med obotlig psykisk sjukdom, som aldrig haft en fast relation eftersom jag inte står ut med mig själv och då knappast kan begära att någon annan ska göra det. om det finns andra som är ungefär som jag så undrar jag hur de gör. hur de står ut?

        christina 2017-02-09 21:30:48
        Svara

senaste från Mode

Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Josefines Yoga
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Chrystelle Eriksberger
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Träningsglädje
Home
34 kvadrat
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Makeup by Lina
Man
Niklas Berglind
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman